Viktiga näringsämnen kroppen saknar, orsak till sjukdomar. I

Lite allmänt

”Den mänskliga kroppen består av samma ämnen som finns i växterna i en mycket fin balans och när denna balans rubbas uppstår sjukdom.” ’Abdu´l-Bahá ogranskad översättning.

Dessa ord sades redan på artonhundratalet och ny visar den moderna forskningen vilka konsekvenser brister i kosten har för vår hälsa. Likaså om vi äter för mycket av en produkt och för lite av en annan får vi brister. Vår kropp är som en bank, fullvärdig och balanserad kost går in på vårt pluskonto och undermålig och obalanserad kost går in på minus. När pluskontot är förbrukad och vi hamnar på minus uppstår sjukdom.

Av det jag beskriver i mina inlägg har jag många egna  erfarenheter, bland annat att jag kunde sluta med psykofarmaka mot trötthet när jag började äta öljäst och att jag blev av med min svåra astma efter kostomläggningen till laktovegetarisk kost (lakto betyder mjölk) efter att ha läst ’Abu’l-Bahás ord om hälsa. Det var då jag började leta efter svaren på kostsidan.

Detta material bygger på ekologiskt odlade och vildväxande växter, inte endast för deras rika näringsinnehålls skull utan även för de sekundära ämnen som endast finns i dessa och inte alls eller i försumbara mängder i konstgödsel odlade sådana.

Foto: flickr.Kävlinge Kommun 

 Näringsämnena består av fett, protein, kolhydrater, vitaminer, mineraler och spårämnen. Antioxidanter räknas till de sekundära ämnena i växterna. Av dessa, de så kallade fytokemikalier, är dessutom två väldigt viktiga kända, nämligen de s.k. levande makromolekylerna och Pro-Xeronin.

Levande makromolekyler har förmågan att reparera skadade celler. Därför använder den biologisk medicinska vetenskapen växterna som komplement till skolmedicinsk behandling för att behandla sjukdomar med framgång. Av egen erfarenhet vet jag att patienter, som inte längre fick någon hjälp från sjukvården kunde alltid få någon hjälp av den biologiska medicinen.

Pro-Xeronin är förstadiet till Xeronin, en hälsosam alkaloid jag beskrev tidigare, som också är viktig för vår hälsa. I brist på denna hälsosamma alkaloid får kroppen nöja sig med det näst bästa, nämligen den skadliga varianten som finns i alla droger som kaffe, te, tobak, alkohol m.m. och som är beroendeframkallande. När Xeronin kommer först till cellen skyddar det cellen för giftiga angrepp.

Alla näringsämnen är beroende av varandra och står i ett visst förhållande till varandra. Finns för mycket av en vitamin eller mineral kan ett annat inte tas upp.  Utrymmet räcker inte till för att gå in i detalj på varje ämne därför beskriver jag endast de viktigaste indikationerna i de följande inläggen.

Rasenighet

Egentligt en utmaning att skriva om – men ’Abdu’l-Bahá (1844-1921) använde begreppet ”ras” i sitt dokument Enighetens sju ljus år 1906. I dag använder vi kanske mera begreppet etnicitet.

I dokumentet beskriver ’Abdu’l-Bahá sju ljus eller principer som vägleder mänskligheten, och som ger en viktig generell vision över framtiden. Detta leder till en andlig framåtskridande världscivilisation.

Varje kultur bidrar till mänsklighetens växt och för att bygga ett globalt samhälle är det lika viktigt att inse detta - som att skydda den biologiska mångfalden. Det finns exempel på positiv särbehandling av minoriteter – och det är faktiskt en bahá’í-princip: rasmässig- och etnisk skillnad ses på som positivt.

Grunden för att organisera mänskliga angelägenheter ska dock inte vara baserad på konceptet ”ras” eller ”etnicitet”. Att människor (barn, unga, vuxna, man och kvinna) – från vilken som helst kulturell, etnisk eller religiös tillhörighet arbetar tillsammans för en fredligare värld är bahá’í-visionen.

Bahá’í-samfundet representerar internationellt omkring 2 100 etniska grupper, och bahá’í-litteratur är översatt till över 800 språk. (1) Jag tror dock inte Bahá’u’lláhs skrifter är översatt till älvdalska eller förortssvenska. Det kan säkert bli ett intressant projekt(!)

Det att förstå och uttrycka etnisk olikhet är inte någon lätt sak, då människor tycker om vad de bäst känner till och är rädda för att förlora sin identitet och bli underlägsen andra grupper. Många liberala demokratiska länder visar dock att bevarandet av olika kulturers etniska egenart är både möjligt och önskvärd inom ramen för storsamhället.

I dagens kosmopolitiska värld där vi alla är världsmedborgare är pluralism (mångfald) och etnisk harmoni en av de mest positiva indikatorerna för ett hälsosamt samhälle.

Pattern of diversity display, Africa, Maropeng exhibition, Cradle of Humankind

En djupsinnig andlig dimension som tar upp temat etnisk harmoni kan du hitta i Bahá’u’lláhs Förborgade ord:

”Vet ni ej varför Vi skapade er alla av samma stoft? På det att ingen skulle upphöja sig över någon annan. Begrunda ständigt i era hjärtan hur ni blev skapade. Då Vi skapat er alla av samma stoft, åligger det er att vara såsom en enda själ, att vandra med samma fötter, äta med samma mun och dväljas i samma land, så att ni från ert innersta, genom era gärningar och handlingar må framvisa tecknen på enhet och sann frigörelse. Sådant är Mitt råd till er, o ljusets härskara! Giv akt på detta råd, att ni må erhålla helighetens frukt från den undersköna praktens träd.  _(BBFOA68)

(2)

 

Källa:

1) http://www.bahai.us/news/bahai-statistics/

2) http://skrifter.bahai.se/kallskrifter/bahaullah/forborgade-ord/

Förening av mänskligheten

Det andra ljuset som lyser över mänsklighetens förmörkade horisont pekar på behovet av att förena mänskligheten. I detta blogginlägg som fortsättning på denna serie beskriver jag hur ’Abdu’l-Bahá (1844-1921) och även hans dotterson Shoghi Effendi (1897-1957) tar upp detta viktiga tema.

