En kommande global civilisation måste bemöta diskriminering

Nationer och länder som ska bidra till en kommande global civilisation måste forma gemensamma normer och standarder och ta aktiva steg för att ta bort från sina lagar, traditioner och vanor alla former för diskriminering baserad på ras, nationalitet, etnicitet eller för den saks skuld diskriminering baserad på kön, religion, språk eller andra individuella karaktärsdrag eller val.

Medan ras, nationell eller etnisk ursprung kan vara en källa till stolthet och en bakgrund för positiv social utveckling, kan inte sådan särprägel vara grunden för nya former för separation eller överlägsenhet, oavsett hur raffinerad den är.

Bahá'í International Community, i sitt uttal till Durban-konferensen 2009 om rasism och mänsklighetens enhet säger än vidare att rättvisa måste vara det härskande princip för social organisation, något som måste bli ett mönster för myndigheter, internationella organ och icke-statliga organisationer – att bemöta ekonomisk orättvisa på alla nivån.

Läs artikeln i sin helhet på www.bic.org.

Mänsklighetens kollektiva enhet

Att förstå och uppfatta mänsklighetens kollektiva enhet kommer efter en historisk process där individen samlade sig till större och större grupper och enheter. Från klaner till stammar, till stadsstater och nationer, till unioner och federationer av stater är det nästa steget för mänskligheten att skapa en varierad och samtidig förenad global civilisation – där alla människor, befolkningsgrupper och kulturer är beståndsdelar av en enda organism: mänsklighetens i sig själv.

Bahá'í-tron talar om att mänsklighetens enhet betyder en organisk ändring av dagens samfundsstrukturer, en ändring världen tidigare inte har upplevt. Det betyder en rekonstruktion och demilitarisering av hela den civiliserade världen – en värld organiskt förenad i alla dess essentiella delar av sitt liv – sitt politiska maskineri, andliga strävan, dess handel och finansväsen, dess skrift och språk, men samtidigt med en oändligt mångfald av de nationella kännetecken för dess förbundna enheter.

Durban-konferensen 2009 där Bahá'í International Community skrev ett uttal om rasism och mänsklighetens enhet tar vidare upp att för att förstå mänsklighetens enhet betyder det att alla lagar, traditioner eller mentala konstruktioner som ger och tillåter överlägsna rättigheter eller privilegier till en grupp av mänskligheten över en annan, inte bara är moraliskt fel, men är fundamentalt i strid med de bästa intressen till även de som betraktar sig själva som överlägsna.

Läs artikeln i sin helhet på www.bic.org.

Rasism handlar inte om hudfärg – men om sinnelag

Manifestation mot rasism på Sergels torg, Stockholm, 20 september 2010. Foto flickr.com

Botemedel mot rasfördomar, främlingsfientlighet och intolerans måste först och främst bemöta de mentala illusioner som under tusental år har skapat falska begrepp av överlägsenhet och underlägsenhet bland människor. Detta skrev Bahá'í International Community i ett uttalande till konferensen "Durban Review Conference Against Racism, Racial Discrimination, Xenophobia and Related Inolerance" 2009.

Upphovet till intolerans är en felaktig idé att mänskligheten består av skilda raser, människor eller kastsystem, och att dessa undergrupper har olika intellektuella, moraliska, och/eller fysiska prestationsförmågor, något som rättfärdigar olika former för bemötande.

I verkligheten är mänskligheten en mänsklig ras. Vi är ett folk som befolkar en planet, en mänsklig familj förbundet i ett gemensamt öde och är "även som en själ".

Att inse denna sanning är motmedlet mot rasism, främlingsfientlighet och relaterad intolerans.

Principen om mänsklighetens enhet påverkar djupt människans ande och en ordentlig förståelse av detta faktum kan ta mänskligheten bortom den medelmåttiga uppfattningen om tolerans baserad på mångkulturalism.

Detta är inte endast ett sätt att tala om ideal och solidaritet. Det är heller inte några vaga begrepp eller slagord. Det reflekterar en evig, andlig, moralisk och fysisk verklighet fört fram i fokus av mänsklighetens mognad i det tjugonde århundradet.

Detta är Bahá'u'lláhs vision – att "jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare".

Läs artikeln i sin helhet på www.bic.org.

I Förborgade ord säger Bahá'u'lláh:

"O tillvarons son! Älska Mig  så att Jag kan älska dig. Om du inte älskar Mig kan Min kärlek på intet sätt nå dig. Vet  detta, o tjänare."

Förmågan till kärlek innefattar inte bara förmågan att älska utan också förmågan att  kunna bli älskad, att ta emot kärlek. Det kan inte finnas någon som älskar utan att det  finns någon som är älskad. Om vi, pga låg självkänsla eller någon annan orsak, fått för  oss att vi inte kan bli älskade, hindrar vi andra som kämpar för att utveckla sin förmåga  att uttrycka kärlek. Att inte acceptera någon annans kärlek, uppfattas mycket ofta som  ett tillbakavisande och orsakar stora skador, inte minst hos små barn eftersom dessa lär  sig ett felaktigt reaktionsmönster och även de blir avvisande när de vuxit upp. 

Stefan Back

Umeå bahá'í-samfund 

 

Böner för en bättre värld

Världen är i akut behov av bli andligare och att människorna kan leva i samklang med Gud, för att skapa en bättre värld. En värld som är befriad på människoskapade problemområden som: krig, sociala problem, egoism, att hålla fast vid fördomar och vidskepelse, neka kvinnor utbildning, sexturism, spridandet av sjukdomar, upplösning av familjer, folkmord, orättvisa inom handel, politik och finans med mera. Listan är lång.

Här är ett förslag på böner som kan inspirera och ge mänskligheten vägledning – i strävanden efter en bättre värld:

Bahá'í-tron:

• Ära vare Dig, o Gud, för Ditt uppenbarande av kärlek till mänskligheten! O Du, som är vårt liv och ljus, led Dina tjänare på Din väg och gör oss rika i Dig och fria från allt utom Dig. O Gud, undervisa oss om Din Enhet och giv oss förståelse av Din Enighet, så att vi må se ingen utom Dig. Du är den Barmhärtige och nådegåvans Givare! O Gud, skapa i Dina älskades hjärtan Din kärleks eld, att den må förtära tanken på allt utom Dig. Uppenbara för oss, o Gud, Din upphöjda evighet – att Du alltid har varit och alltid skall förbli och att ingen Gud finns utom Du. Sannerligen, i Din finner vi säkerhet och styrka. – Bahá’u'lláh
  
  

Kristendomen:

• Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen, så och på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och makten, och härligheten, i evighet. Amen.

