Progressiva människor strävar efter att bli mera andliga

Vi måste sträva i allt vad vi gör – speciellt i att utveckla våra andliga sidor. Detta är en tid för mänskligheten att kollektivt sträva i att utveckla goda egenskaper, dygder och framstående arbete. Önskar vi utveckla en ny civilisation baserade på andliga insikter är det det som gäller.

Jag ser klart att materiell civilisation har nått ett upphöjt plan. Men det är lätt att lockas av materiella saker, och nöja sig med det.  Det är inte nog – mänskligheten måste utveckla en andlig civilisation säger ‘Abdu’l-Bahá.

Materiell civilisation vill inte ensam ge mänskligheten framgång och lycka – då den inte kan möta de behov världen i dag behöver. Vilka behov är det mänskligheten behöver – ska vi vara begränsade av materialismens ok – eller finns det något mera?

‘Abdu’l-Bahá säger att materialismen “är begränsade till tingens värld”.

Därefter uttalar Han att “för människans ande finns det inga gränser”, då anden är framåtskridande. Och om en andlig världscivilisation – en ny världsordning grundas – då vill mänskligheten göra stora framsteg. Våra andliga förmågor kommer att öka förståelsen och upptäckten av hittills okända mysterier av verkligheten.

Därför måste vi sträva – att bli mera andliga.

Ett förslag att öka din andliga känslighet är meditation – då det öppnar mysteriernas dörrar. Meditationen frigör människan från materialism och naturens impulser. Meditationen avslöjar mysterier – okända vetenskaper och konstarter som uppenbaras från det osynliga planet.

Fantastiska möjligheter uppenbaras genom meditationen – inspirerande uppfinningar och kolossala företag möjliggörs. Världens ledare vill hitta nyckeln till styrning – utan dagens hinder.

Därför ska vi sträva – bli mera progressiva, mera framåtsträvande – på det andliga planet.

Det är inte endast en vision – det är en verklighet. En andlig verklighet som väntar på att bli upptäckt.

 

Källa: Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá, s. 16-18 från Bahá’í-förlaget AB. Läs texten på Google Books.

Val utan smutskastning eller konfetti?

Jag fortsätter min artikelserie om val, utifrån ett andligt perspektiv…

När man tänker på val, så förbinder de flesta oss det med politiska partier, kandidater, dyra valkampanjer, TV-debatter och att smutskasta motparten, flygblad och konfetti.

Bahá’í-val har inga politiska partier eller oberoende kandidater. I stället för debatter finns ett gemensamt samråd. Snarare än smutskastningskampanjer finns uppmuntran och vänskap. I stället för kampanjer, flygblad och konfetti hittar du böner, personlig eftertanke och meditation.

Deltagande i valet är en helig plikt, och att bli vald till ett Lokalt andligt råd anses vara en form av tjänande, i stället för en maktposition. De som väljs till ett Lokalt andligt (eller även ett Nationellt andligt råd) har inte högre ”rank” eller har en högre myndighet än de andra medlemmarna i samfundet. De är i verkligheten medlemmar som tillsammans utgör ett administrativt organ som har auktoritet att båda vägleda och tjäna samfundets behov.

“Principen och metoden för dessa val är lika överallt i bahá’í-världen. Kandidering får ej förekomma, utan den röstande nedskriver namnen på de 9, som han eller hon efter bön och meditation finner lämpligast, på valsedeln. Valet avgöres med relativ majoritet, det vill säga de nio med flest röster utgör rådet. Varje samfundsmedlem som fyllt 21 år är röstberättigad. Rådsmedlemmarna har inga privilegier eller auktoritet som enskilda personer. Det är endast som ett samlat administrativt organ som rådet – enligt Skriften – har sin utövande myndighet” (1).

>> Läs min tidigare artikel den 24 april på Ny Vision: val utan kandidater och kampanjer.

Källa:  

1) De Upplysta Horisonterna, s. 112 från books.google.se.

Bönens samtal och meditation

Bön är det personliga andliga samtalet med Gud, antingen man läser och reflekterar över Guds budbärares skrifter eller det är en tyst personlig bön. Man frågar till exempel om Guds hjälp, bistånd och nåd i bönen. Man överger sina problem till Gud, i trygg förvisning om att Gud svarar och bistår och hjälper.

Meditation kan vara att studera andliga skrifter för att ta del av den gudomliga kraften och få förnyad styrka. Det kan även vara en personlig meditation, där tanken koncentrerar sig om ett tema, ett problem som ska lösas eller ett andligt bönliknande samtal med Gud.

Jag tror inte några specificerade procedurer bör följas i meditationen. Varje person ska fritt välja hur de vill meditera, det är ju en personlig sak. Några tycker säkert vissa meditationsövningar ger bra resultat, mens andra har en helt annan smak.

Det vanliga är att meditationen är förbundet med avslappning. Det är ju uppenbart att avslappning är en viktig förutsättning för en sund och frisk kropp.

Både bön och meditation är en mycket privat sak. Det kan därför vara känsligt för en del med lärarledd gruppmeditation. I och med att bönestunden och meditationen är så privat så är det viktigt att inte se meditation som gruppterapi. 'Abdu'l-Bahá säger bön är "samtal med Gud" och angående meditation så säger han att "medan du mediterar pratar du med din egen ande. I detta sinnestillstånd lägger du fram vissa frågor framför din ande, och anden svarar: Ljuset bryter fram, och verkligheten uppenbaras". (1)

Lasse Thoresen beskriver i sin bok "Nøkler til forvandlig" (2) fem kreativa faser inom meditationen:

• bön (förberedelse)

• framlägga ett problemområde (tillägna sig)

• inlevelse (ta emot och ge förslag)

• inspiration (formulera en handlingsplan)

• handla (att verkställa vad man har bestämt)

Det är således bara att prova sig fram på bönens och meditationens väg för att förstå de andliga världarna, och få en närmare kontakt med Gud och tjäna mänskligheten.

1. Brev från Universella Rättvisans Hus till Nationella andliga rådet för Norges bahá'íer 1 september 1983.

2. Nøkler til forvandlig, Lasse Thoresen, s. 98
   

Bönens historiska roll inom olika religioner

Bönestund i ett tempel - foto flickr.com

Mänskligheten har alltid haft ett behov att kommunicera med högre makter – en makt man trodde kunde kontrollera dess öde. Genom olika tidsepoker har behovet att be uttryckt sig olika och på ett ökande framåtskridande sätt. Det har tagit ändlösa århundraden av den mänskliga evolutionen att komma fram till ritualer och lagar och föreskrifter för bön.

I början var det olika former böner till föremål man trodde var besjälade (animism), ett primitivt uttryck för förtrolighet med en källa utanför ens fattningsförmåga. Senare kunde man förstå abstrakta begrepp och en högste kraft. Detta utvecklade sig till ett gudsbegrepp för den högsta Guden, Skaparen, Herren i de monoteistiska religionerna.

En form för daglig bön var känt på Abrahams (hebréernas stamfader och grundläggare av de ambrahamitiska religionerna judendom, kristendom, islam och bahá'í).

Vissa böner gränser till meditation och har form som en mantra, och att recitera vissa ljudmönster kan vara en bra metod för att få självinsikt in i den andliga världen.

Bönen kan vara ordlös, men är ofta formulerad och kan utföras i ensamhet eller i grupp. Bönen kan ha många ändamål som tillbedjan, gudsdyrkan, tacksägelse, klagan, begäran och lovprisning.

Inom vissa religioner, som judendom, islam och bahá'í vänder man sig mot ett tilbedjanspunkt (en geografisk punkt).

Bönen kommer säkert att utvecklas i framtiden och vill för alltid vara en drivkraft för att inspirera människans andliga liv.