En ny religion för hela mänskligheten?

På slutet av 80-talet (1988-1990) studerade jag på en högskola i Trondheim. En trevlig tid, men samtidigt utmanande, med spännande ämnen inom elektronik, grundkurser i samhällskunskap, kvantfysik och matematik. På dagarna var det studiegrupper och självstudier och på eftermiddagar föreläsningar – måndag till fredag.

Så – mars 1989. En ny tid börjar i mitt liv. Intressant nog var det på stadsbiblioteket i Trondheim jag upptäckte bahá’í-tron. Här hade alla religiösa samfund ett samarbetsråd för att främja dialog och vänskap mellan olika religioner. Det var nytt – och i storstaden så jag ju folk från främmande religioner – men inga jag kände personligt, eller ens våga fråga om deras tro.

Sent en eftermiddag fick jag nyss om den mångreligiösa utställningen. Det var i princip bokbord, samtal och föreläsningar. Jag kunde gå från det ena till det andra bokbordet och hämta broschyrer om hinduism, humanism, islam, buddhism, antroposofism, katolicism, judendom och bahá’í.

Då jag hittade bahá’í-tron bland alla religiösa grupper gick det upp ett ljus. Jag såg en fin affisch där alla religioner strålade ut från samma centrum. Alla religioner kommer från samma källa, sade bahá’íerna. Det var något jag kunde acceptera med en gång. Och det finns en fortsättning då, undrade jag. Ja, inte bara att de kommer ifrån samma källa, men en ny budbärare för vår tid, Bahá’u’lláh, har ett budskap, ett budskap som ska gälla i minst 1 000 år, och inleda en religiös cykel som ska vara i 500 000 år. Det var nytt, och fantastiskt!

Allt vad jag kunde drömma om var inom räckvidd – och svar på alla mina komplexa frågor fick jag. De två-tre bahá’íerna som deltog och bemannade sitt bokbord var nog glada för att biblioteket stängde klockan sju på kvällen. Då hade de fått en timmes lång utfrågning om komplexa religiösa och andliga funderingar. Jag fick med mig ett par böcker och jag och mina nya vänner var sist ut dörren.

En ny religiös cykel på 500 000 år – vad i all världen är det för något?

Följ fortsättningen på nyvision.nu

En ny vision för religionsdialog

Människor från olika religioner möts dagligen. Människor träffas, blir vänner, samarbetar – oberoende vilken religion de har. På skolor, föreningar och i jobb-sammanhang ser vi folk från olika kulturer och religioner arbeta tillsammans fredligt. Detta är normalt – och visar att världen går framåt.

Bara för 40-50 år sedan var skepticismen till främmande människor från främmande religioner mycket större än i dag. Läroplaner på skolan har ändrat karaktär, och ungdom får nu i starten av sitt liv inblick i religioner, som tidigare generationer inte visste något om.

Den stora utmaningen är religionsdialogen mellan kristendom och islam – som är de två största världsreligionerna. Här kan mycket förbättras på området.

Vi måste se på vad som skapar enhet, enighet och vad skapar möjligheten för en bättre relation, speciellt mellan dessa två systerreligioner.

Den nya visionen finns, och det första steget i processen att skapa nya förutsättningar för kunskap inom detta område är att förstå följande: att alla religioner kommer från samma källa, Gud. Detta är budskapet man kan se i islam och i kristendomen (om man undersöker noggrant). Islam erkänner kristendomen och de tidigare profeterna. Kristendomen erkänner judendomen och de tidigare profeterna. Judendomen bekräftar även de tidigare profeterna. Det går helt tillbaka till Abraham, och människans skapelse.

Det som behövs nu är att kristna accepterar Muhammed som Guds budbärare. Det hjälper inte mänskligheten att ha en teoretisk kunskap – färgad av vår kristna kultur – om islam. För att bygga en bättre värld måste kristna förstå islam på djupet. Även islam måste sätta sig in i kristendomen på djupet.

Det nästa är att ta bort alla religiösa hinder för mänsklighetens utveckling, att se religion som en möjlighet att skapa en bättre värld, inte som ett hinder för världen. Religionen ska leda mänskligheten framåt. Religionen är som en lampa, som med sitt ljus, upplyser mänskligheten. Om religionen var skadlig, så vore det bättre utan religion. Vi måste se på religion med nya ögon.

Religionsdialogen måste fortsätta, och vi måste acceptera att de stora världsreligionerna tillsammans kan skapa en bättre värld.

Bahá’í-trons grundare Bahá’u’lláh (1817-1892) berättade redan på mitten av 1800-talet att vi måste frigöra oss från alla fördomar, att religion och vetenskap måste vara i harmoni, och att religion måste befrämja endräkt och harmoni. Hans budskap är klart:

”Det kan inte finnas något som helst tvivel om att världens folk, vilken ras eller religion de än tillhör, hämtar sin inspiration ur en enda himmelsk Källa och är undersåtar till en Gud. Skillnaden mellan föreskrifterna under vilka de lyder måste hänföras till de skilda förutsättningar och behov i den tids-ålder då de uppenbarades. De anbefalldes alla av Gud, utom ett fåtal som är en följd av mänsklig förvändhet, och är en återspegling av Hans vilja och syfte. Stå upp, och beväpnade med trons kraft förstör er egen fåfänga inbillnings gudar, de som utsår tvedräkt bland er. Håll fast vid det som för er samman och förenar er.” 1)

Vi måste därför anstränga oss för att sprida den nya visionen – en ny världsordning baserad på andliga principer – där de stora religionerna samarbetar, samverkar och agerar för att skapa en fredlig värld. Det kräver nya kunskaper, fördjupat kunskap inom och de stora religionerna.

Vil kristendomen och islam möta dessa utmaningar? Vill de skapa nya vänskapsband? Vill de se framåt mot det stora målet – mänsklighetens enhet: där islam och kristendomen ingår och inspirerar mänskligheten?

Källa:

1) Universella Rättvisans Hus, Budskapet till världens religiösa ledare

Religiös förföljelse i Indonesien

Indonesisk domstol dömer shiitisk präst till två års fängelse för hädelse.

(Källa: Associated Press, 12 juli 2012)

Sampang, Indonesien - En indonesisk domstol har dömt en shiitisk präst till två års fängelse för hädelse. Aktivister för mänskliga rättigheter kallar domen ett bakslag för religiös frihet i världens tredje största demokrati.

En panel bestående av tre domare fann torsdagen den 12 juli 2012 Tajul Muluk skyldig till förolämpning mot islam på grund av hans religiösa uppfattning. Som bekant består islam av två grenar, och den större - sunni - dominerar över shia-islam i Indonesien.

"Med hänvisning till uppgifter från vittnen", säger domstolen, "har Muluk propagerat för att minska de dagliga obligatoriska bönerna från fem till tre, samt hävdat att den nuvarande heliga Koranen inte längre skulle vara autentisk och att vissa av profeten Muhammeds följeslagare skulle vara otrogna."

"Svaranden har juridiskt och på ett övertygande sätt bevisats vara skyldig till hädelse", säger domaren Purnomo Amin Tjahjo. "Hans handlingar har principiellt förolämpat islam."

Domaren tillade att Muluk hade spridit shiitiska religiösa läror som deklarerats som kätterska av det inflytelserika Indonesiska Ulema-rådet, en rådsförsamling bestående av präster. Rådet och de flesta indonesiska muslimer är sunniter.

Den 39-åriga Muluk, även känd som Ali Murtadlo, greps i april. Han förnekade anklagelserna och planerar nu att överklaga. Den tätt bevakade rättegången hölls i Sampangs tingsrätt i Madure, en ö utanför östra Java.

"Detta är en fråga om min värdighet, eftersom de har stämplat mig som otrogen," sade Muluk efter rättegången mot honom. "Jag har bevis för att denna rättegång var uppgjord på grund av politiska orsaker." Han utvecklade dock inte detta.

Indonesien är världens folkrikaste muslimska nation och dess konstitution garanterar religionsfrihet. Men det har skett ett flertal attacker och hot under de senaste åren mot landets religiösa minoriteter. Även mot kristna, bahá'íer och ahmadiyaher, som alla betraktas som kätterska.

Det New York-baserade Human Rights Watch uppmanade regeringen att lägga ned anklagelserna och att släppa Muluk, vars fall belyser det hot som Indonesiens hädelselag utgör mot religionsfriheten.

"Regeringen måste vända den växande trenden av våld och rättsliga åtgärder mot religiösa minoriteter i landet", säger Elaine Pearson, människorättsorganisationens ställföreträdande chef för området Asien.

Detta århundradets dramatiska omvandlingar

Bahá’íerna ser framför sig att de dramatiska förändringar och omvandlingar som vi bevittnat under det senaste århundradet – och som vi fortsätter vara vittne till, har initierats av ankomsten av en ny Guds budbärare och påverkats av gryningsljuset från av en ny uppenbarelse. Det kan tyckas vara ett dramatiskt steg att tro, men om Gud existerar och Hans representant vandrade på jorden för över 120 år sedan, så skulle effekten uppenbarligen ha utbrett sig bortom horisonten av Hans omedelbara närvaro.

19 närmar sig – foto flickr.com

Idén om en ny världsordning omfattar därför mycket mera än bara en politisk omorganisering, något mycket mera än den visionära proklamationen från ett fåtal av världsledarna, eller den juridiska konstruktionen gjord av några akademiker. I stället är detta ”underbara System” som beskrivs av Bahá’u’lláh – något som representerar ett fullständigt genomförande av Hans principer och läror. Den nya världsordningen, liksom bahá’í-tron i sig, täcker hela skalan av mänskliga aktiviteter, från den sociala och politiska sfären till vardagliga relationer i våra kulturella, andliga, ekonomiska och samhällsliv. Det är båda en inre och yttre omformulering.

Denna stora vision är det bahá’íer arbetar för och ser som ytterst viktigt. Det är i huvudsak uppfyllandet av den vision som fastställts av Jesaja i Bibeln (2:4), den tid då folken ”skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar… och aldrig mer övas för krig.” Det är vad kristna har bett om genom århundraden när de reciterar Herrens bön, vittnar om det kommande Guds rike: ”Ske din vilja på jorden så som i himlen” (Matt 6:10).

Det är avsikten med det islamiska löftet att ljuset av Guds rättvisa en dag vill lysa upp hela jorden och ”du får se inga fördjupningar eller stigande kullar” (Koran 20:106).

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Bahá’i-tron ger en ny vision

Bahá’í-tron är den yngsta av världsreligionerna, efter kristendomen den geografiskt mest spridda religionen i världen (Encyclopedia Britannica, 1986) och med litteratur översatt till över 800 språk. Märkligt då att denna världsvida religion ännu är så pass okänd, åtminstone i Sverige. I många länder (i Asien, Afrika och Sydamerika) är dock bahá’í ett välkänt begrepp för många människor.

Bahá’í är ingen sekt av islam, lika lite som kristendomen är en judisk sekt. Man kan säga att bahá’í står i samma relation till islam som kristendomen gör till judendomen.

Bahá’í-tron föddes på shía-muslimskt territorium i det gamla Persien (Iran) 1844, en tid då många väntade på en utlovad Gudsprofet, inte bara inom islam och kristendomen utan även inom de andra världsreligionerna. Några exempel: zoroastrierna väntade på Shah Bahram, världsfrälsaren, judarna på Härskarornas Herre som skulle komma och samla Israels barn från alla jordens länder, de kristna liksom många sunni-muslimer väntade på Kristi återkomst och de flesta shía-muslimer väntade på den tolfte imamens återkomst (Muhammad talade om ”den stora kungörelsens dag”). Särskilt stor var denna förväntan år 1260 e. H, ett profetiskt år inom islam, som sammanfaller med 1844 i den kristna tideräkningen. I Indien fanns på liknande sätt vid denna tid en förväntan hos många hinduer på Krishnas återkomst (den tionde avataren) och hos buddhisterna på den femte Buddha, ”den Universelle förbrödraren”.

Den 23 maj 1844 framträdde i staden Shiráz i södra Persien en ung man, en ättling till profeten Muhammad, senare känd som Báb (”Porten”), och kungjorde det snara framträdandet av den utlovade Gudsuppenbarare som skulle leda mänskligheten fram till fred och försoning och därmed inleda en nya era i mänsklighetens historia. Denne var Bahá’u’lláh (”Guds Härlighet”), prins av Núr, som också blev en av Bábs lärjungar. Báb (som i egenskap av förelöpare kan jämföras med Johannes Döparen) avrättades genom det muslimska prästerskapets påbud i Tábriz 1850. Kort därpå inleddes ett kallblodigt avrättande av drygt 20 000 av hans efterföljare, även kvinnor och barn. Bahá’u’lláh fängslades i en underjordisk håla i tre månader i väntan på avrättning, men räddades till livet genom en rysk diplomats påtryckningar mot de styrande.

Regeringen dömde honom därefter till livstids exil. Hans fångenskap och märkliga förvisningväg förde honom via Irak och Turkiet till Palestina i det Ottomanska imperiets utkant. Det var i Baghdad, 1863, som Bahá’u’lláh klargjorde att han var den Utlovade, som Báb förutsagt. Från den tiden uppstod ordet bahá’í och de flesta av Bábs anhängare erkände Bahá’u’lláh som den av Báb utlovade, och blev därmed de första bahá’íerna. Från sitt fängelse i Adrianopel och ‘Akká sände Bahá’u’lláh brev till världens härskare och andliga ledare och kungjorde sitt uppdrag och gav riktlinjerna för social rättvisa, fred och kollektiv säkerhet. Hans son ‘Abdu’l-Bahá (”Ljusets tjänare”) frigavs ur fångenskapen 1908 och reste 1911 till Europa och Amerika och förkunnade sin fars budskap.

Under sin 40-åriga landsförvisning uppenbarade Bahá’u’lláh hundratals volymer skrifter, som utgör grunden till bahá’í-läran. En utgångspunkt är att människan inte kan lära känna Gud, det ofattbara mysteriet, annat än genom hans uppenbarare, de stora profeterna (d.v.s. religionsgrundarna som Krishna, Buddha, Moses, Kristus, Muhammad, Báb, Bahá’u’lláh). Dessa framträder i varje tidsålder för att förnya kärleksbudskapet och de eviga andliga principerna samt ge de nya sociala påbud som fordras i ett ständigt föränderligt och framåtskridande samhälle. De sociala läror som Bahá’u’lláh gav kunde inte ges av tidigare profeter eftersom tiden inte var mogen för dessa. Religionerna utgör i grunden en enda religion, de har bara kommit i olika tidsepoker och har olika namn, men syftet är detsamma: att fostra människor andligt och att skapa harmoni, rättvisa och ordning i samhället. Bahá’u’lláhs världsordning syftar till att förverkliga mänsklighetens enhet – andligen och socialt.

Religionsfrihet–respekt för övertygelsefrihet

Detta var temat på lördag  11 februari, Medborgarplatsen i Stockholm, där undertecknande av Sveriges interreligiösa råds uttalande om religions- och övertygelsefrihet.

En viktig händelse och något som visar att religionen egentlig kommer från en och samma källa. Biskop Anders Wejryd sade att “Det är religionernas både väsen och plikt att ta ansvar för det gemensamma bästa”.

Detta överensstämmer även med Bahá’u’lláhs (1817-1892) ord när han förklarar att: “… detta är Guds oföränderliga Tro, evig i forntiden, evig i framtiden”.

Jag tror att religionerna måste samarbeta närmare och på djupet förstå sin historik, sin teologi och filosofi. De måste även stå upp för att ta bort vidskepelse som skiljer religionerna.Religionerna och alla trossamfund måste samarbeta än närmare.

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) berättar att “den Helige andes största kraft finns i sanningens Gudomliga manifestationer. Genom Andens kraft har den gudomliga läran förts in i mänsklighetens värld. Genom Andens kraft har evigt liv kommit till människobarnen. Genom Andens kraft har den gudomliga härligheten lyst från öst till väst och genom samma Andes kraft, kommer mänsklighetens gudomliga förmågor att uppenbaras. “

Vi måste arbeta och be för mänsklighetens enighet, för alla länder är ett land och vi måste arbeta tillsammans i fullständig enighet.

Det är jättetrevligt att FN har utlyst första veckan i februari till World Interfaith Haromny Week. Något jag ser fram emot till kommande år.

Jag är övertygad om att Sveriges interreligiösa råd som bildades 4 maj 2010 kommer att spela en viktig roll i framtiden. Dess arbete är viktigt och du kan bidra!

