Religionsdialog–att se helheten inom alla religioner

De senaste veckorna har jag pratat med människor som är upptagna av religiös dialog. Mina vänner ser nya möjligheter när jag förklarar att alla religioner kommer från samma källa. Detta är den Nya Visionen.

Det är inte många som förstår detta: att alla religioner får sin kraft och inspiration från samma andliga källa, det vi kan kalla Gud. Gud skickar sina gudomliga budbärare från tid till tid – dessa berättar om den Nya Visionen.

Visionen om en mänsklighet, en ny världsordning baserad på andliga principer är i grunden inte ny. Men människor på Jesus Kristus tid eller Muhammeds tid, kunde inte förstå de globala principerna. Mänskligheten var inte mogen för dagens utmaningar, och fick därför ett enklare budskap, anpassad sin tid.

För att skapa en bra och utvecklande religiös dialog, räcker det inte bara att säga att man stödjer det i tanken, man måste verkligen mena det. De kristna måste acceptera Muhammed som Guds budbärare, de måste acceptera Bahá’u’lláh som Guds budbärare. Det är där utmaningarna ligger – att inse att alla de stora Profeterna, Guds budbärare, Manifestationer av Guds ljus, inspiratörer och Gudomliga lärare, får sin inspiration från samma källa.

Inga Profet motsäger den andra. Moses, Jesus, Muhammed, Báb och Bahá’u’lláh har fått sin inspiration från samma Gud.

Den Nya Visionen får vi om vi accepterar att vi är Abrahams barn – att alla gudomliga budbärare är som spegel, som reflekterar Guds ljus. Ljuset är det samma i alla religioner.

Vi kan säga att Guds budbärare är som som olika lampor, som lyser med var sin intensitet, glöd, värme och ljuskraft. Vissa tillber enskilda lampor, de har fjärmat sig från den sanna religionen. I och med att ljuset är det samma i varje lampa, så bör vi nu i den religiösa dialogen förstå att alla lampor får sin energi från samma källa. Därmed motsäger inte de olika religionerna varandra. De bygger ju på samma andliga kärlekskraft. Den andliga energin är den samma för alla religioner.

Religionen är progressiv, den utvecklar sig, och behöver förändras för att fungera i vår globala tidsålder.

Den sociala kraften i religionen måste ändras för att anpassas varje tidsålder. Varje tid har sin utmaning och de sociala behoven ändras. Vår tid står framför globala utmaningar: en global ekonomi, internationella samarbeten och universella principer måste tillämpas för att mänskligheten ska gå vidare.

Den Nya Visionen har vi fått – men det gäller att vårda det i vardagen.

Bahá’u’lláh säger att “jorden är endast ett land och mänskligheten dess invånare”. Vi måste därför förstå att religionerna inspireras från samma källa – Gud. Vi måste hjälpa varandra i all ödmjukhet att bygga vänskapsband mellan religioner.

Vi kan inte tillåta oss att filmer som beskriver en Guds Budbärare liv ska störa balansen. Vi kan inte tillåta att religiösa ledare missbrukar religionen för kortsiktiga politiska eller egoistiska syften. Religion är inte en leksak.

Vi måste fortsätta sträva att skapa en ny värld – att bygga upp en ny världscivilisation.

Välkommen du också!

Följ med på Ny Vision på artiklar om religionsdialog och religiös harmoni – grunden för en ny världsordning.

Nationernas enhet

Jag fortsätter min serie artiklar baserade på ‘Abdu’l-Bahás dokument ”Enighetens sju ljus” (1) från 1906.

När vi ser på etablerandet av enhet och enighet i världen – är det fortfarande mycket cynism som råder. I dokumentet beskriver inte ’Abdu’l-Bahá någon form för diktatorisk global världsorgan med obegränsad auktoritet (som många människor uppriktigt fruktar). Bahá’í-synen är at världsenhet inte betyder övercentralisering och föreslår ett federativt system baserad på kollektiv säkerhet, med betoning på decentralisering och att varje medlemsstat kan kontrollera och reglera egna inre angelägenheter mot sitt lands befolkning.

‘Abdu’l-Bahá bekräftade detta i ett tal 2 juni 1912 i New York:

”Det är mycket tydligt att det i framtiden inte ska finnas någon centralisering bland världens länder, vare sig det är konstitutionella regeringar, republikanska eller av demokratiska former ... det vill säga, varje provins kommer att vara oberoende i sig, men en federal union vill tillvarata de olika oberoende staternas intressen... Att kasta åt sidan centralisering som främjar despotism är i dag nödvändigt. Detta kommer att vara produktivt för internationell fred. (2)

Ett annat område och faktor som påverkar och hindrar övergången mot en förening av mänskligheten är att regionala konflikter och inbördeskrig resulterar i försök till enhet – utan att beakta mänskliga rättigheter, olika etniska gruppers behov eller lyssna till kulturella organisationer och religiösa samfunds talan.

Detta betyder att behovet för enhet först måste starta på gräsrotsnivå, inom grannskap, kommuner och regioner för att garantera alla människors privilegier och rättigheter.

Enhet beaktas okritiskt som uniformitet – men bahá’í-synen påpekar helt klart enhet i mångfald och arbetar kontinuerligt för att öka insatsen inom detta område.

Följ med i fortsättning på Ny Vision!

Källa:

1) skrifter.bahai.se

2) ’Abdu’l-Bahá: Promulgation of Universal Peace (ogranskad översättning)

En väckarklocka för världens ledare

Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter) inbjuder världens ledare att ta till sig Bahá’u’lláhs budskap. Som jag beskrev i mina förra blogginlägg så skrev Bahá’u’lláh själv under åren 1852-1892 till de troende, till intresserade och speciellt under perioden omkring 1865 och framåt till världens härskare, regenter, konungar, värdsliga och religiösa ledare och förmanade dem att bilda ett förbund av stater och vara rättvisa i sina beslut. Ett huvudtema var mänsklighetens enhet och enighet och global fred.

I detta blogginlägget använder jag  boken boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar, då den beskriver de processer och krafter som påverkar världen.

Tyvärr så visade de allra flesta ledare inga vidare sympati eller intresse för ett sådant budskap.

Bahá’u’lláh hade i sin lagbok Kitáb-i-Aqdas instiftat institutionen Universella Rättvisans Hus – som skulle vara den högsta ledningen för bahá’í-tron. Först år 1963 var tiden mogen att etablera bahá’í-trons högsta organ.

Universella Rättvisans Hus fortsatte att informera om Bahá’u’lláhs budskap till världens ledare och år 1967 blev representanter för mänskligheten på nytt informerad då 140 statsledare officiellt fick i gåva en bok med Bahá’u’lláhs skrifter. Flera uttryckte sin tacksamhet – men inga, utom en ledare, följde upp budskapet. På nytt, år 2002 tog världens bahá’íer upp ett budskap från Universella Rättvisans Hus till världens religiösa ledare, vidare har Det Internationella Bahá’í-samfundet överräckt många uttalanden och budskap till statsledare och internationella organisationer, FN-organ med mera och delegater från bahá’í-samfundet deltog på Millennium World Peace Summit i New York 2000.

Fortfarande är det en tröghet att ta till sig budskapet som den nya tiden desperat behöver.

Bahá’u’lláh erbjud Den största freden till världens konungar och härskare, som representanter för mänskligheten, och hans budskap blev ignorerad. I och med det uppenbarade Bahá’u’lláh att deras makt villa försvinna och överges i folkens händer. Bahá’u’lláh förutsåg att de gamla sociala, intellektuella, politiska och ekonomiske banden skulle brytas och hela världssamfundet skulle omställa sig till nya mönster som harmonierar med mänsklighetens enhet och helhet.

Lidandet – en konsekvens av att avvisa Bahá’u’lláhs budskap är även medlet för att rena och förena mänskligheten. Det är en renande och upplivande eld som smälter starka och motståndsduktiga element och blandar dessa. Vi går genom en turbulent och kaotisk tid – och världen förändras från nuvarande bristfälliga ordning – till en ny andlig världscivilisation. Och då är frågan – skulle inte saken ha varit annorlunda om representanterna för mänskligheten, de som mottog Bahá’u’lláhs ursprungliga budskap, erkände hans gudomliga mission och genomförde hans plan? Tyvärr förlorade vi denna möjligheten.

Förhållanden förvärras – när ska världens ledare bryta mönstret och noggrant undersöka Bahá’u’lláhs krav, hans påståenden och budskap?

Följ med i fortsättningen på Ny Vision!

Kreativa krafter som skapar en gudomlig civilisation

Bahá’u’lláh (1817-1892), Guds budbärare för vår tid har ingett världen med kreativa krafter och energier som är förutbestämd att frambringa en gudomlig civilisation. Jag använder boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar, som bakgrundsmaterial till denna artikeln.

Men – dessa drivkrafter är inte materiella – det är andliga samhällsbyggande krafter. Andliga krafter som som skapar mönster av energier – dessa har en form. När vi riktar oss efter denna formen – som är förutbestämd att skapa ett nytt andligt samhälle – så utkristalliseras nya mönster för tanke och uppträdande på ett kollektivt plan. Nya institutioner och strukturer bildar en ny civilisation. Detta är en process med andliga krafter som pågår i världen. Men denna kraften utvecklas gradvis – då det är en stor provning och utmaning för mänskligheten att möta och i första hand förstå dessa kreativa krafter som påverkar och skapar nya instrument för en ny världsordning.

I grunden är det Guds vilja – i början av skapelsen, gigantiska utvecklingsmöjligheter där inget är klart format. Guds påbud och avsikt formar en substans – alla skapade tings natur. Detta är den första vilja i kraften. Guds första vilja. Och Guds vilja och avsikt går hand i hand. Dessa krafter ger upphov till alla världar och oändliga Guds riken. Denna andliga substans formar sig till världar och världssystem, vi får fysiska riken och även osedda osynliga Guds riken – som även är med i Guds plan. Ande utgår inte från materia – men materia är skapat från ande. Vi kan säga att materia och energi i grund och botten är samma sak – själv om de lyder under olika lagar är de förkroppsligandet av Guds vilja och avsikt.

Livgivande energi strömmar från alla Guds budbärare – och de krafter som nu strömmar från Bahá’u’lláh är ljus på ljus då mänskligheten behöver stora krafter i och med att vi kollektiv har nått mogenhetsåldern – vuxen ålder. Målet med en ny världsordning kan inte uppnås utan en andlig kraft från Gud – det är denna kraften som etablerar mänsklighetens enhet och enighet. Sedan mitten på 1800-talet har andliga krafter påverkat världen i stor grad – detta är en dynamisk process – med möjligheter ingen kan drömma om.

Enhet och fred är möjligt och då dessa andliga krafter är andliga gör de det möjligt för mänskligheten att förenas. Dessa skapande krafter ger oss ny kunskap och möjligheter att se historien i ett nytt perspektiv. Vi ser alla religiösa lärare som Gudomliga budbärare med ljusets krafter som skapar civilisationer – och nu med Bahá’u’lláhs ankomst kommer en global civilisation att skapas.

Följ med på Ny Vision för nästa artikel om dessa kreativa och skapande krafter – som hjälper oss att bygga en ny gudomlig civilisation – en ny världsordning.

Mänskligheten som en fågel

Intressant tanke! En fågel?

Ja – ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) säger “att två vingar är nödvändiga för människan. Den ena vingen är den kroppsliga förmågan och materiell civilisation; den andra är den andliga kraften och gudomlig civilisation. med bara en vinge är det omöjlighet att flyga, två vingar är nödvändigt. Hur mycket materiell kultur än utvecklas, kan den därför inte uppnå fulländning utom genom att upphöjas av den andliga civilisationen.” 1)

Materiell civilisation – vi har kommit bra långt på vägen. MEN – dagens civilisation kan inte jämföras med framtidas civilisation, där den andliga kraften bygger upp något helt nytt, något vi inte kan förstå. Som jag ser det så måste den gudomliga civilisationen vara något helt exceptionellt nytt –något som inspirerar mänskligheten att skapa världsfred.

Den gudomliga civilisationen, baserad på Bahá’u’lláhs (1817-1892) principer är verkligen framtiden. Vi kommer att se fantastiska uppfinningar, få ny kunskap om universums innersta mysterier och lösa stora problem. Vetenskap och religion i harmoni skapar goda förutsättningar för synergieffekter för att förstå på djupet och på alla plan mänsklighetens möjligheter och potential.

Det finns flera fåglar:

• Vetenskap och Religion
• Jämlikhet mellan kvinnor och män

Det måste vara balans i livet. Utan båda vingar kan inte mänskligheten flyga mot en ny världscivilisation – baserade på andliga principer.

Vad tror du?

 

Källa:

1) Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá, s. 4.

Att vandra i mörker

Mänskligheten har stora utmaningar framför sig. Lokalt, regionalt, nationellt och globalt. I en sekulariserad värld betonar den enskilda människan oftast de synbara yttre förhållandena och bedömer lycka vara materiell framgång. Men kortvarig värdslig lycka löser inte de stora problem vi kollektivt står ovanför.

Politiska rörelser, etablerade religioner och internationella humanitära organisationer verkar ha stora svårigheter då de inte har någon vision för att förbättra samhällsförhållanden för miljontals av människor. Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter) skriver i ett brev 21 april 2012 till världens bahá’íer att “trots de lovvärda insatserna i varje land av personer med goda avsikter som arbetar för att förbättra samhällsförhållanden, ter sig dessvärre hindren för förverkligandet av en sådan vision oöverstigliga för många. Deras hopp går om intet på grund av felaktiga antaganden om den mänskliga naturen som så genomtränger de nutida strukturerna och traditionerna att de har uppnått status av etablerade fakta.”

“Dessa antaganden verkar inte ta någon hänsyn till den märkliga reservoar av andlig potential som är tillgänglig för varje upplyst själ; i stället är de för sitt rättfärdigande beroende av mänsklighetens brister som vi dagligen ser exempel på och stärker en gemensam känsla av förtvivlan. En slöja i lager på lager av falska premisser skymmer därmed en grundläggande sanning: Tillståndet i världen speglar en snedvridning av den mänskliga anden, inte dess grundläggande karaktär.”

Torgmöte i Luleå – nätverket Ofog. Foto: flickr.com 

“Mänskligheten är ett turbulent övergångsskede. Ovilliga att agera som ömsesidigt beroende delar av en organisk helhet, är de låsta i en maktkamp som slutligen visar sig meningslös.” (1)

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) säger att “idag behöver mänskligheten internationell enighet och försoning. För att upprätta dessa stora och grundläggande principer behövs en drivande kraft. Det är självklart att världens enighet och den största freden inte kan fullbordas genom materiella medel. De kan inte upprättas genom politisk kraft, ty nationernas politiska intressen är olika och folkens politik går isär och är motsägande.” (2)

>> Följ med på nästa inlägg på Ny Vision om vilka krafter som behövs för att mänskligheten ska vandra i ljus.

Källor:

1. Universella Rättvisans Hus, Ridván-budskapet, 21 april 2012.
2. Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá, s. 3 (från Google Books).

Mot en ny världsordning

Bahá’íer förstår att de dramatiska förändringarna vi har bevittnat det senaste århundradet och som vi fortsätter att se – har inspirerats av en ny Guds Budbärare och påverkats av ljuset från en ny uppenbarelse från Gud.

För några år sedan kom frasen ”ny världsordning” plötsligt och dramatiskt in i världens gemensamma ordförråd.

År 1988 talade Sovjetunionens president Michail Gorbatjov i FN om behovet av att söka efter en ”universell mänsklig konsensus” som tar mänskligheten mot en ”ny världsordning”. År 1990 använde USA:s president George Bush denna term för att beskriva den nya nivån av kalla krigets samarbete mellan nationerna – och speciellt om FN:s åtgärder mot aggressionen i Persiska viken.

Michail Gorbatjov – foto: wikipedia.se

Sedan dess har termen använts och fått utbredning då akademiker, journalister och världsledare har tagit upp ämnet. Begreppet ny världsordning har kommit att formulera diskussionen om hur nästa steg i vår planets sociala och politiska liv bäst kan organiseras.

För nuvarande tror jag att diskussionen kring en ny världsordning endast förblir på diskussionsbordet - men detta är bara början, och detaljerna gissar man bara på…

Bahá’íer förstår uttrycket ”ny världsordning” som något speciellt och med tydlig innebörd. För mera än 120 år sedan använde Bahá’u’lláh termen för att kategorisera en framtida serie betydelsefulla förändringar i världens politiska, sociala och religiösa liv. ”Tecknen på överhängande omvälvningar och kaos kan nu urskiljas, eftersom den rådande ordningen förefaller vara beklagligt undermålig”, skrev Han. ”Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe.” (1)

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

1. Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 168 från Bahá’í-förlaget AB

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Immigration - behövs ett världsspråk?

Detta är en artikelserie på Ny Vision om behovet av ett framtida världsspråk. Dagens artikel handlar om immigranter och invånare i ett värdland - som skulle tjäna på att använda ett universellt språk.

Till er som upplever språkförbistringar när det gäller immigrationsproblematiken. Många – speciellt i länder med välutvecklad ekonomi, murrar över misslyckande problem och underlåtenheter från myndigheternas sida att underlätta för  immigranter som måste lära sig ett nytt språk – i sitt nya framtidsland. Själv om denna uppfattning ofta är grundlös, är det ett korn av sanning – då det är viktigt att alla medborgare lär sig prata ett vanligt språk för att fungera i ett socialt sammanhang.

Immigranter har ofta jobbiga tider och upplevelser. Det är inte bara att tillpassa sig till en ny främmande kultur, men även att lära sig ett nytt språk – antingen i sen ålder, eller som små barn och ungdomar som i tillägg måste ta till sig stora mängder kunskap i skolan. I tillägg till problematiken att lära sig ett nytt språk (för att skaffa sig ett jobb, eller ta del av utbildningssystemet), står de även inför vardagens sociala utmaningar med läkarbesök, inköp, träffa grannar med mera…

Medan valet är ett globalt demokratiskt beslut (inte endast begränsad till nationell nivå) skulle det valda språket ”tillhöra” hela världens befolkning. Invånarna i värdlandet skulle bli utmanad att skapa sina egna hjälpmedel för att lära sig det globala språket (speciellt om det gäller ett konstruerat språk) – på det sätt vill de visa god vilja till immigranter som också måste lära sig det nya språket.

Resultatet blir, oberoende valet av språk, ett gemensamt språk för alla samhällets medlemmar.

En bra vision – för en förenad värld.

Följ med i fortsättningen på Ny Vision.

Vem tjänar på att använda ett världsspråk?

Jag fortsätter min artikelserie på Ny Vision om behovet av ett framtida världsspråk. Denna artikel handlar om vem som direkt skulle tjäna på att använda ett universellt språk.

Alla tjänar på det
Ett internationellt hjälpspråk eller världsspråk skulle ge många fördelar (som beskrivet i mina tidigare blogginlägg) för alla världens folk. Möjligheten att fritt kunde läsa, skriva till, prata med och lyssna på vilka som helst människa man träffar, utan hjälp av översättning och tolkning, skulle vara av godo för alla.

Detta är en möjlighet av stor betydelse – en sådan möjlighet som aldrig tidigare har funnits för människorna.

Direkt tillgång till känslor, idéer, meningar, information – vetenskaplig, historisk, konst med mera, är i dag ”inlåsta” på webbsidor, i böcker, tidningar, tv- och radioprogram (nyheter, underhållning, kultur, utbildning etc.) över hela världen. Nu då teknologin gör det möjligt för ett stort antal människor att få tillgång till tekniska lösningar för åtkomst till dessa informationskällor, hur kan vi förhindra en politisk lösning som vill ge framtida generationer åtkomst till språkverktyg i teknologins framkant?

De fattiga tjänar på det
Fördelen med att lära sig ett världsspråk för de fattigaste av världens globala befolkning är enorma. Ekonomisk orättvisa råder. Detta på grund av språkhinder – inte alla har tillgång till ”inlåst” information. Ett internationellt språk skulle minska orättvisor och skapa möjligheter för alla.

Alla skulle få samma möjligheter att ta del av världens samlade information. Att barnen lär sig snabbt nya språk är väl känt. Och att lära sig ett globalt språk skulle ge direkt åtkomst till ekonomiska, vetenskapliga och konstnärliga resurser på ett naturligt sätt.

Även invandrare i ett land kan föredra ett annat språk än sitt modersmål, om myndigheterna redan har utvecklat mekanismer för utbildning i det språket.

Det är således flera valmöjligheter för en global mänsklighet att beakta. Om resultatet blir ett konstruerad eller redan existerande språk, vill rättvisare skapa möjligheter för de fattiga att ta del av samhällslivet – ge denna befolkningsgruppen helt nya insikter, erfarenheter och inspiration.

Bahá’u’lláh (1817-1892) “ålade mänskligheten att avskaffa rasmässiga, religiösa, politiska och ekonomiska fördomar, antagande av ett internationellt hjälpspråk, lika rättigheter för män och kvinnor, ett universellt utbildningssystem, oberoende sökande efter sanningen och antagande av en internationell standard för mänskliga rättigheter…”

Det är mot detta mål vi måste arbeta – och ett hjälpspråk eller framtida världsspråk är ett steg på den vägen. 

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

Vetenskap och religion i harmoni skapar framdrift

Fördomar och vidskepelse är fortfarande en stor utmaning för mänskligheten. Att bygga en ny världsordning är ingen lätt sak. När så många motstridande kulturer, grupper, intresseområden tävlar om maktfokus och pressar politiska-, vetenskapliga-, sociala-, ekonomiska- och religiösa organisationer och företag att ta ställning, är det lätt att tappa balansen i processen att bygga en ny värld baserad på andliga principer.

Den materiella sidan verkar utmanövrera människans andliga karaktär – dygder och moral är inte speciellt populär, i vare sig skolan, ideell sektor, affärslivet eller offentlig sektor.

Verkligheten är inte svart eller vitt, och för att utveckla och förvalta jordens befolknings bästa mänskliga förmågor och förhindra vidskepelse, övertro, fördomar och inrotade vanföreställningar har Bahá’u’lláh förklarat att religion måste överensstämma med vetenskapen.

