Gradvis spridandet av Guds ljus

Som nämnt i mina tidigare inlägg så utkristalliseras det nya mönster för ett framtida världssamhälle, med utgångspunkt av en andlig progressiv dynamisk kraft. Krafterna frigörs gradvis, och Bahá’u’lláhs ljus blir känt och mottagit av världens folk.

Detta är utgångspunkt även för dagens inlägg, med boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar som underlag.

Den andliga energin frigör och kanaliserar krafter som gör att fundamenten för nya administrativa institutioner och center för tillbedjan nu byggs upp. Det gudomliga ljuset kom år 1844 och vid ögonblicket för uppenbarelsen spred sig ett oändligt potential med energi över hela mänskligheten. Det var första ljusglimten för den nya tidsåldern. Senare blev det gudomliga ljuset – bahá’í-tron spritt över hela världen, då bahá’í-samfund etablerades i så att säga alla länder. Det nästa steget är att utveckla mänskliga resurser och ett aktivt erkännande av Bahá’u’lláhs ord från världens folk. Då överösas ljuset och når hjärtan till alla världens nationer och alla länder påverkas av Bahá’u’lláhs uppenbarelse.

Mönstret - att bygga upp en ny världsordning är lite känt, men “Forces of our Time” beskriver bra de processerna som måste till och vilka krafter som påverkar världen. Vi är nu endast i ett embryonisk stadium av en ny världsordning – och perioden 1944-2044 vill skapa de första små ansatser till en ny världsordning (som det är föregångaren för, kärnan i och mönstret för). En gradvis och organisk framväxt av en global civilisation vill vara baserad på Bahá’u’lláhs uppenbarelse.

En av de gudomligt förordnade institutionerna som ska inspirera mänsklighetens angelägenheter är bahá’í-tillbedjans hus (bahá’í-tempel). Dessa bahá’í-tempel består av nio sidor, nio ingångar, och är en plats för bön och meditation. Omkring templet finns andra byggnader för utbildning, hälsovård och social välfärd. Här samlas andliga krafter och strålar ut från Mashriqu’l-Adhkár (Arab. Gryningsplatsen till Guds lov). Ju högre andliga krafter som samlas i tillbedjans husen, ju större graden av försakelse, ju större bidrag från de troende, dess tydligare och vitaliserande vill de krafter bli som utgår från dessa bahá’í-tempel.

Interiör för Tillbedjans hus, Australien. Foto: media.bahai.org

Det första bahá’í-tempel blev klar 1908 i Ishqábad i Ryssland. Det andra templet blev påbörjat några år senare i Chicago, Amerika och templet fullbordades år 1953. Sen dess har bahá’í-tempel uppförts i Kamapla, Sydney, Frankfurt, Apia och New Delhi. Just nu pågår arbetet för att bli klar med ett tillbedjans hus i Santiago, Chile och två nya nationella tempel planeras i den Demokratiska republiken Kongo och Papua Nya Guinea. Dessutom vill lokala bahá’í-tempel börjas byggas. Först ut är Battambang, Kambodja; Bihar Sharif, Indien; Matunda Soy, Kenya; Norte del Cauca, Colombia; och Tanna, Vanuatu.

Nytt tillbedjans hus i Santiago, Chile. Modellfoto: media.bahai.org

Bahá'i-trons världscenter, Det Universella Rättvisans Hus skriver i sitt brev 21 april 2012 att “sambandet mellan tillbedjan och tjänande är särskilt uttalat i de kluster runt om i världen, där bahá’í-samfund har vuxit betydligt i storlek och vitalitet, och där deltagandet i social verksamhet projekt är påtaglig. Några av dessa har utsetts till utvecklingsplatser för spridning av lärande så att näring kan ges till vännernas förmåga att utveckla juniorprogrammet i anknutna områden.” (1)

‘Abdu’l-Bahá beskriver bahá’í-tillbedjans hus som ”en av de mest livsviktiga institutionerna i världen”, [som] förenar två viktiga och oskiljaktiga sidor av bahá’í-livet: tillbedjan och tjänande. Föreningen av dessa två återspeglas också i den samstämmighet mellan planens samhällsbyggande funktioner, särskilt tillväxten av en hängiven anda, som kommer till uttryck i samlingar för bön och en pedagogisk process som bygger kapacitet för tjänande av mänskligheten. (2)

Följ med på nästa artikel på Ny Vision som tar upp flera spännande aspekter av tillbedjans hus och hur vi lägger grunden för en ny världsordning baserad på ett andlig värdegrundlag. 

 

Källor: 1 och 2. Universella Rättvisans Hus, brev 21 april 2012 till världens bahá’íer.

Vår tids dramatiska krafter sprider ljuset

Jag läser just en inspirerande bok “Forces of Our Time – The Dynamics of Light and Darknes” av Hooper C. Dunbar. Boken beskriver att tiden vi lever i är verkligen en viktig tidsperiod. Ut från det jag läser inser jag att det är mycket stora krafter i gång i världen – men de är svåra att se, och endast några få har uppmärksammad deras ursprung eller effekt. Förhoppningsvis kan jag med boken som grund för denna och några kommande artiklar ge en liten inblick i vad som händer just nu – och varför det sker.

Hooper Cameron Dunbar (1937 –) är en tidigare medlem av Bahá’í-trons världscenter – Universella Rättvisans Hus. Han studerade noggrant bahá’í-skrifterna, däribland ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) och Shoghi Effendis (1897-1957) skrifter. Ut i från sitt studium kom han fram till ett mönster i deras presentation över verkligheten – som ett system där anden bildades först, därefter formades med den gudomliga avsikt strukturer.

Vi kan se att de okända krafterna i vår tid i sin natur är andliga – ett resultat av att Guds budbärare för vår tidsålder, Bahá’u’lláh (1817-1892) har satt i gång processer som ska skapa en gudomlig civilisation – mänsklighetens högsta mål och öde. Det är alltså stora krafter som nu är frigjort – som förvandlar människohjärtana, som formar nya sociala institutioner och som bidrar till högre nivån av välfärd och organisering av planetens resurser. Detta är i grund och botten en positiv energi – en positiv kraft. Men – negativa krafter har rest sig som en virvelström – mänsklighetens motstånd mot det gudomliga syfte.

Det är alltså dramatiska ändringar som tar plats – på den ena tiden ser vi en synlig försämring av så många grundläggande processer och gamla institutioner, från  finansvärlden, politiska och sociala förhållanden till klimatändringar och energifrågor. På den andra sidan ser vi ett livligt uppsväng i kunskap, bekymmer över situationen för de mänskliga rättigheterna och i ny teknik som för människorna närmare varandra (trots stora fysiska avstånd).

Att förstå dessa ljusets krafter kan ge ett inblick hur vi kan bemöta dem och hur vi kan undvika mörkrets motstånd – och ge oss en klar vision över vår värld och vår egen uppgift.

Följ med i nästa artikel om dessa krafter – deras ursprung och bli inspirerad.

Mot en ny världsordning

Bahá’íer förstår att de dramatiska förändringarna vi har bevittnat det senaste århundradet och som vi fortsätter att se – har inspirerats av en ny Guds Budbärare och påverkats av ljuset från en ny uppenbarelse från Gud.

För några år sedan kom frasen ”ny världsordning” plötsligt och dramatiskt in i världens gemensamma ordförråd.

År 1988 talade Sovjetunionens president Michail Gorbatjov i FN om behovet av att söka efter en ”universell mänsklig konsensus” som tar mänskligheten mot en ”ny världsordning”. År 1990 använde USA:s president George Bush denna term för att beskriva den nya nivån av kalla krigets samarbete mellan nationerna – och speciellt om FN:s åtgärder mot aggressionen i Persiska viken.

Michail Gorbatjov – foto: wikipedia.se

Sedan dess har termen använts och fått utbredning då akademiker, journalister och världsledare har tagit upp ämnet. Begreppet ny världsordning har kommit att formulera diskussionen om hur nästa steg i vår planets sociala och politiska liv bäst kan organiseras.

För nuvarande tror jag att diskussionen kring en ny världsordning endast förblir på diskussionsbordet - men detta är bara början, och detaljerna gissar man bara på…

Bahá’íer förstår uttrycket ”ny världsordning” som något speciellt och med tydlig innebörd. För mera än 120 år sedan använde Bahá’u’lláh termen för att kategorisera en framtida serie betydelsefulla förändringar i världens politiska, sociala och religiösa liv. ”Tecknen på överhängande omvälvningar och kaos kan nu urskiljas, eftersom den rådande ordningen förefaller vara beklagligt undermålig”, skrev Han. ”Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe.” (1)

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

1. Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 168 från Bahá’í-förlaget AB

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Bahá’i-tron ger en ny vision

Bahá’í-tron är den yngsta av världsreligionerna, efter kristendomen den geografiskt mest spridda religionen i världen (Encyclopedia Britannica, 1986) och med litteratur översatt till över 800 språk. Märkligt då att denna världsvida religion ännu är så pass okänd, åtminstone i Sverige. I många länder (i Asien, Afrika och Sydamerika) är dock bahá’í ett välkänt begrepp för många människor.

Bahá’í är ingen sekt av islam, lika lite som kristendomen är en judisk sekt. Man kan säga att bahá’í står i samma relation till islam som kristendomen gör till judendomen.

Bahá’í-tron föddes på shía-muslimskt territorium i det gamla Persien (Iran) 1844, en tid då många väntade på en utlovad Gudsprofet, inte bara inom islam och kristendomen utan även inom de andra världsreligionerna. Några exempel: zoroastrierna väntade på Shah Bahram, världsfrälsaren, judarna på Härskarornas Herre som skulle komma och samla Israels barn från alla jordens länder, de kristna liksom många sunni-muslimer väntade på Kristi återkomst och de flesta shía-muslimer väntade på den tolfte imamens återkomst (Muhammad talade om ”den stora kungörelsens dag”). Särskilt stor var denna förväntan år 1260 e. H, ett profetiskt år inom islam, som sammanfaller med 1844 i den kristna tideräkningen. I Indien fanns på liknande sätt vid denna tid en förväntan hos många hinduer på Krishnas återkomst (den tionde avataren) och hos buddhisterna på den femte Buddha, ”den Universelle förbrödraren”.

Den 23 maj 1844 framträdde i staden Shiráz i södra Persien en ung man, en ättling till profeten Muhammad, senare känd som Báb (”Porten”), och kungjorde det snara framträdandet av den utlovade Gudsuppenbarare som skulle leda mänskligheten fram till fred och försoning och därmed inleda en nya era i mänsklighetens historia. Denne var Bahá’u’lláh (”Guds Härlighet”), prins av Núr, som också blev en av Bábs lärjungar. Báb (som i egenskap av förelöpare kan jämföras med Johannes Döparen) avrättades genom det muslimska prästerskapets påbud i Tábriz 1850. Kort därpå inleddes ett kallblodigt avrättande av drygt 20 000 av hans efterföljare, även kvinnor och barn. Bahá’u’lláh fängslades i en underjordisk håla i tre månader i väntan på avrättning, men räddades till livet genom en rysk diplomats påtryckningar mot de styrande.

Regeringen dömde honom därefter till livstids exil. Hans fångenskap och märkliga förvisningväg förde honom via Irak och Turkiet till Palestina i det Ottomanska imperiets utkant. Det var i Baghdad, 1863, som Bahá’u’lláh klargjorde att han var den Utlovade, som Báb förutsagt. Från den tiden uppstod ordet bahá’í och de flesta av Bábs anhängare erkände Bahá’u’lláh som den av Báb utlovade, och blev därmed de första bahá’íerna. Från sitt fängelse i Adrianopel och ‘Akká sände Bahá’u’lláh brev till världens härskare och andliga ledare och kungjorde sitt uppdrag och gav riktlinjerna för social rättvisa, fred och kollektiv säkerhet. Hans son ‘Abdu’l-Bahá (”Ljusets tjänare”) frigavs ur fångenskapen 1908 och reste 1911 till Europa och Amerika och förkunnade sin fars budskap.

Under sin 40-åriga landsförvisning uppenbarade Bahá’u’lláh hundratals volymer skrifter, som utgör grunden till bahá’í-läran. En utgångspunkt är att människan inte kan lära känna Gud, det ofattbara mysteriet, annat än genom hans uppenbarare, de stora profeterna (d.v.s. religionsgrundarna som Krishna, Buddha, Moses, Kristus, Muhammad, Báb, Bahá’u’lláh). Dessa framträder i varje tidsålder för att förnya kärleksbudskapet och de eviga andliga principerna samt ge de nya sociala påbud som fordras i ett ständigt föränderligt och framåtskridande samhälle. De sociala läror som Bahá’u’lláh gav kunde inte ges av tidigare profeter eftersom tiden inte var mogen för dessa. Religionerna utgör i grunden en enda religion, de har bara kommit i olika tidsepoker och har olika namn, men syftet är detsamma: att fostra människor andligt och att skapa harmoni, rättvisa och ordning i samhället. Bahá’u’lláhs världsordning syftar till att förverkliga mänsklighetens enhet – andligen och socialt.

Löftet om en fredlig värld

Den Största fred som människor med god vilja genom århundraden har riktat sitt hopp om, som siare och poeter genom oräkneliga generationer har gett uttryck för i sina visioner, och som utlovats, från tidsålder till tidsålder i de religiösa heliga skrifterna, är nu möjligt för världens nationer.

För första gången i mänsklighetens kollektiva historie är det möjligt för var och en att se hela planeten, med dess myriad av olika människor, i ett perspektiv, i sin helhet. Världsfred är inte bare mjöligt men det är oundvikligt.  Det är nästa steget i utvecklingen av planeten är som en stor tänkare säger - “mänsklighetens planetarisering”.

Om fred ska komma efter stora lidelser då en envis mänsklighet håller fast i gamla beteendemönster eller vill omfattas av en konsultativ vilja är valet alla på jorden står framför. Den här kritiska tidpunkten när stora och svårlösta problem står framför dörren – det är nu ett gemensamt problem för hela världen – ska inte misslyckas i att hitta lösningar – då vill det bara öka antal konflikter och oordning.

Det finns gynnsamma tecken: Nationernas Förbund och Förenta Nationerna har bidragit i stor grad till en ny orientering – men fortfarande är mycket arbete kvar.

För inspirerande läsning kan jag rekommendera “Löftet om världsfred” från oktober 1985 – skrivet av Bahá’í-trons världscenter. Här hittar du bra material till studiecirklar och samtalsträffar om hur man kan skapa en bättre fredligare värld.

På www.bahaiforlaget.se hittar du även andra böcker som tar sig an fredstemat och visionen om en ny världsordning.

Stora utmaningar för världen i dag

Det tjugonde århundradet är den mest kritiska perioden för mänskligheten. Det är en integrationsperiod där vi rör oss mot helt nya samhällsklimat, en period som lägger grunden för en ny global tid, planetens Gyllene tidsålder.

Shoghi Effendi (1897-1957), Beskyddaren av bahá'í-tron visar till att denna integrationsprocessen är tvåfaldig – där den första är integrerande och skapande, medan den andra är ödeläggande och katastrofal i sin påverkan. Integrationsprocessen består dessa två element – som varje i sin form leder till det ultimata målet – världsfred. Den ena processen leder till ett förstadium av fred (en social, materiell och politisk fred), medan den andra vill etablera den största freden.

Shoghi Effendi (1897-1957)
beskriver integrationsprocesserna
världen står inför...

Bahá'í-trons litteratur visar till Den mindre fred och Den största fred. Den mindre fred är en konsekvens av världsledarnas handlingar (genom fasansfulla och smärtsamma erfarenheter) under det tjugonde århundradet, i en värld av av "glokala" grannar, via avancerad vetenskap, men andligt desorienterad.

Världsledarna skapade Nationernas Förbund och Förenade Nationerna som ett medel att uppnå en ny världsordning. Kursen är satt, men vi är än inte i mål.

Den största fred vill komma som resultatet av förandligandet av planeten, en transformation av människorna som lever efter Guds senaste Budbärares principer. Bahá'íer sprider detta budskapet över hela världen.

Det är revolutionära dimensioner i denna integrations- och transformationsperiod. Shoghi Effendi visar till att det är omöjligt att lösa de globala problemen genom vanlig diplomati eller traditionell utbildning. (1)

Följ med på Ny Vision för fortsättningen...

(1) Shoghi Effendi, The World Order of Bahá'u'lláh, p. 45.

Sann civilisation III av III

Är det ingen hjälp att få från världens ledare att skapa en bättre värld? Ska vi människor från alla världens hörn stå ensamma i arbetet att skapa en varaktig fred på jorden? Är det vi ordinära människor som ska lägga grunden för den Största freden?

Bahá'u'lláh skrev till världens religiösa ledare, härskare och regenter på 1870-talet "O ni folkets utvalda representanter i varje land! Gå till rådslag tillsammans och låt er omsorg endast gälla det som gagnar människosläktet och därigenom förbättrar dess villkor, om ni är bland dem som prövar omsorgsfullt. Betrakta världen som en människokropp som,trots att den vid sin tillkomst var hel och fulländad, av skilda skäl har blivit hemsökt av svåra störningar och sjukdomar. Inte för en enda dag fann den lindring, nej, dess sjukdom blev allt svårare när den kom under behandling av okunniga läkare, vilka givit fria tyglar åt sina egna önskningar och allvarligt misstagit sig. Och om vid något tillfälle en av kroppens lemmar läktes under vården av en kunnig läkare, förblev återstoden hemsökt som förut." (1)

Vad innebär detta? Igen, att världens ledare inte ställer upp? Det verkar som om majoriteten av världens religiösa ledare och härskare än i dag är motvilliga att ens diskutera frågan eller tvekar att ta till de extraordinära medel som måste till för att skapa en varaktig fred på jorden.