Läs mer på Dagen.se

 

Sveriges interrelligösa råd, med representanter för bland annat kristendom,
islam, bahá’í och buddhism

Källa:

1) Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 17. Bahá’í-förlaget AB

2) Anföranden i Paris, s. 86. Bahá’í-förlaget AB

Se historien i ett andlig perspektiv, VIII

1844 är året för början på den nya tidsåldern. En stor förväntan om Jesus Kristus nära förestående återkomst från molnen fanns bland många kristna rörelser i Europa och Amerika. Då dessa tecken inte visade sig blev resultatet Den stora besvikelsen. Fortfarande i dag kan vi se hur detta påverkade många kristna sekter och grupper i Västvärlden.
Samtidigt fanns det bland grupper av shiamuslimer en längtan om att den Utlovade, den tolfte imamen skulle komma - och bland sunnimuslimer levde hoppet att en Messias, en världsfrälsare, den utlovade skulle återanvända från Persien, ”de tre visa männens” hemland.
Söket hos vissa visa muslimska grupper efter denna uppenbarare av en Gudomlig impuls eller kraft, detta levande kunskapens ljus, började redan 30-40 år innan, de kanske visste att de inte skulle få uppleva stunden för den återkommande anden, men predikade ändå korrekt att år 1260 EH (=1844 AD) var tiden för en ny tid, en förnyelse av islam och en tid då den gudomliga våren skulle börja.
En av de visa männen i Persien (Iran) och det Osmanska riket var Sheik Ahmad (1753-1826). Han hade redan på slutet av 1780-talet förstått att tiden var inne för en ny Guds uppenbarare. Han studerade tillsammans med andra likasinnade i religiösa grupper i städerna Karbala och Najaf och blev en mujtahid (en förtolkare av islamisk lag). Han förutsade tiden (år 1260) för när denna Kristusliknande gestalt och Befriaren, Grundaren av tusenårsriket skulle komma. Men han sade till sina disciplar att han själv inte skulle leva för att uppleva detta.
Sheik Ahmads efterföljare Sayyid Kazim (1793-1843) som nu ledde denna grupp av religiösa studenter (Shaykhi-rörelsen) berättade för dem innan han dog, att de skulle söka efter den lovade. Han visste att han själv inte skulle få uppleva att träffa denna Guds uppenbarare, men att hans disciplar, skulle få möjligheten att träffa den Utlovade. Han bad dem nu åka ut och söka…
Mullá Husayn (1813-1849), en av Sayyid Kazims studenter åkte i väg, och efter 40 dagars fasta och bön, blev han attraherad – som av en magnet - till staden Shiraz i Persien.
I staden Shihraz kom Mullá Husayn att få möte den Utlovade. Här träffade han Báb (Arab. Port, 1819-1850) den 22 maj 1844, och blev således den första bábi-troende.

Báb påstod att Han var den utlovade, Porten till Gud, och att världen skulle gå in i en ny tidsålder, baserad på en ny uppenbarelse från Gud. En ny världsordning, grundad på enhet och andliga principer skulle råda. Báb berättade att han var härolden och förelöparen för en än mäktigare uppenbarelse som skulle komma 19 år efter Bábs egen förkunnelse.
Mullá Husayn och Báb och de tidiga lärjungarna blev snabbt förföljda och i åren som följde blev 20 000 martyrer för denna nya tron som kallas bábism. Ett sådant budskap, från en som kallade sig Guds budbärare, var mera än vad fanatiska folk i Persien kunde tro. Det resulterade i stor förföljelse, blodbad och motstånd. Motståndet var först och främst från prästerskapet.
Läs fortsättningen på Ny Vision >>

Se historien i ett andlig perspektiv, VI

Islam var en drivande kraft och påverkade den Europeiska civilisationen under många hundrade år. Till och med den kristna religionen förnyades och påverkades. Ny kunskap förmedlades, nya tekniker inom bland annat byggnadskonst och medicin introducerades. Själv om Europa nu kom till att gå genom många krigar mellan 1400-1900-talet var det trots detta en andlig process som såg till att mänskligheten förbereddes för sitt kollektiva vuxenliv.

Asien, Amerika, Afrika och Europa blev sakta men säkert förbundet i handelsnätverk, jorden ”krympte”. Upptäcktsresande och handelsmän kom nu tillbaka till sina städer med nyheter, varor, kryddor, tyg och guld.

Mänskligheten som helhet var nu redo att ta steget till en större och ansvarig mogenhet. Den största integreringsfasen började – städer, länder, kontinenter möts – befolkningsgrupper, aningen som fria handelsmän, slavar eller militärer, såg nya möjligheter, och nytt hopp föddes.