Shoghi Effendi skriver i boken Kallelse till nationerna om detta:

”Låt inget misstag uppstå. Principen om mänsklighetens enhet - den medelpunkt kring vilken alla Bahá’u’lláhs läror kretsar är inte blott ett utflöde i av okunnig känslosamhet eller ett uttryck för vaga och fromma förhoppningar. Dess uppfordran skall inte bara sammankopplas med ett återuppväckande av andan av brödraskap och god vilja bland människorna, inte heller syftar den enbart till att befrämja harmonisk samverkan mellan enskilda folk och nationer. Dess innebörd är djupare, dess anspråk större än något som gamla tiders Profeter tilläts framföra. Dess budskap är inte endast tillämpbart på den enskilde utan befattar sig främst med egenskaperna hos de grundläggande samband som måste binda samman alla stater som medlemmar i en mänsklig familj. Den utgör inte blott formuleringen av ett ideal utan är oskiljaktigt förknippad med en institution förmögen att förkroppsliga dess sanning, visa dess giltighet och föreviga dess inflytande. Den inbegriper en organisk förändring av strukturen i dagens samhälle, en förändring vars like världen ej ännu har erfarit. Den utgör en utmaning, på en gång djärv och universell, mot den utslitna, förlegade visdomen i nationella trosuppfattningar trosuppfattningar som har sett sina bästa dagar och som, enligt händelsers normala förlopp såsom utformade och kontrollerade av Försynen, måste ge vika för ett nytt evangelium, fundamentalt skilt från och oändligt överlägset vad världen hittills föreställt sig. Den fordrar inget mindre än en förvandling och demilitarisering av hela den civiliserade världen en värld organiskt förenad i dess livs alla väsentliga aspekter, dess politiska system, dess andliga strävan, dess handel och finanser, dess skrift och språk, och likväl oändlig i mångfalden av nationella särdrag hos de federerade enheterna.

Bahá’u’lláhs kallelse riktar sig främst mot alla former av provinsialism, all trångsynthet och alla fördomar. Om länge omhuldade ideal och högaktade institutioner, om vissa sociala förutsättningar och religiösa formler har upphört att befrämja välfärden hos mänskligheten i dess helhet, om de inte längre sörjer för behoven hos en mänsklighet i utveckling, låt dem svepas bort och förvisas till de föråldrade och glömda doktrinernas skräpkammare. Varför skulle dessa, i en värld underkastad förändringens och sönderfallets orubbliga lag, vara undantagna från den nedgång som med nödvändighet måste drabba varje mänsklig institution? Ty legala normer, politiska och ekonomiska teorier är enbart utformade för att skydda hela mänsklighetens intressen, och mänskligheten får inte offras för bibehållandet av någon särskild lags eller doktrins integritet. (1)

Källa:

1) Shoghi Effendi – Kallelse till Nationerna

Nationernas enhet

Jag fortsätter min serie artiklar baserade på ‘Abdu’l-Bahás dokument ”Enighetens sju ljus” (1) från 1906.

När vi ser på etablerandet av enhet och enighet i världen – är det fortfarande mycket cynism som råder. I dokumentet beskriver inte ’Abdu’l-Bahá någon form för diktatorisk global världsorgan med obegränsad auktoritet (som många människor uppriktigt fruktar). Bahá’í-synen är at världsenhet inte betyder övercentralisering och föreslår ett federativt system baserad på kollektiv säkerhet, med betoning på decentralisering och att varje medlemsstat kan kontrollera och reglera egna inre angelägenheter mot sitt lands befolkning.

‘Abdu’l-Bahá bekräftade detta i ett tal 2 juni 1912 i New York:

”Det är mycket tydligt att det i framtiden inte ska finnas någon centralisering bland världens länder, vare sig det är konstitutionella regeringar, republikanska eller av demokratiska former ... det vill säga, varje provins kommer att vara oberoende i sig, men en federal union vill tillvarata de olika oberoende staternas intressen... Att kasta åt sidan centralisering som främjar despotism är i dag nödvändigt. Detta kommer att vara produktivt för internationell fred. (2)

Ett annat område och faktor som påverkar och hindrar övergången mot en förening av mänskligheten är att regionala konflikter och inbördeskrig resulterar i försök till enhet – utan att beakta mänskliga rättigheter, olika etniska gruppers behov eller lyssna till kulturella organisationer och religiösa samfunds talan.

Detta betyder att behovet för enhet först måste starta på gräsrotsnivå, inom grannskap, kommuner och regioner för att garantera alla människors privilegier och rättigheter.

Enhet beaktas okritiskt som uniformitet – men bahá’í-synen påpekar helt klart enhet i mångfald och arbetar kontinuerligt för att öka insatsen inom detta område.

Följ med i fortsättning på Ny Vision!

Källa:

1) skrifter.bahai.se

2) ’Abdu’l-Bahá: Promulgation of Universal Peace (ogranskad översättning)

Det första ljuset – politisk enhet och enighet

Sedan 1844 då Báb förkunnade början för den nya tidsåldern och 1863 då Bahá’u’lláh stod fram som Guds budbärare för vår tid har mycket positivt skett i världen. Bahá’u’lláhs son ‛Abdu’l-Bahá skrev 1906 ett kort dokument med sju principer för världens utveckling – Enighetens sju ljus. Det första ljuset var politisk enhet och enighet.

Går det att se de första ”skimmer av enighet”? Om vi inte fastnar i partisanpolitik, och övergripande ser med nya andliga ögon på det politiska området – så samarbetar många länder mellanstatlig för att hitta lösningar världens pressande problem inom ekonomisk handel, fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital (som är kärnan av Europeiska unionens inre marknad). Detta steg var komplett politiskt omöjligt för inte många årtionden sedan. Det är även många andra faktorer, som miljöfrågor, folkhälsa, turism, konst och kultur som påverkar politiker. Gräsrotrörelser, tankesmedjor och lobbyister arbetar för att främja nya tankesätt.

 

Världspolitiken snurrar… foto: flickr.com

 

Andra områden är frihandelsavtal, överenskommelser om handel utan tullar eller andra hinder mellan olika organisationer som EFTA (Europeiska frihandelssammanslutningen), NAFTA (North American Free Trade Agreement), ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) med mera.

Politik är en statskonst – och politikerna har som mål att utföra aktiviteter som att verkställa och styra inom en kommun, län, region, land, en federation eller en union av länder. Det handlar om hur makten ska fördelas och utövas.

