Förening av mänskligheten

Det andra ljuset som lyser över mänsklighetens förmörkade horisont pekar på behovet av att förena mänskligheten. I detta blogginlägg som fortsättning på denna serie beskriver jag hur ’Abdu’l-Bahá (1844-1921) och även hans dotterson Shoghi Effendi (1897-1957) tar upp detta viktiga tema.

Shoghi Effendi skriver i boken Kallelse till nationerna om detta:

”Låt inget misstag uppstå. Principen om mänsklighetens enhet - den medelpunkt kring vilken alla Bahá’u’lláhs läror kretsar är inte blott ett utflöde i av okunnig känslosamhet eller ett uttryck för vaga och fromma förhoppningar. Dess uppfordran skall inte bara sammankopplas med ett återuppväckande av andan av brödraskap och god vilja bland människorna, inte heller syftar den enbart till att befrämja harmonisk samverkan mellan enskilda folk och nationer. Dess innebörd är djupare, dess anspråk större än något som gamla tiders Profeter tilläts framföra. Dess budskap är inte endast tillämpbart på den enskilde utan befattar sig främst med egenskaperna hos de grundläggande samband som måste binda samman alla stater som medlemmar i en mänsklig familj. Den utgör inte blott formuleringen av ett ideal utan är oskiljaktigt förknippad med en institution förmögen att förkroppsliga dess sanning, visa dess giltighet och föreviga dess inflytande. Den inbegriper en organisk förändring av strukturen i dagens samhälle, en förändring vars like världen ej ännu har erfarit. Den utgör en utmaning, på en gång djärv och universell, mot den utslitna, förlegade visdomen i nationella trosuppfattningar trosuppfattningar som har sett sina bästa dagar och som, enligt händelsers normala förlopp såsom utformade och kontrollerade av Försynen, måste ge vika för ett nytt evangelium, fundamentalt skilt från och oändligt överlägset vad världen hittills föreställt sig. Den fordrar inget mindre än en förvandling och demilitarisering av hela den civiliserade världen en värld organiskt förenad i dess livs alla väsentliga aspekter, dess politiska system, dess andliga strävan, dess handel och finanser, dess skrift och språk, och likväl oändlig i mångfalden av nationella särdrag hos de federerade enheterna.

Bahá’u’lláhs kallelse riktar sig främst mot alla former av provinsialism, all trångsynthet och alla fördomar. Om länge omhuldade ideal och högaktade institutioner, om vissa sociala förutsättningar och religiösa formler har upphört att befrämja välfärden hos mänskligheten i dess helhet, om de inte längre sörjer för behoven hos en mänsklighet i utveckling, låt dem svepas bort och förvisas till de föråldrade och glömda doktrinernas skräpkammare. Varför skulle dessa, i en värld underkastad förändringens och sönderfallets orubbliga lag, vara undantagna från den nedgång som med nödvändighet måste drabba varje mänsklig institution? Ty legala normer, politiska och ekonomiska teorier är enbart utformade för att skydda hela mänsklighetens intressen, och mänskligheten får inte offras för bibehållandet av någon särskild lags eller doktrins integritet. (1)

Källa:

1) Shoghi Effendi – Kallelse till Nationerna

Nationernas enhet

Jag fortsätter min serie artiklar baserade på ‘Abdu’l-Bahás dokument ”Enighetens sju ljus” (1) från 1906.

När vi ser på etablerandet av enhet och enighet i världen – är det fortfarande mycket cynism som råder. I dokumentet beskriver inte ’Abdu’l-Bahá någon form för diktatorisk global världsorgan med obegränsad auktoritet (som många människor uppriktigt fruktar). Bahá’í-synen är at världsenhet inte betyder övercentralisering och föreslår ett federativt system baserad på kollektiv säkerhet, med betoning på decentralisering och att varje medlemsstat kan kontrollera och reglera egna inre angelägenheter mot sitt lands befolkning.

‘Abdu’l-Bahá bekräftade detta i ett tal 2 juni 1912 i New York:

”Det är mycket tydligt att det i framtiden inte ska finnas någon centralisering bland världens länder, vare sig det är konstitutionella regeringar, republikanska eller av demokratiska former ... det vill säga, varje provins kommer att vara oberoende i sig, men en federal union vill tillvarata de olika oberoende staternas intressen... Att kasta åt sidan centralisering som främjar despotism är i dag nödvändigt. Detta kommer att vara produktivt för internationell fred. (2)

Ett annat område och faktor som påverkar och hindrar övergången mot en förening av mänskligheten är att regionala konflikter och inbördeskrig resulterar i försök till enhet – utan att beakta mänskliga rättigheter, olika etniska gruppers behov eller lyssna till kulturella organisationer och religiösa samfunds talan.

Detta betyder att behovet för enhet först måste starta på gräsrotsnivå, inom grannskap, kommuner och regioner för att garantera alla människors privilegier och rättigheter.

Enhet beaktas okritiskt som uniformitet – men bahá’í-synen påpekar helt klart enhet i mångfald och arbetar kontinuerligt för att öka insatsen inom detta område.

Följ med i fortsättning på Ny Vision!

Källa:

1) skrifter.bahai.se

2) ’Abdu’l-Bahá: Promulgation of Universal Peace (ogranskad översättning)

En väckarklocka för världens ledare

Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter) inbjuder världens ledare att ta till sig Bahá’u’lláhs budskap. Som jag beskrev i mina förra blogginlägg så skrev Bahá’u’lláh själv under åren 1852-1892 till de troende, till intresserade och speciellt under perioden omkring 1865 och framåt till världens härskare, regenter, konungar, värdsliga och religiösa ledare och förmanade dem att bilda ett förbund av stater och vara rättvisa i sina beslut. Ett huvudtema var mänsklighetens enhet och enighet och global fred.

I detta blogginlägget använder jag  boken boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar, då den beskriver de processer och krafter som påverkar världen.

Tyvärr så visade de allra flesta ledare inga vidare sympati eller intresse för ett sådant budskap.

Bahá’u’lláh hade i sin lagbok Kitáb-i-Aqdas instiftat institutionen Universella Rättvisans Hus – som skulle vara den högsta ledningen för bahá’í-tron. Först år 1963 var tiden mogen att etablera bahá’í-trons högsta organ.

Universella Rättvisans Hus fortsatte att informera om Bahá’u’lláhs budskap till världens ledare och år 1967 blev representanter för mänskligheten på nytt informerad då 140 statsledare officiellt fick i gåva en bok med Bahá’u’lláhs skrifter. Flera uttryckte sin tacksamhet – men inga, utom en ledare, följde upp budskapet. På nytt, år 2002 tog världens bahá’íer upp ett budskap från Universella Rättvisans Hus till världens religiösa ledare, vidare har Det Internationella Bahá’í-samfundet överräckt många uttalanden och budskap till statsledare och internationella organisationer, FN-organ med mera och delegater från bahá’í-samfundet deltog på Millennium World Peace Summit i New York 2000.

Fortfarande är det en tröghet att ta till sig budskapet som den nya tiden desperat behöver.

Bahá’u’lláh erbjud Den största freden till världens konungar och härskare, som representanter för mänskligheten, och hans budskap blev ignorerad. I och med det uppenbarade Bahá’u’lláh att deras makt villa försvinna och överges i folkens händer. Bahá’u’lláh förutsåg att de gamla sociala, intellektuella, politiska och ekonomiske banden skulle brytas och hela världssamfundet skulle omställa sig till nya mönster som harmonierar med mänsklighetens enhet och helhet.

Lidandet – en konsekvens av att avvisa Bahá’u’lláhs budskap är även medlet för att rena och förena mänskligheten. Det är en renande och upplivande eld som smälter starka och motståndsduktiga element och blandar dessa. Vi går genom en turbulent och kaotisk tid – och världen förändras från nuvarande bristfälliga ordning – till en ny andlig världscivilisation. Och då är frågan – skulle inte saken ha varit annorlunda om representanterna för mänskligheten, de som mottog Bahá’u’lláhs ursprungliga budskap, erkände hans gudomliga mission och genomförde hans plan? Tyvärr förlorade vi denna möjligheten.

Förhållanden förvärras – när ska världens ledare bryta mönstret och noggrant undersöka Bahá’u’lláhs krav, hans påståenden och budskap?

Följ med i fortsättningen på Ny Vision!

Motkrafter till en andlig civilisation

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag kort om den andliga och administrativa kraftimpuls som behövs för en ny världsordning. Lokala och nationella andliga råd, Universella Rättvisans Hus, bahá’í-trons världscentrum och de många bahá’í-templen är både mönstret och vägen att gå för att leda mänskligheten.

Det behövs även en respons på det andliga budskapet. Och det är här utmaningen ligger.

Bahá’u’lláh, bahá’í-trons grundare proklamerade sin ställning som Guds budbärare för vår tid. Han skrev från sitt långa fångenskap under åren 1863-1892 till värdens religiösa och värdsliga regenter om den nya tidsåldern och berättade hur de skulle kunde bilägga tvister, krig och skapa en ny världscivilisation. En viktig skrift var “Skriften till jordens konungar” från 1864. Under en intensiv period under slutet av 1860-talet (1867-1870) skrev Han bland annat till Kejsare Napoleon III, Drottning Victoria, Kejsare Wilhelm I, Tsar Alexander II av Ryssland, Kejsare Franz Joseph, Påve Pius IX, Sultan Abdul-Aziz och den persiska kungen Nasiri’d-Din Shah. (1)

Några regenter som på slutet av 1860-talet mottog brev från Bahá’u’lláh
Foton från Wikipedia.

Bahá’u’lláh förkunnade sin ställning och varnade mottagarna om kommande katastrofala omvälvningar i världens politiska och sociala ordning. Han uppmanade värdens dåvarande ledare att visa rättvisa i sitt maktutövande, att alla länder kollektivt skulle avrusta och forma ett samvälde eller förbund av nationer. Endast vid att kollektivt avstå från krig, skulle en bestående och varaktig fred kunde etableras.

