Tankens enighet i världsprojekt

Jag fortsätter min artikelserie om Enighetens Sju Ljus, ett dokument som ‘Abdu’l-Bahá skrev 1906 till Jane Elizabeth Whyte i Edinsburg, Skotland.

Denna princip om tankens enighet växer år för år, dag för dag. Och stora utvecklingar inom internationell kommunikation och resa påverkar människor och skapar nya möjligheter för världens enhet.

Vi ser internationella konferenser, konvent, sammankomster och möten inom alla typer och inriktningar nu tillhör vardagen. Dessa drar till sig människor från hela världen. Koordinerade insatser inom områden som bättre hälsovård, minskandet av analfabetism, förbättrade utbildningsinsatser och globalt skydd av miljön skapar enhet och samarbete mellan människor och länder.

Internationell handel och finansväsendet strävar efter att minska komplexa och orättvisa handelsrestriktioner på världsmarknaden.

Internationella kultur- och musikfestivaler och sportsliga arrangemang som OS ökar utvecklingen för en internationell känsla och global identitet för miljontals människor.

Många företag och människor solar sig i glansen av humanitära aktiviteter, och vill gärna visa upp hur duktiga de är att bidra till det ena eller andra sociala, humanitära program eller till stora välgörande projekt.

‘Abdu’l-Bahá säger:

”Vad tjänar det till att erkänna att universell vänskap är av godo och tala om människosläktets solidaritet som ett stort ideal? Om inte dessa tankar omsätts i handlingar, är de värdelösa. Världens missförhållanden fortsätter att existera, just därför att människorna endast talar om sina ideal och inte strävar efter att förverkliga dem. Om handlingar intog ordens plats, skulle världens missförhållanden mycket snart vändas till välstånd.”

Han säger vidare:

”Människor gör stor affär av välgörenhet. De slösar med vackra ord, för de önskar bli betraktade som större och bättre än sina medmänniskor. De söker berömmelse i världens ögon. De, som uträttar mest gott, använder få ord beträffande sina gärningar.” (1)

Följ fortsättningen av serien Enighetens Sju Ljus på Ny Vision.

 

Källa:

1) ‘Abdu’l-Bahá Anföranden i Paris, s. 15-16 Bahá’í-förlaget AB

Det första ljuset – politisk enhet och enighet

Sedan 1844 då Báb förkunnade början för den nya tidsåldern och 1863 då Bahá’u’lláh stod fram som Guds budbärare för vår tid har mycket positivt skett i världen. Bahá’u’lláhs son ‛Abdu’l-Bahá skrev 1906 ett kort dokument med sju principer för världens utveckling – Enighetens sju ljus. Det första ljuset var politisk enhet och enighet.

Går det att se de första ”skimmer av enighet”? Om vi inte fastnar i partisanpolitik, och övergripande ser med nya andliga ögon på det politiska området – så samarbetar många länder mellanstatlig för att hitta lösningar världens pressande problem inom ekonomisk handel, fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital (som är kärnan av Europeiska unionens inre marknad). Detta steg var komplett politiskt omöjligt för inte många årtionden sedan. Det är även många andra faktorer, som miljöfrågor, folkhälsa, turism, konst och kultur som påverkar politiker. Gräsrotrörelser, tankesmedjor och lobbyister arbetar för att främja nya tankesätt.

 

Världspolitiken snurrar… foto: flickr.com

 

Andra områden är frihandelsavtal, överenskommelser om handel utan tullar eller andra hinder mellan olika organisationer som EFTA (Europeiska frihandelssammanslutningen), NAFTA (North American Free Trade Agreement), ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) med mera.

Politik är en statskonst – och politikerna har som mål att utföra aktiviteter som att verkställa och styra inom en kommun, län, region, land, en federation eller en union av länder. Det handlar om hur makten ska fördelas och utövas.

Det har varit många ideologier genom tidernas lopp – och vi ser i dag ”politiska spöken” eller resterna av tidigare tillkortakommande. Vi får tyvärr leva med dessa ett tag till – då nationalism, kommunism och rasism fortfarande påverkar det politiska området.

Sakta men säkert släpper dessa tre avgudars mörker taget på världens ledare och makthavare, och den nya visionen om en ny världsordning – baserade på andliga principer kommer med nytt ljus, som ger inspiration och kunskap om hur man kan utveckla en gudomlig politik.

Följ med på Ny Vision – i min nästa artikel om Enighetens sju ljus.

Motkrafter till en andlig civilisation

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag kort om den andliga och administrativa kraftimpuls som behövs för en ny världsordning. Lokala och nationella andliga råd, Universella Rättvisans Hus, bahá’í-trons världscentrum och de många bahá’í-templen är både mönstret och vägen att gå för att leda mänskligheten.

Det behövs även en respons på det andliga budskapet. Och det är här utmaningen ligger.

Bahá’u’lláh, bahá’í-trons grundare proklamerade sin ställning som Guds budbärare för vår tid. Han skrev från sitt långa fångenskap under åren 1863-1892 till värdens religiösa och värdsliga regenter om den nya tidsåldern och berättade hur de skulle kunde bilägga tvister, krig och skapa en ny världscivilisation. En viktig skrift var “Skriften till jordens konungar” från 1864. Under en intensiv period under slutet av 1860-talet (1867-1870) skrev Han bland annat till Kejsare Napoleon III, Drottning Victoria, Kejsare Wilhelm I, Tsar Alexander II av Ryssland, Kejsare Franz Joseph, Påve Pius IX, Sultan Abdul-Aziz och den persiska kungen Nasiri’d-Din Shah. (1)

Några regenter som på slutet av 1860-talet mottog brev från Bahá’u’lláh
Foton från Wikipedia.

Bahá’u’lláh förkunnade sin ställning och varnade mottagarna om kommande katastrofala omvälvningar i världens politiska och sociala ordning. Han uppmanade värdens dåvarande ledare att visa rättvisa i sitt maktutövande, att alla länder kollektivt skulle avrusta och forma ett samvälde eller förbund av nationer. Endast vid att kollektivt avstå från krig, skulle en bestående och varaktig fred kunde etableras.

Responsen från världens ledare uteblev – de ignorerade alla som en helt och hållet innehållet, och resultatet ser vi i dag (den ende regenten som uttalade sig positivt var Drottning Victoria – men vare sig hon eller de andra kristna regenterna i Europa vände sig till honom för att få råd) . Vi ser framför oss fortfarande utmaningar – och de globala världsproblemen är än inte lösta, till trots för Nationernas Förbund och Förenta Nationernas begränsade ansträngningar.

Kärnan i religionen är att ta bort hat och fiendskap mellan människorna. Vi har gått igenom så många krig och konflikter – och ord som vi vuxna använder är välkända och negativa: vapen, armé, kamp, fästningar, våld, aggressivitet, härskarmakt, kriminalitet, terrorism, bomb etc. Varje dag bombarderas vi av negativa ord genom media. Detta är vad den nuvarande världsordning erbjuder – vi behöver då något nytt.

I dag är det en tid för universell broderskap och bahá’í-tron förklarar hur man ska bemöta det mörker som har lamslagit – inte bara världens ledare, men mänskligheten som helhet. 

Läs fortsättningen på Ny Vision.

Källa:

1) The Summons of the Lord of Host, Bahá’u’lláhs brev till världens regenter kan köpas från Bahá’í-förlaget AB.

Ungdomars rätt att förvandla världen

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så bygger bahá’í-trons program på tanken att alla barn och ungdomar har möjligheten och potentialen att ändra världen – i sitt grannskap, region, nationellt, kontinentalt och globalt. Bahá’í-trons utbildningsprogram är baserad på förståelsen av en mänsklighet ädel i sig själv – som en gruva rik på ädelstenar – och börjar med tron på att alla unga människor har en inneboende potential. Tillvägagångs-sättet baseras på vissheten att utbildningen av yngre ungdomar kommer att resultera i en ny generation ledare med befogenheter, kunskap och färdigheter att tjäna mänskligheten och främja samhällsutvecklingen.

