Varför har inte våra ledare upprättat den största freden, källan till fred och välfärd för hela mänskligheten? Vad är det som har förmörkat deras hjärtan och varför har de inte svarat på Bahá’u’lláhs och 'Abdu'l-Bahás uppmaningar att skapa en bättre värld – en framtid där människorna bidrar till planetens framtid med sina talanger, sina mänskliga resurser, sin kreativitet och förmågor?
Bahá'u'lláh (själv en fånge och landsförvisad i det Osmanska under perioden 1853-1892) hänvänder sig direkt till jordens härskare, han frågar dem direkt "Varför har ni fördunklat Solens strålglans och gjort så att den upphört att sprida sitt sken? Lyssna till rådet som givits er av den Högstes Penna, så att måhända både ni och de fattiga kan finna ro och fred. Vi bönfaller Gud att bistå jordens konungar att upprätta fred på jorden", och "Vi ser er årligen öka era utgifter och lägga denna börda på era undersåtar. … Ert folk är era rikedomar. Tag er i akt så att er maktutövning inte bryter mot Guds bud och att ni inte lämnar era skyddslingar i rövares händer. Ni härskar genom dem, ni lever på deras tillgångar och ni gör erövringar med deras hjälp. Dock, hur ringaktande betraktar ni dem inte! Så underligt, så synnerligen underligt!" (1)
Det är verkligen underligt – som Bahá'u'lláh säger i dessa brev till världens regenter på 1860-1870-talet. Han säger även något viktigt "När ni nu har tillbakavisat den Största freden, håll då fast vid denna, den Mindre freden, så att ni möjligen i någon mån förbättrar era egna villkor och era undersåtars." (2)
Detta visar att regenterna på 1860-1870-talet och framöver inte var intresserad i Bahá'u'lláhs budskap. Han erbjöd dem i sina brev och appeller den Största freden, men det kunde inte falla dem in att samarbeta, ej mindre föreställa sig en värld där de fick dela makten med andra härskare. Jag antar att de var så hovmodiga och giriga att de inte kunde föreställa sig att en fånge i det Osmanska riket hade något att erbjuda – en fredlig värld?
Nu är det alltså den Mindre freden som regenterna har att förhålla sig till. Detta innebär att den Största freden ligger långt framme, och mänskligheten måste gå igenom en turbulent tid (vi har gått genom en turbulent tid sedan Bábs och Bahá'u'lláhs tid på mitten av 1800-talet) och det tar tid för det andliga ljuset att släppa in i människornas sinnen och hjärtan. Men arbetet för den Största freden är påbörjat och miljontals människor i byar, små samhällen och städer arbetar för att sprida ljuset – utan härskarnas och ledarnas hjälp.
(1) och (2) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 119, s. 193
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar