Kan du undvika dessa tre fördomar?

Jag läser just nu ’Abdu’l-Bahás (1844-1921) tal i boken The Promulgation of Universal Peace. Boken innehåller nerskrivna tal från hans besök i Nord-Amerika 1912. Han beskriver väldig bra de utmaningar som mänskligheten har – och förklarar att från det vi kan förstå från Bahá’u’lláhs (1817-1892) lära måste vi undvika och avstå från alla religiösa, patriotiska och politiska förutfattade meningar och fördomar. Dessa förstör mänsklighetens verkliga grundval. Bahá’u’lláh har tillkännagett att Guds religion är en, då alla uppenbarelserna av den är grundad på verkligheten.

Moses proklamerade verkligheten, Jesus Kristus grundlade verkligheten. På samma sätt var alla de stora Profeterna tjänare och förkunnare av verkligheten. Verkligheten är en och odelbar. Det är då helt klart att de fördomar och den fanatism som eksisterar i dag bland religionerna inte är berättigad då dessa är motsatsen till verkligheten.

Alla fördomar går emot Guds plan och vilja. Ta för exempel rasfördomar och fiendskap. Hela mänskligheten är Guds barn, de tillhör samma familj, samma ursprungliga släkte. Det kan inte vara flera släkten, då vi alla är ättlingar till Adam. Detta betyder att antagandet om olikhet och rasfördomar endast är vidskepelse.

I Guds ögon är det inte några svenskor, norrmän, afrikaner, iranier, turkar, italienare, australiensare, amerikaner eller egyptier. Alla är i Guds närvaro lika – det är alla en mänsklighet och skapelse – Gud skapade inte uppdelning.

Denna uppdelning har sitt ursprung från människan själv. Dessa påhittade olikheter är falska och inbillade.

Fortsättningen följer i mitt nästa inlägg på Ny Vision >>

Källa: ‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace, s. 297-302.

Världens kroniska sjukdomar

Är världen sjuk? Kan världen bli sjuk? Är det inte bara varelser - människor eller djur som kan bli sjuka? Nej – världen och dess institutioner är sjuka – det är kroniska “sjukdomar” som plågar en sönderfallande tids institutioner. Det är en nedbrytande kraft som påverkar planetens processer. En moralisk global kris omger mänskligheten och river upp samhällsväven.

Själviskhet, misstänksamhet, rädsla och bedräglighet är tydliga. Terrorism som hänger över den internationella scenen i alla världens hörn och den intensiva jakt på rikedomar och nöjen kontrollerar värden som lycka, trohet och kärlek. (1)

Försvagandet av familjsolidariteten hotar grundläggande hela samhällens fortsatta existens. “Hur den mänskliga naturen fördärvas, hur det mänskliga beteende urartar, hur mänskliga institutioner korrumperas och upplöses”, om vilket Shoghi Effendi (1897-1957) förvarnade, visar sig tråkigt nog “i den värsta och mest motbjudande form man kan tänka sig.” (2)

Shoghi Effendi lägger största delen av skulden för mänsklighetens moraliska förfall på religionens minskade inflytande som social kraft. “Skulle religionens lampa döljas”, citerar han Bahá’u’lláh (1817-1892), “kommer kaos och förvirring att följa och godhetens, rättvisans, lugnets och fridens ljus att sluta skina.” De decennier som har gått sedan Shoghi Effendi skrev dessa orden har inte bar sett religionens minskade moraliska inflytande – men har även sett hur religiösa institutioner i själva verket har förrått massorna. Resultatet har gett upphov till en fanatism som (om den får härja fritt) kan förgöra grunden för civiliserat umgänge mellan människor. (3)

Den ökande ekonomiska klyftan mellan rik och fattig, den bestående fiendskapen mellan nationer, det ökande antalet flyktningar, den genomgående känsla av osäkerhet, avsaknaden av grundläggande service på många orter, exploateringen av naturresurser är bara några tecken på värdens ledares oförmåga att lindra mänsklighetens plågor.

Miljökatastrofer – Tjernobyl. Foto: flickr.com

Vi ser i dag akuta tecken på hur europeiska ekonomiska teorier, handlingskraft och institutioner bryter samman, och hur vissa länder i Europa, Latinamerika, Mellanöstern och Asien är oförmögna att leda sina länder mot en bättre värld.

Ansträngningar har gjorts – men det har kommit till korta att avlägsna “roten till den ondska som så bryskt har rubbat jämvikten i dagens samhälle.” “Inte ens”, sade Shoghi Effendi, “skulle skapandet av ett system som skulle ge världen politisk och ekonomisk enhet … i sig ge ett motgift mot det gift som ständigt undergräver organiserade folks och nationers livskraft.” (4)

Men det finns en uppbyggande process – en gradvis spridning av en världssolidaritet som spontant uppstår ur den oorganiserade världens villervalla – som ett indirekt tecken på principen om mänsklighetens enhet. Denna solidaritet har ökat och i dag ser man dess inverkan inom områden som förkastandet av etniska fördomar till en medvetenhet om ett världsmedborgarskap, från ökad miljömedvetenhet till koordinerade ansträngningar inom folkhälsoarbetet, omtanke för mänskliga rättigheter, systematisk utbildning och uppblomstringen av interreligiösa samarbeten och hundratusentals lokala, nationella och internationella organisationer som arbetar med sociala frågor i någon form. (5)

Det är långt fram mot bahá’í-visionen om en ny världsordning baserad på andliga principer – men arbetet är startat och fler och fler bidrar. Du är även välkommen att bidra. Kontakta en gräsrotorganisation och delta i arbetet.

Tillsamman hittar vi medicinen mot världens kroniska sjukdomar.

Källor:

1. Baserad på Shoghi Effendis uttal för 70 år sedan.
2. Universella Rättvisans Hus, april 2006 till världens bahá’íer
   
3. Ibid
   
4. Ibid
   
5. Ibid

Vad betyder enhet i mångfald?

Enhet i mångfald. Bahá'í-principen om enhet är snarast motsatsen till likformighet. Vad som åsyftas är en harmonisk samverkan av grupper och individer med olik kulturell och historisk bakgrund. Värdet av den enskildes ansvar och initiativ betonas starkt.

Jag tror detta är en princip som är viktigt för att bygga en ny världscivilisation – och en av nycklarna för att det ska fungera.

I och med att Öst och Väst, Norr och Syd nu möts – i den globala smältdegeln så “tvingas” vi att bemöta och bemästra principen enhet i mångfald.

I praktiken betyder det att sätta pris på varandras olikheter – i vardagen: i familjelivet, på jobbet och i fritiden (i föreningslivet, och i samarbeten mellan olika organisationer).

Vi kan utmärkt leva i en mångkulturell värld – där barn från tidig ålder lär sig att sätta pris på olikheter: olika tankar, åsikter, karaktärsdrag, kulturell identitet, kunskap och färdigheter. På så sätt kan alla känna sig viktiga i arbetet med att skapa en bättre värld.

Det krävs alltså insatser från föräldrar, lärare och alla som är engagerade i spridandet av positiva tankar och insikter.

Enhet i mångfald är en grundläggande hörnsten, men motstånden är stor, just bland föräldrar, lärare och politiska system. Nationalism och skadliga ideologier håller världen i järngrepp – och hoppet är nästan förlorat för stora delar av mänskligheten – finns det hopp – finns det möjligheter att bygga en bättre värld, när mörkret hopar sig opp?

Inom alla civilisationer och kulturer har självcentrerade ledare (allt från myndigheter, politiker, religiösa och värdsliga ledare) hindrat tanken om enhet i mångfald.

Nu står däremot en världskultur framför oss – och vi har inte råd att förlora mänskligheten.

Det enkla vi varje dag kan göra är att upprepa orden “enhet i mångfald” i allt vad vi gör och försöka på vårt lilla hörn att minska diskriminering, vardagsrasism, cynism och utanförskap. Ta vara på de goda dygderna som “kärlek, respekt, enhet, tålamod, mod, medmänsklighet och goda tankar”.

När vi blir många nog som hjälper världen framåt – kan vi skapa en bättre värld.

Välkommen du också!

En kommande global civilisation måste bemöta diskriminering

Nationer och länder som ska bidra till en kommande global civilisation måste forma gemensamma normer och standarder och ta aktiva steg för att ta bort från sina lagar, traditioner och vanor alla former för diskriminering baserad på ras, nationalitet, etnicitet eller för den saks skuld diskriminering baserad på kön, religion, språk eller andra individuella karaktärsdrag eller val.

Medan ras, nationell eller etnisk ursprung kan vara en källa till stolthet och en bakgrund för positiv social utveckling, kan inte sådan särprägel vara grunden för nya former för separation eller överlägsenhet, oavsett hur raffinerad den är.

Bahá'í International Community, i sitt uttal till Durban-konferensen 2009 om rasism och mänsklighetens enhet säger än vidare att rättvisa måste vara det härskande princip för social organisation, något som måste bli ett mönster för myndigheter, internationella organ och icke-statliga organisationer – att bemöta ekonomisk orättvisa på alla nivån.

Läs artikeln i sin helhet på www.bic.org.