Det är just denna visshet – och höga förväntningar som ungdomar som deltar i det – som genomsyrar utbildningsprogrammet med kraften att inspirera unga människor, knyta kontakter med dem och röra vid deras hjärtan och liv!

Något viktigt i sammanhangen med arbetet med ungdomar är: de reagerar på våra förväntningar. Är våra förväntningar låga, strävar de efter dessa, förväntar du stora saker – så växer de för att möta höga förväntningar.

Det är därför viktigt i allt ungdomsarbete att identifiera ungdomarnas kunskaper och talanger – för att sedan använda dessa styrkor till nytta för mänskligheten. Mycket av tonårsapatin vi hör om i massmedia kommer från att samhället brister i att ge ungdomar möjligheten att verkligen vara i kontakt med frågor som påverkar deras samhälle i stort. Speciellt de yngre ungdomar, som bor i en värld med till synes ändlösa och komplexa problem, men som ofta inte har haft möjlighet att fundera på hur de kan använda sina talanger för att göra en skillnad, är apati ofta enda alternativet att bli överväldigad.

Skillnaden mellan en person som åtagit sig att arbeta för social omvandling och någon annan som inte verkar bry sig är tron på att de har en viss förmåga att göra skillnad.

Som jag kan se är det barnen som är framtiden, det är helt klart inte bara en materiell – men även en andlig utbildning som måste till för att hjälpa mänskligheten framåt till en andlig civilisation.

Följ med på nyvision.nu för nästa artikel i serien.

Vad kan du bidra med i arbetet för att ge ungdomar en chans? Kommentera gärna här. Dina idéer  och tankar är välkomna.

Källa: detta är en översättning från delar av en artikel på bahaiblog.net.

Se historien i ett andlig perspektiv, IX

Historien visar på stort motstånd mot nya tankar, idéer och de processer som för mänskligheten framåt. Alla de stora religionsgrundarna har blivit förföljda av religiösa och världsliga makthavare – som i sin tur har påverkat hela befolkningen att bekämpa nya skrämmande influenser. Det är således inte lätt att vara profet i eget land.

Báb, så och säga alla hans nära följeslagare och omkring 20 000 bábier blev dödade i landsomfattande massakrer i ett fanatisk Persien. Han förutsade att om kort tid skulle den universella Gudomliga Budbäraren, förutsagt i alla religioner framträda, och att världen skulle definitivt ta steget in en ny världsordning, med världsomvälvande principer, baserade på andlighet, jämlikhet och en högre kunskap.

Som Härold och förelöpare, Porten till den nya tiden var Bábs mission tidsbestämt under en kort period. Han led själv martyrdöden 1850 och bábierna, som nu inte hade några ledare gick in i en mörk period, mot en oviss framtid.

En av Bábs tidiga troende i Persien var Bahá’u’lláh (1817-1892). Han erkände Bábs budskap redan 1844 och själv om de aldrig träffade varandra, så var han ingivet en djup andlig förståelse, ett kompetent ledarskap och Gudomlig kunskap.

Bábs helgedom på Karmelberget, Haifa, Israel. Illustration: Christine Krogh Plur

Bahá’u’lláh som kom från en förmögen familj utanför Teheran stod nu fram och undervisade bábismen och efter Bábs martyrdöd, var han den enda ledaren kvar hade inflytelse och som inte var dödad. Regeringen fängslade honom 1852 och Bahá’u’lláh blev därefter landsförvisad till Bagdad i Irak.

Många bábíer följde Bahá’u’lláh till Irak och i Bagdad stod han år 1863 fram och förkunnade för första gång att Han var den Gudomliga Budbäraren, Messias, Fadern, Kristus återkomst och den Utlovade som alla religioner väntade på och som alla profeter hade förutsagt.

”Bahá’u’lláh förklarade att civilisationens karaktär och ursprung förnyas genom Gudsprofeternas läror. Världens huvudreligioner har haft inflytande på och format stora segment av mänsklighetens liv och institutioner. Var och en av dessa världsreligioner har skapat en större enhet och stimulerat utvecklingen till ett mera progressivt samhälle. Ingen annan verkande kraft, vare sig politisk, ekonomisk, filosofisk, vetenskaplig eller pedagogisk, har visat så stor förmåga at pånyttföda och leda människornas verksamhet. I denna historiska syn skiljer sig den förvanskade reaktionära ”religionen” självklart från uppenbarelsereligionens kärna, den alltid levande, den alltid hållbara, den om kärleken. De svåraste brott som människorna gjort sig skyldiga till har de druckna av egenkärlek eller hat gjort i religionens, Guds och profeternas namn.” (1)

Följ med i kommande bloggartikel på Ny Vision >>

 

Källa:

1) De Upplysta Horisonterna, Sverre Holmsen från Bahá’í-förlaget AB

Se historien i ett andligt perspektiv, VII

Den nya tidsåldern är på väg att födas. Det blir mycket smärtfyllt. Krisen finns över allt. Politiska, kulturella och religiösa fördomar håller sin hand över en mänsklighet som är ur kurs.

När mörkret är störst kommer ljuset, då kommer en ny Guds budbärare som ska leda mänskligheten framåt – med kurs för en bättre värld, en ny världsordning med nya andliga principer.

Profeterna och de andliga budbärarna (Abraham, Zoroaster, Moses, Buddha, Jesus Kristus och Muhammed) står på skuldrorna till varandra i en ständigt framåtskridande uppenbarelseprocess.

Dessa är världens lärare. Vi kan jämföra det med skolan: mänskligheten har gått genom förskolan, skolan, mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och på högskolan – på väg till vuxen utbildning på universitetsnivå. Lärarna har anpassat undervisningen till sina elever från tid, ort och behov. Det är många lärare, kanske tiotusentals, varen så stor som Moses.

De Gudomliga lärorna har haft som huvuduppgift att återuppliva den andliga sanningen – då den har försvunnit. Vid varje mörkerdump – varje tid av förfall så skapar de med sin andliga energi en ny skapande livsprocess om strävar mot ljuset – det andliga ljuset som ska återuppliva världen.

Guds budbärare är lärare och deras lära är religionen. Religionen är världsläran – där människorna kan få veta svaren. Guds budbärare ger nytt liv, nytt hopp och ny inspiration. I deras kölvatten blomstrar civilisationen upp. Konst. Vetenskap. Uppfinningar. Allt springer fram från denna energi.

Vi är nu på tröskeln till mogenhetsåldern, närmare bestämt 1800-talets mitt, i Persien.

Året är 1844.

Vid mitten av 1800-talet var världen på nytt i behov av gudomlig inspiration. Denna inspiration skulle komma från Persien, ett land som hade förlorad sin forna glans. Okunnighet, sjukdom, smuts, fördomar, fanatism och korruption härskade i landet. Religionen och staten förtryckte och utsög folket – som sjunkit ner i apati och elände. (1)

>> Följ med i fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision…

 

1) De Upplysta horisonterna s. 17, Sverre Holmsen. Bahá’í-förlaget AB.

Rådplägning för sanning?

Det är vanligt i dag  med jobbmöten, föreningsträffar, folkmöten, konferenser, överläggningar, sammanträden, sammankomster, församlingsmöten och politiska debatter. Mötens syften varierar från att inspirera, informera, komma med förslag, delge insikter, planera, försvara, protestera mot något, eller för att bygga upp självkänsla, med mera.

Men hur ofta kommer sanningen fram? Är det inte så att ledare och deltagare håller tillbaka fakta eller grundläggande information för att “sabotera” eller minska möjligheten till andra deltagare att komma med förslag. Och är det inte lätt att man blir förlöjligad eller motsagd när man vill bidra med sina insikter?

Politik och parlamentarism skulle till exempel ha som sitt högsta mål att hitta sanningen i de frågor som presenteras och inte skapa ett slagfält för opposition och individuella meningar.  Fiendskap och motsättningsförhållanden, bestridande, att göra deltagarna till åtlöje, är beklagansvärd och förstör alltid för sanningens anda.

Det är så vanligt inom politiken och många andra mötesformer, som nämnt ovan att gräl, dispyt och onödigt ordrytteri tar kommandot. Resultatet blir förvirring och kalabalik, i bland fysiska konfrontationer mellan deltagare. Det hela blir ju komiskt, tragikomiskt.

Men en “riktig” rådplägning eller konsultation måste ha som högste mål att undersöka sanningen. Den som vill uttrycka sin mening ska inte framföra den som korrekt eller riktigt, men heller som ett bidrag till enighet i åsikter, för då vill verklighetens ljus bli uppenbarad när meningar sammanträffar.

En gnista skapas när flint och stål slås mot varandra. Men människan skulle väga sina meningar med yttersta lugn, ro och sans. Innan man uttrycker sina egna idéer och åsikter ska man försiktigt ta hänsyn till andras åsikter och tankar. Om man ser att tidigare uttryckta uppfattningar är mera sanna och värdiga, ska man direkt acceptera det och inte envist hålla sig till sin egen övertygelse eller tänkesätt. 

Med denna utmärkta metoden kan man anstränga sig för att uppnå enhet och sanning.

 

Källa: ‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace.

Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (III av III)

Som jag skrev i mina tidigare artiklar I och II, så måste Förenta Nationernas Generalförsamling “upplivas” och dess resolutioner bli bindande.

Ska statlig suveränitet gå framför alla andra hänsyn? Ska ett medlemsland få blockera för FN:s utveckling`att hantera planeten jordens intressen – att skapa en fredligare värld?

FN måste få ett stärkare lagligt mandat – både att genomföra och med auktoritet (inom ett begränsat område).

Jag kan tänka mig att många är rädda för en världsregering och inte vill underordna sig en internationell institution - om den inte är representativ.

För att stärka Generalförsamlingen är det fem praktiska mått och steg som kan leda oss mot en ny världsordning. Detta kommer att förbättra Förenta Nationernas allmänna rykte och vara grundläggande för en långsiktig och hållbar utveckling:

• Höjande av minimikraven för medlemskap
• Utnämnande av en kommission som ska studera nationsgränser
• Sökande efter nya ekonomiska arrangemang
• Förbinda sig till ett universellt hjälpspråk och ett gemensamt skriftspråk
• Undersöka möjlighete4n till en enda internationell valuta

Detta var några av Internationella Bahá’í-samfundets bidrag – ett uttalande med anledning av Förenta Nationernas femtiårsdag 1996.

Budskapet gäller än i dag. Jag kommer att ta upp flera av dessa viktiga pusselbitar – som måste passa in, för att världen ska bli vackrare, bättre, fungerande och med ett bra ledarskap.

Följ med på Ny Visions blogg.

Källa:

En vändpunkt för alla Nationer, Bahá’í-förlaget AB

Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (II av III)

Som beskrivit i artikel I av II – kritiken mot FN kan egentligen riktas mot medlemsländerna själva. Det är helt klart – ett handlingsförlamat FN kan inte effektivt hantera komplexa situationer och blir därmed verkningslös.

Att vara handlingsförlamad – det är det medlemsländerna är. Om de inte ger mandat till Förenta Nationerna att handla med auktoritet kommer FN aldrig att bli det organ som världen behöver för det nästa steget till en ny världsordning.

Förenta Nationerna har dock en rik källa till segrar och framgångar. Vi kan använda dessa när vi lär oss hur vi kan skapa fred och enhet på planeten jorden.

Jag kan se för mig FN som en institution att se  upp till, under min barndom och ungdom på 1970- och 80-talet. UNICEF och FN-dagen var något att se fram emot.

Därför måste vi se FN i lyset av utvecklingsmöjligheter. Vi måste identifiera vad som styr Förenta Nationernas möjligheter att formulera strategier – för att handla med auktoritet.

FN behöver – som jag ser det – inte totalt ändra fokus för dess kärnprocesser eller institutioner.

Internationella Bahá’í-samfundet säger i sitt skrift En vändpunkt för världens nationer att “grunden för varje styrande system är att lagen härskar och den främsta institutionen för att formulera lagar, är den lagstiftande församlingen. Samtidigt som lokala och nationella lagstiftande församlingars auktoritet respekteras allmänt, har regionala och internationella lagstiftande församlingar betraktats med fruktan och misstro.” 1)

Förenta Nationernas Generalförsamling har attackerats för sin ineffektivitet. Här igen riktas kritiken tillbaka till medlemsländerna: FN har inte mandat eller auktoritet.

Detta blir tillslut en blandning av anarki och konservatism.

Ett reformerat FN kan endast fungera om den lagstiftande delen (Generalförsamlingen) och dess metod för beslut (röstar) representerar alla världens folk och dess national stater. I dag är inte Generalförsamlingens resolutioner bindande om de inte ratificeras av samtliga medlemsländer.

Så det är ett handikappad FN som kommer med… Är det önskvärt?

Läs mer på del III av III.

Källa:

1) En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

Internationella politiska organisationer måste bli mindre byråkratiska

Nästa års världstoppmöte 4-6 juni 2012 i Rio verkar bli framflyttat då Drottning Elisabeth av England, 60 års markering (hon har suttit 60 år vid tronen) har första prioritet. Mötet, där regeringschefer och ledare skulle träffas 20 år efter det första världstoppmötet, FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro  (“Rio+20"). Detta skriver engelska The Guardian.

Det är OK – dålig planering den här gången. Arrangörerna hittar säkert ett nytt passande datum.

Det viktiga är att så många som möjligt av världens ledare deltar, då de nu måste hitta nya strukturer för hur den globala världen kan styras. Detta som en grundläggande ändring av dagens system och även praktiskt: ansvar för beslutsfattande måste ske på lämpliga nivån, för att minska överdrivet centralisering och byråkrati.

Det är en balans – att hitta lämpliga beslutsnivån – och en stor utmaning för världens ledare. Decentralisering av beslut är något som är inbyggd i styrandets konst. 

Det viktigaste är att internationella organisationer tar ett globalt ägarskap och samordnar ledningsfrågor, men de bör ges större auktoritet att handla – endast när länder inte kan handla själv för att skapa ordning. Alla andra frågor måste lösas nationellt, regionalt eller lokalt.

Den nya världsordningen kräver mindre byråkrati och mera effektivt ledarskap. Mycket är kvar – och vi måste skapa förutsättningar för det nya, det vill säga ta reda på vad som krävs, nya impulser, nya visionen och ha mod.

Det kommer att kräva mod av våra ledare i framtiden att stå upp för helt nya tankar och idéer för att skapa en bättre värld.

 

Inspiration till denna artikeln:

- En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

Kommuner – ta till vara lokalföreningarnas kompetens

Jag tror många av kommunernas tjänstepersonal och ledningsgrupp inte har tänkt på hur ideella organisationer och föreningar har bidragit under många år i lokalsamfunden. Kommunernas förtroendeanställda har inte i stor nog grad uppskattat föreningslivets kompetens inom kärnområden som vård- och omsorg, utbildning och att skapa meningsfyllda aktiviteter för unga och gamla.

För att utveckla lokalt kulturliv och demokratisk utveckling krävs det därför en nysatsning där kommunerna nätverkar med föreningslivet. Detta kommer att skapa fantastiska synergieffekter.

Exempel 1: en lokal fotbollsklubb jobbar med drogförebyggande arbete och ledarskapsträning. Varför inviteras inte fotbollsklubben till kommunernas finrum för att prata om detta? Här finns mycket att lära från båda parter. Kommunen får förstahand insyn i fotbollsklubbens ideella arbete och fotbollsklubben får erkännande av kommunen och tar del av kommunala insatser, stipendier och kommunala medel.

Exempel 2: Astma och allergiförbundet har en lokalförening i en kommun. När senast var astma och allergiförbundet inviterat att prata om förebyggande arbete för att minska astma och allergier för invånarna i kommunen? Vet kommunerna nog om astma och allergier. Vad kan kommunerna göra bättre här?

Exempel 3: Kyrkor och religiösa samfund arbetar med religiös dialog. Judar, kristna, muslimer och bahá'íer träffas för att få nya insikter, nätverka och skapa vänskapsband. Något som är viktig i en mångkulturell och mångreligiös värld. Men har kommunerna uppskattat detta viktiga arbete? Jag tror att speciellt de små kommunerna har mycket arbete att kvar när det gäller att uppmuntra till samförstånd, minska rasism och främlingsfientlighet.

Kommunernas ledningsgrupp och olika enheter måste sätta sig in i de lokala religiösa samfunden och deras arbete. De olika religionerna har ledare med många års erfarenheter inom sitt område, alla religioner har en trosföreställning som talar om kärlek och respekt. Ett kommunalt möte, en dialog skulle kunde ge bättre förståelse för religiösa uttryck inom vården, vid begravning, vid olika helgdagsfirande med mera.

Båda parter vinner på ett sådant samarbete.

Bahá'u'lláhs vision – som jag ser det - om ett globalt samhälle innebär mycket nätverkande, samförstånd och dialog mellan lokala föreningslivet, kommunernas ledning och lokalbefolkningen. Det krävs insatser, förståelse och respekt. Det krävs ett nytt kommunalt ledarskap som med nya ögon inser värdet det lokala föreningslivet – och föreningarna behöver integreras i det kommunala arbetet. Kanske kan de nya kommunala ledarna rekryteras just från föreningslivet? Vad tror ni? Bör kommunerna satsa mer på föreningslivet? Vad kan kommunen till exempel göra i just din kommun?

Företagshinder - påverkar män mindre än kvinnor

Det finns massor av företagshinder som minskar mångfald och jämlikhet mellan kvinnor och män. Tänk på detta:

• 75 % av kvinnliga ledare har en partner hemma som arbetar, men 75 % av manliga ledare har en partner hemma som INTE arbetar.

• Mellan 60-70 % av kvinnliga chefer har barn

• 94 % av manliga chefer har en partner hemma som tar största delen av ansvaret för barnen

• 20 % av kvinnliga ledare har en sådan partner hemma.

Detta visar en undersökning från "Catalyst, Leaders in a global economy – a study of executive women and men".

Adrian Kielhorn, en medlem i EBBF (European Bahá'í- Business Forum) beskriver de barriärer som företagen står framför som följande:

• Oflexibla arbetstider

• Deltidsarbetare – inte möjligt att delta i företagens utvecklingsprogram

• Inga möjligheter "att arbeta från hemmet"

• Nätverkande efter arbetstid

• Barnpassning (normal arbetstid och under krissituationer)

• Barnpassning och hemstädning

• Möteskultur: möten börjar 09.00 måndag morgon … i Paris

• Möteskultur: telefonkonferenser startar 20.00 och pågår till 23.00.

Vad kan då företagen göra för att hjälpa kvinnor och män?

Kvinnor:

• Arbetsgrupper för att främja mångfald

• Ökande bruk av rådgivare för att hjälpa och påverka kvinnor i deras karriärval

• Starta informella nätverk för kvinnor

• Tillrättalägga flexibla arbetstimmar (i vissa fall minska antal timmar) och flexibilitet när jobbet är klart

• Öka antal kvinnor i företagens ledningsgrupp

Män:

• Arbetsgrupper för att främja mångfald.

• ...

Detta är vad lagstiftningen kan göra. Däremot går det inte att tvinga människor att värdera varandra likt.

"Enligt tidsandan måste kvinnorna göra framsteg och fylla sin uppgift på alla livets områden och bli likställda med männen. De måste vara i nivå med männen och åtnjuta samma rättigheter. Detta är min innerliga bön och det är en av Bahá'u'lláhs grundläggande principer." – 'Abdu'l-Bahá i 'Om kvinnan', s. 65.

Företagens uppoffringar för jämlikhet mellan kvinnor och män

Befrämja jämlikhet på jobbet - flickr.com

Det finns en del typiska karaktärsdrag mellan kvinnor och män. Kvinnor har "egenskaper" som vårdande, tillgiven, beskyddande och samlande, medan män har "egenskaper" som att handla, jaga, vara dominant och göra spännande saker.

Ett företag behöver ett flertal "egenskaper" för att skapa resultat och vara framgångsrikt. Dess ledarskap måste dessutom behärska en kärna av följande beteendekategorier:

• Stödjande

• Belönande

• Nätverkande

• Delegerande

• Inspirerande

• Konsulterande

• Problemlösande

• Samarbetande

• Rådgivande

• Påverkande uppåt

Hur kan då företagsledarna arbeta med både kvinnliga och manliga stereotyper? Om kvinnor har ledaregenskaper, vart ligger då problemet?

"I förfluten tid har världen styrts med maktmedel och mannen har härskat över kvinnan på grund av sina både till kropp och sinnelag våldsammare och mer aggressiva egenskaper. Men balansen håller redan på att förändras, maktmedel förlorar sitt herravälde och andlig vakenhet, intuition och de andliga egenskaperna kärlek och välvilja, som är kvinnans styrka, vinner inflytande. Därför kommer den nya tidsåldern att bli mindre maskulin och mer genomträngd av feminina ideal, eller, för att uttrycka det tydligare, en tidsålder under vilken civilisationens maskulina och feminina inslag kommer att väga mer jämnt" – 'Abdu'l-Bahá i 'Om kvinnan', s. 27.

Män och kvinnor – företagandet i större perspektiv

Inom affärslivet är samarbete och partnerskap mellan kvinnor och män en del av en större bild. En bild vi kan kalla mångfalden. Mångfalden skapar och ger rum åt alla, oberoende religion, ålder, geografi, kön, kultur, utbildningsnivå och kultur.

Men mångfalden består även av två delar, en direkt synlig del och en större osynlig del. Som ett isberg – 20 % över vattenytan och 80 % under. Den största delen av isberget är under vatten – och representerar det stora arbete som måste göras innan kvinnor får delta på lik linje med män inom alla aspekt av affärslivet. Isbergfenomenet visar till att många sidor är osynliga och därför svår att mäta.

Det finns ett begrepp vi kan kalla mångfaldsledarskap (Diversity Management). Adrian Kielhorn, en medlem i EBBF (European Bahá'í- Business Forum) beskriver två nyckelbegrepp för företagen:

• Efterrättelse

  • Juridisk orientering

  • Försäkran om att företagen rättar sig efter gällande lagstiftning

• Mångfald på arbetsplatsen

  • Hur multikulturella / internationella arbetsgrupper kan arbeta mest möjligt effektivt

Det är fortfarande stora utmaningar framför oss när det gäller att efterleva alla stora ord om jämlikhet, tolerans och mångfald på arbetsplatsen. Det blir ju inte stora mångfalden när kvinnor inte är med på spelplanen.

Mångfald vill inte heller per automatik skapa en direkt högre produktivitet.

• Det är ett tillstånd, inte en egenskap

• Det måste accepteras / omfamnas

• Det behövs direkt styrning (kräver bra ledarskap och hårt arbete)

"Hemligheten" med mångfald är: olika människor bidrar med annorlunda saker.

"Hemligheten" för att mångfald ska fungera: varje bidrag måste värderas likt.

Visionen om en fredligare värld, med ett bättre företagsklimat och ett samhälle som tar tillvaro mångfalden finns, men det behövs flera som engagerar sig...