Det första ljuset – politisk enhet och enighet

Sedan 1844 då Báb förkunnade början för den nya tidsåldern och 1863 då Bahá’u’lláh stod fram som Guds budbärare för vår tid har mycket positivt skett i världen. Bahá’u’lláhs son ‛Abdu’l-Bahá skrev 1906 ett kort dokument med sju principer för världens utveckling – Enighetens sju ljus. Det första ljuset var politisk enhet och enighet.

Går det att se de första ”skimmer av enighet”? Om vi inte fastnar i partisanpolitik, och övergripande ser med nya andliga ögon på det politiska området – så samarbetar många länder mellanstatlig för att hitta lösningar världens pressande problem inom ekonomisk handel, fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital (som är kärnan av Europeiska unionens inre marknad). Detta steg var komplett politiskt omöjligt för inte många årtionden sedan. Det är även många andra faktorer, som miljöfrågor, folkhälsa, turism, konst och kultur som påverkar politiker. Gräsrotrörelser, tankesmedjor och lobbyister arbetar för att främja nya tankesätt.

 

Världspolitiken snurrar… foto: flickr.com

 

Andra områden är frihandelsavtal, överenskommelser om handel utan tullar eller andra hinder mellan olika organisationer som EFTA (Europeiska frihandelssammanslutningen), NAFTA (North American Free Trade Agreement), ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) med mera.

Politik är en statskonst – och politikerna har som mål att utföra aktiviteter som att verkställa och styra inom en kommun, län, region, land, en federation eller en union av länder. Det handlar om hur makten ska fördelas och utövas.

Det har varit många ideologier genom tidernas lopp – och vi ser i dag ”politiska spöken” eller resterna av tidigare tillkortakommande. Vi får tyvärr leva med dessa ett tag till – då nationalism, kommunism och rasism fortfarande påverkar det politiska området.

Sakta men säkert släpper dessa tre avgudars mörker taget på världens ledare och makthavare, och den nya visionen om en ny världsordning – baserade på andliga principer kommer med nytt ljus, som ger inspiration och kunskap om hur man kan utveckla en gudomlig politik.

Följ med på Ny Vision – i min nästa artikel om Enighetens sju ljus.

Motkrafter till en andlig civilisation

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag kort om den andliga och administrativa kraftimpuls som behövs för en ny världsordning. Lokala och nationella andliga råd, Universella Rättvisans Hus, bahá’í-trons världscentrum och de många bahá’í-templen är både mönstret och vägen att gå för att leda mänskligheten.

Det behövs även en respons på det andliga budskapet. Och det är här utmaningen ligger.

Bahá’u’lláh, bahá’í-trons grundare proklamerade sin ställning som Guds budbärare för vår tid. Han skrev från sitt långa fångenskap under åren 1863-1892 till värdens religiösa och värdsliga regenter om den nya tidsåldern och berättade hur de skulle kunde bilägga tvister, krig och skapa en ny världscivilisation. En viktig skrift var “Skriften till jordens konungar” från 1864. Under en intensiv period under slutet av 1860-talet (1867-1870) skrev Han bland annat till Kejsare Napoleon III, Drottning Victoria, Kejsare Wilhelm I, Tsar Alexander II av Ryssland, Kejsare Franz Joseph, Påve Pius IX, Sultan Abdul-Aziz och den persiska kungen Nasiri’d-Din Shah. (1)

Några regenter som på slutet av 1860-talet mottog brev från Bahá’u’lláh
Foton från Wikipedia.

Bahá’u’lláh förkunnade sin ställning och varnade mottagarna om kommande katastrofala omvälvningar i världens politiska och sociala ordning. Han uppmanade värdens dåvarande ledare att visa rättvisa i sitt maktutövande, att alla länder kollektivt skulle avrusta och forma ett samvälde eller förbund av nationer. Endast vid att kollektivt avstå från krig, skulle en bestående och varaktig fred kunde etableras.

Responsen från världens ledare uteblev – de ignorerade alla som en helt och hållet innehållet, och resultatet ser vi i dag (den ende regenten som uttalade sig positivt var Drottning Victoria – men vare sig hon eller de andra kristna regenterna i Europa vände sig till honom för att få råd) . Vi ser framför oss fortfarande utmaningar – och de globala världsproblemen är än inte lösta, till trots för Nationernas Förbund och Förenta Nationernas begränsade ansträngningar.

Kärnan i religionen är att ta bort hat och fiendskap mellan människorna. Vi har gått igenom så många krig och konflikter – och ord som vi vuxna använder är välkända och negativa: vapen, armé, kamp, fästningar, våld, aggressivitet, härskarmakt, kriminalitet, terrorism, bomb etc. Varje dag bombarderas vi av negativa ord genom media. Detta är vad den nuvarande världsordning erbjuder – vi behöver då något nytt.

I dag är det en tid för universell broderskap och bahá’í-tron förklarar hur man ska bemöta det mörker som har lamslagit – inte bara världens ledare, men mänskligheten som helhet. 

Läs fortsättningen på Ny Vision.

Källa:

1) The Summons of the Lord of Host, Bahá’u’lláhs brev till världens regenter kan köpas från Bahá’í-förlaget AB.

Mot en ny världsordning

Bahá’íer förstår att de dramatiska förändringarna vi har bevittnat det senaste århundradet och som vi fortsätter att se – har inspirerats av en ny Guds Budbärare och påverkats av ljuset från en ny uppenbarelse från Gud.

För några år sedan kom frasen ”ny världsordning” plötsligt och dramatiskt in i världens gemensamma ordförråd.

År 1988 talade Sovjetunionens president Michail Gorbatjov i FN om behovet av att söka efter en ”universell mänsklig konsensus” som tar mänskligheten mot en ”ny världsordning”. År 1990 använde USA:s president George Bush denna term för att beskriva den nya nivån av kalla krigets samarbete mellan nationerna – och speciellt om FN:s åtgärder mot aggressionen i Persiska viken.

Michail Gorbatjov – foto: wikipedia.se

Sedan dess har termen använts och fått utbredning då akademiker, journalister och världsledare har tagit upp ämnet. Begreppet ny världsordning har kommit att formulera diskussionen om hur nästa steg i vår planets sociala och politiska liv bäst kan organiseras.

För nuvarande tror jag att diskussionen kring en ny världsordning endast förblir på diskussionsbordet - men detta är bara början, och detaljerna gissar man bara på…

Bahá’íer förstår uttrycket ”ny världsordning” som något speciellt och med tydlig innebörd. För mera än 120 år sedan använde Bahá’u’lláh termen för att kategorisera en framtida serie betydelsefulla förändringar i världens politiska, sociala och religiösa liv. ”Tecknen på överhängande omvälvningar och kaos kan nu urskiljas, eftersom den rådande ordningen förefaller vara beklagligt undermålig”, skrev Han. ”Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe.” (1)

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

1. Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 168 från Bahá’í-förlaget AB

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Bahá’i-tron ger en ny vision

Bahá’í-tron är den yngsta av världsreligionerna, efter kristendomen den geografiskt mest spridda religionen i världen (Encyclopedia Britannica, 1986) och med litteratur översatt till över 800 språk. Märkligt då att denna världsvida religion ännu är så pass okänd, åtminstone i Sverige. I många länder (i Asien, Afrika och Sydamerika) är dock bahá’í ett välkänt begrepp för många människor.

Bahá’í är ingen sekt av islam, lika lite som kristendomen är en judisk sekt. Man kan säga att bahá’í står i samma relation till islam som kristendomen gör till judendomen.

Bahá’í-tron föddes på shía-muslimskt territorium i det gamla Persien (Iran) 1844, en tid då många väntade på en utlovad Gudsprofet, inte bara inom islam och kristendomen utan även inom de andra världsreligionerna. Några exempel: zoroastrierna väntade på Shah Bahram, världsfrälsaren, judarna på Härskarornas Herre som skulle komma och samla Israels barn från alla jordens länder, de kristna liksom många sunni-muslimer väntade på Kristi återkomst och de flesta shía-muslimer väntade på den tolfte imamens återkomst (Muhammad talade om ”den stora kungörelsens dag”). Särskilt stor var denna förväntan år 1260 e. H, ett profetiskt år inom islam, som sammanfaller med 1844 i den kristna tideräkningen. I Indien fanns på liknande sätt vid denna tid en förväntan hos många hinduer på Krishnas återkomst (den tionde avataren) och hos buddhisterna på den femte Buddha, ”den Universelle förbrödraren”.

Den 23 maj 1844 framträdde i staden Shiráz i södra Persien en ung man, en ättling till profeten Muhammad, senare känd som Báb (”Porten”), och kungjorde det snara framträdandet av den utlovade Gudsuppenbarare som skulle leda mänskligheten fram till fred och försoning och därmed inleda en nya era i mänsklighetens historia. Denne var Bahá’u’lláh (”Guds Härlighet”), prins av Núr, som också blev en av Bábs lärjungar. Báb (som i egenskap av förelöpare kan jämföras med Johannes Döparen) avrättades genom det muslimska prästerskapets påbud i Tábriz 1850. Kort därpå inleddes ett kallblodigt avrättande av drygt 20 000 av hans efterföljare, även kvinnor och barn. Bahá’u’lláh fängslades i en underjordisk håla i tre månader i väntan på avrättning, men räddades till livet genom en rysk diplomats påtryckningar mot de styrande.

Regeringen dömde honom därefter till livstids exil. Hans fångenskap och märkliga förvisningväg förde honom via Irak och Turkiet till Palestina i det Ottomanska imperiets utkant. Det var i Baghdad, 1863, som Bahá’u’lláh klargjorde att han var den Utlovade, som Báb förutsagt. Från den tiden uppstod ordet bahá’í och de flesta av Bábs anhängare erkände Bahá’u’lláh som den av Báb utlovade, och blev därmed de första bahá’íerna. Från sitt fängelse i Adrianopel och ‘Akká sände Bahá’u’lláh brev till världens härskare och andliga ledare och kungjorde sitt uppdrag och gav riktlinjerna för social rättvisa, fred och kollektiv säkerhet. Hans son ‘Abdu’l-Bahá (”Ljusets tjänare”) frigavs ur fångenskapen 1908 och reste 1911 till Europa och Amerika och förkunnade sin fars budskap.

Under sin 40-åriga landsförvisning uppenbarade Bahá’u’lláh hundratals volymer skrifter, som utgör grunden till bahá’í-läran. En utgångspunkt är att människan inte kan lära känna Gud, det ofattbara mysteriet, annat än genom hans uppenbarare, de stora profeterna (d.v.s. religionsgrundarna som Krishna, Buddha, Moses, Kristus, Muhammad, Báb, Bahá’u’lláh). Dessa framträder i varje tidsålder för att förnya kärleksbudskapet och de eviga andliga principerna samt ge de nya sociala påbud som fordras i ett ständigt föränderligt och framåtskridande samhälle. De sociala läror som Bahá’u’lláh gav kunde inte ges av tidigare profeter eftersom tiden inte var mogen för dessa. Religionerna utgör i grunden en enda religion, de har bara kommit i olika tidsepoker och har olika namn, men syftet är detsamma: att fostra människor andligt och att skapa harmoni, rättvisa och ordning i samhället. Bahá’u’lláhs världsordning syftar till att förverkliga mänsklighetens enhet – andligen och socialt.

Se historien i ett andligt perspektiv, VII

Den nya tidsåldern är på väg att födas. Det blir mycket smärtfyllt. Krisen finns över allt. Politiska, kulturella och religiösa fördomar håller sin hand över en mänsklighet som är ur kurs.

När mörkret är störst kommer ljuset, då kommer en ny Guds budbärare som ska leda mänskligheten framåt – med kurs för en bättre värld, en ny världsordning med nya andliga principer.

Profeterna och de andliga budbärarna (Abraham, Zoroaster, Moses, Buddha, Jesus Kristus och Muhammed) står på skuldrorna till varandra i en ständigt framåtskridande uppenbarelseprocess.

Dessa är världens lärare. Vi kan jämföra det med skolan: mänskligheten har gått genom förskolan, skolan, mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och på högskolan – på väg till vuxen utbildning på universitetsnivå. Lärarna har anpassat undervisningen till sina elever från tid, ort och behov. Det är många lärare, kanske tiotusentals, varen så stor som Moses.

De Gudomliga lärorna har haft som huvuduppgift att återuppliva den andliga sanningen – då den har försvunnit. Vid varje mörkerdump – varje tid av förfall så skapar de med sin andliga energi en ny skapande livsprocess om strävar mot ljuset – det andliga ljuset som ska återuppliva världen.

Guds budbärare är lärare och deras lära är religionen. Religionen är världsläran – där människorna kan få veta svaren. Guds budbärare ger nytt liv, nytt hopp och ny inspiration. I deras kölvatten blomstrar civilisationen upp. Konst. Vetenskap. Uppfinningar. Allt springer fram från denna energi.

Vi är nu på tröskeln till mogenhetsåldern, närmare bestämt 1800-talets mitt, i Persien.

Året är 1844.

Vid mitten av 1800-talet var världen på nytt i behov av gudomlig inspiration. Denna inspiration skulle komma från Persien, ett land som hade förlorad sin forna glans. Okunnighet, sjukdom, smuts, fördomar, fanatism och korruption härskade i landet. Religionen och staten förtryckte och utsög folket – som sjunkit ner i apati och elände. (1)

>> Följ med i fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision…

 

1) De Upplysta horisonterna s. 17, Sverre Holmsen. Bahá’í-förlaget AB.

Rådplägning för sanning?

Det är vanligt i dag  med jobbmöten, föreningsträffar, folkmöten, konferenser, överläggningar, sammanträden, sammankomster, församlingsmöten och politiska debatter. Mötens syften varierar från att inspirera, informera, komma med förslag, delge insikter, planera, försvara, protestera mot något, eller för att bygga upp självkänsla, med mera.

Men hur ofta kommer sanningen fram? Är det inte så att ledare och deltagare håller tillbaka fakta eller grundläggande information för att “sabotera” eller minska möjligheten till andra deltagare att komma med förslag. Och är det inte lätt att man blir förlöjligad eller motsagd när man vill bidra med sina insikter?

Politik och parlamentarism skulle till exempel ha som sitt högsta mål att hitta sanningen i de frågor som presenteras och inte skapa ett slagfält för opposition och individuella meningar.  Fiendskap och motsättningsförhållanden, bestridande, att göra deltagarna till åtlöje, är beklagansvärd och förstör alltid för sanningens anda.

Det är så vanligt inom politiken och många andra mötesformer, som nämnt ovan att gräl, dispyt och onödigt ordrytteri tar kommandot. Resultatet blir förvirring och kalabalik, i bland fysiska konfrontationer mellan deltagare. Det hela blir ju komiskt, tragikomiskt.

Men en “riktig” rådplägning eller konsultation måste ha som högste mål att undersöka sanningen. Den som vill uttrycka sin mening ska inte framföra den som korrekt eller riktigt, men heller som ett bidrag till enighet i åsikter, för då vill verklighetens ljus bli uppenbarad när meningar sammanträffar.

En gnista skapas när flint och stål slås mot varandra. Men människan skulle väga sina meningar med yttersta lugn, ro och sans. Innan man uttrycker sina egna idéer och åsikter ska man försiktigt ta hänsyn till andras åsikter och tankar. Om man ser att tidigare uttryckta uppfattningar är mera sanna och värdiga, ska man direkt acceptera det och inte envist hålla sig till sin egen övertygelse eller tänkesätt. 

Med denna utmärkta metoden kan man anstränga sig för att uppnå enhet och sanning.

 

Källa: ‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace.

Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (III av III)

Som jag skrev i mina tidigare artiklar I och II, så måste Förenta Nationernas Generalförsamling “upplivas” och dess resolutioner bli bindande.

Ska statlig suveränitet gå framför alla andra hänsyn? Ska ett medlemsland få blockera för FN:s utveckling`att hantera planeten jordens intressen – att skapa en fredligare värld?

FN måste få ett stärkare lagligt mandat – både att genomföra och med auktoritet (inom ett begränsat område).

Jag kan tänka mig att många är rädda för en världsregering och inte vill underordna sig en internationell institution - om den inte är representativ.

För att stärka Generalförsamlingen är det fem praktiska mått och steg som kan leda oss mot en ny världsordning. Detta kommer att förbättra Förenta Nationernas allmänna rykte och vara grundläggande för en långsiktig och hållbar utveckling:

• Höjande av minimikraven för medlemskap
• Utnämnande av en kommission som ska studera nationsgränser
• Sökande efter nya ekonomiska arrangemang
• Förbinda sig till ett universellt hjälpspråk och ett gemensamt skriftspråk
• Undersöka möjlighete4n till en enda internationell valuta

Detta var några av Internationella Bahá’í-samfundets bidrag – ett uttalande med anledning av Förenta Nationernas femtiårsdag 1996.