Det finns några få ledare som har förstått Bahá'u'lláhs vision och framtidsperspektiv, men de är få, väldigt få, och får inte genomslag för Bahá'u'lláhs idéer, och tvekar ta upp det i sin egen regering eller ens i möten med andra regeringar. Enstaka ledare kan förstå principerna (utbildningsfrågor, mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan kvinnor och män), utan att ens ha hört Bahá'u'lláhs budskap, och i dagens förvirring, kan de ty till sociala experiment som inte håller i längden.

Detta betyder att det är vi, ordinära människor, förstlingar, som får ta del av Bahá'u'lláhs budskap som formar om världen. Det är inte världens ledare (vare sig religiösa eller världsliga) som driver världen framåt, men Guds stora plan, som formar en splittrad mänsklighet, som bistår de som ser visionen, de som arbetar i det tysta, som med sina mänskliga resurser; sina egna händer, och lägger grunden för en bättre planet.

(1) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 120, s. 194

Läs även mina inlägg I och II.

En tidigare artikel om Civilisationens Förnyelse visar på svårigheterna med att bilda en ny världsordning

Sann civilisation II av III

Foto: Museum of Civilization, Ceiling Detail, flickr.com

Varför har inte våra ledare upprättat den största freden, källan till fred och välfärd för hela mänskligheten? Vad är det som har förmörkat deras hjärtan och varför har de inte svarat på Bahá’u’lláhs och 'Abdu'l-Bahás uppmaningar att skapa en bättre värld – en framtid där människorna bidrar till planetens framtid med sina talanger, sina mänskliga resurser, sin kreativitet och förmågor?

Bahá'u'lláh (själv en fånge och landsförvisad i det Osmanska under perioden 1853-1892) hänvänder sig direkt till jordens härskare, han frågar dem direkt "Varför har ni fördunklat Solens strålglans och gjort så att den upphört att sprida sitt sken? Lyssna till rådet som givits er av den Högstes Penna, så att måhända både ni och de fattiga kan finna ro och fred. Vi bönfaller Gud att bistå jordens konungar att upprätta fred på jorden", och "Vi ser er årligen öka era utgifter och lägga denna börda på era undersåtar. … Ert folk är era rikedomar. Tag er i akt så att er maktutövning inte bryter mot Guds bud och att ni inte lämnar era skyddslingar i rövares händer. Ni härskar genom dem, ni lever på deras tillgångar och ni gör erövringar med deras hjälp. Dock, hur ringaktande betraktar ni dem inte! Så underligt, så synnerligen underligt!" (1)

Det är verkligen underligt – som Bahá'u'lláh säger i dessa brev till världens regenter på 1860-1870-talet. Han säger även något viktigt "När ni nu har tillbakavisat den Största freden, håll då fast vid denna, den Mindre freden, så att ni möjligen i någon mån förbättrar era egna villkor och era undersåtars." (2)

Detta visar att regenterna på 1860-1870-talet och framöver inte var intresserad i Bahá'u'lláhs budskap. Han erbjöd dem i sina brev och appeller den Största freden, men det kunde inte falla dem in att samarbeta, ej mindre föreställa sig en värld där de fick dela makten med andra härskare. Jag antar att de var så hovmodiga och giriga att de inte kunde föreställa sig att en fånge i det Osmanska riket hade något att erbjuda – en fredlig värld?

Nu är det alltså den Mindre freden som regenterna har att förhålla sig till. Detta innebär att den Största freden ligger långt framme, och mänskligheten måste gå igenom en turbulent tid (vi har gått genom en turbulent tid sedan Bábs och Bahá'u'lláhs tid på mitten av 1800-talet) och det tar tid för det andliga ljuset att släppa in i människornas sinnen och hjärtan. Men arbetet för den Största freden är påbörjat och miljontals människor i byar, små samhällen och städer arbetar för att sprida ljuset – utan härskarnas och ledarnas hjälp.

(1) och (2) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 119, s. 193