Nationernas enhet

Jag fortsätter min serie artiklar baserade på ‘Abdu’l-Bahás dokument ”Enighetens sju ljus” (1) från 1906.

När vi ser på etablerandet av enhet och enighet i världen – är det fortfarande mycket cynism som råder. I dokumentet beskriver inte ’Abdu’l-Bahá någon form för diktatorisk global världsorgan med obegränsad auktoritet (som många människor uppriktigt fruktar). Bahá’í-synen är at världsenhet inte betyder övercentralisering och föreslår ett federativt system baserad på kollektiv säkerhet, med betoning på decentralisering och att varje medlemsstat kan kontrollera och reglera egna inre angelägenheter mot sitt lands befolkning.

‘Abdu’l-Bahá bekräftade detta i ett tal 2 juni 1912 i New York:

”Det är mycket tydligt att det i framtiden inte ska finnas någon centralisering bland världens länder, vare sig det är konstitutionella regeringar, republikanska eller av demokratiska former ... det vill säga, varje provins kommer att vara oberoende i sig, men en federal union vill tillvarata de olika oberoende staternas intressen... Att kasta åt sidan centralisering som främjar despotism är i dag nödvändigt. Detta kommer att vara produktivt för internationell fred. (2)

Ett annat område och faktor som påverkar och hindrar övergången mot en förening av mänskligheten är att regionala konflikter och inbördeskrig resulterar i försök till enhet – utan att beakta mänskliga rättigheter, olika etniska gruppers behov eller lyssna till kulturella organisationer och religiösa samfunds talan.

Detta betyder att behovet för enhet först måste starta på gräsrotsnivå, inom grannskap, kommuner och regioner för att garantera alla människors privilegier och rättigheter.

Enhet beaktas okritiskt som uniformitet – men bahá’í-synen påpekar helt klart enhet i mångfald och arbetar kontinuerligt för att öka insatsen inom detta område.

Följ med i fortsättning på Ny Vision!

Källa:

1) skrifter.bahai.se

2) ’Abdu’l-Bahá: Promulgation of Universal Peace (ogranskad översättning)

Lägg vikt på yngre ungdomars andliga utbildning

Om vi tänker på vägval för framtiden måste principer för social omvandling och förändring vara en integrerad del av alla insatser riktad mot yngre ungdomar. Men den största vikt måste läggas på deras andliga utbildning. Varför det? Jo – samhället är i stor grad “närsynt” när det gäller utbildning av barn och ungdomar. Det har funnits ett krav från myndigheterna att satsa mera på utbildning och mindre på krig – men tyvärr saknas det politisk vilja. Det verkliga värdet av utbildning uppskattas inte – speciellt inte värdet av en andlig utbildning.

De Heliga skrifterna säger en god del om vikten av utbildning för barn och yngre ungdomar. Men enligt bahá’í-förståelsen för utbildning, en värdegrund som baserar sig på olika kunskapsgrenar – så viktigt som det är – måste det motsvaras av en andlig utbildning som gör det möjligt för barn och yngre ungdom att ta till sig goda egenskaper (dygder).

Utbildning i moral och gott uppförande är faktiskt långt viktigare en teoretisk kunskap. Ett rent, trevligt och väluppfostrat barn är att föredra framför en busunge, oförskämd, otvättat, elak – även om barnet blev djupt insatt i alla vetenskaper och alla konstområden. Grunden till detta är att barnet som uppför sig väl – till trots för sin okunnighet - ger andra barn (och vuxna) fördelar. Ett obehärskat och dåligt uppförande barn är skadat och kan vara till skada för andra – själv om det är aldrig så kunskapsrikt. Om barnen tränas att vara både lärda, kunskapsrika och har goda egenskaper, är resultatet ljus på ljus.

Foto: media.bahai.org

En andlig utbildning av unga människor är inte endast önskvärt – det är av största viktigt. Och det studiecirkelmaterial bahá’íerna använder är avsedd att bygga kapacitet för just denna uppgift. Två av de fyra grundläggande aktiviteter som bahá’íer uppmuntras att delta i – relaterar till andlig utbildning.

Här vill jag påpeka att en andlig utbildning av barn och yngre ungdomar inte endast är de professionellas ensamma ansvar, det påvilar alla i samhället. Tänk om alla i världen såg att arbetet med andlig utbildning var deras uppgift. Tänk hur vår värld skulle se ut om barn och yngre ungdomar hade så många resurser för att utbilda och bemyndiga dem.

Källa till denna artikel: bahaiblog.net

Läs mera om dygder och goda egenskaper på dygder.se.

Val utan smutskastning eller konfetti?

Jag fortsätter min artikelserie om val, utifrån ett andligt perspektiv…

När man tänker på val, så förbinder de flesta oss det med politiska partier, kandidater, dyra valkampanjer, TV-debatter och att smutskasta motparten, flygblad och konfetti.

Bahá’í-val har inga politiska partier eller oberoende kandidater. I stället för debatter finns ett gemensamt samråd. Snarare än smutskastningskampanjer finns uppmuntran och vänskap. I stället för kampanjer, flygblad och konfetti hittar du böner, personlig eftertanke och meditation.

Deltagande i valet är en helig plikt, och att bli vald till ett Lokalt andligt råd anses vara en form av tjänande, i stället för en maktposition. De som väljs till ett Lokalt andligt (eller även ett Nationellt andligt råd) har inte högre ”rank” eller har en högre myndighet än de andra medlemmarna i samfundet. De är i verkligheten medlemmar som tillsammans utgör ett administrativt organ som har auktoritet att båda vägleda och tjäna samfundets behov.

“Principen och metoden för dessa val är lika överallt i bahá’í-världen. Kandidering får ej förekomma, utan den röstande nedskriver namnen på de 9, som han eller hon efter bön och meditation finner lämpligast, på valsedeln. Valet avgöres med relativ majoritet, det vill säga de nio med flest röster utgör rådet. Varje samfundsmedlem som fyllt 21 år är röstberättigad. Rådsmedlemmarna har inga privilegier eller auktoritet som enskilda personer. Det är endast som ett samlat administrativt organ som rådet – enligt Skriften – har sin utövande myndighet” (1).

>> Läs min tidigare artikel den 24 april på Ny Vision: val utan kandidater och kampanjer.

Källa:  

1) De Upplysta Horisonterna, s. 112 från books.google.se.

Val utan kandidater och kampanjer

Det är en stor kontrast mellan valprocedurer för organisationer, föreningar, myndigheter och offentliga institutioner och bahá’í-samfundet.

Lördag 21 april var det bahá’í-val världen över på medlemmar till omkring 10 000 lokala andliga råd. Ca 90 000 bahá’í-troende (vuxna över 21 år) var valbara.

Själv deltog jag i valet i mitt bahá’í-samfund. Det finns fyra saker som utmärker alla bahá’í-val:

• Inga kandidater
• Inget kampanjarbete
• Ingen diskussion eller nominering för vem som ska väljas
• Hemlig omröstning

Himmel och hav! Hur är det möjligt? Vi är ju så vana med dyra valkampanjer i mångmiljonersklassen (*), strider, propaganda, tvister, smutskastning och valsabotage. I mina kommande blogginlägg ska jag visa lite om hur det går till – utan konflikter och stridigheter.

 

Foto: första Lokala andliga rådet i Samoa, 1957. media.bahai.org

Bahá’í-tron har inga präster. I stället styrs dess organisationer av valda råd. På lokal nivå styrs det lokala bahá’í-samfundet av ett råd på 9 medlemmar. De väljs varje år den 21 april. I en atmosfär av bön och vördnad väljs nio medlemmar som bor inom samfundets geografiska område (ofta en kommun). Innan valet – och även på valdagen förs ingen valdiskussion – annat än praktiska valprocedurer.

Följ min serie blogginlägg på Ny Vision.

 

Källa: http://www.bahai.net/politics

(*) Regeringsalliansen satsade 20 miljoner kronor på sin gemensamma valkampanj 2010.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/valkampanjer-for-en-kvarts-miljard

Mot en ny världsordning

Bahá’íer förstår att de dramatiska förändringarna vi har bevittnat det senaste århundradet och som vi fortsätter att se – har inspirerats av en ny Guds Budbärare och påverkats av ljuset från en ny uppenbarelse från Gud.

För några år sedan kom frasen ”ny världsordning” plötsligt och dramatiskt in i världens gemensamma ordförråd.

År 1988 talade Sovjetunionens president Michail Gorbatjov i FN om behovet av att söka efter en ”universell mänsklig konsensus” som tar mänskligheten mot en ”ny världsordning”. År 1990 använde USA:s president George Bush denna term för att beskriva den nya nivån av kalla krigets samarbete mellan nationerna – och speciellt om FN:s åtgärder mot aggressionen i Persiska viken.

Michail Gorbatjov – foto: wikipedia.se

Sedan dess har termen använts och fått utbredning då akademiker, journalister och världsledare har tagit upp ämnet. Begreppet ny världsordning har kommit att formulera diskussionen om hur nästa steg i vår planets sociala och politiska liv bäst kan organiseras.

För nuvarande tror jag att diskussionen kring en ny världsordning endast förblir på diskussionsbordet - men detta är bara början, och detaljerna gissar man bara på…

Bahá’íer förstår uttrycket ”ny världsordning” som något speciellt och med tydlig innebörd. För mera än 120 år sedan använde Bahá’u’lláh termen för att kategorisera en framtida serie betydelsefulla förändringar i världens politiska, sociala och religiösa liv. ”Tecknen på överhängande omvälvningar och kaos kan nu urskiljas, eftersom den rådande ordningen förefaller vara beklagligt undermålig”, skrev Han. ”Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe.” (1)

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

1. Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 168 från Bahá’í-förlaget AB

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Hur kan vi etablera en universell fred?

Detta var en av de första frågorna ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) fick av journalister när han i början av april 1912 steg i land i New York, Amerika. ‘Abdu’l-Bahá, bahá’í-trons ledare, var inviterad av amerikanska bahá’íer, kyrkor, samfund, föreningar, organisationer och fredskongresser. ‘Abdu’l-Bahá beskrev under båtresan från Alexandria, Egypten, syftet med resan till en journalist: “jag reser till Amerika på invitation från fredskongresser, därför att de grundläggande principen för bahá’í-tron är universell fred, mänsklighetens enhet och jämlikhet mellan kvinnor och män. Då detta är en tidsålder för ljus och mysteriernas århundrade kommer det storslagna ändamålet säkerligen erkännas och denna mäktiga saken med säkerhet att omfamna Öst och Väst.”

Han berättade för journalisterna att han hade rest till Paris och London och hade nu kommit till Amerika för att möta de som söker universell fred. Hans hopp var att fredsorganisationerna i Amerika skulle leda vägen och befrämja fredssaken.

Journalisterna frågade “hur kan universell fred åstadkommas?”. ‘Abdu’l-Bahá svarade: “Förverkligandet kommer genom attraktion och stöd från den allmänna opinionen. I dag är universell fred panacea (patentlösningen) för allt mänskligt liv.”

Fortfarande nyfikna, frågade journalisterna “vad är dessa världens motgångar och sjukdomar?”. Han svarade: “En av dessa sjukdomar är mänsklighetens rastlöshet och missnöje under oket av världens regeringars krigsutgifter. Vad människan tjänar under hårt arbete tas från dem av myndigheterna och spenderas för krigsändamål. Varje dag ökar dessa utgifter. På så sätt ökas belastningen på människorna och blir olidliga och provningarna blir mera och mera alvarliga. Detta är en av de stora sjukdomarna i dag. Vilka stora provningar är det inte i länder som Italia och Turkiet i dessa dagar! Fäder får höra om sina söners död och sönerna är smärtsamt plågad över nyheterna om sina döda fäder. Vilka städer som läggs i ruiner och vilka framgångsrika förmögenheter kastas inte åt vinden! Motgiftet för denna stora sjukdomen är världsfred, som är källan till universell sinneslugn.”

Därefter frågade de: “Är det inte möjligt att fred blir orsaken till problem och att krig betyder framsteg?”. ‘Abdu’l-Bahá svarade: “Nej. Det är i dag krig som är orsaken till alla problem. Om alla ville lägga ner sina vapen skulle de bli fria från alla svårigheter och allt elände skulle ändras till lättnad och bättre levnadsvillkor. Men, detta kan endast ske genom utbildning och utveckling av människornas tankar och idéer.”

 

Foto: centenary.bahai.us: Persisk apostel förutser krig i Europa

Bahá’i-tron ger en ny vision

Bahá’í-tron är den yngsta av världsreligionerna, efter kristendomen den geografiskt mest spridda religionen i världen (Encyclopedia Britannica, 1986) och med litteratur översatt till över 800 språk. Märkligt då att denna världsvida religion ännu är så pass okänd, åtminstone i Sverige. I många länder (i Asien, Afrika och Sydamerika) är dock bahá’í ett välkänt begrepp för många människor.

Bahá’í är ingen sekt av islam, lika lite som kristendomen är en judisk sekt. Man kan säga att bahá’í står i samma relation till islam som kristendomen gör till judendomen.

Bahá’í-tron föddes på shía-muslimskt territorium i det gamla Persien (Iran) 1844, en tid då många väntade på en utlovad Gudsprofet, inte bara inom islam och kristendomen utan även inom de andra världsreligionerna. Några exempel: zoroastrierna väntade på Shah Bahram, världsfrälsaren, judarna på Härskarornas Herre som skulle komma och samla Israels barn från alla jordens länder, de kristna liksom många sunni-muslimer väntade på Kristi återkomst och de flesta shía-muslimer väntade på den tolfte imamens återkomst (Muhammad talade om ”den stora kungörelsens dag”). Särskilt stor var denna förväntan år 1260 e. H, ett profetiskt år inom islam, som sammanfaller med 1844 i den kristna tideräkningen. I Indien fanns på liknande sätt vid denna tid en förväntan hos många hinduer på Krishnas återkomst (den tionde avataren) och hos buddhisterna på den femte Buddha, ”den Universelle förbrödraren”.