Om religionen inte överensstämmer med vetenskapliga principer och förnuftiga processer – då är det vidskepelse. Gud har utrustat oss med förmågan att förstå och betrakta saker och tings innersta verklighet. Om religion är i motsats till förnuftet och vetenskapen, är tro omöjligt – och om tro och förlitan på de gudomliga religionerna inte är uppenbarad i hjärtat, kan det inte ske någon andlig utveckling…

Och det är det den Nya Visionen handlar om – att skapa förändring och att så många som möjligt nu får upp ögonen och tar till sig Bahá’u’lláhs och ‘Abdu’l-Bahás budskap.

Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (III av III)

Som jag skrev i mina tidigare artiklar I och II, så måste Förenta Nationernas Generalförsamling “upplivas” och dess resolutioner bli bindande.

Ska statlig suveränitet gå framför alla andra hänsyn? Ska ett medlemsland få blockera för FN:s utveckling`att hantera planeten jordens intressen – att skapa en fredligare värld?

FN måste få ett stärkare lagligt mandat – både att genomföra och med auktoritet (inom ett begränsat område).

Jag kan tänka mig att många är rädda för en världsregering och inte vill underordna sig en internationell institution - om den inte är representativ.

För att stärka Generalförsamlingen är det fem praktiska mått och steg som kan leda oss mot en ny världsordning. Detta kommer att förbättra Förenta Nationernas allmänna rykte och vara grundläggande för en långsiktig och hållbar utveckling:

• Höjande av minimikraven för medlemskap
• Utnämnande av en kommission som ska studera nationsgränser
• Sökande efter nya ekonomiska arrangemang
• Förbinda sig till ett universellt hjälpspråk och ett gemensamt skriftspråk
• Undersöka möjlighete4n till en enda internationell valuta

Detta var några av Internationella Bahá’í-samfundets bidrag – ett uttalande med anledning av Förenta Nationernas femtiårsdag 1996.

Budskapet gäller än i dag. Jag kommer att ta upp flera av dessa viktiga pusselbitar – som måste passa in, för att världen ska bli vackrare, bättre, fungerande och med ett bra ledarskap.

Följ med på Ny Visions blogg.

Källa:

En vändpunkt för alla Nationer, Bahá’í-förlaget AB

Internationella politiska organisationer måste bli mindre byråkratiska

Nästa års världstoppmöte 4-6 juni 2012 i Rio verkar bli framflyttat då Drottning Elisabeth av England, 60 års markering (hon har suttit 60 år vid tronen) har första prioritet. Mötet, där regeringschefer och ledare skulle träffas 20 år efter det första världstoppmötet, FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro  (“Rio+20"). Detta skriver engelska The Guardian.

Det är OK – dålig planering den här gången. Arrangörerna hittar säkert ett nytt passande datum.

Det viktiga är att så många som möjligt av världens ledare deltar, då de nu måste hitta nya strukturer för hur den globala världen kan styras. Detta som en grundläggande ändring av dagens system och även praktiskt: ansvar för beslutsfattande måste ske på lämpliga nivån, för att minska överdrivet centralisering och byråkrati.

Det är en balans – att hitta lämpliga beslutsnivån – och en stor utmaning för världens ledare. Decentralisering av beslut är något som är inbyggd i styrandets konst. 

Det viktigaste är att internationella organisationer tar ett globalt ägarskap och samordnar ledningsfrågor, men de bör ges större auktoritet att handla – endast när länder inte kan handla själv för att skapa ordning. Alla andra frågor måste lösas nationellt, regionalt eller lokalt.

Den nya världsordningen kräver mindre byråkrati och mera effektivt ledarskap. Mycket är kvar – och vi måste skapa förutsättningar för det nya, det vill säga ta reda på vad som krävs, nya impulser, nya visionen och ha mod.

Det kommer att kräva mod av våra ledare i framtiden att stå upp för helt nya tankar och idéer för att skapa en bättre värld.

 

Inspiration till denna artikeln:

- En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

Varför begränsa sin världssyn?

Varför se bara omkring sig, lokalt och i den omedelbara närheten? Varför vara rädd främmande? Vad är så skrämmande?

Är det inte en paradox att vi gärna vill bevara vår trygghet, närhet till familjen och vänner, men så fort något nytt dyker upp, okända, nya människor från en främmande värld, då stänger vi dörren.

En del tänker väldig kort, det kallas kortsynt. Allt handlar om trygghet och att bevara det som bevaras kan. Gamla traditioner ska bevaras, kulturen ska inte påverkas av andra. Vi ska bevara det som är runt oss – som vi kan uppfatta, som det har varit.

Ingen utveckling då.

Andra är nog mera nyfikna på världen. De vill uppleva nyheter, resa och är inte rädda för att umgås med människor från exotiska länder. De ser möjligheter att nätverka och skaffa nya vänner.

På så sätt går världen framåt.

Vikingarna var intresserad i främmande länder, de resta åt väst, söder och österut. De kom bland annat till Amerika, Ryssland och långt söderut till Turkiet. Vad var det som drev vikingarnas intresse för främmande länder?

Nyfikenhet? Tvång och straff? Mod? Handel? Affärer? Klimatet?  Ära och berömmelse?

De var i alla fall inte rädda, och seglade över Atlanten och upp ryska åar på sin upptäcktsfärd.

Vad är det som gör människor i dag rädda för det okända? Vad håller oss tillbaka från att upptäcka nya saker, få en ny världssyn, skapa nya möjligheter, bli sedda som världsmedborgare, och driva en positiv utveckling?

Vi bor på en planet – vi är en mänsklighet – en global familj. Detta är fundamentalt, och går inte att ändra, själv om några skulle önska det.

Så varför begränsa sin världssyn?

Kollektiv säkerhet och den globala gemenskapen

Dagens värld hotas av sammanbrott och katastrofer.  Terrorister och miljöproblematik lurar runt hörnet. Inga länder är säkra – alla påverkas på något sätt: mentalt, psykiskt, andligt och fysiskt. Flyktningar och arbetslösa tyr till mera extrema beteende för att kunde få en bit av tårtan, ett bättre liv, ett harmonisk liv. Men valen är få – och många faller utanför systemet. Systemen kollapsar ett efter ett – politiska, religiösa eller sociala.

För att utvidga och skapa ökad möjlighet till gränslöst samarbete mellan människor och inspirera affärsliv, kulturliv och internationell politik – behövs kunskapen om världsmedborgarskap och en global förståelse för världsproblematiken. Den globala gemenskapen står framför dörren – antingen vi vill eller ej. I dag känner folk sig otrygga – därmed stoppar processen upp (ett tag). 

Därför behöver vi utveckla förståelsen av kollektiv säkerhet – som kan lösa problem som internationell drogtrafik, barnhandel, slaveri, globala epidemier och systemfel.

Vi behöver inte militär aggression – men FN och världens regeringar måste till samman utveckla en internationell polisstyrka som övernationellt kan ingripa i konfliktområden. Detta kommer att göra världen tryggare.

Världens ledare måste se det historiska sammanhanget

Det finns en förvirring i världen. Den förvirring vill dock leda till en förening av mänskligheten. Världens katastrofala tillstånd i dag är en övergångsfas till något bättre – en social ordning som i slutändan har samma gränser som planetens.

Mänskligheten har gått genom olika faser, utvecklingssteg – från spädbarnstid, barndom, ungdom till vuxen ålder. Den utmanande ungdomstiden är turbulent, och det är där vi är i dag, vi närmar oss en vuxen mognad. Förvirringen är egentligen en process – en integrationsprocess som vi kan se i affärslivet, finansvärlden och inom kommunikation – och nu börjar det att förverkligas på det politiska planet.

Det är uppstår därmed en unik möjlighet för världens ledare att ta nya grepp för att förändra världen – men endast om de ser det historiska sammanhang.

Till exempel: Integrationsprocessen blev påskyndat av två plötsliga och katastrofala händelser – första och andra världskrigets fasor. Ut av förödelsen steg Nationernas Förbund och därefter Förenta Nationerna. Nu kommer styrkeprovet – vill världens ledare ta möjligheten – via en konsultativ rådplägning och viljeakt – att via mogna beslut leda mänskligheten in i en ny tid – eller vill de underlåta detta – en handling som är ytterst oansvarigt.

Det är även upp till oss i gräsrotrörelsen att se de historiska utvecklingssteget, och påverka världens ledare – inte via passivism, egoism, anarki eller motstånd, men med konstruktivitet, viljekraft och handling – med ett öppet sinne för det bästa för alla människor på jorden.

Detta är bara en droppe av bahá’í-visionen, Bahá’u’lláhs världsordning som baseras på andliga principer.

Behöver vi en ny global kalender?

I dag används den Gregorianska kalendern (officiellt) av världens länder som ett sätt att hålla reda på dagar, veckor och år. Det finns dock en kalenderreform där många anser att dagens kalendersystem inte sträcker till.

Den Gregorianska kalendern från 1580-talet bygger på en reformering av den Julianska kalendern från 46 f.Kr. Först 1753 fick Sverige den Gregorianska kalendern. Ortodoxa länder använder fortfarande den Julianska kalendern.

Det har varit flera förslag till en internationell standard för en kalender – anpassad till olika traditioner. ISO 8601 beskriver en internationell standard för datum, tid och tidsintervall.

 

Vi har sett den Franska revolutionskalendern från 1793 till 1806 och efter andra världskriget försökte Förenta Nationerna  att etablera en ny kalender, men det blev stoppat av USA:s veto. Kyrkornas världsråd arbetar även för att utveckla dagens Gregorianska kalender när det gäller datumen för påskfirandet.

Anhängare av en kalenderreform ser en del utmaningar med dagens Gregorianska kalendersystem:

• Varje år startar på olika veckodagar, något som gör det svårt att avgöra vilken veckodag det är på en given dag under året. Det vill säga att kalendern inte är oavbruten och fastlagt.
• Utmaningen är även månaderna inte lika långa – det krävs en minnesramsa
• De olika kvartalen är inte lika långa
• Det saknas ett nollpunkt och kalendern är inte konfessionsneutral.
• Varje månad har ingen koppling till månfaser.

Utmaningen är att solåret är lite mera än 360 dagar och det passar inte in i 12-systemet. Nära nummer är 360, 364 och 366.

Då är frågan – kanske vi ska tänka om?

Jag tror att de tidigare kalendersystemen, antingen de kommer från den judiska, kristna eller muslimska, inte passar för dagens globala värld. Vi behöver en universell, en global kalender – för vår tidsålder. Men de lovvärda försök från politiker och vetenskapsfolk har inte fört fram.

Här kan bahá’í-kalendern vara ett intressant perspektiv. Den börjar år 1844 och används redan av miljoner bahá’íer över hela världen. Kalendern har ett väl definierad startpunkt och är årets början är på vårdagjämningen den 20-21 mars.

Bahá’í-året består av 19 månader á 19 dagar. Veckan är på 7 dagar. Kalendern har ett stort potential och tål att jämföras med dagens kalendersystem.

Vi behöver en ny kalender – fri från de invändningar och anknytningar som de tidigare kalendersystemen skapar för stora delar av världens befolkning. Detta är helt i tråd med Bahá’u’lláhs (1817-1892) vision om en ny världsordning. Den nya världsordningen kräver ett nytt kalendersystem.

Läs mera om bahá’í-kalendern på:

• bahai.se
• thebahaicalendar.org

Löftet om en fredlig värld

Den Största fred som människor med god vilja genom århundraden har riktat sitt hopp om, som siare och poeter genom oräkneliga generationer har gett uttryck för i sina visioner, och som utlovats, från tidsålder till tidsålder i de religiösa heliga skrifterna, är nu möjligt för världens nationer.

För första gången i mänsklighetens kollektiva historie är det möjligt för var och en att se hela planeten, med dess myriad av olika människor, i ett perspektiv, i sin helhet. Världsfred är inte bare mjöligt men det är oundvikligt.  Det är nästa steget i utvecklingen av planeten är som en stor tänkare säger - “mänsklighetens planetarisering”.

Om fred ska komma efter stora lidelser då en envis mänsklighet håller fast i gamla beteendemönster eller vill omfattas av en konsultativ vilja är valet alla på jorden står framför. Den här kritiska tidpunkten när stora och svårlösta problem står framför dörren – det är nu ett gemensamt problem för hela världen – ska inte misslyckas i att hitta lösningar – då vill det bara öka antal konflikter och oordning.

Det finns gynnsamma tecken: Nationernas Förbund och Förenta Nationerna har bidragit i stor grad till en ny orientering – men fortfarande är mycket arbete kvar.

För inspirerande läsning kan jag rekommendera “Löftet om världsfred” från oktober 1985 – skrivet av Bahá’í-trons världscenter. Här hittar du bra material till studiecirklar och samtalsträffar om hur man kan skapa en bättre fredligare värld.

På www.bahaiforlaget.se hittar du även andra böcker som tar sig an fredstemat och visionen om en ny världsordning.

Teknik för nöjes skull eller?

I dag är tekniska prylar en del av vardagen. Vi omges av mobiler (vissa har flera än 2-3), hörlurar, högtalare, hemmabio, flat-TV, stereoanläggning, iPhone, dockningsstationer, bärbara datorer, stationära datorer, TV-spel, spelkonsoler,  digitala fickur, klockor som projekterar tiden på väggen, lågenergilampor i olika fancy modeller, hjälpmedel till köket, kvarnar, larmsystem, trådlösa bredband, hubbar och switchar, bits och bytes.

Prylar, prylar, prylar. Här är ett renoveringsprojekt på gång… många saker dyker upp från källaren.

Det finns inga ända på hur tekniken ska ända – det finns inga gränser. Bara fantasin är den yttersta gränsen.

Mycket av det vi använder som vardagsteknik i dag, var inte att tänka på för 15-20 år sedan. Att en iPhone skulle vara en kraftfull dator med åtkomst till ett globalt informationssystem, foton, Internet, var ju en helt främmande tanke på 80-talet. Själv om jag hade sett StarTrek och StarWars med deras fantasivärldar av framtiden, så verkade det vara en dröm.

Men var kommer tekniken från? Vad är det som driver utvecklingen? Och varför har vi blitt beroende av alla saker? Det är en stor fråga, men svaret är: militära forskningsområden och materialism.

Många prylar vi omges med var tidigare hemliga militära forskningsområden. Till exempel Internet, som i början utvecklades på 1960-talet för att USA:s försvar skulle ha alternativa kommunikationsvägar och inte bli utslagna vid en möjlig atomkrig.

Och även rymdforskningen har banat väg för medicinska prylar, pennor som kan skriva upp och ner, magneter, frystorkade maträtter och mikrougnar, satelliter som kan positionera mobiltelefon och GPS med mera.

Men materialismen driver på utvecklingen. Ett stort sug efter produkter, en global marknad, lockar storföretagen som har finansiärer, en sälj- och marknadsavdelning som är redo att satsa på elektroniska spel, online gambling och appar.

Ett habegär, där vi är tvungna att visa upp senaste version av operativsystem, senaste apps, senaste nyvinningar inom teknikens område, senaste dator och senaste iPhone med mera är en karusell som är svår att stoppa.

Det finns en intressant sida: i och med att Västvärlden har nått mognad och infrastruktur och marknad är relativt mättad inom flera marknadssegment söker nu de stora globala företagen efter nya jaktmarker i fattiga outvecklade länder. Dessa länder tar nu ett jättekliv, från yttersta fattigdom till en medelklass som blir prylberoende.

Fött innan Internet, så kan jag säga att världen var långsammare förr. Nu ska allt gå fort, när stoppar karusellen?

Vill vi ha prylar som är utvecklade av militären och rymdforskningsprogram – eller kan vi nu snart se en paradigm, där andliga världen positionerar sig, där ödmjukhet, respekt, nyfikenhet och ett balanserad syn på livet kan driva utvecklingen framåt – utan pryljaget?

Vill en materialistisk inställd forskning och utveckling i marknadsekonomins namn ta den utmaningen?

I byggandet av en ny världsordning på fredliga principer, måste vi demilitarisera världens länder. Det kan vara ett steg på vägen mot prylar som har en civil bakgrund. Det ska bli spännande att se…

Global etik för mångkulturella möten

Folk från hela världen möts för att hitta lösningar på lokala, regionala, nationella, kontinentala, internationella eller globala frågor och problemställningar. I och med att dessa möten är mångkulturella kommer etik och moral upp som ett tema som kanske glöms i farten.

Det vanliga är att folk är så engagerade i saken – att de glömmer den etiska dimensionen. Tänk dig att du är engagerad i ett lokalt vattenreningsprojekt som påverkar en plats med fornminnesmärken och ett av landets religiösa center, och hundratusentals invånare i regionen – något som har fått mycket mediauppmärksamhet. Här möts representanter för kommunen, religiösa organisationer, de lokala och regionala idéburna organisationerna och företag till rådplägning. Men även tillresande från fjärran länder kommer för att delta med workshop eller demonstrera för eller emot vattenreningskonceptet.