Budskapet gäller än i dag. Jag kommer att ta upp flera av dessa viktiga pusselbitar – som måste passa in, för att världen ska bli vackrare, bättre, fungerande och med ett bra ledarskap.

Följ med på Ny Visions blogg.

Källa:

En vändpunkt för alla Nationer, Bahá’í-förlaget AB

Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (II av III)

Som beskrivit i artikel I av II – kritiken mot FN kan egentligen riktas mot medlemsländerna själva. Det är helt klart – ett handlingsförlamat FN kan inte effektivt hantera komplexa situationer och blir därmed verkningslös.

Att vara handlingsförlamad – det är det medlemsländerna är. Om de inte ger mandat till Förenta Nationerna att handla med auktoritet kommer FN aldrig att bli det organ som världen behöver för det nästa steget till en ny världsordning.

Förenta Nationerna har dock en rik källa till segrar och framgångar. Vi kan använda dessa när vi lär oss hur vi kan skapa fred och enhet på planeten jorden.

Jag kan se för mig FN som en institution att se  upp till, under min barndom och ungdom på 1970- och 80-talet. UNICEF och FN-dagen var något att se fram emot.

Därför måste vi se FN i lyset av utvecklingsmöjligheter. Vi måste identifiera vad som styr Förenta Nationernas möjligheter att formulera strategier – för att handla med auktoritet.

FN behöver – som jag ser det – inte totalt ändra fokus för dess kärnprocesser eller institutioner.

Internationella Bahá’í-samfundet säger i sitt skrift En vändpunkt för världens nationer att “grunden för varje styrande system är att lagen härskar och den främsta institutionen för att formulera lagar, är den lagstiftande församlingen. Samtidigt som lokala och nationella lagstiftande församlingars auktoritet respekteras allmänt, har regionala och internationella lagstiftande församlingar betraktats med fruktan och misstro.” 1)

Förenta Nationernas Generalförsamling har attackerats för sin ineffektivitet. Här igen riktas kritiken tillbaka till medlemsländerna: FN har inte mandat eller auktoritet.

Detta blir tillslut en blandning av anarki och konservatism.

Ett reformerat FN kan endast fungera om den lagstiftande delen (Generalförsamlingen) och dess metod för beslut (röstar) representerar alla världens folk och dess national stater. I dag är inte Generalförsamlingens resolutioner bindande om de inte ratificeras av samtliga medlemsländer.

Så det är ett handikappad FN som kommer med… Är det önskvärt?

Läs mer på del III av III.

Källa:

1) En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

Internationella politiska organisationer måste bli mindre byråkratiska

Nästa års världstoppmöte 4-6 juni 2012 i Rio verkar bli framflyttat då Drottning Elisabeth av England, 60 års markering (hon har suttit 60 år vid tronen) har första prioritet. Mötet, där regeringschefer och ledare skulle träffas 20 år efter det första världstoppmötet, FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro  (“Rio+20"). Detta skriver engelska The Guardian.

Det är OK – dålig planering den här gången. Arrangörerna hittar säkert ett nytt passande datum.

Det viktiga är att så många som möjligt av världens ledare deltar, då de nu måste hitta nya strukturer för hur den globala världen kan styras. Detta som en grundläggande ändring av dagens system och även praktiskt: ansvar för beslutsfattande måste ske på lämpliga nivån, för att minska överdrivet centralisering och byråkrati.

Det är en balans – att hitta lämpliga beslutsnivån – och en stor utmaning för världens ledare. Decentralisering av beslut är något som är inbyggd i styrandets konst. 

Det viktigaste är att internationella organisationer tar ett globalt ägarskap och samordnar ledningsfrågor, men de bör ges större auktoritet att handla – endast när länder inte kan handla själv för att skapa ordning. Alla andra frågor måste lösas nationellt, regionalt eller lokalt.

Den nya världsordningen kräver mindre byråkrati och mera effektivt ledarskap. Mycket är kvar – och vi måste skapa förutsättningar för det nya, det vill säga ta reda på vad som krävs, nya impulser, nya visionen och ha mod.

Det kommer att kräva mod av våra ledare i framtiden att stå upp för helt nya tankar och idéer för att skapa en bättre värld.

 

Inspiration till denna artikeln:

- En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

Solsken

Tänk vad man lever upp när solen skiner. Utetemperaturen och humöret stiger. Skönt att kunna sitta ute med en tekopp i solskenet och bara njuta. Varför gör man det inte varje dag? Går ut från jobbets lunchrum och sitter ute en liten stund? Laddar glädjebatterierna. Så att man orkar ta itu med arbetsuppgifterna på ett glatt sätt. Det gäller att hitta glädjeämnena i vardagen.
Vardagsstressen suger så lätt ut all energi och vi orkar bara dega framför TVn på kvällen. Vad är det för liv? Det gäller att ta små pauser från vardagslunken och göra något bra av dem. Ändra bara någon liten sak. Ta en omväg hem och upptäck vackra träd eller blommande balkonger. Ta med en blomma som kan lysa upp en grå arbetsplats. Bjud på godis och gläd dem som kommer i din väg.
Något som vi alla kan bjuda på och som är helt gratis - ett leende. Vem blir inte glad av att se någon le? Glädje är smittsamt.
Smitta ner hela stan med leenden!
Glädjen ger oss vingar!

Materialismen – moraliska konsekvenser

Materialismen har en ödeläggande påverkan på samhällen och individer – världen över. Jag kan lätt se att de moraliska och sociala konsekvenserna från materialismens tankesätt (till exempel mantrat Volvo, vovve och villa), att begära och samla på sig saker, är stora.

Materialismen påverkar människans sinne, antingen psykologiskt, sociologiskt eller andligt.

Rikedom och välstånd är inte endast ett ekonomiskt "problem" det skapar även ett moraliskt dilemma. Det är en stor utmaning att möta den ohämmade materialismen, den otyglade jakten på saker och ting, korruption och habegär. Egoism, arrogans och ointresse bland de rika för de miljoner av fattigas levnadsvillkor gör inte saken bättre.

Ointresse i andras bekymmer kommer av att materialismen överskyggar den mänskliga förmågan: gott uppförande. Att leva ett andligt liv i pakt med Guds bud finns inte på kartan.

Jag tror det behövs en balans mellan det andliga och det materiella för att skapa en världscivilisation. De globala problemen accelererar och de rika blir rikare, på bekostande av den fattiga befolkningen. Som jag skrev i gårdagens blogginlägg så är de materiellt orienterade "frihetskämparna" inte intresserade i sociala, kulturella och globala lösningar. De vill ha snabba kortsiktiga lösningar, där materialismen är huvudingrediensen och terror är medlet för att driva deras process framåt.

Detta är tvärt emot den framtidsvisionen som Bahá'u'lláh (1817-1892) presenterar. Han menar att endast genom att befria sig från nedärvda dogmer, oavsett om de är religiösa eller materialistiska, kan förståndet inleda en oberoende undersökning av relationen mellan Guds Ord och mänsklighetens erfarenheter.

Fördomar är det största hindret. Materialismen gör en blind. De moraliska konsekvenserna är stora. Världens ledare måste nu snarast hitta lösningar som minskar materialismen.

Men det största arbetet åvilar var en av oss...

Meningsfull utbildning III av III

Min tidigare artikel tog upp utbildningsprocesserna "ett" som handlade om ansträngningen för omdanande av individen och samhället och "två" medlen för social ändring måste vara i överensstämmelse med syftet. Simin Fahandejsadi pekar på fem utbildningskoncept som man kan se via bahá'í-samfundets erfarenhet inom utbildningsområdet. I denna artikeln ska vi se på de tre nästa koncepten.

Tre: Utbildningsprocessen skulle vända sig till båda de materiella och andliga dimensioner av personlig utveckling. Människan är inte bara en ekonomisk och social varelse, men har en andlig dimension som berör frågor om mål och mening i ens eget liv. Utbildning, i vida förstånd, måste ge rom och miljö för att utforska dessa fundamentala frågor, på ett sätt som passar ens utvecklingsnivå. Ett sådant närmande erkänner den medfödda ädelhet i barnet eller ungdomen. Hellre än att se honom eller henne som en tom behållare som väntar på att fyllas, kan lärare fostra samspel och upplevelser som kan hjälpa varje individ att upptäcka och utveckla deras tekniska, konstnärliga, sociala, moraliska och andliga förmågor.

Fyra: Samhällstjänst måste betraktas som en viktig utbildningskomponent. Samhällstjänsten hjälper individen att förvärva egenskaper och förhållningssätt som förstärker deras möjligheter att bidra till förbättring av samhället. Denna orientering mot att tjäna fostrar sammanhang mellan lärandet och handlingen – eller, för att uttrycka det enkelt, mellan "att vara" och "att göra".

Fem: Tänk processer – inte projekt. Grunden för bahá'í-samfundets satsningar på detta området är styrd av förhållningssättet av "kontinuerligt lärande". Denna inriktning karakteriseras av cykler av handling, reflektioner över handlandet och kollektiva överläggningar för att förfina handlingarna och bestämma de nästa stegen. Utvecklingsimpulsen kommer ofta från skolorna, som reflekterar över sina metoder och praktiserar effektiva överläggningar. Insikten från denna process hjälper till att bestämma vägen framåt, istället för att se på olika normer för utbildning. På så sätt vill skolorna inrikta sig på att hjälpa varandra att utvecklas istället för att konkurrera ut varandra. Målet blir på så sätt inte att enbart etablera ett antal skolor eller verka för en speciell utbildningsmodell, men i stället sätta i rörelse en process som bygger på förmågan till lokalsamhället, dess föräldrar, lärare, administratorer, samhällsledare och barnen, att skapa en miljö där meningsfull och ihållande utbildning kan ske.

För att summera artikeln, så har bahá'í-samfundets erfarenhet inom området utbildning gett med sig flera olika koncept som hjälper samhället att förfina utbildningsprocessernas kvalité. Dessa inkluderar: (1) att erkänna att bestående ändring beror på de sammanhängande ansträngningar man gör för att ändra både individen och samhället; (2) att medlen för social ändring måste överensstämma med dess mål; (3) att utbildning behöver vända sig till den materiella, sociala och andliga dimensionen för personlig utveckling; (4) att samhällstjänst för allas godo måste vara en integrerad komponent i utbildningen; (5) att det är viktigt att tänka processer – speciellt en processer som orienterar sig mot kontinuerligt lärande av institutioner och individer.

Sann civilisation III av III

Är det ingen hjälp att få från världens ledare att skapa en bättre värld? Ska vi människor från alla världens hörn stå ensamma i arbetet att skapa en varaktig fred på jorden? Är det vi ordinära människor som ska lägga grunden för den Största freden?

Bahá'u'lláh skrev till världens religiösa ledare, härskare och regenter på 1870-talet "O ni folkets utvalda representanter i varje land! Gå till rådslag tillsammans och låt er omsorg endast gälla det som gagnar människosläktet och därigenom förbättrar dess villkor, om ni är bland dem som prövar omsorgsfullt. Betrakta världen som en människokropp som,trots att den vid sin tillkomst var hel och fulländad, av skilda skäl har blivit hemsökt av svåra störningar och sjukdomar. Inte för en enda dag fann den lindring, nej, dess sjukdom blev allt svårare när den kom under behandling av okunniga läkare, vilka givit fria tyglar åt sina egna önskningar och allvarligt misstagit sig. Och om vid något tillfälle en av kroppens lemmar läktes under vården av en kunnig läkare, förblev återstoden hemsökt som förut." (1)

Vad innebär detta? Igen, att världens ledare inte ställer upp? Det verkar som om majoriteten av världens religiösa ledare och härskare än i dag är motvilliga att ens diskutera frågan eller tvekar att ta till de extraordinära medel som måste till för att skapa en varaktig fred på jorden.

Det finns några få ledare som har förstått Bahá'u'lláhs vision och framtidsperspektiv, men de är få, väldigt få, och får inte genomslag för Bahá'u'lláhs idéer, och tvekar ta upp det i sin egen regering eller ens i möten med andra regeringar. Enstaka ledare kan förstå principerna (utbildningsfrågor, mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan kvinnor och män), utan att ens ha hört Bahá'u'lláhs budskap, och i dagens förvirring, kan de ty till sociala experiment som inte håller i längden.

Detta betyder att det är vi, ordinära människor, förstlingar, som får ta del av Bahá'u'lláhs budskap som formar om världen. Det är inte världens ledare (vare sig religiösa eller världsliga) som driver världen framåt, men Guds stora plan, som formar en splittrad mänsklighet, som bistår de som ser visionen, de som arbetar i det tysta, som med sina mänskliga resurser; sina egna händer, och lägger grunden för en bättre planet.

(1) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 120, s. 194

Läs även mina inlägg I och II.

En tidigare artikel om Civilisationens Förnyelse visar på svårigheterna med att bilda en ny världsordning