Ett nytt andligt tjänstesamhälle?

Flera framtidsforskare (1) tror att världen kollektivt övergår från ett industrisamhälle till ett tjänstesamhälle. Andelen arbetare inom industrin minskar globalt, i Sverige har antal industrijobb under perioden 2008 – 2012 minskat med 100 00.

Produktion kombineras med tjänster som är skräddarsydda för individuella kunder. Och största delen ligger inom konsulternas specialistområden, skräddarsydda mjukvaror och utbildning.

Detta ställer helt nya krav på våra utbildningsinstitutioner. Jag är helt klart ingen expert inom området – men är det möjligt att världens utbildningsmetodik bygger på och är anpassad tidigare tiders industrialiserade ekonomi?

Robert B. Reich pekar på att det växer fram tre nya arbetskategorier i världen:

· Massproduktion – repetitiva uppgifter som utförs av robotar

· Personliga tjänster – restauranger, snabbmat, taxichaffisar, förskolelärare med mera.

· Symbol-analytiska tjänster – konsulttjänster, forskare, webbdesigners, ljudingenjörer, PR-konsulter, jurister, programmerare.

Möjligheten till växt finns inom kategorin symbol-analytiska tjänster. Det handlar om att identifiera problem vid att manipulera symboler.

Framtidens satsning på utbildning är här – det startar just nu - och behöver kreativitet och nyfikenhet. Men en ytlig materiell nyfikenhet är inte nog. Det behövs ett nytt element – andlighet. En andlig hållning till kunskap – dessa går ihop. Det blir en synergieffekt när en andlig person ber om hjälp från högre makter för att lösa ett svårt problem. När en grupp andliga människor tillsammans försöker lösa problem – kommer nya insikter, från en mystisk dimension. Denna insikten kan vara helt olik en materiell lösning och kommer att skapa helt nya förutsättningar på utbildningsfronten, på lärandets väg – vägen mot en ny världscivilisation.

En utbildning som tar tillvara människans nobelhet och andliga krafter kommer att öppna många dörrar och öka förståelsen för svåra och komplexa problemområden.

Är dagens utbildning fortfarande sammanlänkat med ett industriellt tankesätt – standardiserad läroplaner, undervisning i moduler, indelning i klassrum och kontroll med standardiserade prov? Reflekterar detta världen vi lever i – och klarar traditionella utbildningssystem att tillfredsställa en ny tids krav?

 

Källa:

1) Peter Drucker, Naisbitt, Ohmae och Reich

Lär känna din kropp som är templet för själen XII

Hjärtat 2 av 2,  fortsättning  från 8/11

Utöver sin materiella uppgift har hjärtat även en alldeles speciell uppgift nämligen en andlig och mental sådan. Hjärtat påverkas av våra känslor. Drabbas vi av sorg som när vi förlorar en anhörig eller en god vän, råkar ut för en olyckshändelse, en svår sjukdom eller andra problem i livet som skilsmässa känns hjärtat tungt och man känner sig i djupaste djupet. Många orkar inte resa sig utan griper till droger eller till flaskan.

Men om man få reda på en glädjande nyhet, t.ex. en födsel i familjen, någon har klarat sin examen, hittat en hjärtevän eller blivit frisk från sin svåra sjukdom, då känns det som om en sten har fallit från bröstet, man känner sig lätt som en fågel.

På tyska finns det ett ordspråk: ”Himmelhoch jauchzend, zu Tode betrübt”.  Jublande högt till himmelen, bedrövad in i döden.

Alla dessa känslor påverkar även vår hälsa då de lagras i kroppsvävnaden under våra levnadsår.

Hjärtat är även symbolen för kärlek.

  Foto: julian.amani08

Amor, den romerske kärleksguden, avbildas alltid med en pil siktande på hjärtat. Vi har alla hjärtans dag, man sjunger om hjärtans kär som har gjorts i alla tider o.s.v. Men den största kärleken kommer från och är Gud. Han har givit oss hela jorden med allt som finns på den och det enda Han begär av oss är vårt hjärta.

Bahá’u’lláh skriver i Axplock:
”Den ende sanne Guden, prisad vare Hans härlighet, har alltid ansett och kommer att fortsätta att anse människors hjärtan som Sin egen, Sin enda egendom.”

Och på ett annat ställe:
”Att hjärtat är den tron på vilken Guds, den Allbarmhärtiges, uppenbarelse har sin medelpunkt är intygat av de heliga ord, som vi fordom har uppenbarat. Bland dem är detta som säger: ’Jord och himmel kan inte rymma Mig; vad som ensamt kan rymma Mig är dens hjärta, som tror på Mig och är trogen Min sak.’ Hur ofta har inte människohjärtat, som är mottagaren av Guds ljus och hemvist för den Allbarmhärtiges uppenbarelse, förirrat sig från Honom som är Källan till detta ljus och denna Uppenbarelses Urkälla. Det är hjärtats egensinnighet som avlägsnar det långt bort från Gud och dömer det till avlägsenhet från Honom. De hjärtan, som är medvetna om Hans närvaro, är emellertid nära Honom och bör anses ha nalkats Hans tron”.

Följer man Bahá’u’lláhs råd och lämnar sitt hjärta till Gud och förlitar sig på Honom får man en frisk, stark och trygg andlig och mental hälsa och klarar alla livets motgångar mycket bättre. Att förlita sig på Gud ger den trygghet som barnet känner när det förlitar sig på sina föräldrar. Man känner sig aldrig ensam, inte ens i de svåraste stunderna för vi kan vara förvissade om att få hjälp.

En liten historia: En man beklagade sig hos Gud. ”Jag har dig alltid varit trogen och gått bredvid dig men när  jag råkade ut för svåra prövningar då lämnade Du mig, då försvann dina fotspår och bara mina fanns där”. ”Där har du fel, min gode vän” svarade Gud ”När det blev svårt för dig tog Jag dig på armen och bar dig”.

En ny religion för hela mänskligheten?

På slutet av 80-talet (1988-1990) studerade jag på en högskola i Trondheim. En trevlig tid, men samtidigt utmanande, med spännande ämnen inom elektronik, grundkurser i samhällskunskap, kvantfysik och matematik. På dagarna var det studiegrupper och självstudier och på eftermiddagar föreläsningar – måndag till fredag.

Så – mars 1989. En ny tid börjar i mitt liv. Intressant nog var det på stadsbiblioteket i Trondheim jag upptäckte bahá’í-tron. Här hade alla religiösa samfund ett samarbetsråd för att främja dialog och vänskap mellan olika religioner. Det var nytt – och i storstaden så jag ju folk från främmande religioner – men inga jag kände personligt, eller ens våga fråga om deras tro.