Vad är etiskt och moraliskt här? Folk med många synsätt är engagerad i ett vattenreningsprojekt som tar år att projektera, debattera och igångsätta. Resultatet som ska ge rent vatten påverkar inte bara en kommun, ett religiöst center, men en hel region.

En hållbar miljö påverkar alla – även moral och etik.

Då är frågan – vad är etik och moral i detta scenariot och vid liknande möten. Några etiska frågor är:

• Är det rätt att anordna en aggressiv demonstration mot vattenreningsprojektet för att påverka beslutsfattare?
• Ska beslutsfattare ignorera miljörörelsen och de idéburna organisationernas initiativ och förslag för att kunde leverera bästa resultat?
• Hur kan kommunen se till att leverantörer håller en etisk standard när de utför projektet?
• Tar projektet hänsyn till lokala intressen – eller ska marknadskrafter och företagshänsyn ha första prioritet?
• Är det etiskt försvarbart att organisationer saboterar för företag inblandade i projektet?
• Är det moraliskt att leverantörer och beslutsfattare baktalar/förtalar personer som är intressepartner i vattenreningsprojektet?
• Hur bemöter man aggressivitet och ett engagemang som har motstånd och hat som första prioritet – och som glömmer lokala intressen för att främja en idéburen organisations syften och intressen?
• Hur bemöter man etiskt företag som utnyttjar situationen till egen vinning?

Som vi ser är det många intressen och hänsyn att ta i detta påhittade vattenreningsprojekt. Men frågor om etik och moral påverkar vardagen för miljontals människor från alla etniska bakgrunder och kulturer– du och jag, myndigheter, företag och organisationer.

Agenda 21 är en bra ram till vetenskaplig kunskap och tekniskt vetande men inspirerar inte till personligt engagemang för en global etik. Finns det en global etik (1) där man kan checka av för moraliska frågeställningar, konsekvensanalys för etiska verkemedel? Självsagt går det att studera ämnet på Universitetet, men i grund och botten börjar detta allomfattande etiska arbetet redan hos föräldrarna, förskolan, grundskolan och i skolsystemet.

Bahá’u’lláh (1817-1892), bahá’í-trons grundare som har en vision för framtiden ber oss “betrakta världen – som en människokropp som, trots att den vid sin tillkomst var hel och fulländad, av skilda skäl har blivit hemsökt av svåra störningar och sjukdomar”. Moral och etik är även utmaning som förknippas med frågan om enighet och rättvisa. “Rättvisa gör det mjöligt för individen att se verkligheten genom sina egna ögon snarare än genom andras, och förlänar det kollektiva beslutsfattandet den auktoritet som ensam kan tillförsäkra enighet i tanke och handling”. (2)

“Varje enskild person kommer till världen som något som helheten har ansvar för och det är denna aspekt av mänsklig existens som utgör den verkliga grundvalen för de sociala och kulturella rättigheter som uttrycks i Förenta nationernas stadgar.” (2)

Så etik och moral är förbundet med rättvisa och enighet. Något att fundera över…

1) Läs mer på www.globalethics.org och globalportalen.org

2) Häftet Vem skriver framtiden kan du få från Bahá'í-förlaget AB. Texten finns även tillgänglig på Google Books.

Gruppkonsultation i stället för konfrontation

Tänk dig att du sitter i ett affärsmöte och du har en idé. Du brinner för idén och presenterar den för mötets deltagare. Det vanliga är mothugg och kommentarer – några tycker din idé är bra, och andra ryter till och kommer med motargument. Din idé blev inte tagit på allvar och du kände dig sårat. Mötet var inte trevligt – det var många svordomar och uppgivna ansikten.

Så är det i dagens värld – människor kan inte konsultera. Det blir konfrontation och kraschlandningar direkt. Partisanpolitik blockerar för effektiv konsultation och en ovilja att ta i frågan med på ett andaktsfullt sätt gör att många möten havererar.

Så vad är då konsultation? Är det läkarordinering? Nej – det är en grupp människor som bestämmer sig för att bryta konfrontationsträskmarken.

Att konsultera betyder att bry sig om varandra och att söka efter lösningar (inte problem eller icke-lösningar). Man söker lösningar och de bör vara så bra att de går att genomföra på ett etiskt sätt.

Inom bahá’í-samfundet kallar man det för rådplägning, överläggningar eller konsultation. Här försöker man att lägga känslor och beundran åt sidan och se helhetsperspektivet för att skapa nya möjligheter.

Konsultationsmetoden blev utarbetad av ‘Abdu’l-Bahá på början av 1900-talet. Det kräver lite träning, men är i grunden inte svårt. Och du vill märka att det är smidigt och skapar god teamkänsla.

Beslutstekniken betyder att man söker aktivt goda lösningar, att varje deltagare, i en andaktsfull atmosfär ges möjligheten att uttrycka sig fritt, utan att bli avbruten (något som kan vara en stor utmaning för en del).

Allas idéer kan delas och utvärderas i en anda av uppriktighet och öppenhet. Det västerländska tänkandet – med fokus på individens vinning är en aktiv blockerare för visionen av en ny tidsålder där jag ser för mig kollektiva rådplägningar till det bästa för lokalsamhället, stadsdelen, skolan, företaget och globala institutioner blir vardagsmat.

Vi behöver kreativa lösningar – och inte blockera processen. Något som är så vanligt i dag…

Ta gärna kontakt med ditt närmaste bahá’í-samfund för att ta reda på hur en gruppkonsultation skulle hjälpa din organisation, företag eller institution.

Läs mera om konsultation:

• Bahá’i – för en enad värld – från Bahá’í-förlaget AB
• Beyond the Culture of Contest – från Bahá’í-förlaget AB