Lägg vikt på yngre ungdomars andliga utbildning

Om vi tänker på vägval för framtiden måste principer för social omvandling och förändring vara en integrerad del av alla insatser riktad mot yngre ungdomar. Men den största vikt måste läggas på deras andliga utbildning. Varför det? Jo – samhället är i stor grad “närsynt” när det gäller utbildning av barn och ungdomar. Det har funnits ett krav från myndigheterna att satsa mera på utbildning och mindre på krig – men tyvärr saknas det politisk vilja. Det verkliga värdet av utbildning uppskattas inte – speciellt inte värdet av en andlig utbildning.

De Heliga skrifterna säger en god del om vikten av utbildning för barn och yngre ungdomar. Men enligt bahá’í-förståelsen för utbildning, en värdegrund som baserar sig på olika kunskapsgrenar – så viktigt som det är – måste det motsvaras av en andlig utbildning som gör det möjligt för barn och yngre ungdom att ta till sig goda egenskaper (dygder).

Utbildning i moral och gott uppförande är faktiskt långt viktigare en teoretisk kunskap. Ett rent, trevligt och väluppfostrat barn är att föredra framför en busunge, oförskämd, otvättat, elak – även om barnet blev djupt insatt i alla vetenskaper och alla konstområden. Grunden till detta är att barnet som uppför sig väl – till trots för sin okunnighet - ger andra barn (och vuxna) fördelar. Ett obehärskat och dåligt uppförande barn är skadat och kan vara till skada för andra – själv om det är aldrig så kunskapsrikt. Om barnen tränas att vara både lärda, kunskapsrika och har goda egenskaper, är resultatet ljus på ljus.

Foto: media.bahai.org

En andlig utbildning av unga människor är inte endast önskvärt – det är av största viktigt. Och det studiecirkelmaterial bahá’íerna använder är avsedd att bygga kapacitet för just denna uppgift. Två av de fyra grundläggande aktiviteter som bahá’íer uppmuntras att delta i – relaterar till andlig utbildning.

Här vill jag påpeka att en andlig utbildning av barn och yngre ungdomar inte endast är de professionellas ensamma ansvar, det påvilar alla i samhället. Tänk om alla i världen såg att arbetet med andlig utbildning var deras uppgift. Tänk hur vår värld skulle se ut om barn och yngre ungdomar hade så många resurser för att utbilda och bemyndiga dem.

Källa till denna artikel: bahaiblog.net

Läs mera om dygder och goda egenskaper på dygder.se.

Föräldrar – barnens främsta uppfostrare

Som föräldrar har ni stort ansvar för andlig uppfostran av barnen. Men vad innebär detta? Och varför en andlig uppfostran? Räcker inte den materiella och akademiska utbildningen? Och är det endast föräldrarnas ansvar?

Det är viktigt att ständigt beakta barnens andliga fostran – detta är inte endast samhällets institutioners ansvar. Barnen måste få inblick i bön, meditation, goda egenskaper. De måste studera alla religioner och humanistiska kunskapsgrenar – tillsammans med föräldrar och lärare.

Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter) skriver: “Oberoende av deras grad av utbildning befinner sig föräldrar i en kritisk position för att forma den andliga utvecklingen av sina barn. De ska aldrig underskatta sin förmåga att forma sina barns karaktärer. För de utövar oumbärligt inflytande genom hemmiljön som de medvetet skapar genom sin kärlek till Gud, sina strävanden att hålla fast vid Hans lagar, sin anda av tjänande till Hans Sak, sin brist på fanatism och sin befrielse från de frätande effekterna av baktal.”

I hemmiljön kan barn och föräldrar studera goda egenskaper (dygder) och lära sig mera om de stora religionerna – att frigöra sig från fanatism, att vara öppna för nya spännande impulser som skapar andlig längtan – men som även stimulerar en akademisk utbildning. Att förbättra barnens karaktär är något alla föräldrar kan göra. 

Universella Rättvisans Hus fortsätter: “Man måste komma ihåg också att barn lever i en värld som informerar dem om en hård verklighet genom direkt erfarenhet med de hemskheter som redan beskrivits eller genom det oundvikliga utflödet från massmedia. Många av dem är därigenom tvingande att växa upp för tidigt och bland dessa finns de som söker måttstockar och en ordning som kan styra deras liv.” 1)

Alla barn borde få möjligheten att stråla som symboler för en bättre framtid.

Som föräldrar är dock ansvaret stort – och därmed uppstår många frågor: Vart ska jag som förälder få energi och inspiration? Och måste jag som förälder engagera mig så mycket? Jag vill helst släppa detta och överlåta det till skolor och utbildningsinstitutionerna!

Som barnens främsta uppfostrare är det inte lätt – det är många utmaningar och hinder i vägen. Det första steget är att ta en andningspaus – och undersöka vilka möjligheter som finns för andlig uppfostran.

Det finns många verktyg. En bok jag fick ett tips om är: Illumine My Family: Bahá’í Prayers and Meditations from the Bahá’í Faith är en samling meditativa böner och utdrag från bahá'í-trons skrifter (Báb, Bahá'u'lláh och 'Abdu'l-Bahá) som hjälper din familj att införliva andlighet i vardagen. Texterna inkluderar vägledning och böner relevanta för familjer, oberoende deras bakgrund eller situation. Här får du läsa och fördjupa dig i teman som äktenskap, föräldraskap, barn, kärlek, hälsa, sorgarbete och mera. Bokens har dom mål att hjälpa familjer att växa tillsammans och främja stärka relationer med varandra och Gud.

Köp boken från Bahá'í-förlaget AB. Läs utdrag av boken på Google Books.

Källa: 1) Universella Rättvisans Hus brev till världens bahá’íer, Ridván-budskapet - april 2000.

Integration för växt

Min artikelserie på Ny Vision fortsätter nu mot sitt slut. Jag har beskrivit fem utvecklingsprocesser som bahá’í-samfunden världen över arbetar efter: organisk växt, att bygga mänskliga förmågor, utbildning, utvecklandet av mänskliga resurser och bidrag till samhällets framåtskridande. Dessa är viktiga att förstå för att utveckla en ny världscivilisation baserade på andliga principer. Denna sista bloggartikel i serien handlar om integration.

Vi vet genom erfarenhet att splittrade aktiviteter inom olika områden inte skapar utveckling. Kunskapen man får när man arbetar inom området utvecklingsproblematik ryms inte inom ett enda ämnesområde. Förenad och integrerad ansträngning inom olika områden som hälsa, utbildning, agrikultur och bevarandet av miljön är viktiga för att regionen ska utvecklas.

En sådan integration kan uppnås när enkla gräsrotsinitiativ utvecklas till mera stabila och komplexa verksamhetsnivån. I bahá’í-utvecklingsprojekten gäller konceptet integration även materiella framsteg och andlig utveckling. Socioekonomiska utvecklingsprojekt är därför ett uttryck för tro i handling.

Det som stödjer bahá’í-tillnärmningssättet för utveckling är tron på att varje mänsklig kultur och segment representerar ett tydligt arv som måste uppmuntras att utvecklas och bidra till en framkommande global civilisation. Bahá’í-uppdraget för social ändring och framsteg kommer direkt från Bahá’u’lláhs vision om mänskligheten som en familj.

Att fostra enhet bland individen, grupper och institutioner är därmed ett essentiellt och utmärkande drag för alla bahá’í-utvecklingsförehavanden.

 

Barnklass i Västra Sumatra, Indonesia. Foto: media.bahai.org

Bidra till samhällets framåtskridande

I mitt tidigare blogginlägg tog jag upp det fjärde området för utvecklingsprocesser och hur bahá’í-tron arbetar med bland annat mänskliga resurser. Det nästa området är Bidrag till samhällets framåtskridande, något som jag beskriver närmare här under:

Att bidra har flera synonymer, det betyder att göra sitt till, medverka, hjälpa till och understödja och att gynna. Inom detta område tillämpas Bahá’u’lláhs (1817-1892) läror till social- och ekonomisk utveckling, en del av en större process som handlar om att skapa stabilitet och välstånd inom mänskliga relationer.

Utvecklingsaktiviteter erbjuder möjligheter för lokala bahá’í-samfund att involveras direkt i samhällslivet. Det viktiga att påpeka är att dessa bahá’í-projekt ska engagera och gynna alla i grannskap och närområden, inte enbart bahá’íer själva. Samarbeten med organisationer och samhällsledare och intellektuella som bekymrar sig för sociala, moraliska och ekonomisk utveckling är en viktig del av dessa bahá’í-projekt.

Till exempel kan enkla saker, som barnklasser som lär barnen goda egenskaper; skapar nya vänskapsband; de får spela tillsammans; berättelser och konst, vara något som inspirerar barnen. De får lära sig att mänskligheten är en, att vi alla är olika, men bor på en gemensam planet. De får även en längtan efter kunskap; både av materiell och andlig karaktär.

Barnens andliga och moraliska utveckling är grunden, inte bara till deras personliga lycka, men det skapar även ett ansvarstagande hos dem för mänskligt samarbete – något som är grunden för och bidrar till samhällets framåtskridande. Detta påverkar direkt vår materiella och andliga civilisation.

Är du intresserad i att hjälpa till? Då är det bara att kontakta närmaste bahá’í-samfund som du hittar på bahai.se.

Få bättre mänskliga resurser

Min artikelserie på Ny Vision fortsätter. Jag beskriver sex avgörande utvecklingsprocesser som bahá’í-samfunden världen över arbetar efter. Dessa är viktiga att förstå för att utveckla en ny världscivilisation baserade på andliga principer. Jag har beskrivet viktigheten av organisk växt, att skapa och bygga förmågor och utbildning. I detta blogginlägg beskriver jag närmare på den fjärde processen, nämligen utvecklingen av mänskliga resurser:

Den nära relationen mellan utbildning och att bygga förmågor är kärnan i att utveckla mänskliga resurser. Träningsmetodik - som skapar deltagande och en öppen inställning till inlärning – involverar i grunden individen och grupper på gräsrotsnivån i lokalsamfunden. Det kan även inkludera professionella och studenter från andra regioner och länder. På så sätt kan man uppmuntra till en världsvid inlärningsprocess.

Studenter vid ett datorkurs i Gambia mottar sitt diplom från sin lärare.
Foto: media.bahai.org.

Att idéer, tankar och utvecklingsprojekt inte styrs eller påverkas utifrån, och att institutioner svarar på strävan och initiativ från lokalsamfundet, är viktiga karaktärsdrag i bahá’í-utvecklingsprojekt. Dock vill tillämpningen av dessa principer inte förhindra möjligheten att dra nytta av beprövade och väl uttänkta tillnärmningssätt till träning utvecklade på nationellt eller internationellt nivå. Därmed kan projektställen ses på som platser där man ger utbildning för ett ökat antal individer från alla delar av världen och från alla samhällsskikt.

Detta är helt klart viktigt för att bygga nya tankemönster, förhindra kulturella konflikter och lära sig ödmjukhet – att lära tillsammans med projektdeltagare från hela världen.

Bahá’u’lláh 1817-1892 säger att ”Jorden är endast ett land och mänskligheten är dess invånare”.

Följ med på nästa inlägg på Ny Vision – då kommer jag att ta upp det femte temat: hur vi kan bidra till samhällets framåtskridande.

Att skapa och bygga mänskliga förmågor

I mitt tidigare blogginlägg på Ny Vision tog jag upp att det finns sex avgörande utvecklingsprocesser som bahá’í-samfunden världen över arbetar efter. Det första var organisk växt. I detta blogginlägg beskriver jag närmare på den andra processen Att skapa och bygga förmågor:

Utvecklingsprojekt är inte en produkt som levereras av ”utvecklade” till ”outvecklade” människor. Hellre är det en process där individen i grannskapen över hela världen deltar, oberoende nivån av deras materiella välstånd, och blir därmed viktiga aktörer för att definiera, analysera och lösa egna problem.

Medan konkret handling i ett projekt bör utvecklas mot en synlig förbättring av ett antal livsaspekt vill projektens utveckling och initiativförmågor mätas för hur de påverkar samhället att möta utvecklingsfrågor på högre nivå av komplexitet och effektivitet.

Människors förmåga att delta i sina egna utvecklingsprocesser omvandlar ett antal sammankopplade element. Det genererar och upprätthåller integrerande sociala och ekonomiska aktiviteter som direkt påverkar utveckling av förmågor för individen och på gruppen som helhet.

Vissa nyckelförmågor är:

• att lära sig hur man tar initiativ på ett disciplinerat sätt,
• antagandet av metoder för beslut som är icke-fientliga och inkluderande i sin natur,
• systematisk tänkande för att förstå problemen och söka efter lösningar,
• byta ut dominerande och tävlingsinriktade relationer till nya baserad på samarbete, ömsesidighet och tjänst för andra,
• uppmuntrandet av viktiga essentiella nobla dygder i människan,
• fostran av hederligt beteende på alla samhällsnivån,
• och utvecklandet av färdigheter och åtaganden som är nödvändiga för att skapa och använda teknisk kunskap.

Följ med på Ny Vision för att ta del av de tre andra utvecklingsprocesserna (utveckla mänskliga resurser, bidra till ett framåtskridande samhälle och integration).

Jag tar upp dessa i kommande blogginlägg…

Mänskliga resurser för framtidens behov

Människan är världens bästa resurs. Men den resursen måste utvecklas och förfinas och användas för att utveckla världen. Det jag tänker på är en öppen attityd för att hela tiden lära nya saker, via studiegrupper i gräsrotrörelser, till studenter och professionella inom sina yrken inom regionen eller landet – med ett världsomspännande perspektiv.

Bahá’í-utvecklingsprojekt är i sin natur kvalitativ. Med eftertryck på gräsrotrörelser och gradvis växt vill dessa typer projekt komplettera många element i bahá’í-samfundslivet. Utvecklingsaktiviteter är integrerade i bahá’íernas insatser för att skapa ett levnadsmönster som frigör individens individuella möjligheter och som samtidigt vill främja det bästa för alla.

Det finns sex huvudsakliga utvecklingsprocesser som formar handlingsmönstret som bahá’í-samfunden världen över nu arbetar efter över hela världen:

1. Organisk växt

2. Bygga upp förmågor

3. Utbildning och träning

4. Utveckla mänskliga resurser

5. Bidra till ett framåtskridande samhälle

6. Integration

Att systematiskt skapa livskvalitet - och det i en materiell och kynisk värld är en stor utmaning. Generellt sätt så är utmaningarna världen står ovanför så stora att de mänskliga resurserna inte sträcker till. Något som många biståndsorganisationer, myndigheter och samhällsprogram har erfarit.

Mänskliga resurser kan skapa ett fantastiskt rättvist och samhälle – men utan en STOR vision, ett grundläggande och positivt mål och en plan som vägleder oss världsmedborgare framåt är det inte lätt.

I mitt nästa inlägg ska jag gå närmare in på vart och ett av dessa sex punkter. Följ med i mina nästa inlägg på Ny Vision…

Barefoot-lösningar – nya principer för teknik och utbildning

Fokus på nya lösningar för en bättre värld:

Barefoot College blev till på slutet av 60-talet av en liten grupp individer som såg möjligheten att hitta alternativa vägar för att utbilda stora grupper av fattiga från avlägsna byar. Med begränsade resurser, inga semesterperioder och ingen färdig agenda började processen att utbilda de som levde i fattiga områden långt från kommunikationscentra.

På början av 70-talet började storstadsutbildade personer och professionella att leta efter arbetsmodeller. Man trodde att storstadens utbildningsmetodik var den optimala – och att arbeta med utbildning av analfabeter i djungeln var något man bara kunde glömma. De förkastade hela idén.

Barefoot College blev grundad och Bunker Roy, grundläggaren - och skapade helt nya förutsättningar.

Det hela utvecklade sig till ett mångkulturellt, flexibelt, bearbetbart och innovativt närmande till nya inlärningsmönster och man har lärt från egna misstag och ändrade förhållanden. Fokus är utbildning av fattiga kvinnor både i Indien och Afrika.

Av stora projekt är Barefoot Colleges satsning soldrivna kraftverk för att driva skolor i fattiga utkantsområden.

Foto: solkraftverk tagit fram av Barefoot College

År 2003 fick man ett pris för detta från Ashden Award.

Barefoot College och grundarnas vision om bättre utbildning, kunskapsöverföring och teknik har gett stora resultat – hos en befolkningsgrupp som de lärda storstadsutbildade inte såg som ett seriöst satsningsområde.

I dag vet vi bättre.

Läs mera på www.barefootcollege.org.

Framväxten av en internationell ordning

Hur länge ska nationalstaten få vara i centrum? Hur länge ska dagens syn på nationalstaten vara en bromskloss för planetens utveckling? Fortfarande är nationalismen i centrum, och detta blockerar för ett vidsynt tänkande bland världens ledare. Vi måste få en grundläggande och ny syn på den internationella ordningen där alla världens länder länkas samman i en integrationsprocess.

Det har hållits internationella möten på möten på möten på möten (till exempel Världstoppmöte för barn, 1990, FN-konferens för miljö och utveckling 1992, Världskonferensen om mänskliga rättigheter 1993, Världstoppmötet om social utveckling och Millennietoppmötet 2000 där 147 stats- och regeringschefers och totalt 191 nationer tog upp sin oro inför framtiden.

Ett omfattande deltagande av gräsrot- och medborgarorganisationer har bevakat dessa möten – och kommer att fortsätta bevaka kommande toppmöten. Bevakningen har varit en nyckel för att väcka världens samvete – och har faktiskt skapat nya möjligheter – med insikter som världens ledare inte hade.

Världens sociala, ekonomiska och politiska strukturer har i verkligheten formats av gräsrotrörelsernas engagemang på världstoppmöten de senaste 20-30 åren. Denna växelverkan har samtidigt gett toppmöten legitimitet – själv om inte alla resultat blev uppnått.

För att komma vidare måste de nästa toppmöten få stöd av så många länder, myndigheter, storföretag, internationella organisationer och gräsrotrörelsen som möjligt – det försäkrar världens folks och nationers goda vilja.

Jag menar inte att vi därmed ska gå mot en överdriven centralisering där det bildas oönskade byråkratiska hinder. Nej, vi behöver nye strukturer för global och planetarisk styrelse – både praktiskt och principiellt. Beslutsfattande måste ske på lämpliga nivåer.

Visionen om en ny världsordning baserad på fredliga och rättvisa principer måste styra nästa etapp – och inspirera de nästa toppmöten.

Vi kan alla hjälpa till när vi bistår våra gräsrotorganisationer att peka på behoven för världens utveckling och process – en internationell ordning…

Och du – jag är inte emot nationalstaten, endast tankespöket, som är ett hinder för utvecklingen till världens bästa.

2011 bahá’í-konferens om socialekonomisk utveckling

I Orlando, Florida, 17-20 december 2011 arrangeras en konferens “Bahá’í Conference on Social and Economic Development (SED)”. Fokusområden för konferensen är hur man vi skapar en kultur som ökar vår kapacitet att möta sociala och materiella problemområden världen står inför.  Temat är “fostran av mänskliga möjligheter”.

Konferensen tar även del av och undersöker på djupet den omfattande vägledningen från Bahá’í-trons internationella världscenter och dess betydelse för bahá’í-inspirerad social handling.

Det omfattande programmet innehåller spännande teman, samtal,  föredrag, workshop, samt reflektion och rådplägning på hur deltagarna kan använda sina mänskliga möjligheter i socialekonomisk utveckling

Det är även barnklasser (4-11) och ungdomsprogram. Här finns många möjligheter för nätverksarbete och skapa nya vänner.

Jack Lenz, komponist från Canada - känd för att komponera musiken till bland annat “The Passion of the Christ” 2004 med Mel Gibson i huvurollen och “Little Mosque on the Prairie” 2007 -  tillsammans med Red Grammer och KC Porter håller i musikprogrammet.

Förhoppningen är att ni kommer att delta på ett spännande arrangemang.

Registrering kan ske via www.rabbanitrust.org.

Är kvinnor en resurs?

Medlemmar i bahá'í-kommittén för främjandet av kvinnor i Iran, Teheran, 1950.
Foto media.bahai.org

Jämlikhet mellan kvinnor och män är en av Bahá'u'lláhs grundläggande principer, som inte allmänt är tillämpat – själv i Västvärlden. Vi måste noga undersöka våra attityder och uppfattningar till hur kvinnor kan ta del av världens utmaningar på allt högre nivå.

Kvinnan betraktas fortfarande av religiösa ledare med vidskepelse och motvilligt som en partner till mannen. Detta med grund i Koranen och Bibelns bokstavliga tolkning. Kvinnor har även i dag i flera länder generellt en underordnat ställning, hennes arbete är i hemmet, och hon får inte utbildas eller ens göra inköp. I Saudiarabien får inte kvinnan köra bil – men måste ha en manlig chaufför. I många afrikanska länder, i flera av Asiens länder, Afghanistan och Pakistan är kvinnor ett nödvändigt ont verkar det som. Något som måste kontrolleras av män. Detta är en dominerande tanke för de religiösa ledarna – och nåde den som bryter med konventionen. Och hedern spelar en roll. En heder som sträcker sig längre tillbaka än religionen. Det är mannens heder som bryts om kvinnan inte inordnar sig.

Är vi i Väst isolerade när vi pratar om jämlikhet mellan man och kvinna, där kvinnor kan ha samma jobb som män, göra samma samhällsuppgifter och på alla(?) sätt betraktas som mannens jämlika partner?

Vem har rätt? Att kvinnan måste kontrolleras män – eller som 'Abdu'l-Bahá (1844-1921) säger "En av Bahá'u'lláhs (1817-1892) lärosatser är principen om jämlikhet mellan kvinnor och män. Mänsklighetens värld har två vingar – den ena är kvinnan och den andra manen. Icke förrän båda vingarna har utvecklats like mycket kan fågeln flyga. Om en vinge förblir svag är flygning omöjlig. Icke förrän kvinnans värld blir jämbördig med männens värld i vinnande av dygder och fulländning kan framgång och välstånd uppnås på det sätt det borde." (1)

Kvinnan är och blir en mänsklig resurs, oberoende vad argsinta religiösa ledare säger om saken. Det går inte att hindra utvecklingen där kvinnor, jämlika med mannen arbetar för fredsfrågan och deltar i det viktiga arbetet med att lägga grunden för en bättre värld.

Ett intressant perspektiv är att bahá'í-kvinnor i Burma, India och troligen några till asiatiska länder på början på 1900-talet hade en kort tid med frihet, och kunde delta i de Nationella andliga bahá'í-råden på lik linje med män. Något som var helt främmande i Europa – att kvinnor skulle kunde delta på jämna fot med män, på toppnivå i en kyrklig religiös organisation – hemska tanke. (2)

Mina tankar går till de kvinnor, som med livet som insats varje dag trossar religiösa lärda, i ett manligt dominerande system, som reser sig upp och arbetar för att förbättra livet för sina medsystrar, som i hemlighet tar en akademisk utbildning, som lämnar sina hem och börjar som egenföretagare eller frigör sig från ett slaveri i sitt eget hem.

(1) Om kvinnan, s. 17

(2) Om kvinnan, s. 86