Judendomen:

• Förlåt oss, vår Fader, för vi har syndat,
  benåda oss, vår Konung, för vi har förbrutit oss,
  för du är nådig och förlåtande.
  Lovad är du, Herre, barmhärtig och stor i förlåtelse.
  
  

Budhismen:

• Låt alla varelser vara lyckliga,
  Vad de än är,
  Svaga eller starka,
  Små eller stora.
  Låt alla vara lyckliga,
  Utan undantag,
  Både varelser vi ser och inte ser,
  De som lever nära oss och
  Långt borta,
  Och de som ska födas.
  Låt alla vara lyckliga.

Bönens samtal och meditation

Bön är det personliga andliga samtalet med Gud, antingen man läser och reflekterar över Guds budbärares skrifter eller det är en tyst personlig bön. Man frågar till exempel om Guds hjälp, bistånd och nåd i bönen. Man överger sina problem till Gud, i trygg förvisning om att Gud svarar och bistår och hjälper.

Meditation kan vara att studera andliga skrifter för att ta del av den gudomliga kraften och få förnyad styrka. Det kan även vara en personlig meditation, där tanken koncentrerar sig om ett tema, ett problem som ska lösas eller ett andligt bönliknande samtal med Gud.

Jag tror inte några specificerade procedurer bör följas i meditationen. Varje person ska fritt välja hur de vill meditera, det är ju en personlig sak. Några tycker säkert vissa meditationsövningar ger bra resultat, mens andra har en helt annan smak.

Det vanliga är att meditationen är förbundet med avslappning. Det är ju uppenbart att avslappning är en viktig förutsättning för en sund och frisk kropp.

Både bön och meditation är en mycket privat sak. Det kan därför vara känsligt för en del med lärarledd gruppmeditation. I och med att bönestunden och meditationen är så privat så är det viktigt att inte se meditation som gruppterapi. 'Abdu'l-Bahá säger bön är "samtal med Gud" och angående meditation så säger han att "medan du mediterar pratar du med din egen ande. I detta sinnestillstånd lägger du fram vissa frågor framför din ande, och anden svarar: Ljuset bryter fram, och verkligheten uppenbaras". (1)

Lasse Thoresen beskriver i sin bok "Nøkler til forvandlig" (2) fem kreativa faser inom meditationen:

• bön (förberedelse)

• framlägga ett problemområde (tillägna sig)

• inlevelse (ta emot och ge förslag)

• inspiration (formulera en handlingsplan)

• handla (att verkställa vad man har bestämt)

Det är således bara att prova sig fram på bönens och meditationens väg för att förstå de andliga världarna, och få en närmare kontakt med Gud och tjäna mänskligheten.

1. Brev från Universella Rättvisans Hus till Nationella andliga rådet för Norges bahá'íer 1 september 1983.

2. Nøkler til forvandlig, Lasse Thoresen, s. 98
   

Varför be?

Varför be – när den allsmäktiga Gud redan vet allt? Bön är ju ett personligt och andligt samtal med Gud. Bönen är även ett mysterium och dess kraft påverkar oss. Bahá'u'lláh ber oss instämma eller recitera Hans ord varje dag så vi kan tränga in i skrifterna med tanken, känslan och anden. Gud svarar på vår bön – kanske inte när och hur vi önskar det – men på ett eller annat sätt. Den rena bönen är att tömma sitt ego och be om att leva efter Guds vilja, be om nåd och hjälp osjälviskt tjäna mänskligheten.

Ska jag läsa böner från Guds budbärare – eller framsäga mina egna personliga böner? Båda är bra. Läser du Fader vår eller nedskrivna böner eller inom olika religioner eller framsäger en egen personlig tyst eller uttalad bön är det bra. En personlig spontan bön där du direkt frågar Gud från ditt hjärta är ett alternativ.

Varför ska jag läsa böner från Guds budbärare? Guds Budbärares böner har en egen kraft – och de har skrivit ner böner till personligt bruk i bland annat judendomen, kristendomen, islam och bahá'í-tron. När du läser dessa bönerna får du nya andliga insikter.

Men om jag inte är vana att be – hur ska jag börja? Det finns ju miljonstals länkar om bön och meditation – så det är många möjligheter att googla efter böner, och hur andra skriver om bön. Att sätta upp en rutin för sin andliga utveckling är en början – bestäm dig för en kort bön på morgonen och en kort bön på kvällen. Tänk över hur du kan göra dagen och morgondagen bättre.

Får jag svar när jag ber? Det tror jag – men då bönen är ett mysterium, och du framsäger den i tillit till Gud är det bara du själv som kan svara på hur du påverkas. Och gensvaret är upp till din öppenhet till Gud.

Jag tror att bön och meditation är centralt för ens egen andliga utveckling, men även för samhället och civilisationen som helhet. Bönen gör att människan öppnar sig för Guds ande och ges möjligheten att manifestera de gudomlige egenskaperna och krafterna i handling.

Behövs tidebön?

Tideböner är en tradition inom de flesta religioner. Tidebön är speciella böner med eventuella tillhörande ritualer som ska läsas vid vissa tider under dagen.

Inom judendomen ber man traditionellt tre gånger per dag.

Kristendomen hade sju bönestunder (tidig morgonbön, morgonbön vid solens uppgång, förmiddagsbön, middagsbön efter 12, eftermiddagsbön efter 15, aftonbön vid 18 och sen aftonbön).

Islam har tidebön (Salât) fem gånger per dag och räknas till Islams fem pelare. Bönerna har praktiska moment och bugningar.

Bahá'i-tron har en eller tre obligatoriska böner per dag. Den troende kan välja en kort, en medium eller en lång tidebön. Varje bön har några få praktiska moment och bugningar. Det räcker således att den troende framför endast den korta obligatoriska bönen.

Behövs då tidebön? Räcker det då inte med aftonbön eller en tyst bön i en hektisk vardag?

Jag tror att för att människan ska ta till sig bön, för att få en djupare förståelse i de andliga världarna och ta del av Guds nåd, kan det vara bra med daglig bön som en rutin – en tidebön utöver till exempel aftonbönen.

När många upptäcker tidebönens speciella kraft och utför de tillhörande praktiska momenten (som det är väldig få av i till exempel bahá'í-trons tidebön) så får vi en bättre värld – i tråd med Bahá'u'lláhs vision.

Bönens historiska roll inom olika religioner

Bönestund i ett tempel - foto flickr.com

Mänskligheten har alltid haft ett behov att kommunicera med högre makter – en makt man trodde kunde kontrollera dess öde. Genom olika tidsepoker har behovet att be uttryckt sig olika och på ett ökande framåtskridande sätt. Det har tagit ändlösa århundraden av den mänskliga evolutionen att komma fram till ritualer och lagar och föreskrifter för bön.

I början var det olika former böner till föremål man trodde var besjälade (animism), ett primitivt uttryck för förtrolighet med en källa utanför ens fattningsförmåga. Senare kunde man förstå abstrakta begrepp och en högste kraft. Detta utvecklade sig till ett gudsbegrepp för den högsta Guden, Skaparen, Herren i de monoteistiska religionerna.

En form för daglig bön var känt på Abrahams (hebréernas stamfader och grundläggare av de ambrahamitiska religionerna judendom, kristendom, islam och bahá'í).

Vissa böner gränser till meditation och har form som en mantra, och att recitera vissa ljudmönster kan vara en bra metod för att få självinsikt in i den andliga världen.

Bönen kan vara ordlös, men är ofta formulerad och kan utföras i ensamhet eller i grupp. Bönen kan ha många ändamål som tillbedjan, gudsdyrkan, tacksägelse, klagan, begäran och lovprisning.

Inom vissa religioner, som judendom, islam och bahá'í vänder man sig mot ett tilbedjanspunkt (en geografisk punkt).

Bönen kommer säkert att utvecklas i framtiden och vill för alltid vara en drivkraft för att inspirera människans andliga liv.

Språkbarriärer hindrar universell fred

Esperanto var ett språk som som Ludwik Zamenhof utvecklade på 1880-talet i Polen (närmare bestämt 1887 i Warzawa). Zamenhof såg inte i sin vision Esperanto som enbart ett kommunikationsmedel, men ett medel för fredlig samexistens mellan folk från olika kulturer. Esperanto blev en folkrörelse och fick en stor uppblomstring i början av 1900-talet, men minskade sin spridning efter andra världskriget.

'Abdu'l-Bahá (1844-1921) prisade Esperanto och såg för sig att det hade många möjligheter för universell spridning. Han föreslog även att bahá'íerna skulle lära sig språket och sprida det för att skapa en bättre fredligare värld. Med ett universellt språk skulle de olika nationerna skapa en anda av solidaritet och samarbete. Människor från de olika världsdelarna kan bättre och snabbare hålla sig orienterade om händelser i världen och det universella språket vill vara nyckeln för att minska kommunikationsbarriärerna.

Missförstånd på grund av religiösa fördomar vill minska – hat och krig är omöjligt att ta bort utan ett gemensamt medium.

Ett gemensamt språk vill bli det mäktigaste medlet för universell framgång – det vill cementera Öst och Väst. Världen vill bli som ett hem och det blir en andlig impuls för mänskligt framåtskridande. Det vill resa enhetens baner i mänsklighetens värld och skapa ett världsförbund.

'Abdu'l-Bahá ser även i sin vision att i de kommande tider vill två språk läras ut i skolorna, ett är modersmålet och det andra det internationella hjälpspråket. Senare vill det universella språket tillkomma.

Så om vi vill fortsätta på FN och EU:s väg med 6 respektive 27 språk som behöver tolkas i alla riktningar så varsågod. Jag tror det blir lättare med ett språk. Det förenklar kommunikationen och minskar riskerna med språkförbistringar. Men det är ju synd på tolkarna då.

Framtidens Energi

Vi lever idag i en snabbt föränderlig värld. En av de stora utmaningarna är att hitta ett alternativ till fossila bränslen som energikälla. I takt med att alltfler länder industrialiseras kommer detta på sikt att leda till ökad energikonsumtion och därmed att jordens reserver av fossila bränslen töms i en allt högre takt.

Detta problem är i grunden en etisk fråga. Vi har under årtionden förbrukat fossila bränslen för energikonsumtion utan proportionell återinvestering i ny teknik. Om vi antar att den totala summan världen betalar för energi är grovt uppskattat 30000 miljarder kronor årligen, motsvarar 1% av denna summa 300 miljarder kronor per år. Detta belopp skulle kunna användas till forskning för att ta fram miljövänliga alternativ, som tex fusionskraft, sol och vindkraft.

Det är högst sannolikt att en sådan energiplan om den hade initieras redan på 1950-talet idag skulle ha löst världens energiproblem. Problemet med alternativa energislag är att fossila bränslen idag fortfarande är så billiga (och energitätheten per massenhet så stor) att alternativa energislag ännu inte bär sig ekonomiskt i jämförelse.

Förr eller senare kommer vi att vara tvungna att ta fram nya energislag som kan konkurrera med fossila bränslen. Dock kommer förhoppningsvis detta att ske innan priset på fossila bränslen har ökat till sådan nivå att alternativa energislag blivit ekonomiskt gångbara, annars kan detta leda till en oerhört turbulent övergångsfas.

Gällande alternativa energislag är det viktigt att hålla taket högt för nya idéer för även om inte alla förslag har potential att omsättas i praktiken, kan förslagen inspirera forskarna i deras arbete.

I samband med detta läste jag häromdagen en intressant artikel rörande ett projekt sponsrat av NASA Institute for Advanced Concepts. Enligt nya vetenskapliga observationer finns ett bälte av anti-protoner utanför jorden som hålls kvar av jordens magnetiska fält. Det som är intressant med anti-protoner är att ett milligram anti-protoner i kollision med vanlig materia kan ge 180 miljarder Joule i energiutbyte, vilket motsvarar 50000 kWh i värmeenergi. Detta skulle i framtiden kunna användas som raketbränsle där en stor del av bränslet idag går åt för att frakta själva bränslet ut i rymden.

Ett universellt språk – behövs det?

I min tidigare artikel nämnde jag att du kan bli språkmäktig när du lär dig ett annat språk. Det ska vara kul med språk och den som behärskar kommunikationen vinner i längden. Men de stora organisationerna FN och EU har 6 respektive 27 officiella språk att hålla reda på, så visst kan det bli språkförbistringar och språkliga utmaningar.

Det är därför den nya världscivilisationen behöver ett universellt språk. Då undviker man dagens språkbarriärer och språkproblem. Bahá'u'lláh (1817-1892) säger att "Den dagen närmar sig då alla jordens folk skall ha antagit ett universellt språk och ett gemensamt alfabet. När detta har fullbordats, så skall en resande människa känna sig som hemma i vilken stad som helst. Denna sak är obligatorisk och absolut nödvändig. Det tillkommer varje människa med insikt och förståelse att vinnlägga sig om att överföra det som blivit skrivet i verklighet och handling". (1)

Innan världen är redo för det universella språket så kan ett internationellt hjälpspråk vara en början. Men det universella språket öppnar stora möjligheter för utveckling och förståelse mellan individen och samhället, materiellt och andligt. Vad det universella språket blir vet vi dock inte än. Det får framtidens språkforskare och politiker komma överens om.