Sent en eftermiddag fick jag nyss om den mångreligiösa utställningen. Det var i princip bokbord, samtal och föreläsningar. Jag kunde gå från det ena till det andra bokbordet och hämta broschyrer om hinduism, humanism, islam, buddhism, antroposofism, katolicism, judendom och bahá’í.

Då jag hittade bahá’í-tron bland alla religiösa grupper gick det upp ett ljus. Jag såg en fin affisch där alla religioner strålade ut från samma centrum. Alla religioner kommer från samma källa, sade bahá’íerna. Det var något jag kunde acceptera med en gång. Och det finns en fortsättning då, undrade jag. Ja, inte bara att de kommer ifrån samma källa, men en ny budbärare för vår tid, Bahá’u’lláh, har ett budskap, ett budskap som ska gälla i minst 1 000 år, och inleda en religiös cykel som ska vara i 500 000 år. Det var nytt, och fantastiskt!

Allt vad jag kunde drömma om var inom räckvidd – och svar på alla mina komplexa frågor fick jag. De två-tre bahá’íerna som deltog och bemannade sitt bokbord var nog glada för att biblioteket stängde klockan sju på kvällen. Då hade de fått en timmes lång utfrågning om komplexa religiösa och andliga funderingar. Jag fick med mig ett par böcker och jag och mina nya vänner var sist ut dörren.

En ny religiös cykel på 500 000 år – vad i all världen är det för något?

Följ fortsättningen på nyvision.nu

Att vara en sökare efter andligt ljus

Som ni förstår på mitt tidigare blogginlägg på nyvision.nu så har jag varit – och är fortfarande en sökare. Etter andlighet och mening i livet. Jag hoppas det är flera som mig – som söker efter glädjen, livets andliga sidor och en universell religion.

På slutet av 80-talet i Norge fortsatte jag mitt andliga sökande, utan direkt lycka. Alla böcker och religionstimmarna gav mig bästa betyg på skolan i ämnet religion, men det svarade inte på frågan om förnyelse av religion – en religion som skulle vara för alla, där kristendomen inte hade monopol.

Det var ju inte många (eller ens någon) invandrare från muslimsk bakgrund att prata med. Inga sikher eller anhängare av hinduismen eller andra religioner (bahá’í hade jag inte hört om). Så all information om religion, religiositet och andlighet kom från ett västerländskt tankesystem.

Jag läste böcker om andlighet, och var nyfiken på hur droger kunde öppna dörrarna till nye sinnelag. Själv har jag aldrig använt alkohol, droger eller rökte. Men teoretisk så fanns det flera förklaringsmodeller och artiklar om ämnet. Det var mestadels material för att förhindra unga att använda droger. Intressant att studera, men inte använda.

Det löste heller inte frågan – förstod att droger kunde öppna upp, men att det var så farligt att använda. Och jag var inte på sökandet efter en personlig andlighet, men en andlighet som skulle fungera för hela planeten.

Vart i all världen skulle jag hitta en sådan religion, en sådan andlighet som skulle bidra till fred i världen – som skulle skapa balans och inspirera till helt nya tankesystem?

Inte visste jag det, och inga kunde leda mig på vägen – men jag fortsatte min jakt etter det andliga ljuset.

Det måste finnas ett svar – jag trodde inte Gud kunde överge världen. Alla religioner verkade ha stoppat upp i sin utveckling insåg jag. Men mänskligheten utvecklas – skulle då inte religionen utvecklas? Förnyas?

Jag fortsätter artikeln – följ med på Ny Vision.

Religion måste befrämja endräkt och harmoni

Vad är egentligen religion? George Bernard Shaw säger att ”religion är en stor kraft – det enda verkliga drivkraften i världen” 1). Det är en vanlig missuppfattning att religionerna endast erbjuder riter och inget annat. Ordet religion betyder egentligen lagar, både naturliga och moraliska, som säkerställer att vi människor lever med varandra bäst möjligt. Religion står för en integrerad utveckling av personligheten och ger andliga insikter och en helhetssyn på livet. Dessa stora själar, profeterna eller Guds budbärare, förklarade de grundläggande religiösa lärosatser, principer och värderingar i livet och utbildade sina anhängare och mänskligheten hur de kan uppnås. Förutom sina moraliska och andliga läror, gav nästan alla religiösa lärare och reformatorer i världen ut en plan och ett system för hur det mänskliga samhället bäst skulle organiseras.

Varje religion hjälpte till att etablera seder, traditioner och konventioner med riter och ritualer inom samhällen och regioner och detta etablerade på så sätt olika civilisationer och kulturer som naturligt avvek från andra. Shoghi Effendi (1897-1957) tar upp i sina skrifter att ”bahá’í-tron ​​erkänner Guds enhet; alla de gudomliga profeterna upprätthåller principen om oberoende sökande efter sanningen; fördömer alla former av vidskepelse och fördomar; lär att det grundläggande syftet med religion är att främja endräkt och harmoni; att religionen måste gå hand i hand med vetenskap, och att den utgör det enda och slutliga grund för en fredligt, bestående och progressivt samhälle.

 Bahá’í-tron inskärper principen om lika möjligheter, rättigheter och privilegier för båda könen, upphöjer arbete utfört anda av service till gudsdyrkan; rekommenderar antagandet av ett internationellt språk, och upprättar de nödvändiga organen för upprättandet och bevarandet av en permanent och universell fred.” - Shoghi Effendi. 2)

Källa:

1. Dictionary.com
2. Juni 1933, från ett brev skrivet av Shoghi Effendi till Palestinas Högkommissionär (ej granskad översättning)

Sommaren – en tid för att ladda ditt andliga batteri

För själen borde sommaren vara en bra tid. Rent fysiskt värmer solen jorden och växtriket, djurriket och människan mår bra. Det smittar av sig på själen. Det fysiska påverkar det icke-fysiska planet – själen. Roliga upplevelser, att uppleva nya saker, lära sig nytt och åka till sommarläger, eller semester skapar nya länkar/förbindelser i hjärnan. Barn, unga och äldre nyter av varje sekund på semestern - antingen det är traditionella besök till sommarstugan, badsemester eller stadsvandringar i främmande länder.

Trodde du – men sommaren är även en stressande tid, om du tillåter sommarens stress att överta kommandon. Många parrelationer mår inte bra efter semestern och slitsamma relationer mellan barn och vuxna tär på energin. Alla aktiviteter, och stressområden som nämnt ovan berör den materiella delen av livet. Men få tänker på den andliga delen.

 

Det är en konst att ladda ens andliga batterier – och varje år kommer det goda råd till hur man verkligen kan skapa och få god energi, i sig själv och tillsammans med andra. När du befinner dig i en svår situation, så kan det vara bra att läsa ett av Bahá’u’lláhs (1817-1892) verser. Bahá’u’lláh säger i Förborgade Ord:

Hör intet ont, se intet ont, förnedra ej dig själv, gråt ej eller sucka. Säg ej något ont så att du ej måtte höra det sägas till dig och förstora ej andras fel, så att dina egna fel ej må framstå som stora och önska ej någons förnedring, så att din egen förnedring ej må blottas. Lev så ditt livs dagar, som är kortare än ett flyktigt ögonblick, med fläckfritt sinne och obesudlat hjärta, med rena tankar och din natur förandligad, så att du fri och förnöjd må kunna lägga detta jordiska hölje åt sidan och bege dig till det mystiska paradiset och evinnerligen förbliva i det eviga riket. (1)

1) skrifter.bahai.se

Gradvis spridandet av Guds ljus

Som nämnt i mina tidigare inlägg så utkristalliseras det nya mönster för ett framtida världssamhälle, med utgångspunkt av en andlig progressiv dynamisk kraft. Krafterna frigörs gradvis, och Bahá’u’lláhs ljus blir känt och mottagit av världens folk.

Detta är utgångspunkt även för dagens inlägg, med boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar som underlag.

Den andliga energin frigör och kanaliserar krafter som gör att fundamenten för nya administrativa institutioner och center för tillbedjan nu byggs upp. Det gudomliga ljuset kom år 1844 och vid ögonblicket för uppenbarelsen spred sig ett oändligt potential med energi över hela mänskligheten. Det var första ljusglimten för den nya tidsåldern. Senare blev det gudomliga ljuset – bahá’í-tron spritt över hela världen, då bahá’í-samfund etablerades i så att säga alla länder. Det nästa steget är att utveckla mänskliga resurser och ett aktivt erkännande av Bahá’u’lláhs ord från världens folk. Då överösas ljuset och når hjärtan till alla världens nationer och alla länder påverkas av Bahá’u’lláhs uppenbarelse.

Mönstret - att bygga upp en ny världsordning är lite känt, men “Forces of our Time” beskriver bra de processerna som måste till och vilka krafter som påverkar världen. Vi är nu endast i ett embryonisk stadium av en ny världsordning – och perioden 1944-2044 vill skapa de första små ansatser till en ny världsordning (som det är föregångaren för, kärnan i och mönstret för). En gradvis och organisk framväxt av en global civilisation vill vara baserad på Bahá’u’lláhs uppenbarelse.

En av de gudomligt förordnade institutionerna som ska inspirera mänsklighetens angelägenheter är bahá’í-tillbedjans hus (bahá’í-tempel). Dessa bahá’í-tempel består av nio sidor, nio ingångar, och är en plats för bön och meditation. Omkring templet finns andra byggnader för utbildning, hälsovård och social välfärd. Här samlas andliga krafter och strålar ut från Mashriqu’l-Adhkár (Arab. Gryningsplatsen till Guds lov). Ju högre andliga krafter som samlas i tillbedjans husen, ju större graden av försakelse, ju större bidrag från de troende, dess tydligare och vitaliserande vill de krafter bli som utgår från dessa bahá’í-tempel.

Interiör för Tillbedjans hus, Australien. Foto: media.bahai.org

Det första bahá’í-tempel blev klar 1908 i Ishqábad i Ryssland. Det andra templet blev påbörjat några år senare i Chicago, Amerika och templet fullbordades år 1953. Sen dess har bahá’í-tempel uppförts i Kamapla, Sydney, Frankfurt, Apia och New Delhi. Just nu pågår arbetet för att bli klar med ett tillbedjans hus i Santiago, Chile och två nya nationella tempel planeras i den Demokratiska republiken Kongo och Papua Nya Guinea. Dessutom vill lokala bahá’í-tempel börjas byggas. Först ut är Battambang, Kambodja; Bihar Sharif, Indien; Matunda Soy, Kenya; Norte del Cauca, Colombia; och Tanna, Vanuatu.

Nytt tillbedjans hus i Santiago, Chile. Modellfoto: media.bahai.org

Bahá'i-trons världscenter, Det Universella Rättvisans Hus skriver i sitt brev 21 april 2012 att “sambandet mellan tillbedjan och tjänande är särskilt uttalat i de kluster runt om i världen, där bahá’í-samfund har vuxit betydligt i storlek och vitalitet, och där deltagandet i social verksamhet projekt är påtaglig. Några av dessa har utsetts till utvecklingsplatser för spridning av lärande så att näring kan ges till vännernas förmåga att utveckla juniorprogrammet i anknutna områden.” (1)

‘Abdu’l-Bahá beskriver bahá’í-tillbedjans hus som ”en av de mest livsviktiga institutionerna i världen”, [som] förenar två viktiga och oskiljaktiga sidor av bahá’í-livet: tillbedjan och tjänande. Föreningen av dessa två återspeglas också i den samstämmighet mellan planens samhällsbyggande funktioner, särskilt tillväxten av en hängiven anda, som kommer till uttryck i samlingar för bön och en pedagogisk process som bygger kapacitet för tjänande av mänskligheten. (2)

Följ med på nästa artikel på Ny Vision som tar upp flera spännande aspekter av tillbedjans hus och hur vi lägger grunden för en ny världsordning baserad på ett andlig värdegrundlag. 

 

Källor: 1 och 2. Universella Rättvisans Hus, brev 21 april 2012 till världens bahá’íer.

Lägg vikt på yngre ungdomars andliga utbildning

Om vi tänker på vägval för framtiden måste principer för social omvandling och förändring vara en integrerad del av alla insatser riktad mot yngre ungdomar. Men den största vikt måste läggas på deras andliga utbildning. Varför det? Jo – samhället är i stor grad “närsynt” när det gäller utbildning av barn och ungdomar. Det har funnits ett krav från myndigheterna att satsa mera på utbildning och mindre på krig – men tyvärr saknas det politisk vilja. Det verkliga värdet av utbildning uppskattas inte – speciellt inte värdet av en andlig utbildning.

De Heliga skrifterna säger en god del om vikten av utbildning för barn och yngre ungdomar. Men enligt bahá’í-förståelsen för utbildning, en värdegrund som baserar sig på olika kunskapsgrenar – så viktigt som det är – måste det motsvaras av en andlig utbildning som gör det möjligt för barn och yngre ungdom att ta till sig goda egenskaper (dygder).

Utbildning i moral och gott uppförande är faktiskt långt viktigare en teoretisk kunskap. Ett rent, trevligt och väluppfostrat barn är att föredra framför en busunge, oförskämd, otvättat, elak – även om barnet blev djupt insatt i alla vetenskaper och alla konstområden. Grunden till detta är att barnet som uppför sig väl – till trots för sin okunnighet - ger andra barn (och vuxna) fördelar. Ett obehärskat och dåligt uppförande barn är skadat och kan vara till skada för andra – själv om det är aldrig så kunskapsrikt. Om barnen tränas att vara både lärda, kunskapsrika och har goda egenskaper, är resultatet ljus på ljus.

Foto: media.bahai.org

En andlig utbildning av unga människor är inte endast önskvärt – det är av största viktigt. Och det studiecirkelmaterial bahá’íerna använder är avsedd att bygga kapacitet för just denna uppgift. Två av de fyra grundläggande aktiviteter som bahá’íer uppmuntras att delta i – relaterar till andlig utbildning.

Här vill jag påpeka att en andlig utbildning av barn och yngre ungdomar inte endast är de professionellas ensamma ansvar, det påvilar alla i samhället. Tänk om alla i världen såg att arbetet med andlig utbildning var deras uppgift. Tänk hur vår värld skulle se ut om barn och yngre ungdomar hade så många resurser för att utbilda och bemyndiga dem.

Källa till denna artikel: bahaiblog.net

Läs mera om dygder och goda egenskaper på dygder.se.

Yngre ungdomar ändrar värden

Vi ser hur viktigt det är att ungdomar verkligen ändrar världens kurs. Det får ökande erkännande från myndigheter och organisationer.

Internationellt ges stor uppmärksamhet åt utbildning och ungdomars välbefinnande. Sakta men säkert börjar myndigheterna att inse att en investering i de yngsta medlemmarna i samhället är den bästa investeringen de kan göra. Så är den stora filosofiska frågan när det gäller ungdomens natur och deras utbildning, vilka utvecklingsmöjligheter behöver de – och vilken roll spelar ungdomsprogram för social förändring?

UNICEF – foto: flickr.com

Jag förstår att barn och ungdom är andliga människor – och ett spännande program för att kunna ändra världen pågår just nu. Det kallas Ruhí-studiecirklar. Det handlar om socialt handlande ut i från ett andligt perspektiv och det är revolutionerande. Det finns så mycket bra arbete som utförs av många individer, organisationer, föreningar, kyrkor och samfund över hela mänskligheten  - deras mål ar social förändring. Det finns så mycket vi kan – och bör – lära oss från alla dessa grupper, som redan har kommit långt i denna processen. Och det är mycket kvar.

“Det stora ledordet i allt detta arbetet är ödmjukhet.

Min förståelse av Ruhí-ungdomsmaterialet är att det ger ett personligt men samtidigt globalt andliga perspektiv, och principer för hela mänskligheten. Dessa principer är vägen för framtiden – det är principer som samhället snart vill inse är en integrerad del av alla insatser för social förändring – speciellt de som rör yngre ungdomar och tonåringar.

De yngre ungdomarna överallt på planeten uttrycker sina tankar som deltagare i programmet och vittnar om värdet i denna visionen – en andlig världscivilisation. Ruhí-programmet, som Bahá’í-trons världscenter beskriver det: “engagerar deras växande medvetande i en utforskning av verkligheten, vilken hjälper dem att analysera de konstruktiva och destruktiva krafter som verkar i samhället och att känna igen det inflytande dessa krafter utövar på deras tankar och handlingar, skärper deras andliga iakttagelseförmåga, förhöjer deras uttrycksförmåga och förstärker moraliska strukturer som kommer att tjäna dem under deras liv.”

“Vid en ålder där spirande intellektuella, andliga och fysiska krafter blir tillgängliga för dem, ges de verktyg som behövs för att bekämpa krafter som skulle beröva dem deras sanna identitet som ädla varelser och att arbeta för allas bästa.” 1)

Källa: 1) Universella Rättvisans Hus, brev till världens bahá’íer, 21 april 2010.

Föräldrar – barnens främsta uppfostrare

Som föräldrar har ni stort ansvar för andlig uppfostran av barnen. Men vad innebär detta? Och varför en andlig uppfostran? Räcker inte den materiella och akademiska utbildningen? Och är det endast föräldrarnas ansvar?

Det är viktigt att ständigt beakta barnens andliga fostran – detta är inte endast samhällets institutioners ansvar. Barnen måste få inblick i bön, meditation, goda egenskaper. De måste studera alla religioner och humanistiska kunskapsgrenar – tillsammans med föräldrar och lärare.

Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter) skriver: “Oberoende av deras grad av utbildning befinner sig föräldrar i en kritisk position för att forma den andliga utvecklingen av sina barn. De ska aldrig underskatta sin förmåga att forma sina barns karaktärer. För de utövar oumbärligt inflytande genom hemmiljön som de medvetet skapar genom sin kärlek till Gud, sina strävanden att hålla fast vid Hans lagar, sin anda av tjänande till Hans Sak, sin brist på fanatism och sin befrielse från de frätande effekterna av baktal.”

I hemmiljön kan barn och föräldrar studera goda egenskaper (dygder) och lära sig mera om de stora religionerna – att frigöra sig från fanatism, att vara öppna för nya spännande impulser som skapar andlig längtan – men som även stimulerar en akademisk utbildning. Att förbättra barnens karaktär är något alla föräldrar kan göra. 

Universella Rättvisans Hus fortsätter: “Man måste komma ihåg också att barn lever i en värld som informerar dem om en hård verklighet genom direkt erfarenhet med de hemskheter som redan beskrivits eller genom det oundvikliga utflödet från massmedia. Många av dem är därigenom tvingande att växa upp för tidigt och bland dessa finns de som söker måttstockar och en ordning som kan styra deras liv.” 1)

Alla barn borde få möjligheten att stråla som symboler för en bättre framtid.

Som föräldrar är dock ansvaret stort – och därmed uppstår många frågor: Vart ska jag som förälder få energi och inspiration? Och måste jag som förälder engagera mig så mycket? Jag vill helst släppa detta och överlåta det till skolor och utbildningsinstitutionerna!

Som barnens främsta uppfostrare är det inte lätt – det är många utmaningar och hinder i vägen. Det första steget är att ta en andningspaus – och undersöka vilka möjligheter som finns för andlig uppfostran.

Det finns många verktyg. En bok jag fick ett tips om är: Illumine My Family: Bahá’í Prayers and Meditations from the Bahá’í Faith är en samling meditativa böner och utdrag från bahá'í-trons skrifter (Báb, Bahá'u'lláh och 'Abdu'l-Bahá) som hjälper din familj att införliva andlighet i vardagen. Texterna inkluderar vägledning och böner relevanta för familjer, oberoende deras bakgrund eller situation. Här får du läsa och fördjupa dig i teman som äktenskap, föräldraskap, barn, kärlek, hälsa, sorgarbete och mera. Bokens har dom mål att hjälpa familjer att växa tillsammans och främja stärka relationer med varandra och Gud.

Köp boken från Bahá'í-förlaget AB. Läs utdrag av boken på Google Books.

Källa: 1) Universella Rättvisans Hus brev till världens bahá’íer, Ridván-budskapet - april 2000.

Våra barn – en pressande utmaning

Världens framtid och lycka beror på hur väl vi tar hand om våra barn. Det är kommande generationer som ska axla stora utmaningar. De kommer bland annat att vara framtidens lärare, administratorer, sjukskötare, läkare, filosofer, myndighetspersoner och måste därför fostras andligt, så de blir kapabla att möta en ny värld, full av möjligheter, men även av stora globala provningar.

Barnen får inte lämnas att driva omkring i vår värld – full med moraliska faror. Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter) skrev redan år 2001 att “i det nuvarande samhället möter barnen ett grymt öde. Miljontals barn i land efter land är socialt förskjutna. Barnen finner sig fjärmade från föräldrar och andra om de antingen lever i välstånd eller fattigdom. Främlingskapet har sina rötter i en själviskhet som är född av en materialism som är kärnan av den gudlöshet som griper tag i människornas hjärtan överallt.”

Barnen på de polska varningsskyltarna har trafikvett och springer så fort de kan över vägen, till skillnad från de svenska skyltarna där barnen sakta lunkar över gatan...
foto: flickr.com

Universella Rättvisans Hus fortsätter “Den sociala förskjutningen av barn i vår tid är ett tydligt tecken på ett samhälle i förfall, detta förhållande är emellertid inte förbehållet en ras, klass, nation eller ekonomiska förhållanden - det skär tvärs över alla gränser. Våra hjärtan sörjer över att i så många delar av världen används barn som soldater, är utnyttjade som arbetare, sålda till faktiskt slaveri, tvingade till prostitution, används inom pornografin, är övergivna av föräldrar som är fokuserade på sina egna begär, och underkastade olika former av trakasserier alltför talrika för att ens kunna omnämnas. Många sådana förskräckligheter har föräldrarna själva tillfogat sina egna barn. Den andliga och psykologiska skadan trotsar all beräkning … Denna insikt borde sporra oss alla till brådskande och oavbruten ansträngning för barnens och framtidens intresse.” 1)

Så – hur kan vi anstränga oss för barnens och framtidens intresse?

Du kan bidra om du redan i dag tänker 20-50 år framåt. Vad behöver ditt barn eller barnbarn för utbildning (endast materiell, eller en kombination av andlig och materiell utbildning)? Är de redo för en grym framtid? Hur kan du stimulera deras andliga förmågor – så att barnen kan klara av de kommande globala utmaningarna vi ser framför oss?

Vad är andlig utbildning?

Följ med på min nästa artikel på Ny Vision.

Källa: 1) Universella Rättvisans Hus brev till världens bahá’íer, Ridván-budskapet - april 2000.

Döden – glädjens budbärare I

Döden, ett samtalsämne som är tabu. Folk är rädda att tala om döden. Vi vet att vi alla måste dö någon gång men beter oss som om vi lever i all evighet. Många är rädda för själva dödsögonblicket för ingen vet vad som egentligen händer. De heliga böckers ord om evigt liv verkar diffust och omöjligt att föreställa sig.

Bahá’u’lláh har gett oss svaret: Se döden som glädjens budbärare.

” O, Andens Son! Med ljusets glädjefyllda budskap hälsar Jag dig: Gläd dig! Till helighetens förgård kallar Jag dig – förbliv därinne, att du för evigt må leva i frid.”

Förra gången berättade jag om själens ursprung. Nu tänker jag ta upp själens syfte och livets mening. Själen är en Guds gåva och Hans hemlighet och Han vill att vi skall vårda och utveckla den med Hans egenskaper så att vi närmar oss Honom. Gud är enbart kärlek, godhet, barmhärtighet m.m. Hos Honom finns ingen ondska utan ondskan finns i vårt lägre jag, våra dåliga egenskaper. För att testa oss ger Han oss prövningar under vår livstid. Klarar vi av dem blir vi andlig styrkta och har kommit ett steg närmare Honom.

"Den ende sanne Guden, ... har alltid ansett och kommer att fortsätta att anse människornas hjärtan som Sin egen, Sin enda egendom..."

"Låt oss skapa människan till vår avbild och liknelse". "Den ende sanne Gudens syfte... är att blotta de ädelstenar, som ligger gömda i deras (människornas) sanna och innersta jags gruvor". Bahá’u’lláh,

Om vår bägare är full av själviskhet, finns där ingen plats för livets vatten. Det förhållandet, att vi tror oss själva ha rätt och alla andra fel, är det största av alla hinder på vägen mot enighet, och enighet är nödvändig, om vi skall kunna komma fram till sanningen, ty sanningen är en. Abdu'l-Bahá

Kroppen är själens tempel. Tänk dig en fågel som sitter i sin bur. Slår man sönder buren blir fågeln fri att flyga sin väg. Samma sak sker med själen när kroppen dör. Då blir själen fri och beger sig till den eviga trädgården.

”Först är det väldigt svårt att välkomna döden, men efter att ha uppnått sitt nya tillstånd är själen tacksam för att den har blivit befriad från det begränsades träldom för att njuta av det obegränsades frihet. Den har blivit befriad från en värld av sorg, bedrövelse och prövningar för att leva i en värld av ändlös lycksalighet och glädje. Det materiella och fysiska har avståtts ifrån för att själen ska kunna uppnå det ideellas och andligas möjligheter. Sålunda har själarna hos de som har gått bort från jorden och fullföljt sin jordiska pilgrimsfärd i och med Titanic-katastrofen skyndat mot en värld, överlägsen denna." Abdu’l-Bahá

  Foto: flickr. Lars Nilsson

Själens utveckling.

Må du i sanning veta, att själen efter att ha lämnat kroppen skall fortsätta att utvecklas, intill dess att den når fram till Guds närhet i en ställning och ett tillstånd som varken tidsåldrarnas eller århundradenas kretslopp ej heller förändringarna eller händelserna i denna världen kunna ändra.

Må du veta, att människans själ är upphöjd över och oberoende av alla kroppens och sinnets lyten. Att en sjuk person visar tecken på svaghet beror på de hinder, som ställer sig mellan hans själ och kropp, ty själen förblir oberörd av varje kroppslig opasslighet. Bahá’u’lláh

Val utan smutskastning eller konfetti?

Jag fortsätter min artikelserie om val, utifrån ett andligt perspektiv…

När man tänker på val, så förbinder de flesta oss det med politiska partier, kandidater, dyra valkampanjer, TV-debatter och att smutskasta motparten, flygblad och konfetti.

Bahá’í-val har inga politiska partier eller oberoende kandidater. I stället för debatter finns ett gemensamt samråd. Snarare än smutskastningskampanjer finns uppmuntran och vänskap. I stället för kampanjer, flygblad och konfetti hittar du böner, personlig eftertanke och meditation.

Deltagande i valet är en helig plikt, och att bli vald till ett Lokalt andligt råd anses vara en form av tjänande, i stället för en maktposition. De som väljs till ett Lokalt andligt (eller även ett Nationellt andligt råd) har inte högre ”rank” eller har en högre myndighet än de andra medlemmarna i samfundet. De är i verkligheten medlemmar som tillsammans utgör ett administrativt organ som har auktoritet att båda vägleda och tjäna samfundets behov.

“Principen och metoden för dessa val är lika överallt i bahá’í-världen. Kandidering får ej förekomma, utan den röstande nedskriver namnen på de 9, som han eller hon efter bön och meditation finner lämpligast, på valsedeln. Valet avgöres med relativ majoritet, det vill säga de nio med flest röster utgör rådet. Varje samfundsmedlem som fyllt 21 år är röstberättigad. Rådsmedlemmarna har inga privilegier eller auktoritet som enskilda personer. Det är endast som ett samlat administrativt organ som rådet – enligt Skriften – har sin utövande myndighet” (1).

>> Läs min tidigare artikel den 24 april på Ny Vision: val utan kandidater och kampanjer.

Källa:  

1) De Upplysta Horisonterna, s. 112 från books.google.se.

Jobb med innehåll

Vi har aldrig i hela mänsklighetens historia haft det bättre materiellt sett; aldrig haft så korta arbetsdagar och aldrig levt så länge. Ändå har många känslan att pressen är för hög och att man inte orkar.

Om man ser jobben enbart som ett sätt att tjäna pengar, dvs. sälja sin tid för pengar, då blir det lätt så att man gör det som man är anställd för och ingenting mer. Man ser att det finns mer att göra och blir irriterad över det, men 'det är inte min uppgift'.

En sådan syn på jobb är ganska kall, smal och ganska tom. Att jobba kan vara mer än så, det kan vara en del av en själv. Till exempel hur den enkla spårvagnkonduktören i Bryssel i en berättelse av Ruhiyyih Khanum* jobbade. Han såg inte sitt jobb som att enbart kontrollera och klippa biljetterna, det han var anställd för. Han såg sin spårvagn som sitt eget hem och resenärerna som sina gäster. Han hjälpte de gamla att kliva på och av och bjöd en hjälpande hand med barnvagnar och tungt bagage. Han gjorde allt detta med glädje utan att ens tänka på det. För många resenärer var denne konduktör en ljuspunkt i deras dag.

Om man ser jobbet som en del av sig själv och som ett sätt att tjäna mänskligheten och därmed Gud, blir det mycket större och mer glädjefyllt. Man blir alltid gladare av att ge än av att få, det känner alla till. Om man ger sig själv genom jobbet då blir jobbet i sig tillfredställande bara för att man ger. Det är en helt annorlunda känsla än att bara dra sig genom timmarna från rast till rast bara för att man måste.

Arbete i en anda av en vilja att tjäna andra och göra dem glada är tillbedjan säger ‘Abdu’l-Bahá*, det vill säga likvärdigt med att be. Med arbete menas inte enbart ett avlönat arbete, det kan likaväl vara att ta hand om hem och familj, frivilligarbete eller någon tjänande sysselsättning som pensionär.

De flesta om inte alla religioner lär att man tjänar Gud när man tjänar Hans skapelser. Det är meningen att vi ska ta hand om varandra på bästa sätt. Detta betyder att man försöker göra ett bra jobb inklusive det lilla extra. Det har ingen betydelse vad man har för jobb, är man bankdirektör försöker man ta hand om folks pengar på bästa sätt, är man gatsopare lämnar man snygga gator bakom sig och när man är sjuksköterska sätter man patienten i centrum och ger dem lite extra värme vilket de så behöver för att tillfriskna snabbare.

Citat:

O, Min tjänare! De bästa bland människor är de som förtjänar sitt levebröd genom sin kallelse och ger ut för sig själva och för de sina i kärlek till Gud, alla världars Herre. (Bahá’u’lláh i 'Förborgade Ord')

*‘Abdu’l-Bahá (1844-1921): Bahá’u’lláhs (bahá’í-trons grundare) äldste son och bahá’í-trons uttolkare efter Dennes bortgång

* Ruhiyyih Khanum (1910-2000): född Mary Maxwell, fru till Shoghi Effendi, Bahá’u’lláhs sonsonsdotterson. Hon var hans sekreterare och hon har skrivit ett antal böcker.

Denna artikel är tidigare publicerad i Hallands Nyheter 2012-02-11 av Margo Åkermark.

Gott nytt år! Ny Vision välkomnar våren…

Bahá’í-nyåret sker vid vårdagjämningen. Då går vi in i år 169, men traditionen Naw-Rúz (Nouruz) har rötter omkring 3000 år tillbaka till Zoroaster i Iran.

Vårdagjämningen inträffer 20-21-22 mars, och sker när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan. Dag och natt blir nästan lika långa.

Naw-Rúz är en av de större högtiderna inom bahá’í-tron, och då umgås man med familjen, eller besöker ett bahá’í-center för själva nyårsfesten.

Bahá’í-kalenderns bakgrund
Kalendern togs fram på slutet av 1840-talet av Báb (1819-1850), men har solnedgång den 20 mars 1844 som början och Bahá’u’lláh (1817-1892) bekräftade senare Bábs kalender i sin heligaste bok, Kitáb-i-Aqdás (omkr. 1873). Kalendern består av 19 månader, där varje månad innehåller 19 dagar, alla med namn för en av Guds egenskaper, till exempel: Prakt, Härlighet, Skönhet, Storhet, Ljus, Barmhärtighet, Fullkomlighet, Makt, Kunskap, Kraft, Herravälde etc...

Bahá’í-kalendern är således inte bara ett sätt att hålla ordning på tiden, men har även en djup andlig innebörd.

Siffran 19 kallas Enhet (Váhid på arab.) och står för “en”. 19 dagar x 19 månader = 361 dagar. Det behövs således 5-6 “skottdagar” för att få 365(366) dagar. Dessa inskjutna inträffar 26 februari – 1 mars.

Per i dag följer bahá’í-kalendern den gregorianska kalendern, så i princip vill bahá’í-nyåret alltid starta vid solnedgång den 20 mars.  I framtiden vill tidpunkten för Naw-Rúz bestämmas av Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter).

Glädj dig med oss i vårens tecken
Men – du är i alla fall välkommen att glädja dig tillsammans med oss och inviga det nya året i fredens och harmonins tecken.

Kanske är Naw-Rúz symbolen på en gudomlig vårtid, med löftet om en ny sommar, en ny tidsålder för mänskligheten? Med en ny kalender, baserad på andliga egenskaper hoppas jag vi kan uppnå Bahá’u’lláhs vision om en ny världsordning.

Det är i alla fall min Vision.

Se historien i ett andlig perspektiv, IX

Historien visar på stort motstånd mot nya tankar, idéer och de processer som för mänskligheten framåt. Alla de stora religionsgrundarna har blivit förföljda av religiösa och världsliga makthavare – som i sin tur har påverkat hela befolkningen att bekämpa nya skrämmande influenser. Det är således inte lätt att vara profet i eget land.

Báb, så och säga alla hans nära följeslagare och omkring 20 000 bábier blev dödade i landsomfattande massakrer i ett fanatisk Persien. Han förutsade att om kort tid skulle den universella Gudomliga Budbäraren, förutsagt i alla religioner framträda, och att världen skulle definitivt ta steget in en ny världsordning, med världsomvälvande principer, baserade på andlighet, jämlikhet och en högre kunskap.

Som Härold och förelöpare, Porten till den nya tiden var Bábs mission tidsbestämt under en kort period. Han led själv martyrdöden 1850 och bábierna, som nu inte hade några ledare gick in i en mörk period, mot en oviss framtid.

En av Bábs tidiga troende i Persien var Bahá’u’lláh (1817-1892). Han erkände Bábs budskap redan 1844 och själv om de aldrig träffade varandra, så var han ingivet en djup andlig förståelse, ett kompetent ledarskap och Gudomlig kunskap.

Bábs helgedom på Karmelberget, Haifa, Israel. Illustration: Christine Krogh Plur

Bahá’u’lláh som kom från en förmögen familj utanför Teheran stod nu fram och undervisade bábismen och efter Bábs martyrdöd, var han den enda ledaren kvar hade inflytelse och som inte var dödad. Regeringen fängslade honom 1852 och Bahá’u’lláh blev därefter landsförvisad till Bagdad i Irak.

Många bábíer följde Bahá’u’lláh till Irak och i Bagdad stod han år 1863 fram och förkunnade för första gång att Han var den Gudomliga Budbäraren, Messias, Fadern, Kristus återkomst och den Utlovade som alla religioner väntade på och som alla profeter hade förutsagt.

”Bahá’u’lláh förklarade att civilisationens karaktär och ursprung förnyas genom Gudsprofeternas läror. Världens huvudreligioner har haft inflytande på och format stora segment av mänsklighetens liv och institutioner. Var och en av dessa världsreligioner har skapat en större enhet och stimulerat utvecklingen till ett mera progressivt samhälle. Ingen annan verkande kraft, vare sig politisk, ekonomisk, filosofisk, vetenskaplig eller pedagogisk, har visat så stor förmåga at pånyttföda och leda människornas verksamhet. I denna historiska syn skiljer sig den förvanskade reaktionära ”religionen” självklart från uppenbarelsereligionens kärna, den alltid levande, den alltid hållbara, den om kärleken. De svåraste brott som människorna gjort sig skyldiga till har de druckna av egenkärlek eller hat gjort i religionens, Guds och profeternas namn.” (1)

Följ med i kommande bloggartikel på Ny Vision >>

 

Källa:

1) De Upplysta Horisonterna, Sverre Holmsen från Bahá’í-förlaget AB

Se historien i ett andlig perspektiv, VIII

1844 är året för början på den nya tidsåldern. En stor förväntan om Jesus Kristus nära förestående återkomst från molnen fanns bland många kristna rörelser i Europa och Amerika. Då dessa tecken inte visade sig blev resultatet Den stora besvikelsen. Fortfarande i dag kan vi se hur detta påverkade många kristna sekter och grupper i Västvärlden.
Samtidigt fanns det bland grupper av shiamuslimer en längtan om att den Utlovade, den tolfte imamen skulle komma - och bland sunnimuslimer levde hoppet att en Messias, en världsfrälsare, den utlovade skulle återanvända från Persien, ”de tre visa männens” hemland.
Söket hos vissa visa muslimska grupper efter denna uppenbarare av en Gudomlig impuls eller kraft, detta levande kunskapens ljus, började redan 30-40 år innan, de kanske visste att de inte skulle få uppleva stunden för den återkommande anden, men predikade ändå korrekt att år 1260 EH (=1844 AD) var tiden för en ny tid, en förnyelse av islam och en tid då den gudomliga våren skulle börja.
En av de visa männen i Persien (Iran) och det Osmanska riket var Sheik Ahmad (1753-1826). Han hade redan på slutet av 1780-talet förstått att tiden var inne för en ny Guds uppenbarare. Han studerade tillsammans med andra likasinnade i religiösa grupper i städerna Karbala och Najaf och blev en mujtahid (en förtolkare av islamisk lag). Han förutsade tiden (år 1260) för när denna Kristusliknande gestalt och Befriaren, Grundaren av tusenårsriket skulle komma. Men han sade till sina disciplar att han själv inte skulle leva för att uppleva detta.
Sheik Ahmads efterföljare Sayyid Kazim (1793-1843) som nu ledde denna grupp av religiösa studenter (Shaykhi-rörelsen) berättade för dem innan han dog, att de skulle söka efter den lovade. Han visste att han själv inte skulle få uppleva att träffa denna Guds uppenbarare, men att hans disciplar, skulle få möjligheten att träffa den Utlovade. Han bad dem nu åka ut och söka…
Mullá Husayn (1813-1849), en av Sayyid Kazims studenter åkte i väg, och efter 40 dagars fasta och bön, blev han attraherad – som av en magnet - till staden Shiraz i Persien.
I staden Shihraz kom Mullá Husayn att få möte den Utlovade. Här träffade han Báb (Arab. Port, 1819-1850) den 22 maj 1844, och blev således den första bábi-troende.

Báb påstod att Han var den utlovade, Porten till Gud, och att världen skulle gå in i en ny tidsålder, baserad på en ny uppenbarelse från Gud. En ny världsordning, grundad på enhet och andliga principer skulle råda. Báb berättade att han var härolden och förelöparen för en än mäktigare uppenbarelse som skulle komma 19 år efter Bábs egen förkunnelse.
Mullá Husayn och Báb och de tidiga lärjungarna blev snabbt förföljda och i åren som följde blev 20 000 martyrer för denna nya tron som kallas bábism. Ett sådant budskap, från en som kallade sig Guds budbärare, var mera än vad fanatiska folk i Persien kunde tro. Det resulterade i stor förföljelse, blodbad och motstånd. Motståndet var först och främst från prästerskapet.
Läs fortsättningen på Ny Vision >>

Se historien i ett andligt perspektiv, VII

Den nya tidsåldern är på väg att födas. Det blir mycket smärtfyllt. Krisen finns över allt. Politiska, kulturella och religiösa fördomar håller sin hand över en mänsklighet som är ur kurs.

När mörkret är störst kommer ljuset, då kommer en ny Guds budbärare som ska leda mänskligheten framåt – med kurs för en bättre värld, en ny världsordning med nya andliga principer.

Profeterna och de andliga budbärarna (Abraham, Zoroaster, Moses, Buddha, Jesus Kristus och Muhammed) står på skuldrorna till varandra i en ständigt framåtskridande uppenbarelseprocess.