Det har varit många ideologier genom tidernas lopp – och vi ser i dag ”politiska spöken” eller resterna av tidigare tillkortakommande. Vi får tyvärr leva med dessa ett tag till – då nationalism, kommunism och rasism fortfarande påverkar det politiska området.

Sakta men säkert släpper dessa tre avgudars mörker taget på världens ledare och makthavare, och den nya visionen om en ny världsordning – baserade på andliga principer kommer med nytt ljus, som ger inspiration och kunskap om hur man kan utveckla en gudomlig politik.

Följ med på Ny Vision – i min nästa artikel om Enighetens sju ljus.

Gradvis spridandet av Guds ljus

Som nämnt i mina tidigare inlägg så utkristalliseras det nya mönster för ett framtida världssamhälle, med utgångspunkt av en andlig progressiv dynamisk kraft. Krafterna frigörs gradvis, och Bahá’u’lláhs ljus blir känt och mottagit av världens folk.

Detta är utgångspunkt även för dagens inlägg, med boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar som underlag.

Den andliga energin frigör och kanaliserar krafter som gör att fundamenten för nya administrativa institutioner och center för tillbedjan nu byggs upp. Det gudomliga ljuset kom år 1844 och vid ögonblicket för uppenbarelsen spred sig ett oändligt potential med energi över hela mänskligheten. Det var första ljusglimten för den nya tidsåldern. Senare blev det gudomliga ljuset – bahá’í-tron spritt över hela världen, då bahá’í-samfund etablerades i så att säga alla länder. Det nästa steget är att utveckla mänskliga resurser och ett aktivt erkännande av Bahá’u’lláhs ord från världens folk. Då överösas ljuset och når hjärtan till alla världens nationer och alla länder påverkas av Bahá’u’lláhs uppenbarelse.

Mönstret - att bygga upp en ny världsordning är lite känt, men “Forces of our Time” beskriver bra de processerna som måste till och vilka krafter som påverkar världen. Vi är nu endast i ett embryonisk stadium av en ny världsordning – och perioden 1944-2044 vill skapa de första små ansatser till en ny världsordning (som det är föregångaren för, kärnan i och mönstret för). En gradvis och organisk framväxt av en global civilisation vill vara baserad på Bahá’u’lláhs uppenbarelse.

En av de gudomligt förordnade institutionerna som ska inspirera mänsklighetens angelägenheter är bahá’í-tillbedjans hus (bahá’í-tempel). Dessa bahá’í-tempel består av nio sidor, nio ingångar, och är en plats för bön och meditation. Omkring templet finns andra byggnader för utbildning, hälsovård och social välfärd. Här samlas andliga krafter och strålar ut från Mashriqu’l-Adhkár (Arab. Gryningsplatsen till Guds lov). Ju högre andliga krafter som samlas i tillbedjans husen, ju större graden av försakelse, ju större bidrag från de troende, dess tydligare och vitaliserande vill de krafter bli som utgår från dessa bahá’í-tempel.

Interiör för Tillbedjans hus, Australien. Foto: media.bahai.org

Det första bahá’í-tempel blev klar 1908 i Ishqábad i Ryssland. Det andra templet blev påbörjat några år senare i Chicago, Amerika och templet fullbordades år 1953. Sen dess har bahá’í-tempel uppförts i Kamapla, Sydney, Frankfurt, Apia och New Delhi. Just nu pågår arbetet för att bli klar med ett tillbedjans hus i Santiago, Chile och två nya nationella tempel planeras i den Demokratiska republiken Kongo och Papua Nya Guinea. Dessutom vill lokala bahá’í-tempel börjas byggas. Först ut är Battambang, Kambodja; Bihar Sharif, Indien; Matunda Soy, Kenya; Norte del Cauca, Colombia; och Tanna, Vanuatu.

Nytt tillbedjans hus i Santiago, Chile. Modellfoto: media.bahai.org

Bahá'i-trons världscenter, Det Universella Rättvisans Hus skriver i sitt brev 21 april 2012 att “sambandet mellan tillbedjan och tjänande är särskilt uttalat i de kluster runt om i världen, där bahá’í-samfund har vuxit betydligt i storlek och vitalitet, och där deltagandet i social verksamhet projekt är påtaglig. Några av dessa har utsetts till utvecklingsplatser för spridning av lärande så att näring kan ges till vännernas förmåga att utveckla juniorprogrammet i anknutna områden.” (1)

‘Abdu’l-Bahá beskriver bahá’í-tillbedjans hus som ”en av de mest livsviktiga institutionerna i världen”, [som] förenar två viktiga och oskiljaktiga sidor av bahá’í-livet: tillbedjan och tjänande. Föreningen av dessa två återspeglas också i den samstämmighet mellan planens samhällsbyggande funktioner, särskilt tillväxten av en hängiven anda, som kommer till uttryck i samlingar för bön och en pedagogisk process som bygger kapacitet för tjänande av mänskligheten. (2)

Följ med på nästa artikel på Ny Vision som tar upp flera spännande aspekter av tillbedjans hus och hur vi lägger grunden för en ny världsordning baserad på ett andlig värdegrundlag. 

 

Källor: 1 och 2. Universella Rättvisans Hus, brev 21 april 2012 till världens bahá’íer.

Mänskligheten som en fågel

Intressant tanke! En fågel?

Ja – ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) säger “att två vingar är nödvändiga för människan. Den ena vingen är den kroppsliga förmågan och materiell civilisation; den andra är den andliga kraften och gudomlig civilisation. med bara en vinge är det omöjlighet att flyga, två vingar är nödvändigt. Hur mycket materiell kultur än utvecklas, kan den därför inte uppnå fulländning utom genom att upphöjas av den andliga civilisationen.” 1)

Materiell civilisation – vi har kommit bra långt på vägen. MEN – dagens civilisation kan inte jämföras med framtidas civilisation, där den andliga kraften bygger upp något helt nytt, något vi inte kan förstå. Som jag ser det så måste den gudomliga civilisationen vara något helt exceptionellt nytt –något som inspirerar mänskligheten att skapa världsfred.

Den gudomliga civilisationen, baserad på Bahá’u’lláhs (1817-1892) principer är verkligen framtiden. Vi kommer att se fantastiska uppfinningar, få ny kunskap om universums innersta mysterier och lösa stora problem. Vetenskap och religion i harmoni skapar goda förutsättningar för synergieffekter för att förstå på djupet och på alla plan mänsklighetens möjligheter och potential.

Det finns flera fåglar:

• Vetenskap och Religion
• Jämlikhet mellan kvinnor och män

Det måste vara balans i livet. Utan båda vingar kan inte mänskligheten flyga mot en ny världscivilisation – baserade på andliga principer.

Vad tror du?

 

Källa:

1) Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá, s. 4.

Betydelsen av ‘Abdu’l-Bahás resor tvärs över Amerika, III av III

En kommentator som beskrev ‘Abdu’l-Bahás resor i väst skrev att ”bortom de talade orden var det något obeskrivligt i Hans personlighet som imponerade djupt alla som kom i Hans närhet.” Liknande observationer noterades i tidningsartiklar där man tillskrev Honom egenskaper som profet och även i enskilda fall, felaktigt betraktade Honom som Kristus återkomst. En artikel använde rubriken ”Profeten säger att Han inte är en profet”. Det är verkligen svårt att beskriva En som innehar en så magnetisk personlighet eller ens försöka bedöma effekterna; vart Han än gick, av Hans möte med så många människor, oavsett hög eller låg ställning.

Det är ett mysterium som tycks vara inneboende i den enastående rollen som Förbundets Center. Han var ingen profet eller Gudsmanifestation, som Han själv klargjorde med eftertryck. Men Han hade en ställning som kvalificerade Honom som det perfekta exemplar av bahá’í-lärorna och det gjorde Honom, tillsammans med Baha’u’lláh och Báb till en av de tre centrala personerna i tron.

I Hans person, förklarar Shoghi Effendi, ”är de oförenliga egenskaperna av en mänsklig natur och en övermänsklig kunskap och perfektion blandats och är helt harmoniserade”. Han, ”gällande hela den religiösa historien, fyller en unik funktion”. Det är i detta enastående sammanhang at Hans verksamhet i Amerika måste övervägas och förstås.

‘Abdu’l-Bahá vid Green Acre bahá’í-skola, New Hampshire, USA, 1912.
Foto: centenary.bahai.us

Två dokument uppenbarade av ‘Abdu’l-Bahá efter Hans resor till Väst är speciellt anmärkningsvärda, eftersom de är knutet till trons framkomst i sig och till dess världsomfattande inflytande: The Tablets of the Divine Plan, som utgör grunden för den globala spridningen av tron, där han inriktar sig till bahá’íerna i Amerika och Kanada; och Hans Vilja och testamente, charteret för ett nytt administrativt system, som Shoghi Effendi betraktar ”inte bara som kärnan, men själva mönstret för en ny världsordning, avsett att omfamna i tidens fullbordan hela mänskligheten.” Det var i Amerika att de första initiativen togs för att genomföra dessa två mandat, något som gör det amerikanska bahá’í-samfundet i samarbete med sina allierade, det kanadensiska bahá’í-samfundet, både till den primära drivkraften för en systematisk global plan för att sprida tron och själva ”vaggan” för den bahá’í-administrativa ordningen.

Dessa två ikonliknande arv från ‘Abdu’l-Bahá kan i eftertid ses som nyskapande åtgärder som inspirerade och kastade ett fantastisk ljus över betydelsen av Hans verksamhet i Nordamerika. Det är inte konstigt att Han, som Shoghi Effendi rapporterade, ”antydde att etablerandet av Sin Faders tro på det amerikanska kontinent rankas som den mest framstående bland de trefaldiga mål, som Han ansåg det, var de huvudsakliga målen för Hans verksamhet”.

Tiden kommer utan tvekan att visa hur ‘Abdu’l-Bahás besök i Förenta staterna kan ha varit en avgörande händelse i landets historia; för det rörde vid andliga krafter, så viktiga för att förverkliga dess framstående försyn-bestämda roll i den slutgiltiga ordningen av världens angelägenheter – en möjlighet så upphöjd, så mycket större än det omfång som kunde ha uppenbarats för Amerikas grundare, hur härliga än de hopp de hade hyst eller föreställd sig för denna unika nation.

Källa: http://centenary.bahai.us/abdul-baha-america

Betydelsen av ‘Abdu’l-Bahás resor tvärs över Amerika, II av III

I Cleveland yttrade ‘Abdu’l-Bahá dessa kraftfulla ord i början av en av Sina många offentliga tal: ”Den amerikanska kontinenten ger tecken och bevis på många stora framsteg, dess framtid är ännu mer lovande, för dess inflytande och upplysning är långtgående, och det vill leda alla nationer andligt.” Därefter diskuterade Han förutsättningen för uppfyllandet av en så häpnadsväckande förutsägelse.

Samtidigt som han erkände nödvändigheten av materiella framsteg i Amerika, liknade Han ”materiell civilisation” till en kropp, ”medan den gudomliga civilisationen är anden i den kroppen”. Därför hoppades Han att det amerikanska folket, som erkänner denna verklighet kunde ”uppnå både materiella och andliga framsteg.” Shoghi Effendi förklarade att ‘Abdu’l-Bahás upprepade kommentarer till Amerikas framtid var indikationer på den kraft som frigjordes från Baha’u’lláhs uppenbarelse, som så småningom kommer att förmå det amerikanska folket och dess regering att vidta initiativ som i slutändan vill leda mot en global politisk union, med liknande egenskaper som den federala unionen till USA.

För bahá’íerna var Hans besök särskild utmärkt genom vissa symboliska handlingar, som genom de exemplen av visshet Han visade och den tid och energi han satsade på det nyetablerade amerikanska bahá’í-samfundet. Med sina egna händer lade Han ner hörnstenen till bahá’í-tillbedjans hus vid stranden av Lake Michigan i utkanten av Chicago, den första sådana bahá’í-institution i väst, som han beskrev som ”modertemplet”. Han förenade i äktenskap två bahá’íer från olika nationaliteter och etniska grupper, en vit, den andra svart, i en djärv demonstration av djupet av bahá’í-principen som kräver avskaffandet av rasfördomar. Några år senare, på Hans begäran, hölls den första konferensen för rasenhet i landets huvudstad. Han vädjade även vid ett flertal tillfällen, då man diskuterade kvinnors rättigheter, att främja jämställdhet mellan könen; en grundtanke i bahá’í-tron som inte lärs ut i skrifterna eller lagarna i tidigare världsreligioner.

Men ännu mer enastående än dessa och andra sådana handlingar var Hans ”dynamiska bekräftelser” i New York at Förbundet som inrättats av Baha’u’lláh för att säkra enhet och enighet inom bahá’í-tron även skulle förverkliga en permanent förening och varaktig världsfred – ett Förbund där ‘Abdu’l-Bahá var dess utsedda Center. Vid samma tillfälle utsåg Han New York till ”Förbundets stad”. Att Förenta Nationerna, flera tiotals år senare etablerade sitt huvudkontor i New York, där representanter för alla världens länder träffas, visar betydelsen för beteckningen.

Följ med i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Hur kan vi etablera en universell fred?

Detta var en av de första frågorna ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) fick av journalister när han i början av april 1912 steg i land i New York, Amerika. ‘Abdu’l-Bahá, bahá’í-trons ledare, var inviterad av amerikanska bahá’íer, kyrkor, samfund, föreningar, organisationer och fredskongresser. ‘Abdu’l-Bahá beskrev under båtresan från Alexandria, Egypten, syftet med resan till en journalist: “jag reser till Amerika på invitation från fredskongresser, därför att de grundläggande principen för bahá’í-tron är universell fred, mänsklighetens enhet och jämlikhet mellan kvinnor och män. Då detta är en tidsålder för ljus och mysteriernas århundrade kommer det storslagna ändamålet säkerligen erkännas och denna mäktiga saken med säkerhet att omfamna Öst och Väst.”

Han berättade för journalisterna att han hade rest till Paris och London och hade nu kommit till Amerika för att möta de som söker universell fred. Hans hopp var att fredsorganisationerna i Amerika skulle leda vägen och befrämja fredssaken.

Journalisterna frågade “hur kan universell fred åstadkommas?”. ‘Abdu’l-Bahá svarade: “Förverkligandet kommer genom attraktion och stöd från den allmänna opinionen. I dag är universell fred panacea (patentlösningen) för allt mänskligt liv.”

Fortfarande nyfikna, frågade journalisterna “vad är dessa världens motgångar och sjukdomar?”. Han svarade: “En av dessa sjukdomar är mänsklighetens rastlöshet och missnöje under oket av världens regeringars krigsutgifter. Vad människan tjänar under hårt arbete tas från dem av myndigheterna och spenderas för krigsändamål. Varje dag ökar dessa utgifter. På så sätt ökas belastningen på människorna och blir olidliga och provningarna blir mera och mera alvarliga. Detta är en av de stora sjukdomarna i dag. Vilka stora provningar är det inte i länder som Italia och Turkiet i dessa dagar! Fäder får höra om sina söners död och sönerna är smärtsamt plågad över nyheterna om sina döda fäder. Vilka städer som läggs i ruiner och vilka framgångsrika förmögenheter kastas inte åt vinden! Motgiftet för denna stora sjukdomen är världsfred, som är källan till universell sinneslugn.”

Därefter frågade de: “Är det inte möjligt att fred blir orsaken till problem och att krig betyder framsteg?”. ‘Abdu’l-Bahá svarade: “Nej. Det är i dag krig som är orsaken till alla problem. Om alla ville lägga ner sina vapen skulle de bli fria från alla svårigheter och allt elände skulle ändras till lättnad och bättre levnadsvillkor. Men, detta kan endast ske genom utbildning och utveckling av människornas tankar och idéer.”

 

Foto: centenary.bahai.us: Persisk apostel förutser krig i Europa

Bahá’i-tron ger en ny vision

Bahá’í-tron är den yngsta av världsreligionerna, efter kristendomen den geografiskt mest spridda religionen i världen (Encyclopedia Britannica, 1986) och med litteratur översatt till över 800 språk. Märkligt då att denna världsvida religion ännu är så pass okänd, åtminstone i Sverige. I många länder (i Asien, Afrika och Sydamerika) är dock bahá’í ett välkänt begrepp för många människor.

Bahá’í är ingen sekt av islam, lika lite som kristendomen är en judisk sekt. Man kan säga att bahá’í står i samma relation till islam som kristendomen gör till judendomen.

Bahá’í-tron föddes på shía-muslimskt territorium i det gamla Persien (Iran) 1844, en tid då många väntade på en utlovad Gudsprofet, inte bara inom islam och kristendomen utan även inom de andra världsreligionerna. Några exempel: zoroastrierna väntade på Shah Bahram, världsfrälsaren, judarna på Härskarornas Herre som skulle komma och samla Israels barn från alla jordens länder, de kristna liksom många sunni-muslimer väntade på Kristi återkomst och de flesta shía-muslimer väntade på den tolfte imamens återkomst (Muhammad talade om ”den stora kungörelsens dag”). Särskilt stor var denna förväntan år 1260 e. H, ett profetiskt år inom islam, som sammanfaller med 1844 i den kristna tideräkningen. I Indien fanns på liknande sätt vid denna tid en förväntan hos många hinduer på Krishnas återkomst (den tionde avataren) och hos buddhisterna på den femte Buddha, ”den Universelle förbrödraren”.

Den 23 maj 1844 framträdde i staden Shiráz i södra Persien en ung man, en ättling till profeten Muhammad, senare känd som Báb (”Porten”), och kungjorde det snara framträdandet av den utlovade Gudsuppenbarare som skulle leda mänskligheten fram till fred och försoning och därmed inleda en nya era i mänsklighetens historia. Denne var Bahá’u’lláh (”Guds Härlighet”), prins av Núr, som också blev en av Bábs lärjungar. Báb (som i egenskap av förelöpare kan jämföras med Johannes Döparen) avrättades genom det muslimska prästerskapets påbud i Tábriz 1850. Kort därpå inleddes ett kallblodigt avrättande av drygt 20 000 av hans efterföljare, även kvinnor och barn. Bahá’u’lláh fängslades i en underjordisk håla i tre månader i väntan på avrättning, men räddades till livet genom en rysk diplomats påtryckningar mot de styrande.

Regeringen dömde honom därefter till livstids exil. Hans fångenskap och märkliga förvisningväg förde honom via Irak och Turkiet till Palestina i det Ottomanska imperiets utkant. Det var i Baghdad, 1863, som Bahá’u’lláh klargjorde att han var den Utlovade, som Báb förutsagt. Från den tiden uppstod ordet bahá’í och de flesta av Bábs anhängare erkände Bahá’u’lláh som den av Báb utlovade, och blev därmed de första bahá’íerna. Från sitt fängelse i Adrianopel och ‘Akká sände Bahá’u’lláh brev till världens härskare och andliga ledare och kungjorde sitt uppdrag och gav riktlinjerna för social rättvisa, fred och kollektiv säkerhet. Hans son ‘Abdu’l-Bahá (”Ljusets tjänare”) frigavs ur fångenskapen 1908 och reste 1911 till Europa och Amerika och förkunnade sin fars budskap.

Under sin 40-åriga landsförvisning uppenbarade Bahá’u’lláh hundratals volymer skrifter, som utgör grunden till bahá’í-läran. En utgångspunkt är att människan inte kan lära känna Gud, det ofattbara mysteriet, annat än genom hans uppenbarare, de stora profeterna (d.v.s. religionsgrundarna som Krishna, Buddha, Moses, Kristus, Muhammad, Báb, Bahá’u’lláh). Dessa framträder i varje tidsålder för att förnya kärleksbudskapet och de eviga andliga principerna samt ge de nya sociala påbud som fordras i ett ständigt föränderligt och framåtskridande samhälle. De sociala läror som Bahá’u’lláh gav kunde inte ges av tidigare profeter eftersom tiden inte var mogen för dessa. Religionerna utgör i grunden en enda religion, de har bara kommit i olika tidsepoker och har olika namn, men syftet är detsamma: att fostra människor andligt och att skapa harmoni, rättvisa och ordning i samhället. Bahá’u’lláhs världsordning syftar till att förverkliga mänsklighetens enhet – andligen och socialt.

Veckans dygd: Beslutsamhet

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) säger att “barnen måste ständigt uppmuntras och göras ivriga att nå upp till höjderna av mänsklig prestation, så att de från sina yngsta barnår lär sig att ha höga målsättningar… att vara fast beslutsamma och målmedvetna i alla sina förehavanden.” (1)

Vad betyder beslutsamhet? Det betyder att fokusera sin energi och göra stora ansträngningar för att lösa en uppgift. Du ska även hålla fast vid den till uppgiften är avslutat.

Beslutsamhet betyder att använda sin viljekraft för att göra något – utföra ett arbete, själv om det är svårt. Det betyder att du bryr dig så pass att du fortsätter, själv om det är jobbigt… och du utsätts för provningar.

Kännetecken på framgång Jag tillämpar beslutsamhet när jag… ☆ fortsätter – själv om det är svårt ☆ känner att det jag gör är viktigt ☆ undviker att bli distraherad ☆ avsluter deg jag påbörjar ☆ ber om hjälp när jag behöver det.

 

Jag är beslutsam. Jag sätter upp mina mål och fortsätter tills jag når dem. Jag får saker gjorda och avslutar det jag har börjat. Jag följer den väg jag beslutat att ta.

Virtues Card eller dygdkort kan du beställa från The Virtues Project.

Källa: 1) Selections From the Writings of ‘Abdu’l-Bahá, pages 135-136

Rådplägning för sanning?

Det är vanligt i dag  med jobbmöten, föreningsträffar, folkmöten, konferenser, överläggningar, sammanträden, sammankomster, församlingsmöten och politiska debatter. Mötens syften varierar från att inspirera, informera, komma med förslag, delge insikter, planera, försvara, protestera mot något, eller för att bygga upp självkänsla, med mera.

Men hur ofta kommer sanningen fram? Är det inte så att ledare och deltagare håller tillbaka fakta eller grundläggande information för att “sabotera” eller minska möjligheten till andra deltagare att komma med förslag. Och är det inte lätt att man blir förlöjligad eller motsagd när man vill bidra med sina insikter?

Politik och parlamentarism skulle till exempel ha som sitt högsta mål att hitta sanningen i de frågor som presenteras och inte skapa ett slagfält för opposition och individuella meningar.  Fiendskap och motsättningsförhållanden, bestridande, att göra deltagarna till åtlöje, är beklagansvärd och förstör alltid för sanningens anda.

Det är så vanligt inom politiken och många andra mötesformer, som nämnt ovan att gräl, dispyt och onödigt ordrytteri tar kommandot. Resultatet blir förvirring och kalabalik, i bland fysiska konfrontationer mellan deltagare. Det hela blir ju komiskt, tragikomiskt.

Men en “riktig” rådplägning eller konsultation måste ha som högste mål att undersöka sanningen. Den som vill uttrycka sin mening ska inte framföra den som korrekt eller riktigt, men heller som ett bidrag till enighet i åsikter, för då vill verklighetens ljus bli uppenbarad när meningar sammanträffar.

En gnista skapas när flint och stål slås mot varandra. Men människan skulle väga sina meningar med yttersta lugn, ro och sans. Innan man uttrycker sina egna idéer och åsikter ska man försiktigt ta hänsyn till andras åsikter och tankar. Om man ser att tidigare uttryckta uppfattningar är mera sanna och värdiga, ska man direkt acceptera det och inte envist hålla sig till sin egen övertygelse eller tänkesätt. 

Med denna utmärkta metoden kan man anstränga sig för att uppnå enhet och sanning.

 

Källa: ‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace.

Glädje och enhet förenar världen

För att förena världen behövs stora mängder glädje och enhet. Men vart kan man hitta det? Det är en stor utmaning, och många letar efter de förenade krafter som kan skapa en förenad mänsklighet. Utan glädjen över livets mysterier, mötet mellan människor och en delad enhetskänsla så vill alla verksamheter och mänskliga företag, stora som små inte uppnå något.

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) beskriver glädjen som uppstår mellan människor som ömsesidig då våra hjärtan är förbundet med varandra och fyllt med samma vibration. Kärlekens flamma och ljus reflekteras i alla.

Om vi skulle tacka Gud 100 000 gånger för denna gåva – Guds kärleks kraft – som låter Öst och Väst mötas – så skulle det vara otillräckligt.

Om alla jordens krafter (företag, organiserade samfund, myndigheter, politiska, religiösa och sociala rörelser) önskar att förena världen så skulle det vara omöjligt.

Bahá’u’lláh (1817-1892) har åstadkommit båda saker genom Den heliga andes kraft, och detta band av enhet genom kärlek är olösbart. Det ska fortsätta i evighet och för varje dag som går ska denna kraft öka. Om inte länge vill den fängsla världen och våra hjärtan – från vilka nationer vi än kommer från vill föras samman av dess tvingande omfamning. Mänsklighetens värld ska manifestera det Gudomliga ljuset och Guds gåvor ska omge alla.