Språkspanaren på sin blogg nämner att det finns ca 6 000 språk i värden och om hundra år tror man att det kommer att finnas ca 500 kvar. (2)

Då återstår det bara att se om världen om hundra år är redo för Bahá'u'lláhs vision om ett universellt språk och kan sätta det i verklighet och handling.

1. Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 117

2. Språkspanaren
   

Är språkresor nödvändiga?

Det är populärt att åka på språkresor – du lär dig om andra länders skickar och sedvanor, historia, kultur och samhällskunskap. Att resa ut i den stora världen för att lära sig ett nytt språk har sedan historiens början kanske inte varit själva målet – men resultatet blev att den som reste till fjärran land kom rikare hem, både med souvenirer, kunskap och (delar av) ett nytt språk i bagaget.

I dag är förståelse för och kunskap i ett språk i tillägg till modersmålet viktigt för dig som individ, för företagen, multinationella verksamheter, myndigheter och stora globala organisationer. Speciellt Förenade Nationerna med sina sex officiella språk och EU med sina 27 officiella språk behöver tolkar. Guldåldern för tolkar är nu...

Själv hade jag två år tyska i 8-9 klass på skolan. Det var en timme i veckan. Som ag aldrig praktiserade senare... Engelska var inte min stora favorit i tonåren. På gymnasiet spelade vi kort i timmarna och läraren var inte engagerad i utbildningen, han kom för sent till timmen eller var inte intresserad...

Som tjugoåring (sommaren 1990) flyttade jag till Oslo för vidare studier. Min studentlägenhet var upptagen av besökande och jag fick från mitt värdpar i uppdrag att guida Ervin László, en ungersk vetenskapsfilosof, systemteoretiker och konsertpianist och hans fru, som var på besök i Oslo. Mina engelska var inte på topp – men jag kastade mig på "djupt vatten" och det gick ju bra! Vi besökte bland annat Kontiki-museet och Vigelandsparken. Senare åt vi middag hos mitt värdpar utanför Oslo.

Min engelska studentvärd från London gav mig engelska böcker – så det var bara att börja l¨sa. På ett år lärde jag mera engelska – än 10 skolår(!).

I och med att jag fick engelska och amerikanska vänner i Oslo och att ingeniörhögskolans böcker var på engelska gick det snabbt med språkutvecklingen.

Jag tror emellertid språkresor är bra. Sätt dig in i olika språk, lär dig från olika kulturer och du vill bli språkmäktig. Du får även stora chansar på på arbetsmarknaden.

Tips till dig som vill lära språk:

• Starta en engelsk klubb – där alla måste prata engelska, för exempel en Toastmastersklubb.

• Ta en språkresa via EF.

• Res till utlandet och prata så mycket du kan på lokalspråket

Hur kan du som turist påverka

Hoppas du har haft en bra sommarsemester. I denna artikeln vill jag ta upp kulturell turism som är en snabbt växande turistmarknad. Kultur och kreativa industrier är i ökande grad använt för att lansera turistmål och utveckla områdens konkurrenskraft och även attraktionsvärde. Många resmål utvecklar sina greppbara så väl som ogreppbara fördelar på den internationella turistmarknadsplatsen – för att skapa intresse i lokala specialiteter i möten med globaliseringen.

Fantastiska orörda koraller: Comoro Islands. Foto flickr.com

Som turister lockas vi till nya exotiska resmål (med lokala specialiteter) – kanske till områden där inga av dina släktingar eller arbetskollegor har varit. När det gäller hur vi som turister påverkar vårt val av transportmedel, resesätt, resemål, vare sig det är i storstaden eller på en öde landsbygd, sommar eller vinter, kan det vara värt att tänka på följande:

1. Hitta möjligheter för ekoturism.
Enligt The International Ecoturism Society är ekoturism definierat som en ansvarig resa till naturområden som bevarar miljön och ökar lokalbefolkningens välstånd. Det kan vara värt att planera resan så att du kan minska påverkan på miljön, natur och människor.

2. Minimera utsläppen av föroreningar
Det att resa jorden runt, eller till en annan kontinent påverkar naturen globalt. Att flyga är i sig själv en stor förorenare (själv om flygbolagen de senaste åren har minskat bränsleförbrukningen rejält per passagerare per mil). Det finns flera sätt att minimera miljöutsläppen – från det extrema – att gå till resemålet, ta cykeln, använda bilen, kollektivtrafik, tåg, buss, båt eller flyg. Det mest ekovänliga sättet att resa på är tåg – om du har tid (som inte många har).

3. Minimera din påverkan som turist
Med en gång du kommer till resemålet, oberoende vart i världen, finns det sätt att reducera din påverkning lokalt, samtidigt som du får en fantastisk upplevelse. Använd lokala transportsystem i stället för att hyra en bil eller ta taxi. Gå gärna i storstadden i stället för att hyra bil/ta taxi mellan stadsdelarna. Du får uppleva mera!

Tänk på vad du äter – då mycket av miljöutsläppen kommer via mattransport. Ät lokalt, gärna mat från lokala gårdar.

Var även försiktig med ur du reser till naturområden, skogar, naturparker och stränder. Det är ett privilegium att besöka sådana områden – så skräpa inte ner och ta heller inte en 4-hjuls motorscykel (ljudskräp). Ta heller med goda skor/kängor för vandring. Kanske hittar du hästridning eller kanotmöjligheter?

4. Den bästa lösningen
Är din hemby eller lokalområde en turistattraktion? Chansen är stor för att det finns goda attraktioner i din egen bakgård! Det bästa sättet att minska global uppvärmning är att uppleva ditt närområde – besök dessa som du var en turist. Kolla ut kommunen eller turistföreningens guidebok på biblioteket och använd en helg eller två till att cykla runt och besök alla ställen som omtalas i guideböckerna. Du kan bli förvånat över vad du hittar...


Läs mera på The Impact of Culture on Tourism

Vision för en positiv turism

Foto: flickr.com - Ulvikfjord, Norge, _tbw_

Långsiktig och bärkraftig utveckling av turismen möter behoven till dagens turister och regioner och skyddar miljön, samtidigt som det skapar möjligheter för framtiden. Det är dock viktigt med handlingsplaner så att ekonomiska, sociala och estetiska behov kan fullföljas, samtidigt som den kulturella integriteten, ekologiska processer och biologiskt mångfald och livssystem stöds.

En vision om positiv turism är långsiktig – den fokuserar på ekonomin, på miljö- och sociokulturella -faktorer.

Ekonomi:

• Utländsk valuta

• Skatter

• Arbetsmöjligheter

Miljön

• Ger ekonomiskt värde till orörda naturresurser

• Uppmuntrar till etablerandet av nationalparker och beskyddade områden

Sociokulturell

• Ger ekonomisk värde till traditionell konst, hantverk och kulturresurser

• Uppmuntrar till bevarandet av historiska ställen och världsarv

• Fostrar hos värdsamhället en tolerans och accept för olika kulturer

På Good Travel & Tourism Wiki kan du läsa mera om hållbar turism.

Meningsfull utbildning III av III

Min tidigare artikel tog upp utbildningsprocesserna "ett" som handlade om ansträngningen för omdanande av individen och samhället och "två" medlen för social ändring måste vara i överensstämmelse med syftet. Simin Fahandejsadi pekar på fem utbildningskoncept som man kan se via bahá'í-samfundets erfarenhet inom utbildningsområdet. I denna artikeln ska vi se på de tre nästa koncepten.

Tre: Utbildningsprocessen skulle vända sig till båda de materiella och andliga dimensioner av personlig utveckling. Människan är inte bara en ekonomisk och social varelse, men har en andlig dimension som berör frågor om mål och mening i ens eget liv. Utbildning, i vida förstånd, måste ge rom och miljö för att utforska dessa fundamentala frågor, på ett sätt som passar ens utvecklingsnivå. Ett sådant närmande erkänner den medfödda ädelhet i barnet eller ungdomen. Hellre än att se honom eller henne som en tom behållare som väntar på att fyllas, kan lärare fostra samspel och upplevelser som kan hjälpa varje individ att upptäcka och utveckla deras tekniska, konstnärliga, sociala, moraliska och andliga förmågor.

Fyra: Samhällstjänst måste betraktas som en viktig utbildningskomponent. Samhällstjänsten hjälper individen att förvärva egenskaper och förhållningssätt som förstärker deras möjligheter att bidra till förbättring av samhället. Denna orientering mot att tjäna fostrar sammanhang mellan lärandet och handlingen – eller, för att uttrycka det enkelt, mellan "att vara" och "att göra".

Fem: Tänk processer – inte projekt. Grunden för bahá'í-samfundets satsningar på detta området är styrd av förhållningssättet av "kontinuerligt lärande". Denna inriktning karakteriseras av cykler av handling, reflektioner över handlandet och kollektiva överläggningar för att förfina handlingarna och bestämma de nästa stegen. Utvecklingsimpulsen kommer ofta från skolorna, som reflekterar över sina metoder och praktiserar effektiva överläggningar. Insikten från denna process hjälper till att bestämma vägen framåt, istället för att se på olika normer för utbildning. På så sätt vill skolorna inrikta sig på att hjälpa varandra att utvecklas istället för att konkurrera ut varandra. Målet blir på så sätt inte att enbart etablera ett antal skolor eller verka för en speciell utbildningsmodell, men i stället sätta i rörelse en process som bygger på förmågan till lokalsamhället, dess föräldrar, lärare, administratorer, samhällsledare och barnen, att skapa en miljö där meningsfull och ihållande utbildning kan ske.

För att summera artikeln, så har bahá'í-samfundets erfarenhet inom området utbildning gett med sig flera olika koncept som hjälper samhället att förfina utbildningsprocessernas kvalité. Dessa inkluderar: (1) att erkänna att bestående ändring beror på de sammanhängande ansträngningar man gör för att ändra både individen och samhället; (2) att medlen för social ändring måste överensstämma med dess mål; (3) att utbildning behöver vända sig till den materiella, sociala och andliga dimensionen för personlig utveckling; (4) att samhällstjänst för allas godo måste vara en integrerad komponent i utbildningen; (5) att det är viktigt att tänka processer – speciellt en processer som orienterar sig mot kontinuerligt lärande av institutioner och individer.

Meningsfull utbildning II av III

Som du kunde läsa i den tidigare artikeln om Meningsfull utbildning gör nu flera länder stora framsteg i att öka utbildningsresurserna för sin befolkning. Simin Fahandejsadi pekar på fem utbildningskoncept som man kan se via bahá'í-samfundets erfarenhet inom utbildningsområdet. I denna artikeln ska vi se på de två första koncepten.

Först: Varaktig ändring beror på sammanhängande ansträngningar för att omdana både individen och samhället. Social ändring är vare sig ett resultat av att "individen uppvärderas" (genom sekulär eller religiös utbildning), heller inte är det resultatet av en särskild fokus på sociala reformer och politiska strukturer. Utmaningen att öka och bibehålla barnens närvaro på skolan, speciellt tjejer, förutsätter ett systematiskt närmande till ändrandet av attityder, värden och beteende till individen, deras familjer och lokalsamhället. Det är även nödvändigt med en parallell ändring i institutionella normer för att hitta vägar som stödjer ett meningsfullt resultat av utbildningen.

De som står upp för att åta sig undervisning och träning av ungdomar måste bli sett, och se sig själva, som några som återger en mycket värdefull tjänst till deras lokalsamhälle och samhället som helhet. Deras uppgift är efter allt, inte mindre än att betrakta varje student som en individ med stort potential och talanger av högt värde, och måste vara kapabel att hjälpa studenten att upptäcka potentialen och utveckla det.

Två: Medlen för en social ändring måste vara i överensstämmande med syftet. Det är inte nog att fokusera på att värva tjejer och pojkar till skolan och behålla dem där. Samhällen och nationer måste även skapa en vision på vilket samhälle de önskar leva i och även fundera på individen som ska lägga grunden för det. Om vi ser för oss samhällen där män och kvinnor från olika etniska bakgrunder, klasser och trosbekännelser kan leva sida-vid-sida och glädja sig över en gemensam lycka, då måste vi noga överväga typen av utbildningsprocesser som kan stödja den visionen. Detta kan för exempel innebära att utbildningen fostrar processer och beteenden karakteriserad av hederlighet, trovärdighet och frihet från orättvisa. Det kan även förutsätta skapandet av ömsesidiga samarbeten och äkta tillgivenhet mellan lärare, elever, studenter och lokalsamhället. På sätt kan ett rikt och stödjande nätverk skapas för barnen, föräldrarna, lärarna, administratörerna och andra som är involverad i utbildningsprocesserna.

Läs mera om de tre andra utbildningsprocesserna i min nästa artikel Meningsfull utbildning.

Meningsfull utbildning I av III

Det behövs en kulturell ändring för att stödja en universell och meningsfull utbildning. Detta var ett ämne som Simin Fahandejsadi från Bahá'í International Community, BIC tog upp i april 2011 på Förenade Nationernas ministermöte i Genève, Schweiz. Läs artikeln på Bahá'í International Community, United Nations Office.