Dessa är världens lärare. Vi kan jämföra det med skolan: mänskligheten har gått genom förskolan, skolan, mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och på högskolan – på väg till vuxen utbildning på universitetsnivå. Lärarna har anpassat undervisningen till sina elever från tid, ort och behov. Det är många lärare, kanske tiotusentals, varen så stor som Moses.

De Gudomliga lärorna har haft som huvuduppgift att återuppliva den andliga sanningen – då den har försvunnit. Vid varje mörkerdump – varje tid av förfall så skapar de med sin andliga energi en ny skapande livsprocess om strävar mot ljuset – det andliga ljuset som ska återuppliva världen.

Guds budbärare är lärare och deras lära är religionen. Religionen är världsläran – där människorna kan få veta svaren. Guds budbärare ger nytt liv, nytt hopp och ny inspiration. I deras kölvatten blomstrar civilisationen upp. Konst. Vetenskap. Uppfinningar. Allt springer fram från denna energi.

Vi är nu på tröskeln till mogenhetsåldern, närmare bestämt 1800-talets mitt, i Persien.

Året är 1844.

Vid mitten av 1800-talet var världen på nytt i behov av gudomlig inspiration. Denna inspiration skulle komma från Persien, ett land som hade förlorad sin forna glans. Okunnighet, sjukdom, smuts, fördomar, fanatism och korruption härskade i landet. Religionen och staten förtryckte och utsög folket – som sjunkit ner i apati och elände. (1)

>> Följ med i fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision…

 

1) De Upplysta horisonterna s. 17, Sverre Holmsen. Bahá’í-förlaget AB.

Se historien i ett andlig perspektiv, VI

Islam var en drivande kraft och påverkade den Europeiska civilisationen under många hundrade år. Till och med den kristna religionen förnyades och påverkades. Ny kunskap förmedlades, nya tekniker inom bland annat byggnadskonst och medicin introducerades. Själv om Europa nu kom till att gå genom många krigar mellan 1400-1900-talet var det trots detta en andlig process som såg till att mänskligheten förbereddes för sitt kollektiva vuxenliv.

Asien, Amerika, Afrika och Europa blev sakta men säkert förbundet i handelsnätverk, jorden ”krympte”. Upptäcktsresande och handelsmän kom nu tillbaka till sina städer med nyheter, varor, kryddor, tyg och guld.

Mänskligheten som helhet var nu redo att ta steget till en större och ansvarig mogenhet. Den största integreringsfasen började – städer, länder, kontinenter möts – befolkningsgrupper, aningen som fria handelsmän, slavar eller militärer, såg nya möjligheter, och nytt hopp föddes.

Samtidigt i mörkret, i förvirringen i kaoset – en global mörkerdjup – så såg man ljuset – ett profetisk ljus som skulle ta hela mänskligheten, hela jordens befolkning med sig på en ny civilisationsprocess – mänsklighetens enhet.

Organiserad religion var vid denna viktiga tidsepok i mänsklighetens historia förvanskat och splittrad i många olika sekter som stred med varandra.

Bland olika religiösa sekter både från Öst och Väst började dock ett hopp spridas, och man studerade de heliga skrifterna för att se efter tecken. När skulle den nya tiden börja? Och vad var tecknen? Inte bara här i Sverige, men även i Amerika, Europa och Asien var det en förväntning om att något speciellt skulle hända – en andlig kraft gjorde folk rastlösa och förväntansfulla.

Roparrörelsen, ”roparna” som på 1840-talet var en väckelse i Sverige som predikade och förkunnade att tiden för Guds ankomst var nära. I Amerika förkunnade många kristna grupper att år 1844 skulle vara året för Jesus Kristus återkomst, som beskrivit i Gamla och Nya testamentet.

Förväntan var så stor att många lockades till väckelserörelser, de sade upp sig från jobbet och reste runt och predikade.

William Millers rörelse i Amerika hade redan med början 1831 räknat ut att Människosonen skulle återvända som Messias – synligt för alla - under 1843-1844. Besvikelsen blev dock så stor när detta inte hände och Den stora besvikelsen blev resultatet för en stor grupp kristna församlingar i USA.

Resultatet ser vi i dag då de flesta kristna inte längre tror att Jesus Kristus återkommer ”fysiskt”, men endast är en händelse i Gudsriket, fjärran från människans förståelse.

I många muslimska länder var det samtidigt en intensiv förväntan bland många teologiska grupper att Guds löften skulle ske (inom shia-islam väntade man på den tolvte imamen, och sunni-islam på Jesus Kristus).

>> Följ med i nästa blogginlägg på Ny Vision som tar upp fortsättningen…

Se historien i ett andligt perspektiv, V

I mitt tidigare blogginlägg beskrev jag att Jesus disciplar inte kunde förstå denna kunskap – något extraordinärt måste tillkomma. Denna nya kunskap skulle förmedlas via Muhammed, den nästa stora Guds Budbäraren – faktisk nationsbyggaren, som gav vägledning för människorna. Hitintills hade människorna god erfarenhet av organiserade levnadssätt, inom familjen, stammen och av stadsstaten.

Muhammad var född i Mekka i Arabien omkring 570 år in i vår tideräkning. Han var omkring 40 år gammal när han började undervisa i etiska principer. Han ”förkunnade profeternas fortlöpande uppenbarelse, inbegripande sig självs såsom Jesus Kristus efterträdare och manade de troende att erkänna Jesus gudomlighet”[1].

Muhammed skickade vänskapsbrev till grannländernas regenter (Bysans, Persien, Abessinien, Egypten, Hiras, Jemen och till Kina). Han tog ett djärvt initiativ att etablera ett internationellt tankesätt, baserad på lagar och rättvisa.

Vi har nu gått över från mänsklighetens barndom till ungdomstiden. Renässans, högmedeltiden och islam var drivande krafter. Från Jesus bud om kärlek till ett samhälle baserad på kunskap och förnuft. Bort med vidskepelse, in med nya principer för civilisationsskapandet och underkastelse av Gud. Det var Muhammeds budskap.

Gud är en och Muhammed var hans Budbärare var hans budskap till människorna. Men den islamiska expansionen var i stor grad av materiell natur – men den andliga drivkraften var oerhört stor och omdanade många nationer. Vi ser resultatet i Europa, där islams herradöme over bland annat största delen av Portugal och Spanien kontrollerades från omkring 710 till 1490.

Córdoba i Spanien blev ett islamisk kulturellt, intellektuellt och kommersiellt centrum i Europa med universitet och vackra konstverk. Här fanns bland annat bibliotek, universitet, skolor och läkarkonsten, astronomin, botaniken och kemin utvecklades.

 

 

Men mänsklighetens ungdomstid måste gå över i vuxen ålder och detta beskriver jag i mitt nästa blogginlägg…

---

[1] Kristus och Bahá’u’lláh, Bahá’í-förlaget AB, s. 31