Ett globalt världsspråk – fördelar och kostnader?

Följ min artikelserie på Ny Vision om ett globalt världsspråk. I min första artikel tog jag upp språkbarriärer och hinder för kommunikation. Denna andra artikel handlar om fördelar, men även vilka kostnader det medför att inte införa ett världsspråk.

Det är en mängd fördelar för mänskligheten att världen utvecklar bättre kommunikationssätt, både skriftligt och muntligt. Viktiga fördelar är:

• förenklad social integration hos barn
• eliminering av kostnader, förseningar, missförståelser, när det gäller översättningar och språkinlärning för privatpersoner, organisationer, affärslivet och myndigheter
• att turister och resande får det mycket enklare att kommunicera
• att möjligheten till kulturell, andlig och konstnärligt arv presenteras för en världspublik
• att skapa en anda av fred och förståelse då man tar bort språkbarriärer

Frågan vi måste ställa oss är om det finns några områden som INTE medför fördelar med ett universellt hjälpspråk (och som inte i dag är hämmad av dess frånvaro).

En del vill argumentera att när det gäller ett internationellt hjälpspråk eller världsspråk – vill ett val även eliminera könsfördomar inbakat i ett existerande språk, att språket kan läras snabbare och mer effektivt och några tror även att ett världsspråk kan hjälpa folk att tänka snabbare.

Kostnader för översättningar
När det gäller kostnader för tolkning, översättning och insatser för språkinlärning, är dessa stora. Det är bara att tänka på översättningstjänster, översättningsmaskiner och mjukvara för översättningar, utgifter till extra utskrifter, inhyrning av lärare och konsulter etc. Kostnaderna är enorma för samhället och frånvaron av ett världsspråk är ett hinder för fri handel – både när det gäller affärslivet, så väl på idéburna områden.

Dessutom: översättningar involverar olämpliga tidsfaktorer, förseningar och felaktigheter (som kan ta tid att utreda – något som kan skapa känslomässig skada och även innebära livsfara).

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

En västlig ekonomisk modell skapar pengabekymmer

Den tiden vi lever i nu präglas av en västlig ekonomisk modell som dock har bidragit till stora miljöproblem (växthusgaser, spridandet av ökenområden,  skövling av urskogar med mera).

En del ser växtmekanismerna i penningsystemet som faktorer som skapar dessa problem, och ser användandet av räntor som något naturstridigt. Vi behöver samtidigt ett nytt globalt ekonomiskt system som kan tjäna mänskligheten.

En nytt ekonomisk system kan inte automatiskt lösa de akuta problem som Europa, USA, Indien, Asien, Afrika, Latin-Amerika, så att säga hela världen har behov av.

Sedan slutet på 1980-talet har världen blitt förändrat i sin ekonomiska grund – Socialistiska-länder lyckades inte då deras dåvarande prisnivå inte uttryckte någon ekonomisk realitet. De vände sig snabbt mot ett kapitalistisk system och den fria marknadsekonomin.

Men den fria marknadsekonomi saknar ekologiska och sociala realiteter. Det finns inga gemensamma mänskliga värderingar i det kapitalistiska ekonomiska systemet som kan tygla pengagaloppen och jakten på profitabla projekt.

Det går inte att byta ut topp politiker, om det är i USA, EU eller Arabiska länder eller vart ekonomiska problem dyker upp…

Det behövs därför ett ny medvetande och en grundläggande förändring av tankar och handlingar hos stora befolkningsgrupper.

Förhoppningsvis kan man nu starta en gemensam dialog där man ser fram mot en ny världsordning, baserad på bahá’i-principerna för bland annat en rättvis distribution av resurser, en global valuta, ett gemensamt kommunikationssystem som förenklar handel och transport, som en grund för detta arbetet, som börjar i dag.

Kollektiv säkerhet och den globala gemenskapen

Dagens värld hotas av sammanbrott och katastrofer.  Terrorister och miljöproblematik lurar runt hörnet. Inga länder är säkra – alla påverkas på något sätt: mentalt, psykiskt, andligt och fysiskt. Flyktningar och arbetslösa tyr till mera extrema beteende för att kunde få en bit av tårtan, ett bättre liv, ett harmonisk liv. Men valen är få – och många faller utanför systemet. Systemen kollapsar ett efter ett – politiska, religiösa eller sociala.

För att utvidga och skapa ökad möjlighet till gränslöst samarbete mellan människor och inspirera affärsliv, kulturliv och internationell politik – behövs kunskapen om världsmedborgarskap och en global förståelse för världsproblematiken. Den globala gemenskapen står framför dörren – antingen vi vill eller ej. I dag känner folk sig otrygga – därmed stoppar processen upp (ett tag). 

Därför behöver vi utveckla förståelsen av kollektiv säkerhet – som kan lösa problem som internationell drogtrafik, barnhandel, slaveri, globala epidemier och systemfel.

Vi behöver inte militär aggression – men FN och världens regeringar måste till samman utveckla en internationell polisstyrka som övernationellt kan ingripa i konfliktområden. Detta kommer att göra världen tryggare.

Teknik för nöjes skull eller?

I dag är tekniska prylar en del av vardagen. Vi omges av mobiler (vissa har flera än 2-3), hörlurar, högtalare, hemmabio, flat-TV, stereoanläggning, iPhone, dockningsstationer, bärbara datorer, stationära datorer, TV-spel, spelkonsoler,  digitala fickur, klockor som projekterar tiden på väggen, lågenergilampor i olika fancy modeller, hjälpmedel till köket, kvarnar, larmsystem, trådlösa bredband, hubbar och switchar, bits och bytes.

Prylar, prylar, prylar. Här är ett renoveringsprojekt på gång… många saker dyker upp från källaren.

Det finns inga ända på hur tekniken ska ända – det finns inga gränser. Bara fantasin är den yttersta gränsen.

Mycket av det vi använder som vardagsteknik i dag, var inte att tänka på för 15-20 år sedan. Att en iPhone skulle vara en kraftfull dator med åtkomst till ett globalt informationssystem, foton, Internet, var ju en helt främmande tanke på 80-talet. Själv om jag hade sett StarTrek och StarWars med deras fantasivärldar av framtiden, så verkade det vara en dröm.

Men var kommer tekniken från? Vad är det som driver utvecklingen? Och varför har vi blitt beroende av alla saker? Det är en stor fråga, men svaret är: militära forskningsområden och materialism.

Många prylar vi omges med var tidigare hemliga militära forskningsområden. Till exempel Internet, som i början utvecklades på 1960-talet för att USA:s försvar skulle ha alternativa kommunikationsvägar och inte bli utslagna vid en möjlig atomkrig.

Och även rymdforskningen har banat väg för medicinska prylar, pennor som kan skriva upp och ner, magneter, frystorkade maträtter och mikrougnar, satelliter som kan positionera mobiltelefon och GPS med mera.

Men materialismen driver på utvecklingen. Ett stort sug efter produkter, en global marknad, lockar storföretagen som har finansiärer, en sälj- och marknadsavdelning som är redo att satsa på elektroniska spel, online gambling och appar.

Ett habegär, där vi är tvungna att visa upp senaste version av operativsystem, senaste apps, senaste nyvinningar inom teknikens område, senaste dator och senaste iPhone med mera är en karusell som är svår att stoppa.

Det finns en intressant sida: i och med att Västvärlden har nått mognad och infrastruktur och marknad är relativt mättad inom flera marknadssegment söker nu de stora globala företagen efter nya jaktmarker i fattiga outvecklade länder. Dessa länder tar nu ett jättekliv, från yttersta fattigdom till en medelklass som blir prylberoende.

Fött innan Internet, så kan jag säga att världen var långsammare förr. Nu ska allt gå fort, när stoppar karusellen?

Vill vi ha prylar som är utvecklade av militären och rymdforskningsprogram – eller kan vi nu snart se en paradigm, där andliga världen positionerar sig, där ödmjukhet, respekt, nyfikenhet och ett balanserad syn på livet kan driva utvecklingen framåt – utan pryljaget?

Vill en materialistisk inställd forskning och utveckling i marknadsekonomins namn ta den utmaningen?

I byggandet av en ny världsordning på fredliga principer, måste vi demilitarisera världens länder. Det kan vara ett steg på vägen mot prylar som har en civil bakgrund. Det ska bli spännande att se…

Språkbarriärer hindrar universell fred

Esperanto var ett språk som som Ludwik Zamenhof utvecklade på 1880-talet i Polen (närmare bestämt 1887 i Warzawa). Zamenhof såg inte i sin vision Esperanto som enbart ett kommunikationsmedel, men ett medel för fredlig samexistens mellan folk från olika kulturer. Esperanto blev en folkrörelse och fick en stor uppblomstring i början av 1900-talet, men minskade sin spridning efter andra världskriget.

'Abdu'l-Bahá (1844-1921) prisade Esperanto och såg för sig att det hade många möjligheter för universell spridning. Han föreslog även att bahá'íerna skulle lära sig språket och sprida det för att skapa en bättre fredligare värld. Med ett universellt språk skulle de olika nationerna skapa en anda av solidaritet och samarbete. Människor från de olika världsdelarna kan bättre och snabbare hålla sig orienterade om händelser i världen och det universella språket vill vara nyckeln för att minska kommunikationsbarriärerna.

Missförstånd på grund av religiösa fördomar vill minska – hat och krig är omöjligt att ta bort utan ett gemensamt medium.

Ett gemensamt språk vill bli det mäktigaste medlet för universell framgång – det vill cementera Öst och Väst. Världen vill bli som ett hem och det blir en andlig impuls för mänskligt framåtskridande. Det vill resa enhetens baner i mänsklighetens värld och skapa ett världsförbund.

'Abdu'l-Bahá ser även i sin vision att i de kommande tider vill två språk läras ut i skolorna, ett är modersmålet och det andra det internationella hjälpspråket. Senare vill det universella språket tillkomma.

Så om vi vill fortsätta på FN och EU:s väg med 6 respektive 27 språk som behöver tolkas i alla riktningar så varsågod. Jag tror det blir lättare med ett språk. Det förenklar kommunikationen och minskar riskerna med språkförbistringar. Men det är ju synd på tolkarna då.

Ett universellt språk – behövs det?

I min tidigare artikel nämnde jag att du kan bli språkmäktig när du lär dig ett annat språk. Det ska vara kul med språk och den som behärskar kommunikationen vinner i längden. Men de stora organisationerna FN och EU har 6 respektive 27 officiella språk att hålla reda på, så visst kan det bli språkförbistringar och språkliga utmaningar.

Det är därför den nya världscivilisationen behöver ett universellt språk. Då undviker man dagens språkbarriärer och språkproblem. Bahá'u'lláh (1817-1892) säger att "Den dagen närmar sig då alla jordens folk skall ha antagit ett universellt språk och ett gemensamt alfabet. När detta har fullbordats, så skall en resande människa känna sig som hemma i vilken stad som helst. Denna sak är obligatorisk och absolut nödvändig. Det tillkommer varje människa med insikt och förståelse att vinnlägga sig om att överföra det som blivit skrivet i verklighet och handling". (1)

Innan världen är redo för det universella språket så kan ett internationellt hjälpspråk vara en början. Men det universella språket öppnar stora möjligheter för utveckling och förståelse mellan individen och samhället, materiellt och andligt. Vad det universella språket blir vet vi dock inte än. Det får framtidens språkforskare och politiker komma överens om.

Språkspanaren på sin blogg nämner att det finns ca 6 000 språk i värden och om hundra år tror man att det kommer att finnas ca 500 kvar. (2)

Då återstår det bara att se om världen om hundra år är redo för Bahá'u'lláhs vision om ett universellt språk och kan sätta det i verklighet och handling.

1. Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 117

2. Språkspanaren