Samtidigt i mörkret, i förvirringen i kaoset – en global mörkerdjup – så såg man ljuset – ett profetisk ljus som skulle ta hela mänskligheten, hela jordens befolkning med sig på en ny civilisationsprocess – mänsklighetens enhet.

Organiserad religion var vid denna viktiga tidsepok i mänsklighetens historia förvanskat och splittrad i många olika sekter som stred med varandra.

Bland olika religiösa sekter både från Öst och Väst började dock ett hopp spridas, och man studerade de heliga skrifterna för att se efter tecken. När skulle den nya tiden börja? Och vad var tecknen? Inte bara här i Sverige, men även i Amerika, Europa och Asien var det en förväntning om att något speciellt skulle hända – en andlig kraft gjorde folk rastlösa och förväntansfulla.

Roparrörelsen, ”roparna” som på 1840-talet var en väckelse i Sverige som predikade och förkunnade att tiden för Guds ankomst var nära. I Amerika förkunnade många kristna grupper att år 1844 skulle vara året för Jesus Kristus återkomst, som beskrivit i Gamla och Nya testamentet.

Förväntan var så stor att många lockades till väckelserörelser, de sade upp sig från jobbet och reste runt och predikade.

William Millers rörelse i Amerika hade redan med början 1831 räknat ut att Människosonen skulle återvända som Messias – synligt för alla - under 1843-1844. Besvikelsen blev dock så stor när detta inte hände och Den stora besvikelsen blev resultatet för en stor grupp kristna församlingar i USA.

Resultatet ser vi i dag då de flesta kristna inte längre tror att Jesus Kristus återkommer ”fysiskt”, men endast är en händelse i Gudsriket, fjärran från människans förståelse.

I många muslimska länder var det samtidigt en intensiv förväntan bland många teologiska grupper att Guds löften skulle ske (inom shia-islam väntade man på den tolvte imamen, och sunni-islam på Jesus Kristus).

>> Följ med i nästa blogginlägg på Ny Vision som tar upp fortsättningen…

Se historien i ett andligt perspektiv, V

I mitt tidigare blogginlägg beskrev jag att Jesus disciplar inte kunde förstå denna kunskap – något extraordinärt måste tillkomma. Denna nya kunskap skulle förmedlas via Muhammed, den nästa stora Guds Budbäraren – faktisk nationsbyggaren, som gav vägledning för människorna. Hitintills hade människorna god erfarenhet av organiserade levnadssätt, inom familjen, stammen och av stadsstaten.

Muhammad var född i Mekka i Arabien omkring 570 år in i vår tideräkning. Han var omkring 40 år gammal när han började undervisa i etiska principer. Han ”förkunnade profeternas fortlöpande uppenbarelse, inbegripande sig självs såsom Jesus Kristus efterträdare och manade de troende att erkänna Jesus gudomlighet”[1].

Muhammed skickade vänskapsbrev till grannländernas regenter (Bysans, Persien, Abessinien, Egypten, Hiras, Jemen och till Kina). Han tog ett djärvt initiativ att etablera ett internationellt tankesätt, baserad på lagar och rättvisa.

Vi har nu gått över från mänsklighetens barndom till ungdomstiden. Renässans, högmedeltiden och islam var drivande krafter. Från Jesus bud om kärlek till ett samhälle baserad på kunskap och förnuft. Bort med vidskepelse, in med nya principer för civilisationsskapandet och underkastelse av Gud. Det var Muhammeds budskap.

Gud är en och Muhammed var hans Budbärare var hans budskap till människorna. Men den islamiska expansionen var i stor grad av materiell natur – men den andliga drivkraften var oerhört stor och omdanade många nationer. Vi ser resultatet i Europa, där islams herradöme over bland annat största delen av Portugal och Spanien kontrollerades från omkring 710 till 1490.

Córdoba i Spanien blev ett islamisk kulturellt, intellektuellt och kommersiellt centrum i Europa med universitet och vackra konstverk. Här fanns bland annat bibliotek, universitet, skolor och läkarkonsten, astronomin, botaniken och kemin utvecklades.

 

 

Men mänsklighetens ungdomstid måste gå över i vuxen ålder och detta beskriver jag i mitt nästa blogginlägg…

---

[1] Kristus och Bahá’u’lláh, Bahá’í-förlaget AB, s. 31