I Cleveland yttrade ‘Abdu’l-Bahá dessa kraftfulla ord i början av en av Sina många offentliga tal: ”Den amerikanska kontinenten ger tecken och bevis på många stora framsteg, dess framtid är ännu mer lovande, för dess inflytande och upplysning är långtgående, och det vill leda alla nationer andligt.” Därefter diskuterade Han förutsättningen för uppfyllandet av en så häpnadsväckande förutsägelse.
Samtidigt som han erkände nödvändigheten av materiella framsteg i Amerika, liknade Han ”materiell civilisation” till en kropp, ”medan den gudomliga civilisationen är anden i den kroppen”. Därför hoppades Han att det amerikanska folket, som erkänner denna verklighet kunde ”uppnå både materiella och andliga framsteg.” Shoghi Effendi förklarade att ‘Abdu’l-Bahás upprepade kommentarer till Amerikas framtid var indikationer på den kraft som frigjordes från Baha’u’lláhs uppenbarelse, som så småningom kommer att förmå det amerikanska folket och dess regering att vidta initiativ som i slutändan vill leda mot en global politisk union, med liknande egenskaper som den federala unionen till USA.
För bahá’íerna var Hans besök särskild utmärkt genom vissa symboliska handlingar, som genom de exemplen av visshet Han visade och den tid och energi han satsade på det nyetablerade amerikanska bahá’í-samfundet. Med sina egna händer lade Han ner hörnstenen till bahá’í-tillbedjans hus vid stranden av Lake Michigan i utkanten av Chicago, den första sådana bahá’í-institution i väst, som han beskrev som ”modertemplet”. Han förenade i äktenskap två bahá’íer från olika nationaliteter och etniska grupper, en vit, den andra svart, i en djärv demonstration av djupet av bahá’í-principen som kräver avskaffandet av rasfördomar. Några år senare, på Hans begäran, hölls den första konferensen för rasenhet i landets huvudstad. Han vädjade även vid ett flertal tillfällen, då man diskuterade kvinnors rättigheter, att främja jämställdhet mellan könen; en grundtanke i bahá’í-tron som inte lärs ut i skrifterna eller lagarna i tidigare världsreligioner.
Men ännu mer enastående än dessa och andra sådana handlingar var Hans ”dynamiska bekräftelser” i New York at Förbundet som inrättats av Baha’u’lláh för att säkra enhet och enighet inom bahá’í-tron även skulle förverkliga en permanent förening och varaktig världsfred – ett Förbund där ‘Abdu’l-Bahá var dess utsedda Center. Vid samma tillfälle utsåg Han New York till ”Förbundets stad”. Att Förenta Nationerna, flera tiotals år senare etablerade sitt huvudkontor i New York, där representanter för alla världens länder träffas, visar betydelsen för beteckningen.
Följ med i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar