Obunden all vidskepelse – sökandet efter sanningen

De viktigaste och väsentligaste delarna av det gudomliga statskick (ny andlig världsordning) som Bahá’u’lláh förkunnade för världens ledare och mänskligheten kollektivt på slutet av 1800-talet lägger bland annat stor vikt vid oberoende sökande efter sanningen – vi måste vara obunden av vidskepelse eller tradition.

Mänsklighetens enhet är en viktig princip och grundläggande i bahá’í-tron, och även den grundläggande enheten av alla religioner.Vi måste fördöma alla former av fördomar (vare sig religiös, ras, klass eller nationell).
Andra viktiga principer är:

• harmoni mellan religion och vetenskap;
• jämställdhet mellan män och kvinnor, de två vingarna som får mänsklighetens fågel att sväva;
• införandet av obligatorisk skolutbildning (fortfarande en utmaning);
• antagandet av ett universellt hjälpspråk;
• avskaffande av extrem rikedom och fattigdom;
• en världsdomstol för prövning av tvister mellan nationer;
• upphöjelsen av arbete som utförs i en anda av tjänst för mänskligheten ses som tillbedjan;
• rättvisa som härskande principen för det mänskliga samhället och
• religionen som ett bålverk för skydd av alla folk och dess nationer, och
• inrättandet av en permanent och universell fred.

Detta är det högsta målet för hela mänskligheten.

Om en man skulle lyckas i sitt sökande efter sanning en, måste han, i första hand, blunda för all traditionell vidskepelse i det förflutna. Alla de äldre och etablerade religionerna har traditionellt en vidskepelse och har gradvis blivit bundna av tradition och dogmer.

Följ med på nästa artikel på Ny Vision om sökandet efter sanningen och definitionen på filosofi.

Global tankeenhet

Detta inlägg handlar inte om indoktrinering eller kommunism – men om enhet och enighet i världsprojekt. Vi är en värld – jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare, säger Bahá’u’lláh (1817-1892). Hans son ‘Abdu’l-Bahá skrev dokumentet Enighetens Sju Ljus 1906 och tog upp principen om enighet i världsprojekt.

Att vara eniga om att förbättra världen och förena dess folk är en stor sak. Det betyder inte att det ska vara grått och trist, eller att alla hus ska vara lika, att alla endast ska få möjlighet att kunna äga en typ bil, eller att en bristfällig planekonomi ska slösa med resurserna.

Under relativt kort tid, de senaste 50 åren, har en hel ny generation upptäckt vad det betyder att tänka och uppträda som en enda förenad mänsklighet, något som är kraftfullt och som i sin tur skapar spännande resultat.

Bahá’íer tror att föreställningen av världsmedborgarskap och global identitet - något de länge har delat med sig av - har en förmåga att snabbt ändra vår värld – till något bättre.

Ungdomar arbetar för enhet. Foto: media.bahai.org

Detta verkar vara en kraft som världens ledare inte helt och fullt ut har erkänd eller accepterad.

Vi behöver fortfarande förespråka och stödja arbetet och initiativen till Förenta Nationerna, FN:s barnfond, FN:s miljöprogram, Världsnaturfonden och många andra organ som inkallar till en planetarisk tillnärmning till problemlösning, inkluderad de som handlar om försvar och säkerhet.

Följ fortsättningen av serien Enighetens Sju Ljus på Ny Vision.

Nationernas enhet

Jag fortsätter min serie artiklar baserade på ‘Abdu’l-Bahás dokument ”Enighetens sju ljus” (1) från 1906.

När vi ser på etablerandet av enhet och enighet i världen – är det fortfarande mycket cynism som råder. I dokumentet beskriver inte ’Abdu’l-Bahá någon form för diktatorisk global världsorgan med obegränsad auktoritet (som många människor uppriktigt fruktar). Bahá’í-synen är at världsenhet inte betyder övercentralisering och föreslår ett federativt system baserad på kollektiv säkerhet, med betoning på decentralisering och att varje medlemsstat kan kontrollera och reglera egna inre angelägenheter mot sitt lands befolkning.

‘Abdu’l-Bahá bekräftade detta i ett tal 2 juni 1912 i New York:

”Det är mycket tydligt att det i framtiden inte ska finnas någon centralisering bland världens länder, vare sig det är konstitutionella regeringar, republikanska eller av demokratiska former ... det vill säga, varje provins kommer att vara oberoende i sig, men en federal union vill tillvarata de olika oberoende staternas intressen... Att kasta åt sidan centralisering som främjar despotism är i dag nödvändigt. Detta kommer att vara produktivt för internationell fred. (2)

Ett annat område och faktor som påverkar och hindrar övergången mot en förening av mänskligheten är att regionala konflikter och inbördeskrig resulterar i försök till enhet – utan att beakta mänskliga rättigheter, olika etniska gruppers behov eller lyssna till kulturella organisationer och religiösa samfunds talan.

Detta betyder att behovet för enhet först måste starta på gräsrotsnivå, inom grannskap, kommuner och regioner för att garantera alla människors privilegier och rättigheter.

Enhet beaktas okritiskt som uniformitet – men bahá’í-synen påpekar helt klart enhet i mångfald och arbetar kontinuerligt för att öka insatsen inom detta område.

Följ med i fortsättning på Ny Vision!

Källa:

1) skrifter.bahai.se

2) ’Abdu’l-Bahá: Promulgation of Universal Peace (ogranskad översättning)

Motkrafter till en andlig civilisation

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag kort om den andliga och administrativa kraftimpuls som behövs för en ny världsordning. Lokala och nationella andliga råd, Universella Rättvisans Hus, bahá’í-trons världscentrum och de många bahá’í-templen är både mönstret och vägen att gå för att leda mänskligheten.

Det behövs även en respons på det andliga budskapet. Och det är här utmaningen ligger.

Bahá’u’lláh, bahá’í-trons grundare proklamerade sin ställning som Guds budbärare för vår tid. Han skrev från sitt långa fångenskap under åren 1863-1892 till värdens religiösa och värdsliga regenter om den nya tidsåldern och berättade hur de skulle kunde bilägga tvister, krig och skapa en ny världscivilisation. En viktig skrift var “Skriften till jordens konungar” från 1864. Under en intensiv period under slutet av 1860-talet (1867-1870) skrev Han bland annat till Kejsare Napoleon III, Drottning Victoria, Kejsare Wilhelm I, Tsar Alexander II av Ryssland, Kejsare Franz Joseph, Påve Pius IX, Sultan Abdul-Aziz och den persiska kungen Nasiri’d-Din Shah. (1)

Några regenter som på slutet av 1860-talet mottog brev från Bahá’u’lláh
Foton från Wikipedia.

Bahá’u’lláh förkunnade sin ställning och varnade mottagarna om kommande katastrofala omvälvningar i världens politiska och sociala ordning. Han uppmanade värdens dåvarande ledare att visa rättvisa i sitt maktutövande, att alla länder kollektivt skulle avrusta och forma ett samvälde eller förbund av nationer. Endast vid att kollektivt avstå från krig, skulle en bestående och varaktig fred kunde etableras.

Responsen från världens ledare uteblev – de ignorerade alla som en helt och hållet innehållet, och resultatet ser vi i dag (den ende regenten som uttalade sig positivt var Drottning Victoria – men vare sig hon eller de andra kristna regenterna i Europa vände sig till honom för att få råd) . Vi ser framför oss fortfarande utmaningar – och de globala världsproblemen är än inte lösta, till trots för Nationernas Förbund och Förenta Nationernas begränsade ansträngningar.

Kärnan i religionen är att ta bort hat och fiendskap mellan människorna. Vi har gått igenom så många krig och konflikter – och ord som vi vuxna använder är välkända och negativa: vapen, armé, kamp, fästningar, våld, aggressivitet, härskarmakt, kriminalitet, terrorism, bomb etc. Varje dag bombarderas vi av negativa ord genom media. Detta är vad den nuvarande världsordning erbjuder – vi behöver då något nytt.

I dag är det en tid för universell broderskap och bahá’í-tron förklarar hur man ska bemöta det mörker som har lamslagit – inte bara världens ledare, men mänskligheten som helhet. 

Läs fortsättningen på Ny Vision.

Källa:

1) The Summons of the Lord of Host, Bahá’u’lláhs brev till världens regenter kan köpas från Bahá’í-förlaget AB.

Barnens andliga fostran – av största betydelse

Som nämnt i min tidigare artikel om barnens fostran – så är en andlig fostran av barn kritisk och av största betydelse för världssamhällets utveckling. Vi ser i dag stora brister på detta viktiga område. Där myndigheter, statliga och privata organisationer och företag inte klarar av att hantera - vare sig en adekvat materiell fostran och har svårt att ta till sig mera än ett ytligt humant perspektiv, och inte reflekterar på djupet över vad en andlig fostran kan betyda för barnens framtid.

Det är klart att vi måste förse barnen med en andlig och akademisk utbildning – men utvecklar detta deras karaktär och formar deras personligheter?

Men när ska individer, institutioner och samfundet som helhet verkligen intressera sig för världens barn? OK – vi i Sverige och Skandinavien och stora delar av Europa kan säkert stoltsera att vi har lyckats forma barnen. Men stämmer detta? Har vi inte just sett kravaller i Tensta av ynglingar och ungdomar som vandaliserar skolor och tänder på bilar? Har vi lyckats med att ge barn och ungdom hopp om framtiden? Har vi gett dem de verktyg och möjligheter som ska hjälpa dem att hantera utmaningar – att uthärda livets svårigheter och skapa en bättre värld?

Vi måste intressera oss för barn och ungdomens välfärd. Dagens samhällsordning är i förändring. Vi i Sverige är inte immuna mot stora provningar – antingen de är materiella, mentala eller andliga.

Universella Rättvisans Hus skriver att “barnen är den dyrbaraste skatten ett samfund äger, för hos dem finns ett löfte och en garanti för framtiden. De bär frön på karaktären till det framtida samhället som huvudsakligen formas av vad de vuxna i samhället gör eller misslyckas att göra i förhållande till barnen. De är en skatt som inget samhälle ostraffat kan försumma. En allomfattande kärlek för barnen, sättet att behandla dem på, kvalitén på den uppmärksamhet vi visar dem, andan av vuxet uppförande mot dem, dessa är bland de viktigaste aspekterna av hållning som krävs. Kärlek kräver disciplin, modet att vänja barnen vid svårigheter, inte att ge efter för deras nycker eller att lämna dem helt till sina egna påhitt.” 1)

En kärleksfull atmosfär behöver utvecklas. Föräldrar, anhöriga och lärare tillsammans med utbildningsinstitutioner måste snarast se hur en materiell utbildning kan kombineras med en andlig utbildning. Hur andlig fostran kan skapa nya insikter och möjligheter… Hur kan annars det framtida samhället utvecklas – hur kan vi annars göra planeten till ett land – och se mänskligheten som dess invånare.

Det är min vision – att vi måste utveckla ny världsordning, baserade på andliga principer. Och barnen kommer att bli den framtida världsordningens världsmedborgare. Det kräver stora uppoffringar från oss – redan i dag.

Hur kan du bidra?

Källa: 1) Universella Rättvisans Hus brev till världens bahá’íer, Ridván-budskapet - april 2000.

Detta århundradets dramatiska omvandlingar

Bahá’íerna ser framför sig att de dramatiska förändringar och omvandlingar som vi bevittnat under det senaste århundradet – och som vi fortsätter vara vittne till, har initierats av ankomsten av en ny Guds budbärare och påverkats av gryningsljuset från av en ny uppenbarelse. Det kan tyckas vara ett dramatiskt steg att tro, men om Gud existerar och Hans representant vandrade på jorden för över 120 år sedan, så skulle effekten uppenbarligen ha utbrett sig bortom horisonten av Hans omedelbara närvaro.

19 närmar sig – foto flickr.com

Idén om en ny världsordning omfattar därför mycket mera än bara en politisk omorganisering, något mycket mera än den visionära proklamationen från ett fåtal av världsledarna, eller den juridiska konstruktionen gjord av några akademiker. I stället är detta ”underbara System” som beskrivs av Bahá’u’lláh – något som representerar ett fullständigt genomförande av Hans principer och läror. Den nya världsordningen, liksom bahá’í-tron i sig, täcker hela skalan av mänskliga aktiviteter, från den sociala och politiska sfären till vardagliga relationer i våra kulturella, andliga, ekonomiska och samhällsliv. Det är båda en inre och yttre omformulering.

Denna stora vision är det bahá’íer arbetar för och ser som ytterst viktigt. Det är i huvudsak uppfyllandet av den vision som fastställts av Jesaja i Bibeln (2:4), den tid då folken ”skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar… och aldrig mer övas för krig.” Det är vad kristna har bett om genom århundraden när de reciterar Herrens bön, vittnar om det kommande Guds rike: ”Ske din vilja på jorden så som i himlen” (Matt 6:10).

Det är avsikten med det islamiska löftet att ljuset av Guds rättvisa en dag vill lysa upp hela jorden och ”du får se inga fördjupningar eller stigande kullar” (Koran 20:106).

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Bahá’i-tron ger en ny vision

Bahá’í-tron är den yngsta av världsreligionerna, efter kristendomen den geografiskt mest spridda religionen i världen (Encyclopedia Britannica, 1986) och med litteratur översatt till över 800 språk. Märkligt då att denna världsvida religion ännu är så pass okänd, åtminstone i Sverige. I många länder (i Asien, Afrika och Sydamerika) är dock bahá’í ett välkänt begrepp för många människor.

Bahá’í är ingen sekt av islam, lika lite som kristendomen är en judisk sekt. Man kan säga att bahá’í står i samma relation till islam som kristendomen gör till judendomen.

Bahá’í-tron föddes på shía-muslimskt territorium i det gamla Persien (Iran) 1844, en tid då många väntade på en utlovad Gudsprofet, inte bara inom islam och kristendomen utan även inom de andra världsreligionerna. Några exempel: zoroastrierna väntade på Shah Bahram, världsfrälsaren, judarna på Härskarornas Herre som skulle komma och samla Israels barn från alla jordens länder, de kristna liksom många sunni-muslimer väntade på Kristi återkomst och de flesta shía-muslimer väntade på den tolfte imamens återkomst (Muhammad talade om ”den stora kungörelsens dag”). Särskilt stor var denna förväntan år 1260 e. H, ett profetiskt år inom islam, som sammanfaller med 1844 i den kristna tideräkningen. I Indien fanns på liknande sätt vid denna tid en förväntan hos många hinduer på Krishnas återkomst (den tionde avataren) och hos buddhisterna på den femte Buddha, ”den Universelle förbrödraren”.

Den 23 maj 1844 framträdde i staden Shiráz i södra Persien en ung man, en ättling till profeten Muhammad, senare känd som Báb (”Porten”), och kungjorde det snara framträdandet av den utlovade Gudsuppenbarare som skulle leda mänskligheten fram till fred och försoning och därmed inleda en nya era i mänsklighetens historia. Denne var Bahá’u’lláh (”Guds Härlighet”), prins av Núr, som också blev en av Bábs lärjungar. Báb (som i egenskap av förelöpare kan jämföras med Johannes Döparen) avrättades genom det muslimska prästerskapets påbud i Tábriz 1850. Kort därpå inleddes ett kallblodigt avrättande av drygt 20 000 av hans efterföljare, även kvinnor och barn. Bahá’u’lláh fängslades i en underjordisk håla i tre månader i väntan på avrättning, men räddades till livet genom en rysk diplomats påtryckningar mot de styrande.

Regeringen dömde honom därefter till livstids exil. Hans fångenskap och märkliga förvisningväg förde honom via Irak och Turkiet till Palestina i det Ottomanska imperiets utkant. Det var i Baghdad, 1863, som Bahá’u’lláh klargjorde att han var den Utlovade, som Báb förutsagt. Från den tiden uppstod ordet bahá’í och de flesta av Bábs anhängare erkände Bahá’u’lláh som den av Báb utlovade, och blev därmed de första bahá’íerna. Från sitt fängelse i Adrianopel och ‘Akká sände Bahá’u’lláh brev till världens härskare och andliga ledare och kungjorde sitt uppdrag och gav riktlinjerna för social rättvisa, fred och kollektiv säkerhet. Hans son ‘Abdu’l-Bahá (”Ljusets tjänare”) frigavs ur fångenskapen 1908 och reste 1911 till Europa och Amerika och förkunnade sin fars budskap.

Under sin 40-åriga landsförvisning uppenbarade Bahá’u’lláh hundratals volymer skrifter, som utgör grunden till bahá’í-läran. En utgångspunkt är att människan inte kan lära känna Gud, det ofattbara mysteriet, annat än genom hans uppenbarare, de stora profeterna (d.v.s. religionsgrundarna som Krishna, Buddha, Moses, Kristus, Muhammad, Báb, Bahá’u’lláh). Dessa framträder i varje tidsålder för att förnya kärleksbudskapet och de eviga andliga principerna samt ge de nya sociala påbud som fordras i ett ständigt föränderligt och framåtskridande samhälle. De sociala läror som Bahá’u’lláh gav kunde inte ges av tidigare profeter eftersom tiden inte var mogen för dessa. Religionerna utgör i grunden en enda religion, de har bara kommit i olika tidsepoker och har olika namn, men syftet är detsamma: att fostra människor andligt och att skapa harmoni, rättvisa och ordning i samhället. Bahá’u’lláhs världsordning syftar till att förverkliga mänsklighetens enhet – andligen och socialt.

Ett världsspråk behöver globalt stöd

Jag fortsätter min artikelserie om behovet av ett framtida världsspråk. Denna artikel handlar om hur viktigt det är att världens länder stödjer projektet.

Det är endast möjligt med ett brett internationellt politisk stöd at frågan om hur och på vilka sätt ett världsspråk kan komma att introduceras och etableras över hela världen. Som nämnt tidigare i min artikel 5 mars 2012 så kan nationerna välja ett språk genom en universell valprocess.

Många länder har språkråd och principer för sina nationalspråk för att uppmuntra till spridandet av ett officiellt nationalspråk över defacto marknadsförutsättningar. Själv om sådana språkprinciper är bristfälliga och skapar hinder – då ländernas myndighetsstrukturer inte representerar internationell enhet eller interagerande till fördel för hela mänskligheten (dessa länder bemöter ständigt och dagligen invandring – med invandrare med modersmål som är olikt nationalspråket i landet), måste de i alla fall intyga nödvändigheten och ta konsekvensen av sina språkprinciper – och hur mycket viktigare är inte detta på en global nivå med dess omfattande utbredning.

Det är klart att då förutsättningarna inte finns, och det finns inga som är tillräckligt redo att etablera något världsspråk – om inte det finns ett global politiskt beslut som är universellt möjligt att genomföra.

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

Läs mera om världsspråk och ett världsalfabet på Ny Vision.

Vårt resursslöseri

Om vi eftersträvar en global hållbar utveckling där jordens resurser blir allt mer begränsade och måste räcka till fler människor bör vi ta oss en ordentlig funderare på våra möjligheter.

Resursanvändningen i i-land är många gånger större per individ räknat än i u-land. Minskad konsumtion i i-land med större hushållning med råvaror och lägre grad av förädling skulle kunna innebära att resurserna räckte till fler människor också för kommande generationer. En övergång till mer vegetabiliska livsmedel i våra svenska kosthåll skulle enligt ett förslag innebära att våra resurser skulle kunna föda ytterligare 1,5 miljoner människor utan att sänka mängden proteiner – bara minska det resurskrävande animaliska proteinet och öka det vegetariska från ärter och bönor.

Att få fram vegetabilisk protein kräver långt mindre av jordens begränsade resurser än animaliskt protein. Proteiner från nötkött som produceras på ett tunnland åkerjord räcker endast 77 dagar för en normal aktiv man, medan proteiner ur sojabönor, odlade på lika stora areal, ger proteiner för 2224 dagar. Detta kan ge oss en tankeställare.

sojaprotein, foto: flickr.com, altemark

Om man använder sig direkt av växterna innan man låter dem gå omvägen över djuren får vi följande resultat: Norge har en 30 %-ig försörjning av nu 4,5 miljoner, de skulle kunna försörja 10 miljoner. Sverige har en 80%-ig försörjning, vi skulle kunna försörja ett U-land (dr Wilhelm Jülke).

I-världens husdjur förbrukar mer grödor än vad u-världens människor äter. Vi använder mycket mer mjölkprodukter till våra husdjur än vad som konsumeras i u-världen.

I-länderna betalar förhållandevis låga priser på u-ländernas exportvaror. För att få något ekonomiskt utbyte utnyttjar man jorden för hårt och möjligheterna till ett differentierat jordbruk minskar. Betalade vi ”fullt” pris för till exempel kaffe och bananer skulle det kunna innebära betydande förbättringar i u-land. Skulle kaffe odlas och skördas i Sverige fick vi räkna med att betala 280 kr per kilot. (Detta sades på 1980-talet)

Militära rustningar kräver stora resurser – pengar, råvaror, kunnande och arbete. Om bara 1 % av rustningskostnaderna i i-länderna överfördes till biståndskontot skulle biståndskontot öka med ca 15 %.

En omläggning av kostvanorna i i-länderna skulle kunna innebära att alla fick äta sig mätta på kända livsmedel.

Dr. Wilhelm Jülke, personlig kommunikation