Gradvis spridandet av Guds ljus

Som nämnt i mina tidigare inlägg så utkristalliseras det nya mönster för ett framtida världssamhälle, med utgångspunkt av en andlig progressiv dynamisk kraft. Krafterna frigörs gradvis, och Bahá’u’lláhs ljus blir känt och mottagit av världens folk.

Detta är utgångspunkt även för dagens inlägg, med boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar som underlag.

Den andliga energin frigör och kanaliserar krafter som gör att fundamenten för nya administrativa institutioner och center för tillbedjan nu byggs upp. Det gudomliga ljuset kom år 1844 och vid ögonblicket för uppenbarelsen spred sig ett oändligt potential med energi över hela mänskligheten. Det var första ljusglimten för den nya tidsåldern. Senare blev det gudomliga ljuset – bahá’í-tron spritt över hela världen, då bahá’í-samfund etablerades i så att säga alla länder. Det nästa steget är att utveckla mänskliga resurser och ett aktivt erkännande av Bahá’u’lláhs ord från världens folk. Då överösas ljuset och når hjärtan till alla världens nationer och alla länder påverkas av Bahá’u’lláhs uppenbarelse.

Mönstret - att bygga upp en ny världsordning är lite känt, men “Forces of our Time” beskriver bra de processerna som måste till och vilka krafter som påverkar världen. Vi är nu endast i ett embryonisk stadium av en ny världsordning – och perioden 1944-2044 vill skapa de första små ansatser till en ny världsordning (som det är föregångaren för, kärnan i och mönstret för). En gradvis och organisk framväxt av en global civilisation vill vara baserad på Bahá’u’lláhs uppenbarelse.

En av de gudomligt förordnade institutionerna som ska inspirera mänsklighetens angelägenheter är bahá’í-tillbedjans hus (bahá’í-tempel). Dessa bahá’í-tempel består av nio sidor, nio ingångar, och är en plats för bön och meditation. Omkring templet finns andra byggnader för utbildning, hälsovård och social välfärd. Här samlas andliga krafter och strålar ut från Mashriqu’l-Adhkár (Arab. Gryningsplatsen till Guds lov). Ju högre andliga krafter som samlas i tillbedjans husen, ju större graden av försakelse, ju större bidrag från de troende, dess tydligare och vitaliserande vill de krafter bli som utgår från dessa bahá’í-tempel.

Interiör för Tillbedjans hus, Australien. Foto: media.bahai.org

Det första bahá’í-tempel blev klar 1908 i Ishqábad i Ryssland. Det andra templet blev påbörjat några år senare i Chicago, Amerika och templet fullbordades år 1953. Sen dess har bahá’í-tempel uppförts i Kamapla, Sydney, Frankfurt, Apia och New Delhi. Just nu pågår arbetet för att bli klar med ett tillbedjans hus i Santiago, Chile och två nya nationella tempel planeras i den Demokratiska republiken Kongo och Papua Nya Guinea. Dessutom vill lokala bahá’í-tempel börjas byggas. Först ut är Battambang, Kambodja; Bihar Sharif, Indien; Matunda Soy, Kenya; Norte del Cauca, Colombia; och Tanna, Vanuatu.

Nytt tillbedjans hus i Santiago, Chile. Modellfoto: media.bahai.org

Bahá'i-trons världscenter, Det Universella Rättvisans Hus skriver i sitt brev 21 april 2012 att “sambandet mellan tillbedjan och tjänande är särskilt uttalat i de kluster runt om i världen, där bahá’í-samfund har vuxit betydligt i storlek och vitalitet, och där deltagandet i social verksamhet projekt är påtaglig. Några av dessa har utsetts till utvecklingsplatser för spridning av lärande så att näring kan ges till vännernas förmåga att utveckla juniorprogrammet i anknutna områden.” (1)

‘Abdu’l-Bahá beskriver bahá’í-tillbedjans hus som ”en av de mest livsviktiga institutionerna i världen”, [som] förenar två viktiga och oskiljaktiga sidor av bahá’í-livet: tillbedjan och tjänande. Föreningen av dessa två återspeglas också i den samstämmighet mellan planens samhällsbyggande funktioner, särskilt tillväxten av en hängiven anda, som kommer till uttryck i samlingar för bön och en pedagogisk process som bygger kapacitet för tjänande av mänskligheten. (2)

Följ med på nästa artikel på Ny Vision som tar upp flera spännande aspekter av tillbedjans hus och hur vi lägger grunden för en ny världsordning baserad på ett andlig värdegrundlag. 

 

Källor: 1 och 2. Universella Rättvisans Hus, brev 21 april 2012 till världens bahá’íer.

Behövs tidebön?

Tideböner är en tradition inom de flesta religioner. Tidebön är speciella böner med eventuella tillhörande ritualer som ska läsas vid vissa tider under dagen.

Inom judendomen ber man traditionellt tre gånger per dag.

Kristendomen hade sju bönestunder (tidig morgonbön, morgonbön vid solens uppgång, förmiddagsbön, middagsbön efter 12, eftermiddagsbön efter 15, aftonbön vid 18 och sen aftonbön).

Islam har tidebön (Salât) fem gånger per dag och räknas till Islams fem pelare. Bönerna har praktiska moment och bugningar.

Bahá'i-tron har en eller tre obligatoriska böner per dag. Den troende kan välja en kort, en medium eller en lång tidebön. Varje bön har några få praktiska moment och bugningar. Det räcker således att den troende framför endast den korta obligatoriska bönen.

Behövs då tidebön? Räcker det då inte med aftonbön eller en tyst bön i en hektisk vardag?

Jag tror att för att människan ska ta till sig bön, för att få en djupare förståelse i de andliga världarna och ta del av Guds nåd, kan det vara bra med daglig bön som en rutin – en tidebön utöver till exempel aftonbönen.

När många upptäcker tidebönens speciella kraft och utför de tillhörande praktiska momenten (som det är väldig få av i till exempel bahá'í-trons tidebön) så får vi en bättre värld – i tråd med Bahá'u'lláhs vision.