Responsen från världens ledare uteblev – de ignorerade alla som en helt och hållet innehållet, och resultatet ser vi i dag (den ende regenten som uttalade sig positivt var Drottning Victoria – men vare sig hon eller de andra kristna regenterna i Europa vände sig till honom för att få råd) . Vi ser framför oss fortfarande utmaningar – och de globala världsproblemen är än inte lösta, till trots för Nationernas Förbund och Förenta Nationernas begränsade ansträngningar.

Kärnan i religionen är att ta bort hat och fiendskap mellan människorna. Vi har gått igenom så många krig och konflikter – och ord som vi vuxna använder är välkända och negativa: vapen, armé, kamp, fästningar, våld, aggressivitet, härskarmakt, kriminalitet, terrorism, bomb etc. Varje dag bombarderas vi av negativa ord genom media. Detta är vad den nuvarande världsordning erbjuder – vi behöver då något nytt.

I dag är det en tid för universell broderskap och bahá’í-tron förklarar hur man ska bemöta det mörker som har lamslagit – inte bara världens ledare, men mänskligheten som helhet. 

Läs fortsättningen på Ny Vision.

Källa:

1) The Summons of the Lord of Host, Bahá’u’lláhs brev till världens regenter kan köpas från Bahá’í-förlaget AB.

Mot en ny världsordning

Bahá’íer förstår att de dramatiska förändringarna vi har bevittnat det senaste århundradet och som vi fortsätter att se – har inspirerats av en ny Guds Budbärare och påverkats av ljuset från en ny uppenbarelse från Gud.

För några år sedan kom frasen ”ny världsordning” plötsligt och dramatiskt in i världens gemensamma ordförråd.

År 1988 talade Sovjetunionens president Michail Gorbatjov i FN om behovet av att söka efter en ”universell mänsklig konsensus” som tar mänskligheten mot en ”ny världsordning”. År 1990 använde USA:s president George Bush denna term för att beskriva den nya nivån av kalla krigets samarbete mellan nationerna – och speciellt om FN:s åtgärder mot aggressionen i Persiska viken.

Michail Gorbatjov – foto: wikipedia.se

Sedan dess har termen använts och fått utbredning då akademiker, journalister och världsledare har tagit upp ämnet. Begreppet ny världsordning har kommit att formulera diskussionen om hur nästa steg i vår planets sociala och politiska liv bäst kan organiseras.

För nuvarande tror jag att diskussionen kring en ny världsordning endast förblir på diskussionsbordet - men detta är bara början, och detaljerna gissar man bara på…

Bahá’íer förstår uttrycket ”ny världsordning” som något speciellt och med tydlig innebörd. För mera än 120 år sedan använde Bahá’u’lláh termen för att kategorisera en framtida serie betydelsefulla förändringar i världens politiska, sociala och religiösa liv. ”Tecknen på överhängande omvälvningar och kaos kan nu urskiljas, eftersom den rådande ordningen förefaller vara beklagligt undermålig”, skrev Han. ”Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe.” (1)

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

1. Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 168 från Bahá’í-förlaget AB

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Betydelsen av ‘Abdu’l-Bahás resor tvärs över Amerika, III av III

En kommentator som beskrev ‘Abdu’l-Bahás resor i väst skrev att ”bortom de talade orden var det något obeskrivligt i Hans personlighet som imponerade djupt alla som kom i Hans närhet.” Liknande observationer noterades i tidningsartiklar där man tillskrev Honom egenskaper som profet och även i enskilda fall, felaktigt betraktade Honom som Kristus återkomst. En artikel använde rubriken ”Profeten säger att Han inte är en profet”. Det är verkligen svårt att beskriva En som innehar en så magnetisk personlighet eller ens försöka bedöma effekterna; vart Han än gick, av Hans möte med så många människor, oavsett hög eller låg ställning.

Det är ett mysterium som tycks vara inneboende i den enastående rollen som Förbundets Center. Han var ingen profet eller Gudsmanifestation, som Han själv klargjorde med eftertryck. Men Han hade en ställning som kvalificerade Honom som det perfekta exemplar av bahá’í-lärorna och det gjorde Honom, tillsammans med Baha’u’lláh och Báb till en av de tre centrala personerna i tron.

I Hans person, förklarar Shoghi Effendi, ”är de oförenliga egenskaperna av en mänsklig natur och en övermänsklig kunskap och perfektion blandats och är helt harmoniserade”. Han, ”gällande hela den religiösa historien, fyller en unik funktion”. Det är i detta enastående sammanhang at Hans verksamhet i Amerika måste övervägas och förstås.

‘Abdu’l-Bahá vid Green Acre bahá’í-skola, New Hampshire, USA, 1912.
Foto: centenary.bahai.us

Två dokument uppenbarade av ‘Abdu’l-Bahá efter Hans resor till Väst är speciellt anmärkningsvärda, eftersom de är knutet till trons framkomst i sig och till dess världsomfattande inflytande: The Tablets of the Divine Plan, som utgör grunden för den globala spridningen av tron, där han inriktar sig till bahá’íerna i Amerika och Kanada; och Hans Vilja och testamente, charteret för ett nytt administrativt system, som Shoghi Effendi betraktar ”inte bara som kärnan, men själva mönstret för en ny världsordning, avsett att omfamna i tidens fullbordan hela mänskligheten.” Det var i Amerika att de första initiativen togs för att genomföra dessa två mandat, något som gör det amerikanska bahá’í-samfundet i samarbete med sina allierade, det kanadensiska bahá’í-samfundet, både till den primära drivkraften för en systematisk global plan för att sprida tron och själva ”vaggan” för den bahá’í-administrativa ordningen.

Dessa två ikonliknande arv från ‘Abdu’l-Bahá kan i eftertid ses som nyskapande åtgärder som inspirerade och kastade ett fantastisk ljus över betydelsen av Hans verksamhet i Nordamerika. Det är inte konstigt att Han, som Shoghi Effendi rapporterade, ”antydde att etablerandet av Sin Faders tro på det amerikanska kontinent rankas som den mest framstående bland de trefaldiga mål, som Han ansåg det, var de huvudsakliga målen för Hans verksamhet”.

Tiden kommer utan tvekan att visa hur ‘Abdu’l-Bahás besök i Förenta staterna kan ha varit en avgörande händelse i landets historia; för det rörde vid andliga krafter, så viktiga för att förverkliga dess framstående försyn-bestämda roll i den slutgiltiga ordningen av världens angelägenheter – en möjlighet så upphöjd, så mycket större än det omfång som kunde ha uppenbarats för Amerikas grundare, hur härliga än de hopp de hade hyst eller föreställd sig för denna unika nation.

Källa: http://centenary.bahai.us/abdul-baha-america

Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (III av III)

Som jag skrev i mina tidigare artiklar I och II, så måste Förenta Nationernas Generalförsamling “upplivas” och dess resolutioner bli bindande.

Ska statlig suveränitet gå framför alla andra hänsyn? Ska ett medlemsland få blockera för FN:s utveckling`att hantera planeten jordens intressen – att skapa en fredligare värld?

FN måste få ett stärkare lagligt mandat – både att genomföra och med auktoritet (inom ett begränsat område).

Jag kan tänka mig att många är rädda för en världsregering och inte vill underordna sig en internationell institution - om den inte är representativ.

För att stärka Generalförsamlingen är det fem praktiska mått och steg som kan leda oss mot en ny världsordning. Detta kommer att förbättra Förenta Nationernas allmänna rykte och vara grundläggande för en långsiktig och hållbar utveckling:

• Höjande av minimikraven för medlemskap
• Utnämnande av en kommission som ska studera nationsgränser
• Sökande efter nya ekonomiska arrangemang
• Förbinda sig till ett universellt hjälpspråk och ett gemensamt skriftspråk
• Undersöka möjlighete4n till en enda internationell valuta

Detta var några av Internationella Bahá’í-samfundets bidrag – ett uttalande med anledning av Förenta Nationernas femtiårsdag 1996.

Budskapet gäller än i dag. Jag kommer att ta upp flera av dessa viktiga pusselbitar – som måste passa in, för att världen ska bli vackrare, bättre, fungerande och med ett bra ledarskap.

Följ med på Ny Visions blogg.

Källa:

En vändpunkt för alla Nationer, Bahá’í-förlaget AB

Internationella politiska organisationer måste bli mindre byråkratiska

Nästa års världstoppmöte 4-6 juni 2012 i Rio verkar bli framflyttat då Drottning Elisabeth av England, 60 års markering (hon har suttit 60 år vid tronen) har första prioritet. Mötet, där regeringschefer och ledare skulle träffas 20 år efter det första världstoppmötet, FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro  (“Rio+20"). Detta skriver engelska The Guardian.

Det är OK – dålig planering den här gången. Arrangörerna hittar säkert ett nytt passande datum.

Det viktiga är att så många som möjligt av världens ledare deltar, då de nu måste hitta nya strukturer för hur den globala världen kan styras. Detta som en grundläggande ändring av dagens system och även praktiskt: ansvar för beslutsfattande måste ske på lämpliga nivån, för att minska överdrivet centralisering och byråkrati.

Det är en balans – att hitta lämpliga beslutsnivån – och en stor utmaning för världens ledare. Decentralisering av beslut är något som är inbyggd i styrandets konst. 

Det viktigaste är att internationella organisationer tar ett globalt ägarskap och samordnar ledningsfrågor, men de bör ges större auktoritet att handla – endast när länder inte kan handla själv för att skapa ordning. Alla andra frågor måste lösas nationellt, regionalt eller lokalt.

Den nya världsordningen kräver mindre byråkrati och mera effektivt ledarskap. Mycket är kvar – och vi måste skapa förutsättningar för det nya, det vill säga ta reda på vad som krävs, nya impulser, nya visionen och ha mod.

Det kommer att kräva mod av våra ledare i framtiden att stå upp för helt nya tankar och idéer för att skapa en bättre värld.

 

Inspiration till denna artikeln:

- En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

Framväxten av en internationell ordning

Hur länge ska nationalstaten få vara i centrum? Hur länge ska dagens syn på nationalstaten vara en bromskloss för planetens utveckling? Fortfarande är nationalismen i centrum, och detta blockerar för ett vidsynt tänkande bland världens ledare. Vi måste få en grundläggande och ny syn på den internationella ordningen där alla världens länder länkas samman i en integrationsprocess.

Det har hållits internationella möten på möten på möten på möten (till exempel Världstoppmöte för barn, 1990, FN-konferens för miljö och utveckling 1992, Världskonferensen om mänskliga rättigheter 1993, Världstoppmötet om social utveckling och Millennietoppmötet 2000 där 147 stats- och regeringschefers och totalt 191 nationer tog upp sin oro inför framtiden.

Ett omfattande deltagande av gräsrot- och medborgarorganisationer har bevakat dessa möten – och kommer att fortsätta bevaka kommande toppmöten. Bevakningen har varit en nyckel för att väcka världens samvete – och har faktiskt skapat nya möjligheter – med insikter som världens ledare inte hade.

Världens sociala, ekonomiska och politiska strukturer har i verkligheten formats av gräsrotrörelsernas engagemang på världstoppmöten de senaste 20-30 åren. Denna växelverkan har samtidigt gett toppmöten legitimitet – själv om inte alla resultat blev uppnått.

För att komma vidare måste de nästa toppmöten få stöd av så många länder, myndigheter, storföretag, internationella organisationer och gräsrotrörelsen som möjligt – det försäkrar världens folks och nationers goda vilja.

Jag menar inte att vi därmed ska gå mot en överdriven centralisering där det bildas oönskade byråkratiska hinder. Nej, vi behöver nye strukturer för global och planetarisk styrelse – både praktiskt och principiellt. Beslutsfattande måste ske på lämpliga nivåer.

Visionen om en ny världsordning baserad på fredliga och rättvisa principer måste styra nästa etapp – och inspirera de nästa toppmöten.

Vi kan alla hjälpa till när vi bistår våra gräsrotorganisationer att peka på behoven för världens utveckling och process – en internationell ordning…

Och du – jag är inte emot nationalstaten, endast tankespöket, som är ett hinder för utvecklingen till världens bästa.

Vad är utveckling och framåtskridande i en global värld?

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) beskrev att Västerlandet såväl som Österlandet har “inbillat sig själva att de nått framgångens och förmågans högsta topp, fast de i verkligheten hade nått en bottendjup av ansvarslöshet och helt berövat sig Guds ynnest rika gåvor.” Detta var en tid (ca. mellan 1910-1920) för andligt mogenhet. Men lite anade den tidens folk vilka utmaningar och bekymmersamma situationer de skulle möta.

‘Abdu’l-Bahá beskriver en tid då civilisationen speglade Kristi troslära och inspirerade den tidige kyrkans religiösa väsen. (1). Denna tiden var under kejsar Konstantins livstid. En kort tidsperiod som var upplyst andligen. Goda gärningar och initiativ medförde upprättandet av sjukhus, fattighus och barmhärtighetsinrättningar.

Kejsar Konstantin var den första att förse det romerska imperiet med ett allmänt sjukhus – han verkade för Kristi sak. Men med tiden blev situationen mörkare och kyrkans stora intresse för riter och dogmer – än en iakttagande av en moralisk hållning - påverkade den mörka medeltiden.

Processen att bygga upp en västlig civilisation möttes av starkt motstånd och såväl idémässigt och praktiskt motsatte kyrkan sig allt framåtskridande. George Townsend skriver i sin bok Kristus och Bahá’u’lláh att “ända sedan tiden före Muhammeds framträdande hade kyrkan varit emot vetenskapens väsen såväl som forskning och logik. Muhammed hade undervisat i och uppmuntrat vetenskap, kunskap och förnuft. Eftersom kyrkan inte ville mjukna i sitt motstånd fann den sig själ mer och mer främmande inför mänskligt framåtskridande.” 1) 

Västerlandets civilisation, som framsprungit ur islams intryck på kristenheten, växte ut till en enorm, mer och mer omfattande materiell makt och blev en världslig rörelse och världsligt sinnade människor skaffade sig kontroll och behöll kontrollen. Kyrkan blev i opposition till den framåtskridande rörelse som skapade ett levande och aktivt Europa.

Det samme hände i islam – som utvecklade sig till en politisk organisation som aktivt emotsatte sig utveckling och framåtskridande – något som är helt emot Muhammeds grundläggande filosofi om tron som ett verktyg för förnuft, tankekraft och civilisationsskapande.

Sverre Holmsen skriver i sin bok De Upplysta Horisonterna att “livets lag är utveckling och framåtskridanden. Men varje gång sanningen tar ett nytt steg framåt möter den oförståelse och våldsamma angrepp. Utan att undersöka talar människorna med förakt om den förnyade sanningen och den nya åsikten, som ofta måste vänta länge, innan den kan slå igenom. Och ju längre den progressiva sanningen, den reformerande – revolutionerande tanken måste vänta, desto större brukar katastroferna bli: korruption, krig, svält och revolt i atmosfär av hat, blod och tårar”. (2)

Det är många som ser att världen har nått kokpunkten och vi står nu inför två ödesdigra val:

a) en världsfederation – en förenad värld, befriad från okunnighet, baserad på rättvisa, enhet och andliga principer

b) splittring och kaos i okunnighetens träskmark

 

Bahá’í-uppfattningen om en en ny världsordning definieras i följande termer: någon form av global stat behöver utvecklas, till vars förmån alla världens nationer frivilligt skall ha avstått varje anspråk på att föra krig, vissa rättigheter att ålägga skatt och alla rättigheter att vidmakthålla en krigsmakt utom i syfte att upprätthålla inre ordning inom sina respektive riken. En sådan stat måste komma att inom sitt system inbegripa ett internationellt verkställande organ i stånd att upprätthålla en högsta och obestridbar auktoritet över varje motspänstig medlem av samväldet; ett världsparlament vars medlemmar skall väljas av befolkningen i respektive länder och vars val skall bekräftas av respektive regeringar; och en högsta domstol vars domslut kommer att ha bindande verkan även i sådana fall där de berörda parterna inte frivilligt samtycker till att låta sitt fall tas upp till behandling av denna.” (3)

 

1) George Townsend, Kristus och Bahá’u’lláh som du kan få från Bahá’í-förlaget AB.

2) Sverre Holmsen, De upplysta horisonterna, Google Books.

3) En vändpunkt för alla nationer, Google Books.

Stora utmaningar för världen i dag

Det tjugonde århundradet är den mest kritiska perioden för mänskligheten. Det är en integrationsperiod där vi rör oss mot helt nya samhällsklimat, en period som lägger grunden för en ny global tid, planetens Gyllene tidsålder.

Shoghi Effendi (1897-1957), Beskyddaren av bahá'í-tron visar till att denna integrationsprocessen är tvåfaldig – där den första är integrerande och skapande, medan den andra är ödeläggande och katastrofal i sin påverkan. Integrationsprocessen består dessa två element – som varje i sin form leder till det ultimata målet – världsfred. Den ena processen leder till ett förstadium av fred (en social, materiell och politisk fred), medan den andra vill etablera den största freden.

Shoghi Effendi (1897-1957)
beskriver integrationsprocesserna
världen står inför...

Bahá'í-trons litteratur visar till Den mindre fred och Den största fred. Den mindre fred är en konsekvens av världsledarnas handlingar (genom fasansfulla och smärtsamma erfarenheter) under det tjugonde århundradet, i en värld av av "glokala" grannar, via avancerad vetenskap, men andligt desorienterad.

Världsledarna skapade Nationernas Förbund och Förenade Nationerna som ett medel att uppnå en ny världsordning. Kursen är satt, men vi är än inte i mål.

Den största fred vill komma som resultatet av förandligandet av planeten, en transformation av människorna som lever efter Guds senaste Budbärares principer. Bahá'íer sprider detta budskapet över hela världen.

Det är revolutionära dimensioner i denna integrations- och transformationsperiod. Shoghi Effendi visar till att det är omöjligt att lösa de globala problemen genom vanlig diplomati eller traditionell utbildning. (1)

Följ med på Ny Vision för fortsättningen...

(1) Shoghi Effendi, The World Order of Bahá'u'lláh, p. 45.

En ny världsordning, II av II

Foto: flickr.com - DonkeyHotey

Som jag tog upp i artikel I vill grunden för en ny världsordning vara att mänskligheten är mogen att ta det ansvaret som är nödvändigt för att föra fram en världscivilisation. Dessutom måste de andliga egenskaper, dygderna, spela en stor roll för människorna i den framtida världsordningen. Religionen vill nydanas och man inser att alla religioner kommer från samma källa – en Skapande Gud. Den nya världsordningen kräver att människorna är förenade – då kan jordens resurser och tillgångar fördelas rättvist och förädlas till nytta för alla planetens invånare.

Men – vad kan vi människor göra i dag för att påskynda processen om en fredligare värld, en ny världscivilisation, en ny världsordning?

En ny världsordning låter hotfullt, och det finns inga begrepp eller visioner som beskriver en framtid där jordens folk är förenade, samarbetar och utvecklar jordens alla resurser, i en anda av tjänande.

Det vi i dag kan göra för att förbereda övergången till en ny tidsålder är i grunden enkelt, och kan definieras i fyra olika aktiviteter:

• Utbilda barnen, nästa generation

• Andaktsfull närmande till världens utmaningar

• Studera bahá'í-skrifterna

• Inte förlora hoppet

Barnen är framtiden. Förskolor och undervisningsinstitutioner måste lära ut temat att världen är en planet och att vi alla på samma jord måste samarbeta. Att lära barnen om olika kulturer, och arbeta med varandra, respektera varandra och plantera i deras hjärtan tanken om världsmedborgarskap, att jorden är endast ett land och mänsklighetens dess invånare, enhet och enighet, samarbetslekar och kärlek för varandra är något föräldrar och skolsystemen måste öka fokus på.

Lokala, regionala, nationella och globala utmaningar står i kö framför oss. Alla är beroende av varandra. Det vi gör lokalt kan påverka en hel värld. Men det gäller att närma sig problemområden med en andaktsfull attityd. Konsultation i stället för konfrontation måste råda. Att egoistisk hålla fast vid sina meningar som inte leder till framgång för mänskligheten är fel. Men med hjälp av böner, tysta andaktsstunder i vardagen och även på jobben kan människor få insikt för att kreativt lösa stora mysterier, upptäcka nya rön och se lösningen på problemområden man tidigare inte klarade av.

För dig som verkligen vill sätta sig in i visionen för en fredligare värld, tankar om hur ett framtida världssamhälle ska organiseras och utvecklas är det bra att studera Bahá'u'lláhs, 'Abdu'l-Bahás och Shoghi Effendis skrifter. De tar upp många aspekter för hur en ny tidsepok kan administreras lokalt, regionalt, nationellt och internationellt, hur planetens naturtillgångar kan fördelas rättvist och hur ett rättvist samhälle, där alla länder, nationer, myndigheter, företag och organisationer kan fungera, samverka och mänskligheten frodas på ett helt annat nivå en vi kan tänka oss i dag.

Förlora inte hoppet om att mänskligheten kan ändras, att de destruktiva tankeprocesser som inpräntas i oss dagligen via massmedia, de som säger att hoppet är ute, att mänskligheten kommer att döda sig själv via revolutioner, sjukdomar och ekonomiska kollaps, eller att världsfred inte är möjligt.

Världsfred är möjligt, men det krävs flera som tror på det...

Sann civilisation II av III

Foto: Museum of Civilization, Ceiling Detail, flickr.com

Varför har inte våra ledare upprättat den största freden, källan till fred och välfärd för hela mänskligheten? Vad är det som har förmörkat deras hjärtan och varför har de inte svarat på Bahá’u’lláhs och 'Abdu'l-Bahás uppmaningar att skapa en bättre värld – en framtid där människorna bidrar till planetens framtid med sina talanger, sina mänskliga resurser, sin kreativitet och förmågor?

Bahá'u'lláh (själv en fånge och landsförvisad i det Osmanska under perioden 1853-1892) hänvänder sig direkt till jordens härskare, han frågar dem direkt "Varför har ni fördunklat Solens strålglans och gjort så att den upphört att sprida sitt sken? Lyssna till rådet som givits er av den Högstes Penna, så att måhända både ni och de fattiga kan finna ro och fred. Vi bönfaller Gud att bistå jordens konungar att upprätta fred på jorden", och "Vi ser er årligen öka era utgifter och lägga denna börda på era undersåtar. … Ert folk är era rikedomar. Tag er i akt så att er maktutövning inte bryter mot Guds bud och att ni inte lämnar era skyddslingar i rövares händer. Ni härskar genom dem, ni lever på deras tillgångar och ni gör erövringar med deras hjälp. Dock, hur ringaktande betraktar ni dem inte! Så underligt, så synnerligen underligt!" (1)

Det är verkligen underligt – som Bahá'u'lláh säger i dessa brev till världens regenter på 1860-1870-talet. Han säger även något viktigt "När ni nu har tillbakavisat den Största freden, håll då fast vid denna, den Mindre freden, så att ni möjligen i någon mån förbättrar era egna villkor och era undersåtars." (2)

Detta visar att regenterna på 1860-1870-talet och framöver inte var intresserad i Bahá'u'lláhs budskap. Han erbjöd dem i sina brev och appeller den Största freden, men det kunde inte falla dem in att samarbeta, ej mindre föreställa sig en värld där de fick dela makten med andra härskare. Jag antar att de var så hovmodiga och giriga att de inte kunde föreställa sig att en fånge i det Osmanska riket hade något att erbjuda – en fredlig värld?

Nu är det alltså den Mindre freden som regenterna har att förhålla sig till. Detta innebär att den Största freden ligger långt framme, och mänskligheten måste gå igenom en turbulent tid (vi har gått genom en turbulent tid sedan Bábs och Bahá'u'lláhs tid på mitten av 1800-talet) och det tar tid för det andliga ljuset att släppa in i människornas sinnen och hjärtan. Men arbetet för den Största freden är påbörjat och miljontals människor i byar, små samhällen och städer arbetar för att sprida ljuset – utan härskarnas och ledarnas hjälp.

(1) och (2) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 119, s. 193

Sann civilisation I av III

'Abdu'l-Bahá säger att "sann civilisation kommer att utveckla sin fana mitt i världens hjärta så snart ett visst antal av dess framstående och ädla härskare – de strålande exemplen på hängivenhet och beslutsamhet – för hela mänsklighetens väl och lycka, kommer att träda fram med fast beslutsamhet och klar blick för att upprätta den universella fredens sak. De måste göra fredens sak till föremål för allmän rådplägning och med alla tillgängliga medel söka upprätta en union av världens nationer. De måste sluta ett bindande avtal och etablera ett förbund vars stadganden skall vara sunda, okränkbara och slutgiltiga. De måste kungöra det för hela världen och ernå hela människosläktets godkännande härför. Detta enastående och ädla företag – den verkliga källan till fred och välfärd för hela världen – bör betraktas som heligt av alla som bor på jorden." (*)

Mänskligheten har sett två stora försök på detta – Nationernas förbund efter 1:a världskriget och Förenta Nationerna efter 2:a världskriget. Förenta Nationerna är så långt ett av de största fredsprojekt, men har inte lyckats att införa den universella freden som 'Abdu'l-Bahá talade om redan 1875. Jag ska se lite närmare på vilka möjligheter som finns framför oss och varför ledarna (ädla härskare) inte har upprättat den universella fredens sak i de nästa artiklarna på Ny Vision.

(*) Källa The Secret of Divine Civilization var en avhandling skrivet av 'Abdu'l-Bahá till myndigheterna i Iran. Texten blev litograferad 1882 i Bombay och den första engelska översättningen publicerat i London, 1910. Delar av texten finns i Kallelse till Nationerna av Shogi Effendi.

Tvillingprocesserna i världen

Foto: Standing Up - Flickr.com

Vadå tvillingprocesser? Jo - i världen finns två stora processer. Den ena är sammanbrottet för de gamla institutionerna på den ena sidan och för det andra så blomstrar nu nya tankesätt upp. Detta är en rörelse som har skett de senaste hundra åren - en rörelse som Universella rättvisans hus beskriver som "rörelsen mänsklighetens ständige ökande ömsesidiga beroende och integration".

Vilka är sammanbrottet i de gamla institutionerna? Sammanbrottet ses i politiska tillkortakommanden, ekonomiska kollapser, religiös fanatism och en materiell kultur där människorna befinner sig utan vägledning.

Vi ser att världens finansiella marknader smälter samman och vi förstår mänsklighetens ömsesidiga beroende av jordens resurser. Vetenskapen ser en sammanhängande biosfär där allt liv är beroende av global samordning. Vi ser att många nationer anstränger sig för att ta fram ett världsomspännande politisk system som kan ge en varaktig fred, rättvisa på jorden. Två stora försök är Nationernas Förbund och Förenade Nationerna.

Detta visar att mänskligheten har en förmåga att handla på förenat front när det gäller hälsovård, jordbruk, utbildning, miljö och välfärd.

Mycket arbete står kvar. Följ därför med på denna bloggen så försöker jag ta upp spännande ämnen.

Sagt om Bahá'u'lláh 1

Alla religioners profeter förhärligas

Han kommer för att göra kristna till bättre kristna, muslimer till verkliga muslimer, för att göra alla människor trogna den ande som inspirerade deras profeter. Han uppfyller det löfte som gavs av alla dessa Guds sändebud, löftet om en mer lysande uppenbarelse som skulle framträda för att fullända och avsluta deras verk. Han ger en fullständigare förklaring till andliga sanningar är Hans föregångare och uppenbarar Guds vilja i fråga om alla de personliga och samhälleliga problem som möter oss i dagens värld.

En ny tro för en mognare mänsklighet


Han ger oss en universell tro anpassad till mänsklighetens mognad och världens behov i den nya tidsålder av världssamhörighet som nu träder fram. Det är inte nödvändigt att nedvärdera Jesus, Muhammed, Mose, Buddha, Zarathustra, Amitabha, Krishna, Abraham och alla andra budbärare för att upphöja Bahá'u'lláh. Vi måste hälsa Guds sanning välkommen varhelst vi ser den. Alla dessa stora Budbärare är alla lysande himlakroppar på samma gudomliga viljas himmel.

En ny världsordning för en bättre värld

Bahá'u'lláh erbjuder oss en allmängiltig lära, en fast grund på vilken nya och bättre samhällsförhållanden kan byggas. Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe ... Hela mänsklighetens enande präglar det skede som det mänskliga samhället närmar sig. Upprättandet av ett världssamhälle, en universell stat som bygger på rättvisa, vetenskap och Guds religion, där fred råder och varje människa är världsmedborgare fri och uppmuntrad att söka sin bestämmelse, kännetecknar det kommande stadiet i den oerhörda utvecklingen av människans kollektiva liv på denna planet. (John. E. Esselmont och 'Abdúl-Bahá cirka 1919-1920)