Den 23 maj 1844 framträdde i staden Shiráz i södra Persien en ung man, en ättling till profeten Muhammad, senare känd som Báb (”Porten”), och kungjorde det snara framträdandet av den utlovade Gudsuppenbarare som skulle leda mänskligheten fram till fred och försoning och därmed inleda en nya era i mänsklighetens historia. Denne var Bahá’u’lláh (”Guds Härlighet”), prins av Núr, som också blev en av Bábs lärjungar. Báb (som i egenskap av förelöpare kan jämföras med Johannes Döparen) avrättades genom det muslimska prästerskapets påbud i Tábriz 1850. Kort därpå inleddes ett kallblodigt avrättande av drygt 20 000 av hans efterföljare, även kvinnor och barn. Bahá’u’lláh fängslades i en underjordisk håla i tre månader i väntan på avrättning, men räddades till livet genom en rysk diplomats påtryckningar mot de styrande.

Regeringen dömde honom därefter till livstids exil. Hans fångenskap och märkliga förvisningväg förde honom via Irak och Turkiet till Palestina i det Ottomanska imperiets utkant. Det var i Baghdad, 1863, som Bahá’u’lláh klargjorde att han var den Utlovade, som Báb förutsagt. Från den tiden uppstod ordet bahá’í och de flesta av Bábs anhängare erkände Bahá’u’lláh som den av Báb utlovade, och blev därmed de första bahá’íerna. Från sitt fängelse i Adrianopel och ‘Akká sände Bahá’u’lláh brev till världens härskare och andliga ledare och kungjorde sitt uppdrag och gav riktlinjerna för social rättvisa, fred och kollektiv säkerhet. Hans son ‘Abdu’l-Bahá (”Ljusets tjänare”) frigavs ur fångenskapen 1908 och reste 1911 till Europa och Amerika och förkunnade sin fars budskap.

Under sin 40-åriga landsförvisning uppenbarade Bahá’u’lláh hundratals volymer skrifter, som utgör grunden till bahá’í-läran. En utgångspunkt är att människan inte kan lära känna Gud, det ofattbara mysteriet, annat än genom hans uppenbarare, de stora profeterna (d.v.s. religionsgrundarna som Krishna, Buddha, Moses, Kristus, Muhammad, Báb, Bahá’u’lláh). Dessa framträder i varje tidsålder för att förnya kärleksbudskapet och de eviga andliga principerna samt ge de nya sociala påbud som fordras i ett ständigt föränderligt och framåtskridande samhälle. De sociala läror som Bahá’u’lláh gav kunde inte ges av tidigare profeter eftersom tiden inte var mogen för dessa. Religionerna utgör i grunden en enda religion, de har bara kommit i olika tidsepoker och har olika namn, men syftet är detsamma: att fostra människor andligt och att skapa harmoni, rättvisa och ordning i samhället. Bahá’u’lláhs världsordning syftar till att förverkliga mänsklighetens enhet – andligen och socialt.

Jobb med innehåll

Vi har aldrig i hela mänsklighetens historia haft det bättre materiellt sett; aldrig haft så korta arbetsdagar och aldrig levt så länge. Ändå har många känslan att pressen är för hög och att man inte orkar.

Om man ser jobben enbart som ett sätt att tjäna pengar, dvs. sälja sin tid för pengar, då blir det lätt så att man gör det som man är anställd för och ingenting mer. Man ser att det finns mer att göra och blir irriterad över det, men 'det är inte min uppgift'.

En sådan syn på jobb är ganska kall, smal och ganska tom. Att jobba kan vara mer än så, det kan vara en del av en själv. Till exempel hur den enkla spårvagnkonduktören i Bryssel i en berättelse av Ruhiyyih Khanum* jobbade. Han såg inte sitt jobb som att enbart kontrollera och klippa biljetterna, det han var anställd för. Han såg sin spårvagn som sitt eget hem och resenärerna som sina gäster. Han hjälpte de gamla att kliva på och av och bjöd en hjälpande hand med barnvagnar och tungt bagage. Han gjorde allt detta med glädje utan att ens tänka på det. För många resenärer var denne konduktör en ljuspunkt i deras dag.

Om man ser jobbet som en del av sig själv och som ett sätt att tjäna mänskligheten och därmed Gud, blir det mycket större och mer glädjefyllt. Man blir alltid gladare av att ge än av att få, det känner alla till. Om man ger sig själv genom jobbet då blir jobbet i sig tillfredställande bara för att man ger. Det är en helt annorlunda känsla än att bara dra sig genom timmarna från rast till rast bara för att man måste.

Arbete i en anda av en vilja att tjäna andra och göra dem glada är tillbedjan säger ‘Abdu’l-Bahá*, det vill säga likvärdigt med att be. Med arbete menas inte enbart ett avlönat arbete, det kan likaväl vara att ta hand om hem och familj, frivilligarbete eller någon tjänande sysselsättning som pensionär.

De flesta om inte alla religioner lär att man tjänar Gud när man tjänar Hans skapelser. Det är meningen att vi ska ta hand om varandra på bästa sätt. Detta betyder att man försöker göra ett bra jobb inklusive det lilla extra. Det har ingen betydelse vad man har för jobb, är man bankdirektör försöker man ta hand om folks pengar på bästa sätt, är man gatsopare lämnar man snygga gator bakom sig och när man är sjuksköterska sätter man patienten i centrum och ger dem lite extra värme vilket de så behöver för att tillfriskna snabbare.

Citat:

O, Min tjänare! De bästa bland människor är de som förtjänar sitt levebröd genom sin kallelse och ger ut för sig själva och för de sina i kärlek till Gud, alla världars Herre. (Bahá’u’lláh i 'Förborgade Ord')

*‘Abdu’l-Bahá (1844-1921): Bahá’u’lláhs (bahá’í-trons grundare) äldste son och bahá’í-trons uttolkare efter Dennes bortgång

* Ruhiyyih Khanum (1910-2000): född Mary Maxwell, fru till Shoghi Effendi, Bahá’u’lláhs sonsonsdotterson. Hon var hans sekreterare och hon har skrivit ett antal böcker.

Denna artikel är tidigare publicerad i Hallands Nyheter 2012-02-11 av Margo Åkermark.

Religion, Gud, Profet, vad är innebörden i dessa ord?

Idag tycks det gå bra att kalla vad som helst för religion. Den verkliga betydelsen av ordet religion tycks ha gått förlorad.

Ordet religion kommer från det latinska religio vilket betyder vördnad, medvetande och enligt Lucretius av det latinska ligare – sammanbinda, återbinda. Min tolkning är då att ordet religion betyder återförening med Gud eftersom det används i samband med Gud och hans profeter.

Ett obestridligt bevis för Guds existens är att människan inte har skapat sig själv. Guds innersta väsen är obegripligt för det mänskliga förståndet, emedan det begränsade förnuftet inte kan uppfatta detta obegränsade Mysterium. Gud innefattar allt: Han kan inte omfattas. Det som innefattar är överlägset det som innefattas. Det hela är större än dess delar.

Saker som människan förstår, kan inte vara utanför hennes fattningsförmåga, så därför är det omöjligt för människans hjärta att fatta karaktären hos Guds majestät. Gud kan endast kännas igen genom Hans profeter. Guds verklighet är inte materiellt utan andligt.

Foto: flickr.von josh.ev9

Det finns två sorters mänsklig insikt. Den ena är förnimbar genom sinnena: ögonen, öronen, lukt- känsel- och smakförnimmelse som kallas konkret. Den andra arten mänsklig insikt är andlig verklighet. Till exempel är förståndets kraft inte kroppsligt. Tvärtom, ingen av människans inre förmågor är föremål utan är intelligibla verklighet. Så är kärlek en andlig och ingen konkret verklighet, likaså är värme, ljus, elektricitet och magnetism intelligibla verkligheter.

För att människan skall förstå Guds andliga budskap, krävs det materiella symboler, som förmedlas till oss genom profeterna. Guds manifestationer är förbindelselänken mellan Gud och människan genom den helige Ande. Det är Guds ande som ingjuts i profeterna som i sin tur förmedlar den till oss i form av Guds ord och vilja.

Alla heliga böcker förmedlar andliga verkligheter genom materiella symboler. Men eftersom man inte har förstått detta utan de tolkas bokstavligen har det uppstått schism i varje religion och det har bildats otaliga sekter i varje religion. Vår senaste profet Bahá’u’lláh har därför gett oss verktyget genom sin son ’Abdu’l-Bahá som är den ende att få tolka faderns budskap och därmed förhindras feltolkning av de heliga skrifterna.

’Abdu’l-Bahá, ”Beantwortete Fragen”, (”Some Answered Questions”)
Ogranskad översättning