2011-12-16

Vad är egentlig grunden för mänsklig kunskap – traditionerna? IV av V

‘Abdu’l-Bahá besökte Europa och USA under mera än nio månader 1911-1912. Han träffade då människor från alla samhällsskikt: journalister, präster, arbetare, vetenskapsfolk, kvinnosaksförespråkare, läkare, byråkrater, fattiga och rika. Han fick många frågor, och flera vetenskapsfolk var intresserade i att veta vad som är grunden för mänsklig kunskap.

‘Abdu’l-Bahá tar upp det tredje kriteriet traditionerna och berättar att teologerna ser traditioner som en korrekt väg och ett mått för att förstå grunden för mänsklig kunskap. Han förklarar dock att denna källa likaledes är otillförlitlig och ovärdig som orsakssamband.

Religiösa traditioner är berättelser och uppteckningar av förståelse och tolkningar i de Heliga böckerna. Men med vilka medel har denna förståelse, denna förtolkning kommit till stånd? Vid analys av mänskligt förnuft. När vi läsa Guds Heliga skrifter (från alla skriftreligioner) och med uppfattningsförmågan kan vi dana slutsatsen via förnuftet. Förnuftet är sinnet (Reason is mind). Om vi inte är utrustad med fullkommet förnuft, hur kan vi då begripa meningen i Guds ord?

bild(1)

Därför - som vi redan har förklarat - är mänsklig förnuft, i sin natur, begränsad och ofullkomlig i sina slutsatser. Förnuftet kan inte omsluta den högre Verkligheten själv, det oändliga Ordet.

Eftersom traditionernas källor och förtolkningar är mänskligt förnuft, och mänskligt förnuft är ofullkomligt, hur kan vi då vara bunden av vad förnuftet hittar av verklig kunskap?

I nästa blogginlägg beskriver jag det fjärde kriteriet för kunskap – nämligen ”inspiration”. Kan det vara en verklig källa till att förstå vad mänsklig kunskap är? Följ med…

Källor:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar