Sök och du ska finna

Jag tror grunden till mitt sökande kom från alla folksagorna min mamma läste till mig, och som jag själv senare läste och studerade. Sökandet efter skatten, att lämna tryggheten för jakten på det goda. Kampen mellan det goda och onda. Äventyren tog mig med på färden från norska troll, till indianska skogsandar, till afrikanska trumsagor, persiska prinsessor, elaka drottningar och dumma kungar, flygande drakar från Kina och indiska dervischer. Mystik och dramatik.

Jag fastnade i Mellanöstern i sagorna 1001 natt (barnversionen!). Så – jag bestämde mig som 10-åring att jag skulle gifta mig med en persisk prinsessa. Hur det skulle gå till hade jag ingen aning om.

Tillbaka till skolbänken – kristendomstimmarna: Min lärare och präst svarade enkelt ”’Jesus är livet och vägen’, du behöver inte fundera på något annat. De andra religionerna är inte så viktiga. Det är kyrkan som gäller…” Ok – så jag lämnade frågan tills senare. Vuxna kunde helt enkelt inte svara på sådana svåra frågor.

Men – inom mig var nyfikenheten där – världen låg ju framför mig. Och jag visste att alla religioner inte kunde ta fel. Jag visste at alla religioner kom från samma andliga källa. Att det endast var en universell religion och en enda Gud – för alla på jorden.

Jag började på gymnasiet och studerade en kombination av naturvetenskap, elektronik och data – det verkade på mitten av 80-talet vara framtiden. Men varje eftermiddag var det hemstudier inom religion, samhällskunskap och filosofi som var agendan.

På gymnasiet hade vi nu varje veckan en timme religionsundervisning (inte bara om kristendomen). Vår lärare var ateist – och hade som mål att berätta om de stora världsreligionerna. Självsagt fick jag toppbetyg inom ämnet. Och jag kunde fördjupa mig i de olika religionerna – såg helhetsperspektivet. Men frågan om alla religioner kom från samma källa var det fortfarande ingen som kunde svara på. Alla mina medelever så religioner som helt åtskilda, och inte någon enhet eller direkt förbindelse mellan judendom, kristendom eller islam – som ju är alla Abrahams barn.

Jag såg ju att alla religioner kom från samma källa – att de olika budbärarna Moses, Jesus och Muhammed talade om enhet, kärlek, om andlig vägledning och en Gud för mänskligheten – samma gud för judendomen, kristendomen och islam. Bahá’í stod inte på schemat 1985-1987. Det var inga som hade hört Bahá’u’lláhs ord: ”Dessa helgade Speglar, dessa Gryningar av urgammal härlighet är, alla och envar, företrädarna på jorden för Honom, som är världsalltets centrala sfär, dess innersta Väsen och yttersta Ändamål. Från Honom härrör deras kunskap och kraft, från Honom härstammar deras överhöghet. Deras anletes skönhet är blott en återspegling av Hans bild och deras uppenbarelse ett tecken på Hans odödliga härlighet. De är den gudomliga kunskapens Skattkammare och den himmelska visdomens Förvaringsplatser.” 1)

Guds profeter och budbärare är som speglar. Fascinerande.

Några frågor:

Kan det stämma? Kommer alla religioner från samma källa? Vad tror du? Finns det bara EN Gud? Varför behöver vi olika budbärare? Verkar det förvirrande? Varför? Vad är det som förvirrar? Verkar det skrämmande? Kan man bli lurad? Det verkar vara hjärntvätt. Man måste akta sig. Eller?

Läs fortsättningen på Ny Vision.

 

Källa

1) Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, (BAXBS1903), skrifter.bahai.se

Religionsdialog–att se helheten inom alla religioner

De senaste veckorna har jag pratat med människor som är upptagna av religiös dialog. Mina vänner ser nya möjligheter när jag förklarar att alla religioner kommer från samma källa. Detta är den Nya Visionen.

Det är inte många som förstår detta: att alla religioner får sin kraft och inspiration från samma andliga källa, det vi kan kalla Gud. Gud skickar sina gudomliga budbärare från tid till tid – dessa berättar om den Nya Visionen.

Visionen om en mänsklighet, en ny världsordning baserad på andliga principer är i grunden inte ny. Men människor på Jesus Kristus tid eller Muhammeds tid, kunde inte förstå de globala principerna. Mänskligheten var inte mogen för dagens utmaningar, och fick därför ett enklare budskap, anpassad sin tid.

För att skapa en bra och utvecklande religiös dialog, räcker det inte bara att säga att man stödjer det i tanken, man måste verkligen mena det. De kristna måste acceptera Muhammed som Guds budbärare, de måste acceptera Bahá’u’lláh som Guds budbärare. Det är där utmaningarna ligger – att inse att alla de stora Profeterna, Guds budbärare, Manifestationer av Guds ljus, inspiratörer och Gudomliga lärare, får sin inspiration från samma källa.

Inga Profet motsäger den andra. Moses, Jesus, Muhammed, Báb och Bahá’u’lláh har fått sin inspiration från samma Gud.

Den Nya Visionen får vi om vi accepterar att vi är Abrahams barn – att alla gudomliga budbärare är som spegel, som reflekterar Guds ljus. Ljuset är det samma i alla religioner.

Vi kan säga att Guds budbärare är som som olika lampor, som lyser med var sin intensitet, glöd, värme och ljuskraft. Vissa tillber enskilda lampor, de har fjärmat sig från den sanna religionen. I och med att ljuset är det samma i varje lampa, så bör vi nu i den religiösa dialogen förstå att alla lampor får sin energi från samma källa. Därmed motsäger inte de olika religionerna varandra. De bygger ju på samma andliga kärlekskraft. Den andliga energin är den samma för alla religioner.

Religionen är progressiv, den utvecklar sig, och behöver förändras för att fungera i vår globala tidsålder.

Den sociala kraften i religionen måste ändras för att anpassas varje tidsålder. Varje tid har sin utmaning och de sociala behoven ändras. Vår tid står framför globala utmaningar: en global ekonomi, internationella samarbeten och universella principer måste tillämpas för att mänskligheten ska gå vidare.

Den Nya Visionen har vi fått – men det gäller att vårda det i vardagen.

Bahá’u’lláh säger att “jorden är endast ett land och mänskligheten dess invånare”. Vi måste därför förstå att religionerna inspireras från samma källa – Gud. Vi måste hjälpa varandra i all ödmjukhet att bygga vänskapsband mellan religioner.

Vi kan inte tillåta oss att filmer som beskriver en Guds Budbärare liv ska störa balansen. Vi kan inte tillåta att religiösa ledare missbrukar religionen för kortsiktiga politiska eller egoistiska syften. Religion är inte en leksak.

Vi måste fortsätta sträva att skapa en ny värld – att bygga upp en ny världscivilisation.

Välkommen du också!

Följ med på Ny Vision på artiklar om religionsdialog och religiös harmoni – grunden för en ny världsordning.

Religionernas enhet

I dokumentet Enighetens Sju Ljus beskriver ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) at ”detta är grundstenen i själva grunden, och som genom Guds kraft kommer att uppenbaras i all sin glans”.

Jag fortsätter min serie baserad på detta dokument som ‘Abdu’l-Bahá skrev 1906. Religionens roll är ofattbar stor – och har påverkat världens folk sedan urminnes tider och påverkar fortfarande alla människor, antingen man är troende eller ateist. En del ser religion som ej viktig – något som inte längre är av relevans för den moderna människans behov – men tro det eller ej – det spelar en stor roll.

Bahá’í-tron försäkrar att inga seriösa ansträngningar att uppnå världsfred kan ignorera religionens roll. Bahá’u’lláh säger om religionen att den är ”… det största av alla medel för upprättandet av ordning i världen och för en fredlig förnöjsamhet av alla som bor däri.” (1)

Viktigheten att skapa enhet bland alla religioner är en stor sak – det gäller för troende från varje trossamfund, trosbekännelse, lära, även de som inte tror – som inte går att överse eller ignorera.

Världens befolkning växer snabbt; grupper av människor flyttar (under tvång, undan miljöförstörelse, eller för att möjligheten finns); mångkulturella samhällen uppstår; detta kräver av oss en villighet och intresse att begripa och förstå andra människors känslor, hopp och tro, hur olika dessa än uttrycks.

Vi kan inte längre vägra att acceptera en ny verklighet och ta tillflykt till gamla dogmer. Det går inte att gömma sig bak en täckmantel av dogmatiska läror eller etnisk överlägsenhet baserade på politiska eller icke-religiösa grunder.

Följ fortsättningen av serien Enighetens Sju Ljus på Ny Vision.

Källa:

1) The Unfoldment of World Civilisation, The World Order of Bahá’u’lláh (ogranskad översättning)

Enighet – frihetens princip

Jag fortsätter min serie blogginlägg baserad på ‘Abdu’l-Bahás (1844-1921) dokument Enighetens Sju Ljus från 1906.

‘Abdu’l-Bahá skriver att:

”… mänsklighetens enighet [kan] uppnås i denna dag. Sannerligen, detta är ingenting annat än ett av undren i denna underbara tidsålder, detta lysande århundrade. Detta har föregående tidsåldrar varit berövade, ty detta sekel ljusets århundrade har blivit utrustat med unik och ojämförbar härlighet, kraft och upplysning. Härav följer det mirakulösa avslöjandet av ett nytt underverk varje dag. Så småningom kommer man att se hur klart dess ljus skall brinna i människans värld. ” (1)

Vi kan se att Internet och globala kommunikationskanaler accelererar processen av frihet för miljontals människor över hela världen. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna representerar ett stort steg framåt i försöket att tillförsäkra grundläggande friheter och skydda mänsklig värdighet.

Deklarationen har ett fundamentalt syfte och är ett pedagogiskt verktyg för att driva nationerna att minska diskriminering och utnyttjande. Tyvärr är miljoner av människor, barn, ungdom, kvinnor och män fortfarande nekad den mest grundläggande friheten som deklarationen om de mänskliga rättigheterna ska värna om. De fortsätter att lida under orättvis behandling från korrupta regeringar.

Bahá’u’lláh (1817-1892) önskar att vi ska berätta ”för de rika om de fattigas suckar i nattens timma”, då ”de fattiga bland er står under Mitt beskydd”. (2)

Han hänvänder sig direkt till världens förtryckare:

”Drag undan era händer från tyranniet ty Jag har förpliktat Mig att icke förlåta någon människas orättvisa. Detta är Mitt förbund som Jag oåterkalleligen har förordnat i den bevarade skriften och förseglat med Mitt sigill.” (ibid.)

Frihet att utöva sin religion, sin tro, sitt arbete, sin konst, sin musik, att kunna uttrycka sina åsikter är universella. Speciellt ser vi det i Iran, där bahá’íerna blir förföljda för sin tro. Och vi ser det över hela världen, där människor från olika religioner, eller etniska grupper, undertrycks medvetet av regeringar eller en majoritet av befolkningen. Det som behövs är grundläggande rättvisa och övertygelse om att det går att ändra världen.

Bahá’u’lláh säger:

”I Mina ögon är rättvisa det mest älskade av allt – vänd dig ej bort från den om du åstundar Mig och försumma den ej på det att Jag må förlita Mig på dig. Med dess hjälp skall du se med dina egna ögon och ej genom andras, och skall veta utifrån din egen kunskap och ej genom din nästas. Begrunda i ditt hjärta hur det höves dig att vara. Sannerligen, rättvisa är Min gåva till dig och tecknet på Min kärleksfulla godhet. Håll då dina ögon fästade därpå.” (a.a.)

