Bahá'í grundades år 1844 av en ung köpman, Báb (1819-1850), i staden Shiraz i södra Persien. Báb lärde att en ny tidsålder av mänsklig enhet och framsteg vara nära förestående. Hans uppgift var att bereda vägen för Bahá'u'lláh (1817-1892), bahá'írörelsens huvudsaklige grundare, vilken skulle ange riktlinjerna för den nya utvecklingen mot en enad värld.
Bábs lära spreds som en löpeld över hela Persien och uppfattades snart som ett allvarligt hot mot den etablerade ordningen. Detta ledde till att de religiösa och politiska ledarna iscensatte grymma förföljelser av Báb och hans anhängare. Báb själv blev avrättad offentligt år 1850 och tiotusentals av hans anhängare mötte samma öde. Bahá'u'lláh blev, som en av de ledande anhängarna till Báb, kastad i fängelse i Teheran år 1852, men undgick mirakulöst nog avrättning. Istället landsförvisades han till Baghdad, där han år 1863 för första gången offentligt förklarade sig vara den som Báb förebådat.
Bahá'u'llah mötte också starkt motstånd och fick i likhet med Báb utstå ytterst svåra förföljelser, särskilt från etablerade religiösa och politiska intressen. Trots Bahá'u'llahs milda sätt och uttalat fredliga hållning var det många makthavare som avundades honom och fruktade hans växande inflytande. Dessa farhågor ledde till att han landsförvisades än längre bort från Persiens gränser, och blev till slut sänd till ‘Akká, en ökänd straffkoloni i Palestina, nuvarande Israel, i utkanten av det dåtida Turkiet.
Läs mera om Bahá'u'lláh på www.bahaullah.se.