Här kommer en delvis översättning av hennes tal och mina kommentarer till detta viktiga ämnet.

Flera länder gör nu stora framsteg i att öka utbildningsresurserna för sin befolkning. Denna process reflekterar ett tydligt bevis på de positiva effekter som utbildning i sig själv bidrar till. Dock, till trots för framstegen inom utbildningsområdet är det svårt att uppnå en kulturell ändring i att prioritera utbildning – speciellt utbildning för kvinnor och tjejer. Det pågår fortfarande diskriminerande inställningar och strukturella hinder mot att tjejer får gå i skolor. Det erkänns mer och mer att vilka som helst handlingar som måste ske för att skapa varaktiga ändringar bör överväga mäns och pojkars rollmodeller och attityder.

I tusentals grannskap över hela världen har bahá'í-samfundens erfarenhet inom området utbildning uppenbarat ett antal koncept som är framträdanden när det gäller att förädla kvalitén och resultatet av lärandet i utbildningsprocessen.

Simin Fahandejsadi pekar på fem sådana utbildningskoncept, så följ med i nästa artikel av Meningsfull utbildning.

En ny världsordning, II av II

Foto: flickr.com - DonkeyHotey

Som jag tog upp i artikel I vill grunden för en ny världsordning vara att mänskligheten är mogen att ta det ansvaret som är nödvändigt för att föra fram en världscivilisation. Dessutom måste de andliga egenskaper, dygderna, spela en stor roll för människorna i den framtida världsordningen. Religionen vill nydanas och man inser att alla religioner kommer från samma källa – en Skapande Gud. Den nya världsordningen kräver att människorna är förenade – då kan jordens resurser och tillgångar fördelas rättvist och förädlas till nytta för alla planetens invånare.

Men – vad kan vi människor göra i dag för att påskynda processen om en fredligare värld, en ny världscivilisation, en ny världsordning?

En ny världsordning låter hotfullt, och det finns inga begrepp eller visioner som beskriver en framtid där jordens folk är förenade, samarbetar och utvecklar jordens alla resurser, i en anda av tjänande.

Det vi i dag kan göra för att förbereda övergången till en ny tidsålder är i grunden enkelt, och kan definieras i fyra olika aktiviteter:

• Utbilda barnen, nästa generation

• Andaktsfull närmande till världens utmaningar

• Studera bahá'í-skrifterna

• Inte förlora hoppet

Barnen är framtiden. Förskolor och undervisningsinstitutioner måste lära ut temat att världen är en planet och att vi alla på samma jord måste samarbeta. Att lära barnen om olika kulturer, och arbeta med varandra, respektera varandra och plantera i deras hjärtan tanken om världsmedborgarskap, att jorden är endast ett land och mänsklighetens dess invånare, enhet och enighet, samarbetslekar och kärlek för varandra är något föräldrar och skolsystemen måste öka fokus på.

Lokala, regionala, nationella och globala utmaningar står i kö framför oss. Alla är beroende av varandra. Det vi gör lokalt kan påverka en hel värld. Men det gäller att närma sig problemområden med en andaktsfull attityd. Konsultation i stället för konfrontation måste råda. Att egoistisk hålla fast vid sina meningar som inte leder till framgång för mänskligheten är fel. Men med hjälp av böner, tysta andaktsstunder i vardagen och även på jobben kan människor få insikt för att kreativt lösa stora mysterier, upptäcka nya rön och se lösningen på problemområden man tidigare inte klarade av.

För dig som verkligen vill sätta sig in i visionen för en fredligare värld, tankar om hur ett framtida världssamhälle ska organiseras och utvecklas är det bra att studera Bahá'u'lláhs, 'Abdu'l-Bahás och Shoghi Effendis skrifter. De tar upp många aspekter för hur en ny tidsepok kan administreras lokalt, regionalt, nationellt och internationellt, hur planetens naturtillgångar kan fördelas rättvist och hur ett rättvist samhälle, där alla länder, nationer, myndigheter, företag och organisationer kan fungera, samverka och mänskligheten frodas på ett helt annat nivå en vi kan tänka oss i dag.

Förlora inte hoppet om att mänskligheten kan ändras, att de destruktiva tankeprocesser som inpräntas i oss dagligen via massmedia, de som säger att hoppet är ute, att mänskligheten kommer att döda sig själv via revolutioner, sjukdomar och ekonomiska kollaps, eller att världsfred inte är möjligt.

Världsfred är möjligt, men det krävs flera som tror på det...

En ny världsordning, I av II

Bahá'u'lláh tar upp temat en ny världsordning i flera av Sina skrifter. Den nya världsordningen som jag kan föreställa mig vill bli till en gång i framtiden, men först när mänskligheten är förändrat och kapabel att handla, förenat och tillsammans. I dag är inte mänskligheten förenat, den är ej kapabel att hantera de kommande utmaningar som står framför oss.

Vad är då "förändringen" som mänskligheten måste gå igenom innan en ny världsordning blir en realitet? Jo, mänskligheten måste nå mogenhet, utveckla andliga egenskaper och vara förenade i handling.

Vad krävs för mänsklighetens mogenhet? Vi kan se mänsklighetens process från spädbarn, barndom, ungdom och vuxna. Civilisationen har gått genom samma faser i olika kulturer och religioner. Kollektivt står mänskligheten på vägen att bli mogen, vuxen. Dörren är öppen till en ny tid, men mänskligheten har inte riktigt gått över till vuxenåldern än. Kvar är vår ungdomlighet, med obalanserade känslor och nycker som vi ser resultatet i de senaste två världskrigarna och en allmän ovilja bland världsliga och religiösa ledare att ta tag i världsproblemen på ett seriöst sätt. Bahá'u'lláh säger att "alla människor har skapats för att bära fram en ständigt framåtskridande civilisation" (1).

Varför ska mänskligheten utveckla andliga egenskaper? Behöver vi en tro på Gud? Kan vi inte klara av världsproblemen utan att blanda in religion? Spelar religionen någon roll för framtidens världsordning? Bahá'u'lláh säger om religionen att den "är Guds oföränderliga Tro, evig i forntiden, evig i framtiden" (2). Alltså spelar religionen en viktig roll i framtidens världsordning. De andliga egenskaperna (dygderna) måste utvecklas då den nya världsordningen kräver människor med andliga insikter, med kunskap som används för mänsklighetens bästa. Alla dagens religioner kommer att upphöjas och förenas under Bahá'u'lláhs tros skydd i den nya världsordningen.

En ny världsordning kan inte bli verklighet förrän mänskligheten är förenad. Det behövs en högre grad förståelse för hur viktigt enhet i mångfald är när det gäller till exempel fördelning av jordens resurser, ett ledarskap som uppskattar mångfald med enhet i tanke. Det krävs ledarskap som ser världen som en helhet, med ett holistisk grundsyn, en vision där den nya världsordningen tjänar rättvisan, och en ny värld där mänskligheten är helt förenat i sina mångfald av strävanden att utveckla planeten jorden och dess resurser. Jordens ledare och härskare vill i den nya världsordningen vara inspirerat av Bahá'u'lláhs budskap, och allt arbete som människor i den nya världsordningen gör vill vara koordinerat, förenat och inspirerad från Gud.

Läs min kommande artikel II som tar upp fyra aktivitetsområden som kanske kan bidra till övergången till en fredligare värld – den nya världsordningen.

(1) och (2) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter s. 17

Är kvinnor en resurs?

Medlemmar i bahá'í-kommittén för främjandet av kvinnor i Iran, Teheran, 1950.
Foto media.bahai.org

Jämlikhet mellan kvinnor och män är en av Bahá'u'lláhs grundläggande principer, som inte allmänt är tillämpat – själv i Västvärlden. Vi måste noga undersöka våra attityder och uppfattningar till hur kvinnor kan ta del av världens utmaningar på allt högre nivå.

Kvinnan betraktas fortfarande av religiösa ledare med vidskepelse och motvilligt som en partner till mannen. Detta med grund i Koranen och Bibelns bokstavliga tolkning. Kvinnor har även i dag i flera länder generellt en underordnat ställning, hennes arbete är i hemmet, och hon får inte utbildas eller ens göra inköp. I Saudiarabien får inte kvinnan köra bil – men måste ha en manlig chaufför. I många afrikanska länder, i flera av Asiens länder, Afghanistan och Pakistan är kvinnor ett nödvändigt ont verkar det som. Något som måste kontrolleras av män. Detta är en dominerande tanke för de religiösa ledarna – och nåde den som bryter med konventionen. Och hedern spelar en roll. En heder som sträcker sig längre tillbaka än religionen. Det är mannens heder som bryts om kvinnan inte inordnar sig.

Är vi i Väst isolerade när vi pratar om jämlikhet mellan man och kvinna, där kvinnor kan ha samma jobb som män, göra samma samhällsuppgifter och på alla(?) sätt betraktas som mannens jämlika partner?

Vem har rätt? Att kvinnan måste kontrolleras män – eller som 'Abdu'l-Bahá (1844-1921) säger "En av Bahá'u'lláhs (1817-1892) lärosatser är principen om jämlikhet mellan kvinnor och män. Mänsklighetens värld har två vingar – den ena är kvinnan och den andra manen. Icke förrän båda vingarna har utvecklats like mycket kan fågeln flyga. Om en vinge förblir svag är flygning omöjlig. Icke förrän kvinnans värld blir jämbördig med männens värld i vinnande av dygder och fulländning kan framgång och välstånd uppnås på det sätt det borde." (1)

Kvinnan är och blir en mänsklig resurs, oberoende vad argsinta religiösa ledare säger om saken. Det går inte att hindra utvecklingen där kvinnor, jämlika med mannen arbetar för fredsfrågan och deltar i det viktiga arbetet med att lägga grunden för en bättre värld.

Ett intressant perspektiv är att bahá'í-kvinnor i Burma, India och troligen några till asiatiska länder på början på 1900-talet hade en kort tid med frihet, och kunde delta i de Nationella andliga bahá'í-råden på lik linje med män. Något som var helt främmande i Europa – att kvinnor skulle kunde delta på jämna fot med män, på toppnivå i en kyrklig religiös organisation – hemska tanke. (2)

Mina tankar går till de kvinnor, som med livet som insats varje dag trossar religiösa lärda, i ett manligt dominerande system, som reser sig upp och arbetar för att förbättra livet för sina medsystrar, som i hemlighet tar en akademisk utbildning, som lämnar sina hem och börjar som egenföretagare eller frigör sig från ett slaveri i sitt eget hem.

(1) Om kvinnan, s. 17

(2) Om kvinnan, s. 86

Vad förmår mänskliga resurser?

Foto: media.bahai.org. The panel at the symposium on "Freedom to Believe: Upholding the Standard of the Universal Declaration of Human Rights, 2005.

Vad är mänskliga resurser? Mänskliga resurser är vi. Mänskliga resurser finns inom alla organisationer, företag, myndigheter, kyrkor och samfund. De mänskliga resurserna är maskineriet, de som får betald av till exempel ett företag, eller de som gratis och frivilligt ställer upp för sin organisation eller kyrka. Utan mänskliga resurser vill samhällsutvecklingen stoppa upp, företag inte drivas, organisationer inte utvecklas och jordens övriga resurser (naturtillgångar) inte utvecklas.

Flera och flera gräsrotsorganisationer engageras, med frivilliga mänskliga resurser som nu inser att tiden är mogen (världen är på bristpunpkten) för att förändra vårt kollektiva beteende och arbeta för en bättre värld. Samhällets organisationer bidrar till att världens ledare verkligen(!) får höra att de måste ändra kurs på olika toppmöten (vare sig det ekonomiska, kulturella, samhällsplanering eller globala samarbetsmöten). Tyvärr är intresseorganisationerna inte förenade, och en del grupper uttrycker sina frustreringar över trögheten hos världens ledare att ta tag i problemen med att ty till terrorism och militarism.

Mänskliga resurser är en bristvara, och måste förädlas. Från att vara passiva åskådare eller sitta på sidolinjen till att bli en mänsklig resurs, kan det vara ett stort steg. Finns det något minimum krav till en mänsklig resurs? Nej, så länge man anstränger sig och brinner för sin organisation, eller företags idé eller vision, så är man en mänsklig resurs. En person som bakar kakor till sin organisation, en som gör soppor till de fattiga, en som ägnar sin tid att trycka tidningar, en mekaniker som reparerar en buss, läkare, lärare, sjuksköterskor, advokater utan gränser, är mänskliga resurser.

Vi är många, men inte tillräckligt många för att skapa en bättre värld. Vi behöver flera som ser Bahá'u'lláhs vision, som kan arbeta för de principer vi visar på Ny Vision.

Ta vara på dina mänskliga rättigheter - bli en mänsklig resurs du också!

Sann civilisation III av III

Är det ingen hjälp att få från världens ledare att skapa en bättre värld? Ska vi människor från alla världens hörn stå ensamma i arbetet att skapa en varaktig fred på jorden? Är det vi ordinära människor som ska lägga grunden för den Största freden?

Bahá'u'lláh skrev till världens religiösa ledare, härskare och regenter på 1870-talet "O ni folkets utvalda representanter i varje land! Gå till rådslag tillsammans och låt er omsorg endast gälla det som gagnar människosläktet och därigenom förbättrar dess villkor, om ni är bland dem som prövar omsorgsfullt. Betrakta världen som en människokropp som,trots att den vid sin tillkomst var hel och fulländad, av skilda skäl har blivit hemsökt av svåra störningar och sjukdomar. Inte för en enda dag fann den lindring, nej, dess sjukdom blev allt svårare när den kom under behandling av okunniga läkare, vilka givit fria tyglar åt sina egna önskningar och allvarligt misstagit sig. Och om vid något tillfälle en av kroppens lemmar läktes under vården av en kunnig läkare, förblev återstoden hemsökt som förut." (1)

Vad innebär detta? Igen, att världens ledare inte ställer upp? Det verkar som om majoriteten av världens religiösa ledare och härskare än i dag är motvilliga att ens diskutera frågan eller tvekar att ta till de extraordinära medel som måste till för att skapa en varaktig fred på jorden.

Det finns några få ledare som har förstått Bahá'u'lláhs vision och framtidsperspektiv, men de är få, väldigt få, och får inte genomslag för Bahá'u'lláhs idéer, och tvekar ta upp det i sin egen regering eller ens i möten med andra regeringar. Enstaka ledare kan förstå principerna (utbildningsfrågor, mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan kvinnor och män), utan att ens ha hört Bahá'u'lláhs budskap, och i dagens förvirring, kan de ty till sociala experiment som inte håller i längden.

Detta betyder att det är vi, ordinära människor, förstlingar, som får ta del av Bahá'u'lláhs budskap som formar om världen. Det är inte världens ledare (vare sig religiösa eller världsliga) som driver världen framåt, men Guds stora plan, som formar en splittrad mänsklighet, som bistår de som ser visionen, de som arbetar i det tysta, som med sina mänskliga resurser; sina egna händer, och lägger grunden för en bättre planet.

(1) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 120, s. 194

Läs även mina inlägg I och II.

En tidigare artikel om Civilisationens Förnyelse visar på svårigheterna med att bilda en ny världsordning

Sann civilisation II av III

Foto: Museum of Civilization, Ceiling Detail, flickr.com

Varför har inte våra ledare upprättat den största freden, källan till fred och välfärd för hela mänskligheten? Vad är det som har förmörkat deras hjärtan och varför har de inte svarat på Bahá’u’lláhs och 'Abdu'l-Bahás uppmaningar att skapa en bättre värld – en framtid där människorna bidrar till planetens framtid med sina talanger, sina mänskliga resurser, sin kreativitet och förmågor?

Bahá'u'lláh (själv en fånge och landsförvisad i det Osmanska under perioden 1853-1892) hänvänder sig direkt till jordens härskare, han frågar dem direkt "Varför har ni fördunklat Solens strålglans och gjort så att den upphört att sprida sitt sken? Lyssna till rådet som givits er av den Högstes Penna, så att måhända både ni och de fattiga kan finna ro och fred. Vi bönfaller Gud att bistå jordens konungar att upprätta fred på jorden", och "Vi ser er årligen öka era utgifter och lägga denna börda på era undersåtar. … Ert folk är era rikedomar. Tag er i akt så att er maktutövning inte bryter mot Guds bud och att ni inte lämnar era skyddslingar i rövares händer. Ni härskar genom dem, ni lever på deras tillgångar och ni gör erövringar med deras hjälp. Dock, hur ringaktande betraktar ni dem inte! Så underligt, så synnerligen underligt!" (1)

Det är verkligen underligt – som Bahá'u'lláh säger i dessa brev till världens regenter på 1860-1870-talet. Han säger även något viktigt "När ni nu har tillbakavisat den Största freden, håll då fast vid denna, den Mindre freden, så att ni möjligen i någon mån förbättrar era egna villkor och era undersåtars." (2)

Detta visar att regenterna på 1860-1870-talet och framöver inte var intresserad i Bahá'u'lláhs budskap. Han erbjöd dem i sina brev och appeller den Största freden, men det kunde inte falla dem in att samarbeta, ej mindre föreställa sig en värld där de fick dela makten med andra härskare. Jag antar att de var så hovmodiga och giriga att de inte kunde föreställa sig att en fånge i det Osmanska riket hade något att erbjuda – en fredlig värld?

Nu är det alltså den Mindre freden som regenterna har att förhålla sig till. Detta innebär att den Största freden ligger långt framme, och mänskligheten måste gå igenom en turbulent tid (vi har gått genom en turbulent tid sedan Bábs och Bahá'u'lláhs tid på mitten av 1800-talet) och det tar tid för det andliga ljuset att släppa in i människornas sinnen och hjärtan. Men arbetet för den Största freden är påbörjat och miljontals människor i byar, små samhällen och städer arbetar för att sprida ljuset – utan härskarnas och ledarnas hjälp.

(1) och (2) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 119, s. 193

Sann civilisation I av III

'Abdu'l-Bahá säger att "sann civilisation kommer att utveckla sin fana mitt i världens hjärta så snart ett visst antal av dess framstående och ädla härskare – de strålande exemplen på hängivenhet och beslutsamhet – för hela mänsklighetens väl och lycka, kommer att träda fram med fast beslutsamhet och klar blick för att upprätta den universella fredens sak. De måste göra fredens sak till föremål för allmän rådplägning och med alla tillgängliga medel söka upprätta en union av världens nationer. De måste sluta ett bindande avtal och etablera ett förbund vars stadganden skall vara sunda, okränkbara och slutgiltiga. De måste kungöra det för hela världen och ernå hela människosläktets godkännande härför. Detta enastående och ädla företag – den verkliga källan till fred och välfärd för hela världen – bör betraktas som heligt av alla som bor på jorden." (*)

Mänskligheten har sett två stora försök på detta – Nationernas förbund efter 1:a världskriget och Förenta Nationerna efter 2:a världskriget. Förenta Nationerna är så långt ett av de största fredsprojekt, men har inte lyckats att införa den universella freden som 'Abdu'l-Bahá talade om redan 1875. Jag ska se lite närmare på vilka möjligheter som finns framför oss och varför ledarna (ädla härskare) inte har upprättat den universella fredens sak i de nästa artiklarna på Ny Vision.

(*) Källa The Secret of Divine Civilization var en avhandling skrivet av 'Abdu'l-Bahá till myndigheterna i Iran. Texten blev litograferad 1882 i Bombay och den första engelska översättningen publicerat i London, 1910. Delar av texten finns i Kallelse till Nationerna av Shogi Effendi.