Källa:

1. Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá, skrifter.bahai.se
2. Bahá’u’lláhs Förborgade Ord, Bahá’í-förlaget AB

Respons på Bahá’u’lláhs kall

Vi har sett i mina tidigare blogginlägg hur den skapande kraften i Guds ord skapar nya impulser – och nu via Guds Budbärare för vår tid, läggs fundamentet för en ny världsordning – en ny världscivilisation.

Jag använder boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar, som bakgrundsmaterial även till detta blogginlägg.

Så – vad händer när ett nytt budskap från Gud, som handlar om enhet och om principer för en ny världsordning revolutionerar världen med skaparkraft? Det behövs en respons. Som vi såg i mitt förra inlägg så svarade inga av jordens värdsliga eller religiösa regenter eller ledare på Bahá’u’lláhs (1817-1892) budskap om internationell fred, rättvisa principer för ledarskap och ett förbund av nationer.

Hela mänsklighetens lidande beror på att vi inte har reagerat på Bahá’u’lláhs kall.

Bahá’u’lláhs heligaste bok – Kitáb-i-Aqdas, uppenbarat 1873.
Foto: Bahá’í World Centre Archives

Vi ser att inga nationer klarar att bemöta och bemästra de kritiska problemen som sträcker sig över ländernas gränser. Kyrkliga myndigheter kan inte begära absolut lydnad. Det går inte för intressegrupper att isolera sig eller för vissa grupper att befrämja snäva ekonomiska intressen.

Det är dramatiska sammanbrott av gamla former och institutioner som plågar världen – dessa är förorsakat av oviljan att ta till sig det nya budskapet för vår tid. Det är en rensande kraft som tar bort gamla utslitna samhällsstrukturer och institutioner, och bygger upp nya – för den nya tiden.

Vi lever i en tid med många omfattande ändringar. Kriser och kaos har blivit det normala för de generationer som har vuxit upp sedan 1844. Det är ändringar som påverkar mänskligheten kollektivt.

Okunskap om Bahá’u’lláhs roll och ett ledarskap som avvisade hans budskap om en ny andlig världsordning är en av huvudorsaken till mänsklighetens lidande.

Flera gånger har mänskligheten haft möjlighet att höra det gudomliga kall – först direkt vid Guds Budbärare själv (han skrev till världens mest inflytelserika värdsliga och religiösa ledare). Bahá’u’lláh uppmuntrade, gav råd och förmanade alla konungar och härskare om att skapa fred.

Shoghi Effendi (1897-1957) beskriver att människor av hög rank inte intresserade sig för trons budskap; ledare i den religion bahá’í-tron hade som ursprung hatade den; det folk som tron uppstod bland hånade den; storparten av kungar och härskare som Bahá’u’lláh skrev till föraktade budskapet och trons principer blev förvrängd av avundsjuka människor i länder och bland folk långt från trons hemland. (1)

I nästa inlägg ser jag närmare på fenomenet avsaknandet av respons på Bahá’u’lláhs budskap.

Källa:

1) Shoghi Effendi, förordet till Promised Day is Come. s. vi.

Mänskligheten som en trädgård

Jodå – mänskligheten kan betraktas som en trädgård, full med blommor och bin, varierande växter och skönhet. Trädgården är en symbol på mänskligheten.

Betraktar vi skapelsen kan vi se att alla arter – hur olika de än är har de samma ursprung. Vi ser olikheter som yttre form och färg. Typisk för naturen. Typiskt för mänskligheten.

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) sade under ett besök i Paris hösten 1911 att “en vacker trädgård är full av blommor, buskar och träd. Varje blomma har sin särskilda charm, sin säregna skönhet, sin egen ljuvliga doft och vackra färg. Likaså träden. Hur olika är de inte till storlek, växt och lövverk och vilka olika frukter bär de inte! Ända växer dessa blommor, buskar och träd fram ur precis samma jord; samma sol lyser på dem och samma moln ger dem regn.”

“På samma sätt är det med mänskligheten. Den består av många raser och dess folk är av olika färg – vita, svarta, gula, bruna och röda – men alla kommer från samma Gud och alla är Hans tjänare. Denna olikhet bland människobarnen har tyvärr inte samma verkan som den har i växtrikets värld, där den anda som framträder är mer harmonisk. Bland människorna råder olika motsättningar och det är detta, som ger upphov till krig och hat mellan världens olika nationer.”

Men visionen fins – och Bahá’u’lláh (1817-1892) grundaren av bahá’í-tron har gjort ett mönster för att förena alla människor. Han beskriver enighetens cirkel.

Vi är alla världsmedborgare och måste jobba tillsammans för att lösa världsproblemen. Ensam är inte stark – men tillsammans kan vi skapa en ny världscivilisation – baserade på andliga principer.

Bábs (1819-1850) trädgård på Karmelberget, Israel. Foto: media.bahai.org

Källa: Anföranden i Paris, s. 51,‘Abdu’l-Bahá från Bahá’í-förlaget AB

Immigration - behövs ett världsspråk?

Detta är en artikelserie på Ny Vision om behovet av ett framtida världsspråk. Dagens artikel handlar om immigranter och invånare i ett värdland - som skulle tjäna på att använda ett universellt språk.

Till er som upplever språkförbistringar när det gäller immigrationsproblematiken. Många – speciellt i länder med välutvecklad ekonomi, murrar över misslyckande problem och underlåtenheter från myndigheternas sida att underlätta för  immigranter som måste lära sig ett nytt språk – i sitt nya framtidsland. Själv om denna uppfattning ofta är grundlös, är det ett korn av sanning – då det är viktigt att alla medborgare lär sig prata ett vanligt språk för att fungera i ett socialt sammanhang.

Immigranter har ofta jobbiga tider och upplevelser. Det är inte bara att tillpassa sig till en ny främmande kultur, men även att lära sig ett nytt språk – antingen i sen ålder, eller som små barn och ungdomar som i tillägg måste ta till sig stora mängder kunskap i skolan. I tillägg till problematiken att lära sig ett nytt språk (för att skaffa sig ett jobb, eller ta del av utbildningssystemet), står de även inför vardagens sociala utmaningar med läkarbesök, inköp, träffa grannar med mera…

Medan valet är ett globalt demokratiskt beslut (inte endast begränsad till nationell nivå) skulle det valda språket ”tillhöra” hela världens befolkning. Invånarna i värdlandet skulle bli utmanad att skapa sina egna hjälpmedel för att lära sig det globala språket (speciellt om det gäller ett konstruerat språk) – på det sätt vill de visa god vilja till immigranter som också måste lära sig det nya språket.

Resultatet blir, oberoende valet av språk, ett gemensamt språk för alla samhällets medlemmar.

En bra vision – för en förenad värld.

Följ med i fortsättningen på Ny Vision.

Kan du undvika dessa tre fördomar?

Jag läser just nu ’Abdu’l-Bahás (1844-1921) tal i boken The Promulgation of Universal Peace. Boken innehåller nerskrivna tal från hans besök i Nord-Amerika 1912. Han beskriver väldig bra de utmaningar som mänskligheten har – och förklarar att från det vi kan förstå från Bahá’u’lláhs (1817-1892) lära måste vi undvika och avstå från alla religiösa, patriotiska och politiska förutfattade meningar och fördomar. Dessa förstör mänsklighetens verkliga grundval. Bahá’u’lláh har tillkännagett att Guds religion är en, då alla uppenbarelserna av den är grundad på verkligheten.

Moses proklamerade verkligheten, Jesus Kristus grundlade verkligheten. På samma sätt var alla de stora Profeterna tjänare och förkunnare av verkligheten. Verkligheten är en och odelbar. Det är då helt klart att de fördomar och den fanatism som eksisterar i dag bland religionerna inte är berättigad då dessa är motsatsen till verkligheten.

Alla fördomar går emot Guds plan och vilja. Ta för exempel rasfördomar och fiendskap. Hela mänskligheten är Guds barn, de tillhör samma familj, samma ursprungliga släkte. Det kan inte vara flera släkten, då vi alla är ättlingar till Adam. Detta betyder att antagandet om olikhet och rasfördomar endast är vidskepelse.

I Guds ögon är det inte några svenskor, norrmän, afrikaner, iranier, turkar, italienare, australiensare, amerikaner eller egyptier. Alla är i Guds närvaro lika – det är alla en mänsklighet och skapelse – Gud skapade inte uppdelning.

Denna uppdelning har sitt ursprung från människan själv. Dessa påhittade olikheter är falska och inbillade.

Fortsättningen följer i mitt nästa inlägg på Ny Vision >>

Källa: ‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace, s. 297-302.

Se historien i ett andligt perspektiv, VII

Den nya tidsåldern är på väg att födas. Det blir mycket smärtfyllt. Krisen finns över allt. Politiska, kulturella och religiösa fördomar håller sin hand över en mänsklighet som är ur kurs.

När mörkret är störst kommer ljuset, då kommer en ny Guds budbärare som ska leda mänskligheten framåt – med kurs för en bättre värld, en ny världsordning med nya andliga principer.

Profeterna och de andliga budbärarna (Abraham, Zoroaster, Moses, Buddha, Jesus Kristus och Muhammed) står på skuldrorna till varandra i en ständigt framåtskridande uppenbarelseprocess.

Dessa är världens lärare. Vi kan jämföra det med skolan: mänskligheten har gått genom förskolan, skolan, mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och på högskolan – på väg till vuxen utbildning på universitetsnivå. Lärarna har anpassat undervisningen till sina elever från tid, ort och behov. Det är många lärare, kanske tiotusentals, varen så stor som Moses.

De Gudomliga lärorna har haft som huvuduppgift att återuppliva den andliga sanningen – då den har försvunnit. Vid varje mörkerdump – varje tid av förfall så skapar de med sin andliga energi en ny skapande livsprocess om strävar mot ljuset – det andliga ljuset som ska återuppliva världen.

Guds budbärare är lärare och deras lära är religionen. Religionen är världsläran – där människorna kan få veta svaren. Guds budbärare ger nytt liv, nytt hopp och ny inspiration. I deras kölvatten blomstrar civilisationen upp. Konst. Vetenskap. Uppfinningar. Allt springer fram från denna energi.

Vi är nu på tröskeln till mogenhetsåldern, närmare bestämt 1800-talets mitt, i Persien.

Året är 1844.

Vid mitten av 1800-talet var världen på nytt i behov av gudomlig inspiration. Denna inspiration skulle komma från Persien, ett land som hade förlorad sin forna glans. Okunnighet, sjukdom, smuts, fördomar, fanatism och korruption härskade i landet. Religionen och staten förtryckte och utsög folket – som sjunkit ner i apati och elände. (1)

>> Följ med i fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision…

 

1) De Upplysta horisonterna s. 17, Sverre Holmsen. Bahá’í-förlaget AB.

Se historien i ett andligt perspektiv, II

För att förstå varandra och för att minska främlingsfientlighet, är det viktigt att vi se på historien med nya ögon – då kan vi se att denna integrationsprocess (med början i familjen, den minsta enheten på organisationens skala, efter att stegvis ha frambragt stammen, stadsstaten och nationen, fortsätta att verka till den kulminerar i enandet av hela världen[1]) i grunden är detta en andlig process – som fortsätter till evig tid. Den profetiska cykeln började för omkring 6000 år sedan och jag beskriver i denna artikel de viktigaste av Guds budbärare, deras budskap och kort deras roll i denna kollektiva mänskliga historia.

Mänsklighetens kollektiva ”spädbarnstid” tror jag, började för omkring 6000 år sedan och varade till omkring 2000 före vår tideräkning. Det må ha funnits små civilisationer redan innan Abraham (enligt judar, kristna, muslimer och bahá’íer - som gemensam stamfader) omkring 2 000 år före vår tideräkning, kom med budskapet om Guds förbund med människan. Som vi ser är Guds evigvarande löfte fortfarande giltigt. Den tidens mörker var avsaknandet av god moral, och Abraham kan tänkas framföra detta viktiga ljusets budskap.

Krishna, en av den indiska mytologins främsta gudar, en av Vishnus avtatarer (centralgestalt inom hinduismen) verkade i överenstämmelse med traditionerna omkring 3 000 år före vår tideräkning. Detta var en tid för sökande och fortfarande mänsklighetens “spädbarnstid”. Vi ser i dag att Krishnas huvudtema – andlighet och den Heliga andens återkomst (inkarnation) påverkar hela den Indiska kontinenten och många andra asiatiska länder. Processen mörker och ljus återkommer. I civilisationens mörker skall det komma nya avatarer med upplysning från Gud. Dessa ska återkomma närmare bestämt tio gånger.

I mänsklighetens ”spädbarnstid” hittar vi även Zoroaster (Zarathustra), iransk budbärare från Gud. Denna gång i Iran, kanske 1500 år innan vår tideräkning. När mörkret är störst, kommer ljuset, då kommer en ny budbärare med Gud – och ett klart budskap står fram, egenskapen han tar upp är ”renhet” och hans huvudtema är kampen mellan gott och ont. Den zoroastriska religionen dominerade den iranska kultursfären i omkring 2000 år. Än i dag ser vi kvarlevor efter denna civilisation. Zoroaster pekade ut att vid domens dag skulle Shah Bahram (Världsfrälsaren) framstå och vägleda människorna.

>> Läs fortsättningen i morgon på bloggen Ny vision

---

[1] Shoghi Effendi (1897-1957) i Kallelse till nationerna, sidan 65. Bahá’í-förlaget AB

Rådplägning för sanning?

Det är vanligt i dag  med jobbmöten, föreningsträffar, folkmöten, konferenser, överläggningar, sammanträden, sammankomster, församlingsmöten och politiska debatter. Mötens syften varierar från att inspirera, informera, komma med förslag, delge insikter, planera, försvara, protestera mot något, eller för att bygga upp självkänsla, med mera.

Men hur ofta kommer sanningen fram? Är det inte så att ledare och deltagare håller tillbaka fakta eller grundläggande information för att “sabotera” eller minska möjligheten till andra deltagare att komma med förslag. Och är det inte lätt att man blir förlöjligad eller motsagd när man vill bidra med sina insikter?

Politik och parlamentarism skulle till exempel ha som sitt högsta mål att hitta sanningen i de frågor som presenteras och inte skapa ett slagfält för opposition och individuella meningar.  Fiendskap och motsättningsförhållanden, bestridande, att göra deltagarna till åtlöje, är beklagansvärd och förstör alltid för sanningens anda.

Det är så vanligt inom politiken och många andra mötesformer, som nämnt ovan att gräl, dispyt och onödigt ordrytteri tar kommandot. Resultatet blir förvirring och kalabalik, i bland fysiska konfrontationer mellan deltagare. Det hela blir ju komiskt, tragikomiskt.

Men en “riktig” rådplägning eller konsultation måste ha som högste mål att undersöka sanningen. Den som vill uttrycka sin mening ska inte framföra den som korrekt eller riktigt, men heller som ett bidrag till enighet i åsikter, för då vill verklighetens ljus bli uppenbarad när meningar sammanträffar.

En gnista skapas när flint och stål slås mot varandra. Men människan skulle väga sina meningar med yttersta lugn, ro och sans. Innan man uttrycker sina egna idéer och åsikter ska man försiktigt ta hänsyn till andras åsikter och tankar. Om man ser att tidigare uttryckta uppfattningar är mera sanna och värdiga, ska man direkt acceptera det och inte envist hålla sig till sin egen övertygelse eller tänkesätt. 

Med denna utmärkta metoden kan man anstränga sig för att uppnå enhet och sanning.

 

Källa: ‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace.

Vad betyder enhet i mångfald?

Enhet i mångfald. Bahá'í-principen om enhet är snarast motsatsen till likformighet. Vad som åsyftas är en harmonisk samverkan av grupper och individer med olik kulturell och historisk bakgrund. Värdet av den enskildes ansvar och initiativ betonas starkt.

Jag tror detta är en princip som är viktigt för att bygga en ny världscivilisation – och en av nycklarna för att det ska fungera.

I och med att Öst och Väst, Norr och Syd nu möts – i den globala smältdegeln så “tvingas” vi att bemöta och bemästra principen enhet i mångfald.

I praktiken betyder det att sätta pris på varandras olikheter – i vardagen: i familjelivet, på jobbet och i fritiden (i föreningslivet, och i samarbeten mellan olika organisationer).

Vi kan utmärkt leva i en mångkulturell värld – där barn från tidig ålder lär sig att sätta pris på olikheter: olika tankar, åsikter, karaktärsdrag, kulturell identitet, kunskap och färdigheter. På så sätt kan alla känna sig viktiga i arbetet med att skapa en bättre värld.

Det krävs alltså insatser från föräldrar, lärare och alla som är engagerade i spridandet av positiva tankar och insikter.

Enhet i mångfald är en grundläggande hörnsten, men motstånden är stor, just bland föräldrar, lärare och politiska system. Nationalism och skadliga ideologier håller världen i järngrepp – och hoppet är nästan förlorat för stora delar av mänskligheten – finns det hopp – finns det möjligheter att bygga en bättre värld, när mörkret hopar sig opp?

Inom alla civilisationer och kulturer har självcentrerade ledare (allt från myndigheter, politiker, religiösa och värdsliga ledare) hindrat tanken om enhet i mångfald.

Nu står däremot en världskultur framför oss – och vi har inte råd att förlora mänskligheten.

Det enkla vi varje dag kan göra är att upprepa orden “enhet i mångfald” i allt vad vi gör och försöka på vårt lilla hörn att minska diskriminering, vardagsrasism, cynism och utanförskap. Ta vara på de goda dygderna som “kärlek, respekt, enhet, tålamod, mod, medmänsklighet och goda tankar”.

När vi blir många nog som hjälper världen framåt – kan vi skapa en bättre värld.

Välkommen du också!

Materialismen – moraliska konsekvenser

Materialismen har en ödeläggande påverkan på samhällen och individer – världen över. Jag kan lätt se att de moraliska och sociala konsekvenserna från materialismens tankesätt (till exempel mantrat Volvo, vovve och villa), att begära och samla på sig saker, är stora.

Materialismen påverkar människans sinne, antingen psykologiskt, sociologiskt eller andligt.

Rikedom och välstånd är inte endast ett ekonomiskt "problem" det skapar även ett moraliskt dilemma. Det är en stor utmaning att möta den ohämmade materialismen, den otyglade jakten på saker och ting, korruption och habegär. Egoism, arrogans och ointresse bland de rika för de miljoner av fattigas levnadsvillkor gör inte saken bättre.

Ointresse i andras bekymmer kommer av att materialismen överskyggar den mänskliga förmågan: gott uppförande. Att leva ett andligt liv i pakt med Guds bud finns inte på kartan.

Jag tror det behövs en balans mellan det andliga och det materiella för att skapa en världscivilisation. De globala problemen accelererar och de rika blir rikare, på bekostande av den fattiga befolkningen. Som jag skrev i gårdagens blogginlägg så är de materiellt orienterade "frihetskämparna" inte intresserade i sociala, kulturella och globala lösningar. De vill ha snabba kortsiktiga lösningar, där materialismen är huvudingrediensen och terror är medlet för att driva deras process framåt.

Detta är tvärt emot den framtidsvisionen som Bahá'u'lláh (1817-1892) presenterar. Han menar att endast genom att befria sig från nedärvda dogmer, oavsett om de är religiösa eller materialistiska, kan förståndet inleda en oberoende undersökning av relationen mellan Guds Ord och mänsklighetens erfarenheter.

Fördomar är det största hindret. Materialismen gör en blind. De moraliska konsekvenserna är stora. Världens ledare måste nu snarast hitta lösningar som minskar materialismen.

Men det största arbetet åvilar var en av oss...