När det gäller både materiell och andlig civilisation vill vi i framtiden bevittna en enastående framåtskridande utvecklingsprocess.

Följ med i mitt nästa blogginlägg som tar upp detta spännande temat.

 

Källa och inspiration till denna text: The Promulgation of Universal Peace, av ‘Abdu’l-Bahá

Vad är egentlig grunden för mänsklig kunskap – inspiration? V av V

Inspiration – ja, vad är inspiration? Och vad har det med att förstå grunden för mänsklig kunskap? Och är inspiration nyckeln? Låt oss utforska detta sista kriterium:

‘Abdu’l-Bahá förklarar att det påstås att via inspiration kan vi få kunskap. Vad är inspiration? Det är det mänskliga hjärtats förståelse. Men vad är den sataniska påverkan som hemsöker människan? Det är även det mänskliga hjärtats förståelse. Så hur kan vi skilja på dessa två?

Frågan är: Hur ska vi veta om vi följer Gudomlig inspiration eller sataniska inbillningar som påverkar den mänskliga själen? I korthet kan vi säga att i den mänskliga, materialistiska världen är dessa fyra bara de enda existerande kriterier eller vägar till kunskap, och alla dessa är felaktiga eller opålitliga.

Vad kvarstår? Hur kan vi uppnå verklig, reell kunskap? Jo – via Den heliga andes påverkan, som är ljus och kunskap i sig själv. Genom den vil det mänskliga sinnet få tillfört energi och liv och förstärkt i sina slutsatser och få perfekt kunskap. Detta är ett avgörande argument som visar att alla tillgängliga mänskliga kriterier är felaktiga och bristfälliga, men den gudomliga standarden för kunskap är ofelbar.

Därför kan man inte rättfärdiga en människa som säger ”Jag vet då jag förstår via mina sinnen”, eller ”Jag vet därför att jag bevisade det via min förståelse”, eller ”Jag vet då det överensstämmer med traditionen eller tolkningen av den Heliga boken”, eller ”Jag vet då jag är inspirerad”.

Alla mänskliga standarder för slutsatser och bedömningar är därmed felaktiga.

… säger ‘Abdu’l-Bahá .

 

---

Tänkvärt – och speciellt intressant när vi ska bygga en ny världsordning – baserad på andliga principer. Vid att följa ‘Abdu’l-Bahá ’s ord får plötsligen många svåra utmaningar en annan dimension, och vi kan se att med bön, ödmjukhet och ett andligt sinnelag kan man bli öppen för Den heliga andes påverkan, som ger ljus och kunskap.

Källa, boken ”The Promulgation of Universal Peace” av ‘Abdu’l-Bahá

Vad är egentlig grunden för mänsklig kunskap – traditionerna? IV av V

‘Abdu’l-Bahá besökte Europa och USA under mera än nio månader 1911-1912. Han träffade då människor från alla samhällsskikt: journalister, präster, arbetare, vetenskapsfolk, kvinnosaksförespråkare, läkare, byråkrater, fattiga och rika. Han fick många frågor, och flera vetenskapsfolk var intresserade i att veta vad som är grunden för mänsklig kunskap.

‘Abdu’l-Bahá tar upp det tredje kriteriet traditionerna och berättar att teologerna ser traditioner som en korrekt väg och ett mått för att förstå grunden för mänsklig kunskap. Han förklarar dock att denna källa likaledes är otillförlitlig och ovärdig som orsakssamband.

Religiösa traditioner är berättelser och uppteckningar av förståelse och tolkningar i de Heliga böckerna. Men med vilka medel har denna förståelse, denna förtolkning kommit till stånd? Vid analys av mänskligt förnuft. När vi läsa Guds Heliga skrifter (från alla skriftreligioner) och med uppfattningsförmågan kan vi dana slutsatsen via förnuftet. Förnuftet är sinnet (Reason is mind). Om vi inte är utrustad med fullkommet förnuft, hur kan vi då begripa meningen i Guds ord?

Därför - som vi redan har förklarat - är mänsklig förnuft, i sin natur, begränsad och ofullkomlig i sina slutsatser. Förnuftet kan inte omsluta den högre Verkligheten själv, det oändliga Ordet.

Eftersom traditionernas källor och förtolkningar är mänskligt förnuft, och mänskligt förnuft är ofullkomligt, hur kan vi då vara bunden av vad förnuftet hittar av verklig kunskap?

I nästa blogginlägg beskriver jag det fjärde kriteriet för kunskap – nämligen ”inspiration”. Kan det vara en verklig källa till att förstå vad mänsklig kunskap är? Följ med…

Källor:

• The Promulgation of Universal Peace
• Andlig Dagbok från Bahá’í-förlaget AB

Vad är egentlig grunden för mänsklig kunskap – förnuftet? III av V

Jag beskriver här vidare hur ‘Abdu’l-Bahá beskriver de fyra kriterierna till mänsklig förståelse och kunskap. I min tidigare artikel tog jag upp sinnet och i detta blogginlägg beskriver jag förnuftet.

‘Abdu’l-Bahá talade med vetenskapsmän under sin Europa- och Amerika-resa 1912. På deras förfråga om vilka kriterier som kan betraktas som grunden för mänsklig kunskap betraktade han förnuftet som ett ej tillförlitligt kriterium.

Den mänskliga världen är ett hav av olika åsikter, tycken och uppfattningar. Om förnuftet är en fulländad standard och kriteriet för kunskap – varför är det då så många olika meningar, och varför är filosoferna fullständigt oense med varandra? Detta är ett klart bevis på att mänskligt förnuft inte kan anförtros att vara ett ofelbart kriterium.

Schack matt – filosofer, forskare, vetenskapsfolk, politiker och teologer
skapar strategier för att vinna… allt på grund av bristande kunskap.

Till exempel: stora upptäckter och tillkännagivanden under tidigare århundraden skapar fortfarande förargelse och fördömelse bland de visa i dag. Matematiker, astronomer, kemister och vetenskapsfolk motbevisar och avvisar tidigare slutsatser; inget är slutgiltigt; allt ändras, då det mänskliga förnuftet utvecklas längs nya vägar av utforskningar och drar nya slutsatser varje dag. I framtiden vill mycket som tillkännagivs i dag bli avvisad och motbevisat. Så vill ske i evig tid.

I nästa blogginlägg tar jag upp hur ‘Abdu’l-Bahá ser på mänsklig kunskap, traditionerna och de andra kriterierna.

Källa: The Promulgation of Universal Peace

Vad är egentlig grunden för mänsklig kunskap – våra sinnen? II av V

‘Abdu’l-Bahá talade med filosofer och vetenskapsmän på sina resor till Europa och Amerika 1912 och berättade att vägen till mänsklig kunskap via våra sinnen inte är tillförlitlig.

Till exempel, betrakta en spegelbild. Spegelbilden existerar inte och har faktiskt ingen levande existens. Men om du aldrig hade sett en spegel, ville du helt klart insistera och tro att spegelbilden var verklig. Ögat kan se en hägring, en optisk illusion i berget, i öknen eller på vattnet, men det är ingen verklighet. Står vi på båtdäcket kan vi tro att kustlinjen rör sig – men vi vet att fastlandet står fast och att det är båten som rör sig.

Tidigare trodde man att jorden var en fast punkt och att solen roterade runt jorden, men själv om det ser sådan ut, är det motsatta tillfället. En virvlande fackla kan röra sig i en cirkel framför våra ögon, men vi vet att det är bara en ljuspunkt. Vi ser att en skugga rör sig på backen, men den har ingen materiell existens, ingen materiell substans. I öknen kan atmosfäriska förhållanden producera illusioner som bedrar ögat. Man kan till exempel se en karavan som rör sig upp mot molnen. Här i Norden kan vi se polarsken (Aurora Borealis) som förbryllar mänskliga synintryck. Vi kan till exempel under vissa ljusförhållanden uppfatta tre solar, som vetenskapen kallar ”falska solar”, men vi vet att det finns bara en enda sol.

I korthet – våra sinnen kan bedras och vi är därför oförmögen att skilja vad som är verkligt från vad som inte är det.

Följ med i nästa blogginlägg där jag beskriver mera om hur ‘Abdu’l-Bahá ser på mänsklig kunskap, förnuftet och de andra kriterierna.

Källa: The Promulgation of Universal Peace

Moralisk utveckling och dygder

Alla skapade varelser har sin nivå eller högsta punkt av mogenhet. Mogenhetstiden i träets värld inträffar när det frambär sina frukter. Djuret uppnår sin mogenhet och fulländning när det är fullvuxen, och i människans värld uppnås mogenhet när ljuset av dess intelligens är i sin största kraft och utveckling.

Detta blogginlägget bygger på en artikel om moralisk utveckling  på info.bahai.org.

Det som var passande människans behov under dess tidiga historia kan inte bemöta kraven som ställs i dag: en period av nymodigheter och konsumtion. Mänskligheten har utvecklats från dess tidigare begränsningar och förberedande utbildning och måste nu bli  “helt fylld” av nya dygder och krafter, nya moraliska egenskaper och nya prestationsförmågor. 

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) säger att från religionens “grundval framlyser andlighetens strålglans, som är enighet, kärlek till Gud, kunskap om Gud, prisvärd moral och den mänskliga världens dygder. Bahá’u’lláh förnyade dessa mänskliga världens principer som vårens ankomst uppfriskar jorden och skänker nytt liv till alla materiella varelser.”

Bahá’íer ser historien som en framåtskridande civilisationsprocess, som är beroende av mänsklighetens kollektiva moral så väl som materiell utveckling. Vi står nu på steget till mogenhet och behöver nya dygder, en ny moralisk standard som passar denna tidsålder.

I boken Anföranden i Paris (2) beskriver ‘Abdu’l-Bahá hur “den alltälskande Guden skapade människan för att hon skulle utstråla det himmelska ljuset och upplysa världen genom sina ord, sina handlingar och sitt liv…”.

Källor:

1. info.bahai.org
2. Anföranden i Paris från Bahá’í-förlaget AB

Gruppkonsultation i stället för konfrontation

Tänk dig att du sitter i ett affärsmöte och du har en idé. Du brinner för idén och presenterar den för mötets deltagare. Det vanliga är mothugg och kommentarer – några tycker din idé är bra, och andra ryter till och kommer med motargument. Din idé blev inte tagit på allvar och du kände dig sårat. Mötet var inte trevligt – det var många svordomar och uppgivna ansikten.

Så är det i dagens värld – människor kan inte konsultera. Det blir konfrontation och kraschlandningar direkt. Partisanpolitik blockerar för effektiv konsultation och en ovilja att ta i frågan med på ett andaktsfullt sätt gör att många möten havererar.

Så vad är då konsultation? Är det läkarordinering? Nej – det är en grupp människor som bestämmer sig för att bryta konfrontationsträskmarken.

Att konsultera betyder att bry sig om varandra och att söka efter lösningar (inte problem eller icke-lösningar). Man söker lösningar och de bör vara så bra att de går att genomföra på ett etiskt sätt.

Inom bahá’í-samfundet kallar man det för rådplägning, överläggningar eller konsultation. Här försöker man att lägga känslor och beundran åt sidan och se helhetsperspektivet för att skapa nya möjligheter.

Konsultationsmetoden blev utarbetad av ‘Abdu’l-Bahá på början av 1900-talet. Det kräver lite träning, men är i grunden inte svårt. Och du vill märka att det är smidigt och skapar god teamkänsla.

Beslutstekniken betyder att man söker aktivt goda lösningar, att varje deltagare, i en andaktsfull atmosfär ges möjligheten att uttrycka sig fritt, utan att bli avbruten (något som kan vara en stor utmaning för en del).

Allas idéer kan delas och utvärderas i en anda av uppriktighet och öppenhet. Det västerländska tänkandet – med fokus på individens vinning är en aktiv blockerare för visionen av en ny tidsålder där jag ser för mig kollektiva rådplägningar till det bästa för lokalsamhället, stadsdelen, skolan, företaget och globala institutioner blir vardagsmat.

Vi behöver kreativa lösningar – och inte blockera processen. Något som är så vanligt i dag…

Ta gärna kontakt med ditt närmaste bahá’í-samfund för att ta reda på hur en gruppkonsultation skulle hjälpa din organisation, företag eller institution.

Läs mera om konsultation:

• Bahá’i – för en enad värld – från Bahá’í-förlaget AB
• Beyond the Culture of Contest – från Bahá’í-förlaget AB