Enighet – frihetens princip

Jag fortsätter min serie blogginlägg baserad på ‘Abdu’l-Bahás (1844-1921) dokument Enighetens Sju Ljus från 1906.

‘Abdu’l-Bahá skriver att:

”… mänsklighetens enighet [kan] uppnås i denna dag. Sannerligen, detta är ingenting annat än ett av undren i denna underbara tidsålder, detta lysande århundrade. Detta har föregående tidsåldrar varit berövade, ty detta sekel ljusets århundrade har blivit utrustat med unik och ojämförbar härlighet, kraft och upplysning. Härav följer det mirakulösa avslöjandet av ett nytt underverk varje dag. Så småningom kommer man att se hur klart dess ljus skall brinna i människans värld. ” (1)

Vi kan se att Internet och globala kommunikationskanaler accelererar processen av frihet för miljontals människor över hela världen. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna representerar ett stort steg framåt i försöket att tillförsäkra grundläggande friheter och skydda mänsklig värdighet.

Deklarationen har ett fundamentalt syfte och är ett pedagogiskt verktyg för att driva nationerna att minska diskriminering och utnyttjande. Tyvärr är miljoner av människor, barn, ungdom, kvinnor och män fortfarande nekad den mest grundläggande friheten som deklarationen om de mänskliga rättigheterna ska värna om. De fortsätter att lida under orättvis behandling från korrupta regeringar.

Bahá’u’lláh (1817-1892) önskar att vi ska berätta ”för de rika om de fattigas suckar i nattens timma”, då ”de fattiga bland er står under Mitt beskydd”. (2)

Han hänvänder sig direkt till världens förtryckare:

”Drag undan era händer från tyranniet ty Jag har förpliktat Mig att icke förlåta någon människas orättvisa. Detta är Mitt förbund som Jag oåterkalleligen har förordnat i den bevarade skriften och förseglat med Mitt sigill.” (ibid.)

Frihet att utöva sin religion, sin tro, sitt arbete, sin konst, sin musik, att kunna uttrycka sina åsikter är universella. Speciellt ser vi det i Iran, där bahá’íerna blir förföljda för sin tro. Och vi ser det över hela världen, där människor från olika religioner, eller etniska grupper, undertrycks medvetet av regeringar eller en majoritet av befolkningen. Det som behövs är grundläggande rättvisa och övertygelse om att det går att ändra världen.

Bahá’u’lláh säger:

”I Mina ögon är rättvisa det mest älskade av allt – vänd dig ej bort från den om du åstundar Mig och försumma den ej på det att Jag må förlita Mig på dig. Med dess hjälp skall du se med dina egna ögon och ej genom andras, och skall veta utifrån din egen kunskap och ej genom din nästas. Begrunda i ditt hjärta hur det höves dig att vara. Sannerligen, rättvisa är Min gåva till dig och tecknet på Min kärleksfulla godhet. Håll då dina ögon fästade därpå.” (a.a.)

Källa:

1. Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá, skrifter.bahai.se
2. Bahá’u’lláhs Förborgade Ord, Bahá’í-förlaget AB

Förening av mänskligheten

Det andra ljuset som lyser över mänsklighetens förmörkade horisont pekar på behovet av att förena mänskligheten. I detta blogginlägg som fortsättning på denna serie beskriver jag hur ’Abdu’l-Bahá (1844-1921) och även hans dotterson Shoghi Effendi (1897-1957) tar upp detta viktiga tema.

Shoghi Effendi skriver i boken Kallelse till nationerna om detta:

”Låt inget misstag uppstå. Principen om mänsklighetens enhet - den medelpunkt kring vilken alla Bahá’u’lláhs läror kretsar är inte blott ett utflöde i av okunnig känslosamhet eller ett uttryck för vaga och fromma förhoppningar. Dess uppfordran skall inte bara sammankopplas med ett återuppväckande av andan av brödraskap och god vilja bland människorna, inte heller syftar den enbart till att befrämja harmonisk samverkan mellan enskilda folk och nationer. Dess innebörd är djupare, dess anspråk större än något som gamla tiders Profeter tilläts framföra. Dess budskap är inte endast tillämpbart på den enskilde utan befattar sig främst med egenskaperna hos de grundläggande samband som måste binda samman alla stater som medlemmar i en mänsklig familj. Den utgör inte blott formuleringen av ett ideal utan är oskiljaktigt förknippad med en institution förmögen att förkroppsliga dess sanning, visa dess giltighet och föreviga dess inflytande. Den inbegriper en organisk förändring av strukturen i dagens samhälle, en förändring vars like världen ej ännu har erfarit. Den utgör en utmaning, på en gång djärv och universell, mot den utslitna, förlegade visdomen i nationella trosuppfattningar trosuppfattningar som har sett sina bästa dagar och som, enligt händelsers normala förlopp såsom utformade och kontrollerade av Försynen, måste ge vika för ett nytt evangelium, fundamentalt skilt från och oändligt överlägset vad världen hittills föreställt sig. Den fordrar inget mindre än en förvandling och demilitarisering av hela den civiliserade världen en värld organiskt förenad i dess livs alla väsentliga aspekter, dess politiska system, dess andliga strävan, dess handel och finanser, dess skrift och språk, och likväl oändlig i mångfalden av nationella särdrag hos de federerade enheterna.

Bahá’u’lláhs kallelse riktar sig främst mot alla former av provinsialism, all trångsynthet och alla fördomar. Om länge omhuldade ideal och högaktade institutioner, om vissa sociala förutsättningar och religiösa formler har upphört att befrämja välfärden hos mänskligheten i dess helhet, om de inte längre sörjer för behoven hos en mänsklighet i utveckling, låt dem svepas bort och förvisas till de föråldrade och glömda doktrinernas skräpkammare. Varför skulle dessa, i en värld underkastad förändringens och sönderfallets orubbliga lag, vara undantagna från den nedgång som med nödvändighet måste drabba varje mänsklig institution? Ty legala normer, politiska och ekonomiska teorier är enbart utformade för att skydda hela mänsklighetens intressen, och mänskligheten får inte offras för bibehållandet av någon särskild lags eller doktrins integritet. (1)

Källa:

1) Shoghi Effendi – Kallelse till Nationerna

Respons på Bahá’u’lláhs kall

Vi har sett i mina tidigare blogginlägg hur den skapande kraften i Guds ord skapar nya impulser – och nu via Guds Budbärare för vår tid, läggs fundamentet för en ny världsordning – en ny världscivilisation.

Jag använder boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar, som bakgrundsmaterial även till detta blogginlägg.

Så – vad händer när ett nytt budskap från Gud, som handlar om enhet och om principer för en ny världsordning revolutionerar världen med skaparkraft? Det behövs en respons. Som vi såg i mitt förra inlägg så svarade inga av jordens värdsliga eller religiösa regenter eller ledare på Bahá’u’lláhs (1817-1892) budskap om internationell fred, rättvisa principer för ledarskap och ett förbund av nationer.

Hela mänsklighetens lidande beror på att vi inte har reagerat på Bahá’u’lláhs kall.

Bahá’u’lláhs heligaste bok – Kitáb-i-Aqdas, uppenbarat 1873.
Foto: Bahá’í World Centre Archives

Vi ser att inga nationer klarar att bemöta och bemästra de kritiska problemen som sträcker sig över ländernas gränser. Kyrkliga myndigheter kan inte begära absolut lydnad. Det går inte för intressegrupper att isolera sig eller för vissa grupper att befrämja snäva ekonomiska intressen.

Det är dramatiska sammanbrott av gamla former och institutioner som plågar världen – dessa är förorsakat av oviljan att ta till sig det nya budskapet för vår tid. Det är en rensande kraft som tar bort gamla utslitna samhällsstrukturer och institutioner, och bygger upp nya – för den nya tiden.

Vi lever i en tid med många omfattande ändringar. Kriser och kaos har blivit det normala för de generationer som har vuxit upp sedan 1844. Det är ändringar som påverkar mänskligheten kollektivt.

Okunskap om Bahá’u’lláhs roll och ett ledarskap som avvisade hans budskap om en ny andlig världsordning är en av huvudorsaken till mänsklighetens lidande.

Flera gånger har mänskligheten haft möjlighet att höra det gudomliga kall – först direkt vid Guds Budbärare själv (han skrev till världens mest inflytelserika värdsliga och religiösa ledare). Bahá’u’lláh uppmuntrade, gav råd och förmanade alla konungar och härskare om att skapa fred.

Shoghi Effendi (1897-1957) beskriver att människor av hög rank inte intresserade sig för trons budskap; ledare i den religion bahá’í-tron hade som ursprung hatade den; det folk som tron uppstod bland hånade den; storparten av kungar och härskare som Bahá’u’lláh skrev till föraktade budskapet och trons principer blev förvrängd av avundsjuka människor i länder och bland folk långt från trons hemland. (1)

I nästa inlägg ser jag närmare på fenomenet avsaknandet av respons på Bahá’u’lláhs budskap.

Källa:

1) Shoghi Effendi, förordet till Promised Day is Come. s. vi.

Religion och världsordning

Religion i vår tid uppfattas ofta som något negativt, ett onödigt inslag i civilisationen som borde förpassas till det förgångna, t o m en företeelse som endast förorsakats av mänsklig inbilskhet, rituella behov, rädsla eller ren vidskepelse. De gamla världsreligionerna kan ur vissa aspekter ses som läror av redan utgånget datum, men samtidigt har de ett så pass djupgående och positivt inflytande på så många människor och nationer att vi måste utröna vad religionen egentligen innebär eller skulle kunna innebära för vår civilisation och i vår tid.
Låt oss till en början se på vad ordet religion betyder. Ordet anses härledas ur det latinska religare som betyder binda, förbinda. Syftet skulle då kunna ha innebörden av att förena människan med Gud eller en högre verklighet och därigenom binda samman människa med människa och folk med folk. Genom historiens lopp har vi också kunnat se att de stora världsreligionerna under sin guldålder har lyckats förena olika stammar och folkgrupper till en betydligt större enhet där en mäktig civilisation kraftfullt kunnat byggas upp och blomstrat genom århundraden.
Varje religion har sin vårtid, sin fruktbärande sommar och höst och så småningom, sorgligt nog, även sin vinter där den inspirerande kraften avtagit, livet blivit stelt och fruset och kommit att innebära svåra umbäranden, modlöshet och förtryck. Starka personligheter med begär att härska och leda har steg för steg fördärvat religionens uppbyggande och livgivande karaktär, vilselett stora folkskaror och omvandlat religionens själva stomme till en själlös samling av dogmer, ritualer och föreställningar som till stor del berövat människor förmågan att uppleva de goda frukterna i den ursprungliga tron. Oenighet och okunnighet har följt i förtryckets spår. Diktaturer och våldsamma imperier av mycket seglivat slag har därmed uppstått.

Tidigare civilisationer: foto, flickr.com

I vår tid ser vi resterna av sådana imperier och riken, som vidmakthålls endast med vapenmakt och organiserat förtryck av folk. Girighet, korruption och maktmissbruk har därmed spritt sig till allt fler institutioner och personer som har makt och inflytande i samhället, även i s.k. demokratiska länder. Religionen har i stort sett förnedrats och försvagats i de flesta länder och materialismens gud tillåts styra utan större motstånd.
Artikel skrivet av: Maria Melin Blomqvist

Detta århundradets dramatiska omvandlingar

Bahá’íerna ser framför sig att de dramatiska förändringar och omvandlingar som vi bevittnat under det senaste århundradet – och som vi fortsätter vara vittne till, har initierats av ankomsten av en ny Guds budbärare och påverkats av gryningsljuset från av en ny uppenbarelse. Det kan tyckas vara ett dramatiskt steg att tro, men om Gud existerar och Hans representant vandrade på jorden för över 120 år sedan, så skulle effekten uppenbarligen ha utbrett sig bortom horisonten av Hans omedelbara närvaro.

19 närmar sig – foto flickr.com

Idén om en ny världsordning omfattar därför mycket mera än bara en politisk omorganisering, något mycket mera än den visionära proklamationen från ett fåtal av världsledarna, eller den juridiska konstruktionen gjord av några akademiker. I stället är detta ”underbara System” som beskrivs av Bahá’u’lláh – något som representerar ett fullständigt genomförande av Hans principer och läror. Den nya världsordningen, liksom bahá’í-tron i sig, täcker hela skalan av mänskliga aktiviteter, från den sociala och politiska sfären till vardagliga relationer i våra kulturella, andliga, ekonomiska och samhällsliv. Det är båda en inre och yttre omformulering.

Denna stora vision är det bahá’íer arbetar för och ser som ytterst viktigt. Det är i huvudsak uppfyllandet av den vision som fastställts av Jesaja i Bibeln (2:4), den tid då folken ”skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar… och aldrig mer övas för krig.” Det är vad kristna har bett om genom århundraden när de reciterar Herrens bön, vittnar om det kommande Guds rike: ”Ske din vilja på jorden så som i himlen” (Matt 6:10).

Det är avsikten med det islamiska löftet att ljuset av Guds rättvisa en dag vill lysa upp hela jorden och ”du får se inga fördjupningar eller stigande kullar” (Koran 20:106).

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Mot en ny världsordning

Bahá’íer förstår att de dramatiska förändringarna vi har bevittnat det senaste århundradet och som vi fortsätter att se – har inspirerats av en ny Guds Budbärare och påverkats av ljuset från en ny uppenbarelse från Gud.

För några år sedan kom frasen ”ny världsordning” plötsligt och dramatiskt in i världens gemensamma ordförråd.

År 1988 talade Sovjetunionens president Michail Gorbatjov i FN om behovet av att söka efter en ”universell mänsklig konsensus” som tar mänskligheten mot en ”ny världsordning”. År 1990 använde USA:s president George Bush denna term för att beskriva den nya nivån av kalla krigets samarbete mellan nationerna – och speciellt om FN:s åtgärder mot aggressionen i Persiska viken.

Michail Gorbatjov – foto: wikipedia.se

Sedan dess har termen använts och fått utbredning då akademiker, journalister och världsledare har tagit upp ämnet. Begreppet ny världsordning har kommit att formulera diskussionen om hur nästa steg i vår planets sociala och politiska liv bäst kan organiseras.

För nuvarande tror jag att diskussionen kring en ny världsordning endast förblir på diskussionsbordet - men detta är bara början, och detaljerna gissar man bara på…

Bahá’íer förstår uttrycket ”ny världsordning” som något speciellt och med tydlig innebörd. För mera än 120 år sedan använde Bahá’u’lláh termen för att kategorisera en framtida serie betydelsefulla förändringar i världens politiska, sociala och religiösa liv. ”Tecknen på överhängande omvälvningar och kaos kan nu urskiljas, eftersom den rådande ordningen förefaller vara beklagligt undermålig”, skrev Han. ”Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe.” (1)

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

1. Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 168 från Bahá’í-förlaget AB

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Behovet av en uppfostrare för hela mänskligheten

I vår tillvaros värld ser vi att det behövs en uppfostrare på varje nivå, mineralens, växtens, djurets och människans. Om jorden blir obebyggd blir den till vildmark där ogräset växer, men om bonden brukar den blir det skörd. Se på träden, utan trädgårdsmästare skulle de inte bära någon frukt. Om man betraktar djuren ser man att när de tämjs och fostras tjänar de människan. Men om en människa växer upp utan uppfostran blir hon som ett djur. Det ser vi idag när vi tittar på världens tillstånd och alla krig. Hon kan till och med sjunka lägre än ett djur. Men om människan fostras rätt kan hon bli som en ängel.


Foto: Unicef, Sverige

Det finns tre sorters uppfostran, den kroppsliga, den mänskliga och den andliga. Den mänskliga uppfostran betyder kultur och framsteg, nämligen regering, förvaltning, sociala inrättningar, trafik, handel, yrken, konst, naturvetenskap och humanistisk vetenskap, stora uppfinningar och upptäckter av fysikaliska lagar. Dessa yttringar av den mänskliga anden förtydliga skillnaden till djurriket.

Till detta behöver vi en uppfostrare, som är samtidigt kroppslig, mänsklig och andlig uppfostrare och vars auktoritet har inflytelse på alla områden. Denna uppfostrare måste utan tvivel vara fullkomlig på alla områden och överträffa alla andra människor, annars skulle han inte kunna vara deras uppfostrare.

Detta betyder att han lär människorna att ordna de materiella tingen och leder dem framåt och att gestalta den mänskliga gemenskapen så att det organiseras institutioner och centraler för ömsesidig hjälp och vård och alla materiella frågor i alla avseenden ordnas och regleras. Likaså kommer han att uppfostra människan. Det vill säga att han måste fostra förståndet och tankarna så, att de kan göra omfattande framsteg så att vetenskapen och kunskapen kan utsträcka sig över större områden och upptäcka tingens verklighet, varelsernas hemligheter och egendomligheterna i tillvaron. Undervisningen, uppfinningarna och lagarna skall förbättras varje dag, så att man kan dra slutsatser ur sinnesiakttagelser av den materiella världen med avseende på den andliga världen.

Den andliga, gudomliga uppfostran är fostran till himmelriket. Genom denna förvärvar människan gudomliga fullkomligheter. Den är den sanna uppfostran, för på denna nivå framträder det gudomliga i människan så pass mycket att Guds namn och egenskaper i verklighetens spegel av människan utstrålar och orden ”Låt Oss skapa människor efter Vår bild och liknelse” uppenbaras i henne. Detta är mänsklighetens högsta mål.

Det är klart att den mänskliga kraften allena inte räcker till för ett sådant stort uppdrag och att genom förståndet allena så höga uppgifter inte kan lösas. En fullkomlig fostrare måste därför förutom en kroppslig även vara en mänsklig och andlig uppfostrare. Och det måste ha givits honom en övernaturlig kraft, som upphöjer honom till rang och värdighet av en gudomlig lärare. Om han inte ägde en sådan helig kraft, kunde han inte uppfostra, då vore han själv ofullkomlig.

En sak som ingen av världens regeringar och folk med all sin makt och sina härskaror förmådde förkunna och utsprida ledes fram av en enda helig själ utan hjälp och bistånd! Kristus ensam och utan hjälp höjt baneret av andlig fred och rättskaffenhet. Likaså har Moses, Muhammad och andra Gudsuppenbarare ensam enat folken och byggt upp en ny civilisation. Idag har Bahá’u’lláh gett oss receptet för en bättre värld i fred, samförstånd och enighet grundat på kärlek till hela mänskligheten.

’Abdu’l-Bahá ”Beantwortete Fragen” ( Some Answered Question)