En värld utan ekonomiska gränser

Min förhoppning är att världens länder om inte så allt för länge vill handla med varandra nästan utan restriktioner. Det gäller dock att se bort från kortsiktiga manövrer för att skydda vissa länders lantbrukspolitik. Robert B. Reich, president Clintons arbetsminister, i The Work of Nations beskriver ”att det i framtiden inte vill finnas nationella produkter eller teknologier, inga nationella företag eller nationella industrier. Allt som finns kvar inom de nationella gränserna är människorna som utgör nationen. Varje nations bästa resurs vill vara dess invånares kunskaper och talanger”. (1)

Så är frågan hur nationernas befolkning kan lära sig nya talanger, hur kan de lösa nya utmaningar, och hitta nyskapande lösningar som skapar nye värden?

Utbildningsinstitutionerna kommer att spela en stor roll – och det gäller att se till att elevernas kunskap inte baseras på att de ska komma ihåg en begränsad kärna av information.

Informationen är global. Det går inte att hindra kunskap. Jovisst – ett land kan stänga inne sin befolkning i ett intranät och låtsas att de har kontroll, så att landets befolkning inte ska ”smittas” av ”oren” kunskap. Det går ett tag – men befolkningen och världen hittar vägar runt informationsspärrarna.

Och en gemensam världsekonomi gör det lättare att öppna dörrarna. Tillväxten kommer att ske inom produktion och utbildning – det förändrar länder som Sydkorea, Taiwan, Hong Kong, Singapore, Malaysia och Thailand. Kommer ekonomins tyngdpunkt att flyttas från Europa/USA till Asien och länderna i Stilla havsregionen?

Robert B. Reich menar även att USA och andra rika industriländers konkurrensduglighet i det globala samhället inte längre är beroende av nationella företag eller nationella industrier. Deras ekonomi är i stället beroende av de nya uppgifterna dess invånare utför för att öka värdet inom en global ekonomi.

Det gäller som nämnt tidigare – att ha en ny vision – att se ett nytt perspektiv.

Källa:

1) Robert B. Reich, The Work of Nations, Simon & Schuster, New York, London och Sydney

Lärandets vision för framtiden

Människans förmåga att kommunicera är något som särpräglar oss. Vetenskapen säger att universum är omkring 13 miljarder år gammal, jorden ca 4,5 miljarder år gammal och ”människor” inte så olika oss själva har varit här några få miljoner år, och den ”moderna människan” ca 35 000 – 50 000 år.

Intressant nog dök skrivkonsten upp för ca 6 000 år sedan, och det tog ytterligare 2 000 år att få ett ordentligt alfabet när man kunde kommunicera med 25-30 symbol. Först på 1100-talet efter Kristus startade kineserna med boktryckning och år 1451 förändrade Johannes Gutenberg mänsklighetens sätt att spara kunskap och kommunicera med tillgängliga texter.

Processen gick nu mycket snabbare: det första morsemeddelandet skickades 1844, skrivmaskinen blev till 1872, telefonin år 1876, stumfilmen 1922 och början på TV-åldern 1926 och så – mikroprocessorn och miniräknare 1971. År 1994 kom Internet för full musik. I dag är de sociala medier och surfplattor som gäller.

Kommunikationsexplosionen skakar om världen. På 80-talet var det vanligt i västvärlden att ha två nationella TV-kanaler, i dag är det 1000-tals TV-kanaler från hela världen som gäller.

 

Världen blir en kolossal informationsbörs

Fiberoptiska kablar kommunicera med 100 Mbit per sekund med många samtidiga abonnenter över stora avstånd via Internet.

I slutet av 2008 uppskattade man antalet domänsidor på Internet till 188 miljoner och det indexerbara Internetet till 63 miljarder sidor. Man uppskattar att antalet osynliga sidor är 50 gånger flera än de synliga och kanske 100 gånger fler – det blir 10 000 miljarder sidor (1)

Det behövs kunskapsarbetare för att få all tekniken att fungera. Med kunskap förpliktar!

Mycket av de verktyg vi kommunicerar med i dag är baserad på militär forskning. Själv telegrafin, telefonin, mobiltelefoni, Internet, fiberkablar och GPS har används av militären.

Visionen för framtiden är att civil forskning och utveckling driver utvecklingen framåt. Men det viktigaste är att framtidens forskare, lärare och elever har en ödmjuk hållning till lärandets process.

Med ett andligt perspektiv vill man även kunna upptäcka stora mysterier och förnya vetenskapen.

Det gäller bara att ha en ny vision!

Källor:

1) www.iis.se

Global tankeenhet

Detta inlägg handlar inte om indoktrinering eller kommunism – men om enhet och enighet i världsprojekt. Vi är en värld – jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare, säger Bahá’u’lláh (1817-1892). Hans son ‘Abdu’l-Bahá skrev dokumentet Enighetens Sju Ljus 1906 och tog upp principen om enighet i världsprojekt.

Att vara eniga om att förbättra världen och förena dess folk är en stor sak. Det betyder inte att det ska vara grått och trist, eller att alla hus ska vara lika, att alla endast ska få möjlighet att kunna äga en typ bil, eller att en bristfällig planekonomi ska slösa med resurserna.

Under relativt kort tid, de senaste 50 åren, har en hel ny generation upptäckt vad det betyder att tänka och uppträda som en enda förenad mänsklighet, något som är kraftfullt och som i sin tur skapar spännande resultat.

Bahá’íer tror att föreställningen av världsmedborgarskap och global identitet - något de länge har delat med sig av - har en förmåga att snabbt ändra vår värld – till något bättre.

Ungdomar arbetar för enhet. Foto: media.bahai.org

Detta verkar vara en kraft som världens ledare inte helt och fullt ut har erkänd eller accepterad.

Vi behöver fortfarande förespråka och stödja arbetet och initiativen till Förenta Nationerna, FN:s barnfond, FN:s miljöprogram, Världsnaturfonden och många andra organ som inkallar till en planetarisk tillnärmning till problemlösning, inkluderad de som handlar om försvar och säkerhet.

Följ fortsättningen av serien Enighetens Sju Ljus på Ny Vision.

En västlig ekonomisk modell skapar pengabekymmer

Den tiden vi lever i nu präglas av en västlig ekonomisk modell som dock har bidragit till stora miljöproblem (växthusgaser, spridandet av ökenområden,  skövling av urskogar med mera).

En del ser växtmekanismerna i penningsystemet som faktorer som skapar dessa problem, och ser användandet av räntor som något naturstridigt. Vi behöver samtidigt ett nytt globalt ekonomiskt system som kan tjäna mänskligheten.

En nytt ekonomisk system kan inte automatiskt lösa de akuta problem som Europa, USA, Indien, Asien, Afrika, Latin-Amerika, så att säga hela världen har behov av.

Sedan slutet på 1980-talet har världen blitt förändrat i sin ekonomiska grund – Socialistiska-länder lyckades inte då deras dåvarande prisnivå inte uttryckte någon ekonomisk realitet. De vände sig snabbt mot ett kapitalistisk system och den fria marknadsekonomin.

Men den fria marknadsekonomi saknar ekologiska och sociala realiteter. Det finns inga gemensamma mänskliga värderingar i det kapitalistiska ekonomiska systemet som kan tygla pengagaloppen och jakten på profitabla projekt.

Det går inte att byta ut topp politiker, om det är i USA, EU eller Arabiska länder eller vart ekonomiska problem dyker upp…

Det behövs därför ett ny medvetande och en grundläggande förändring av tankar och handlingar hos stora befolkningsgrupper.

Förhoppningsvis kan man nu starta en gemensam dialog där man ser fram mot en ny världsordning, baserad på bahá’i-principerna för bland annat en rättvis distribution av resurser, en global valuta, ett gemensamt kommunikationssystem som förenklar handel och transport, som en grund för detta arbetet, som börjar i dag.

Att rika delar med sig frivilligt

Bahá’u’lláh (1817-1892), grundaren av bahá’í-tron säger att “De som är i besittning av rikedomar måste emellertid ta den största hänsyn till de fattiga, ty stor är den ära Gud förutbestämt för dessa fattiga som är orubbliga i tålamod. Vid Mitt liv! Det finns ingen ära som kan jämföras med denna ära, förutom den som Gud behagar skänka. Stor är den sällhet som väntar de fattiga som tåligt uthärdar och hemlighåller sina lidanden och väl ar det för de rika som skänker sina rikedomar till de nödställda och ger dem företräde framför sig själva.”

Bahá’u’lláh lär att hela ens liv skall vara en bön, att arbete som utföres i rätt sinnelag är tillbedjan, att varje tanke, ord och gärning som ägnas Gud och medmänniskornas bästa, är bön i ordets sanna betydelse. Detta är bahá’í-visionen.

En ny tidsålder närmar sig där då de rika delar med sig av sina rikedomar för att förbättra världen. Att ge utan gränser och att skapa nya förutsättningar till väx – både personligt och kollektiv. Att dela med sig frivilligt är ett stort ansvar.

I USA skänker multimiljardärer som Bill Gates och Warren Buffett av sina rikedomar till olika humanitära projekt, affärsmässigt och konkret. Det kan vara inom forskningsområden, utbildning, medicinsk teknik, direkt biståndshjälp med mera.

Filmstjärnor reser till katastrofområden för att hjälpa till direkt – de får se och uppleva något annat än vardagens kändisliv. Frågan är om det är att visa upp sig eller av reell hjälpsamhet?

Det finns också många anonyma gåvogivare som bidrar till förnyelse och hopp för miljontals människor. Det är ett arv att förvalta.

Att frivilligt dela med sig är godhet och kärlek. En tanke som måste börja när barnen uppfostras, i skolor och på universitet. Att dela med sig ska man göra varje dag, inte vänta till man blir gammal och kanske inte kan tänka klart.

Behöver vi en gemensam valuta?

I mitt tidigare blogginlägg kan du läsa om bakgrunden och den historiska orsaken till att vi fick myntunioner och att vi i dag har minst nio valutaunioner.

Flera av världens länder organiserar sig i valutaunioner och en gemensam penningpolitik. En del länder väljer att stå utanför, medan andra söker sig till valutaunioner.

Den ryska presidenten Dmitrij Medvedev tog förra sommaren (2010) upp temat om en ny global valuta. Man kan diskutera om hur äkta detta önskemål är, eller om det är mera en populistisk inlägg i debatten, men världen har Världsbanken, Internationella valutafonden, Europeiska centralbanken som även de i olika sammanhäng har förespråkat en gemensam pengapolitik. (1)

Det verkar som om det blir flera valutaunioner, och de regionala valutaunioner som redan finns växer sig större. Därmed kan vi om inte så många år få kontinentala valutaunioner och därefter kan steget gå mot än större enheter som i framtiden går över i en internationell och global världsvaluta.

Bahá'í-tron förespråkar en international valuta som ett vitalt element i integrationen av den globala ekonomin. Ekonomiska experter tror att en enda valuta kan minska improduktiv spekulation och oförutsebara marknadsrörelser. Det vill även stödja en utjämning av inkomster och priser i hela världen. (2)

I och med att världen går mot integration, samarbete och gemensamma riktlinjer för kommunikations-, transaktions- och betalningsstandarder och affärslivet söker sig till samma, så kan jag tänka mig att processen är i gång. Men när en övergripande världsvaluta blir aktuell och möjlig - som bahá'í-tron beskriver, det vet vi inte...

Behovet för en gemensam valuta finns - visionen finns och på Ny Vision kan du läsa mera om globala tankar, idéer och funderingar.

(1) real-agenda.com

(2) Vändpunkt för Nationerna, s. 16

Valutaunioner – historiskt perspektiv

I dagens turbulenta ekonomiska situation där ländernas statsbudget ligger illa till, och den ekonomiska krisen påverkar direkt privata hushåll och företag, kan det vara intressant att se närmare på vad en gemensam valuta skulle ge för effekt. Först en liten historisk tillbakablick:

Det har under historien varit många monetära unioner, gemensamma myntstandarder med mera. Dessa har varit nödvändigt för att handeln skulle fungera över stora landområden. I början var det byteshandel, något som var ineffektivt i längden och pengar kom in i bilden. Krig och landserövringar påtvingade nya betalningsstandarder, myntar eller myntunioner, men även olika samarbetande länder kom fram till att delta i en myntunion: från Kina, Romarriket, Europa och Amerika.

Runt första världskriget blev det klart att en autonom penning- och finanspolitik borde föras efter samstämmiga principer. I Norden var det en myntunion där Norge, Sverige och Danmark (Skandinaviska myntkonventionen under perioden 1873-1924) samarbetade.

I dag finns det många valutaunioner där flera länder beslutar sig för att ha en gemensam valuta och penningpolitik. Det finns minst nio valutaunioner (Euro, CFA-Franc, CFP-Franc, Östkaribisk dollar, Amerikansk dollar, Australiensk dollar, Nyzeeländsk dollar, Schweizisk franc och Turkisk lira).

I nästa artikel ska vi se närmare på hur en valutaunion kan ge en ekonomisk trygghet och ge stabilitet för världens befolkning, i tråd med bahá'í-trons principer och Bahá'u'lláhs förmaning.

Hur kan du som turist påverka

Hoppas du har haft en bra sommarsemester. I denna artikeln vill jag ta upp kulturell turism som är en snabbt växande turistmarknad. Kultur och kreativa industrier är i ökande grad använt för att lansera turistmål och utveckla områdens konkurrenskraft och även attraktionsvärde. Många resmål utvecklar sina greppbara så väl som ogreppbara fördelar på den internationella turistmarknadsplatsen – för att skapa intresse i lokala specialiteter i möten med globaliseringen.

Fantastiska orörda koraller: Comoro Islands. Foto flickr.com

Som turister lockas vi till nya exotiska resmål (med lokala specialiteter) – kanske till områden där inga av dina släktingar eller arbetskollegor har varit. När det gäller hur vi som turister påverkar vårt val av transportmedel, resesätt, resemål, vare sig det är i storstaden eller på en öde landsbygd, sommar eller vinter, kan det vara värt att tänka på följande:

1. Hitta möjligheter för ekoturism.
Enligt The International Ecoturism Society är ekoturism definierat som en ansvarig resa till naturområden som bevarar miljön och ökar lokalbefolkningens välstånd. Det kan vara värt att planera resan så att du kan minska påverkan på miljön, natur och människor.

2. Minimera utsläppen av föroreningar
Det att resa jorden runt, eller till en annan kontinent påverkar naturen globalt. Att flyga är i sig själv en stor förorenare (själv om flygbolagen de senaste åren har minskat bränsleförbrukningen rejält per passagerare per mil). Det finns flera sätt att minimera miljöutsläppen – från det extrema – att gå till resemålet, ta cykeln, använda bilen, kollektivtrafik, tåg, buss, båt eller flyg. Det mest ekovänliga sättet att resa på är tåg – om du har tid (som inte många har).

3. Minimera din påverkan som turist
Med en gång du kommer till resemålet, oberoende vart i världen, finns det sätt att reducera din påverkning lokalt, samtidigt som du får en fantastisk upplevelse. Använd lokala transportsystem i stället för att hyra en bil eller ta taxi. Gå gärna i storstadden i stället för att hyra bil/ta taxi mellan stadsdelarna. Du får uppleva mera!

Tänk på vad du äter – då mycket av miljöutsläppen kommer via mattransport. Ät lokalt, gärna mat från lokala gårdar.

Var även försiktig med ur du reser till naturområden, skogar, naturparker och stränder. Det är ett privilegium att besöka sådana områden – så skräpa inte ner och ta heller inte en 4-hjuls motorscykel (ljudskräp). Ta heller med goda skor/kängor för vandring. Kanske hittar du hästridning eller kanotmöjligheter?

4. Den bästa lösningen
Är din hemby eller lokalområde en turistattraktion? Chansen är stor för att det finns goda attraktioner i din egen bakgård! Det bästa sättet att minska global uppvärmning är att uppleva ditt närområde – besök dessa som du var en turist. Kolla ut kommunen eller turistföreningens guidebok på biblioteket och använd en helg eller två till att cykla runt och besök alla ställen som omtalas i guideböckerna. Du kan bli förvånat över vad du hittar...


Läs mera på The Impact of Culture on Tourism

Vision för en positiv turism

Foto: flickr.com - Ulvikfjord, Norge, _tbw_

Långsiktig och bärkraftig utveckling av turismen möter behoven till dagens turister och regioner och skyddar miljön, samtidigt som det skapar möjligheter för framtiden. Det är dock viktigt med handlingsplaner så att ekonomiska, sociala och estetiska behov kan fullföljas, samtidigt som den kulturella integriteten, ekologiska processer och biologiskt mångfald och livssystem stöds.

En vision om positiv turism är långsiktig – den fokuserar på ekonomin, på miljö- och sociokulturella -faktorer.

Ekonomi:

• Utländsk valuta

• Skatter

• Arbetsmöjligheter

Miljön

• Ger ekonomiskt värde till orörda naturresurser

• Uppmuntrar till etablerandet av nationalparker och beskyddade områden

Sociokulturell

• Ger ekonomisk värde till traditionell konst, hantverk och kulturresurser

• Uppmuntrar till bevarandet av historiska ställen och världsarv

• Fostrar hos värdsamhället en tolerans och accept för olika kulturer

På Good Travel & Tourism Wiki kan du läsa mera om hållbar turism.

Hyllning till mångfalden eller plundring av andra länders resurser? (I)

Ibland kan det bli helt galet. 

Som när en demokrat, globaliseringsivare och folkvald riksdagsledamot ska beskriva hur Sverige kommer att tjäna på att vara ett multikulturellt samhälle inom något decennium. Detta debattinlägg fanns att läsa bl.a.

”Utan invandring hade Sverige varit ett sämre och fattigare land”, skriver riksdagsledamoten och fortsätter: ”I en globaliserad värld är en nyckel till ett lands framgång förmågan att attrahera duktiga människor att flytta till landet. Sverige måste kunna locka högutbildade människor att invadra hit och bidra till svensk tillväxt och välfärd.” 

Riksdagsledamoten propagerar sedan för den modell Kanada framgångsrikt har använt sig av under några år. Om invandraren är specialist eller har med sig investeringspengar är han/hon välkommen till Kanada. Det är klart att den modellen är bra. För Kanada alltså.

För att förtydliga kan jag ta ett citat till: 

”Sverige måste fortsätta vara ett öppet och tolerant land. Då får vi större möjligheter att locka civilingenjörer från USA, naturvetare från Indien eller entreprenörer från Brasilien att invandra till vårt land” … ”Arbetsförmedlingen visade i rapporten ’Generationsväxling på arbetsmarknaden’ att det fram till 2010 kommer att ske 1,6 miljoner pensionsavgångar i Sverige” … ”som en konsekvens av detta hämmas tillväxten" [utan arbetskraftsinvandring].

Nog finns det väl fler än jag som undrar hur det ska gå för utvecklingsländer, som här nämnda Indien och Brasilien, om deras elit av unga människor ska försvinna till Sverige och andra rika länder i västra Europa och Nordamerika. 

Det är, relativt sett, mer kostsamt att utbilda människor till specialiserade yrkeskunniga i utvecklingsländer än i de rikare länderna. Vad ska Brasilien och Indien få i gengäld av Sverige? Vapen till rea-pris?

Själv tror jag att det i ett första skede är de östeuropeiska länderna som kommer att tappa sjuksköterskor, läkare, äldreomsorgspersonal, lärare, vissa administratörer inom offentlig sektor, till länder som Sverige, Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Storbritannien, Japan, Australien, USA och Kanada.

Den som förespråkar globalisering måste även förespråka internationalism. Att importera högutbildad, kompetent arbetskraft från fattiga länder utan att ge någonting i gengäld är inte förenligt med internationalism. Det är att stjäla från de fattiga människor som inte bara behöver sina välutbildade landsmän, utan som dessutom via skattsedeln betalat för deras utbildning.

Vad säger då Bahá'í-tron om detta? Kan religion tillämpas på ekonomiska system? Ja, säger Bahá'u'lláh (1817 - 1892) , 'Abdúl-Bahá (1844 - 1921)  och Shoghi Effendi (1897 - 1957). Det är möjligt eftersom det handlar om människans enhet och eftersom varken mänskligheten eller världssamhället, där alla är världsmedborgare, kan expandera mer än vår planet tillåter. Det som en ny världsordning behöver är ömsesidighet och symmetri. Den otyglade konkurrensen måste ersättas av samarbete och ett ekonomiskt program som omfattar hela planeten måste utvecklas.  Vi, alla jordens folk, måste samarbeta. Otyglad konkurrens är ett förbrukat verktyg.

Mycket har hänt på ekonomins område sedan Bahá'u'lláhs och 'Abdúl-Bahás tid. Man undrar ibland om keynesianismen och stockholmsskolan har sökt inspiration från Bahá'í-läran, att det svenska folkhemmet är något som emanerat från Bahá'u'lláhs världsordning, men så är det givetvis inte.  De ekonomiska teorierna går inte utanför ekonomin i någon högre grad, medan Bahá'u'lláhs världsordning gör det.

I själva verket presenterade inte Bahá'u'lláh, 'Abdu'l-Bahá och Shoghi Effendi något färdigt ekonomiskt system. Bahá'u'lláhs lära är läran om allt, och detta allting har andliga rötter. Där finns en lag om rätten och plikten att utbilda sig, helst så att man får ett yrke som motsvarar ens fallenhet, begåvning, anlag, eller vad man nu ska kalla det. Man ska sedan välja ett yrke som svarar mot utbildningen, vilket förhoppningsvis gör det roligt att arbeta. En annan av Bahá'u'lláhs lagar är nämligen att alla arbetsföra måste arbeta. Han förbjuder tiggeri, och 'Abdu'l-Bahá påpekar att de värsta tiggarna inte sitter på gatan utan på kontor i finansdistrikten där de spekulerar mot valutor och säljer papperslappar som ska innehålla löften om vinster i samband med framtida ekonomiska händelser. De sitter på bankernas kontor och lånar ut pengar som inte finns till företag och hushåll. Ytterligare en lag är den som avskaffar nationerna som organisatoriska enheter och därmed gör alla människor till världsmedborgare. Dessa världsmedborgare får slå sig ner var de vill för att förtjäna sitt uppehälle i en värld där en världslegislatur ser till att principerna om ömsesidighet och symmetri upprätthålls.