Alla skapade varelser har sin nivå eller högsta punkt av mogenhet. Mogenhetstiden i träets värld inträffar när det frambär sina frukter. Djuret uppnår sin mogenhet och fulländning när det är fullvuxen, och i människans värld uppnås mogenhet när ljuset av dess intelligens är i sin största kraft och utveckling.
Detta blogginlägget bygger på en artikel om moralisk utveckling på info.bahai.org.
Det som var passande människans behov under dess tidiga historia kan inte bemöta kraven som ställs i dag: en period av nymodigheter och konsumtion. Mänskligheten har utvecklats från dess tidigare begränsningar och förberedande utbildning och måste nu bli “helt fylld” av nya dygder och krafter, nya moraliska egenskaper och nya prestationsförmågor.
‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) säger att från religionens “grundval framlyser andlighetens strålglans, som är enighet, kärlek till Gud, kunskap om Gud, prisvärd moral och den mänskliga världens dygder. Bahá’u’lláh förnyade dessa mänskliga världens principer som vårens ankomst uppfriskar jorden och skänker nytt liv till alla materiella varelser.”
Bahá’íer ser historien som en framåtskridande civilisationsprocess, som är beroende av mänsklighetens kollektiva moral så väl som materiell utveckling. Vi står nu på steget till mogenhet och behöver nya dygder, en ny moralisk standard som passar denna tidsålder.
I boken Anföranden i Paris (2) beskriver ‘Abdu’l-Bahá hur “den alltälskande Guden skapade människan för att hon skulle utstråla det himmelska ljuset och upplysa världen genom sina ord, sina handlingar och sitt liv…”.
Källor:
- info.bahai.org
- Anföranden i Paris från Bahá’í-förlaget AB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar