Behovet av ett världsspråk minskar inte

‛Abdu’l-Bahá, son till Bahá’u’lláh (som grundade bahá’í-tron) förklarade även hur viktigt ett världsspråk är. I sitt brev (eller som vi vill: ett kort dokument) från 1906 tog han upp sju viktiga principer för världsenhet. En av dessa principer handlar om enhet och enighet inom språkområdet – kommunikation

Jag fortsätter min serie baserad på Enighetens Sju Ljus, ‘Abdu’l-Bahás dokument.

Det att införa eller skap ett internationellt språk som alla kan lära sig i tillägg till modersmålet är en av de mest självklara och viktigaste förslag för att skapa förståelse och främja närmare samarbeten mellan världens folk. Det är samtidigt något som är närmast omöjligt – helt klart ett svårt projekt. Valet av ett universellt hjälpspråk har skrämmande övertoner av nationalism och kulturell imperialism.

Själv om bahá’íerna i över 150 år har främjat denna princip, vet de inte vilket språk som vill bli universellt. Bahá’u’llah har skrivit att:

”Den dagen närmar sig då alla världens folk kommer att ha antagit ett världsspråk och en gemensam bokstavsskrift. När detta uppnåtts skall det för en person, som färdas till vilken stad som helst, vara som om han kom till sitt eget hem. Dessa saker är ofrånkomliga och absolut nödvändiga. Det åligger varje insiktsfull och omdömesgill människa att sträva efter att omsätta det som skrivits i verklighet och handling ...” (1)

Shoghi Effendi (1897-1957), ‘Abdu’l-Bahás barnbarn, Beskyddaren av bahá’í-tron skrev även att:

”Ett världsspråk kommer antingen att tillskapas eller utväljas bland något av de existerande språken samt utläras i alla de förenade nationernas skolor som hjälpspråk vid sidan av modersmålet. Ett världsalfabet … kommer att förenkla och underlätta umgänge och förståelse mellan mänsklighetens nationer och raser.” (2)

Det ska bli spännande att se. Vi har sett både esperanto, interlingua och ido som några försök till världsspråk. Dessa tre har fått en god del användare och språkintresserade att ta till sig språken, men de har inte fått några större genomslag inom internationell handel, transport, kommunikation, medicin, forskning, konst, kultur, vetenskap etc.

Behoven finns absolut för att ett världsspråk ska hjälpa mänskligheten framåt.

Källor:

1) Bahá’u’lláh: Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 117

2) Shoghi Effendi: Kallelse till Nationerna, s. 60

Immigration - behövs ett världsspråk?

Detta är en artikelserie på Ny Vision om behovet av ett framtida världsspråk. Dagens artikel handlar om immigranter och invånare i ett värdland - som skulle tjäna på att använda ett universellt språk.

Till er som upplever språkförbistringar när det gäller immigrationsproblematiken. Många – speciellt i länder med välutvecklad ekonomi, murrar över misslyckande problem och underlåtenheter från myndigheternas sida att underlätta för  immigranter som måste lära sig ett nytt språk – i sitt nya framtidsland. Själv om denna uppfattning ofta är grundlös, är det ett korn av sanning – då det är viktigt att alla medborgare lär sig prata ett vanligt språk för att fungera i ett socialt sammanhang.

Immigranter har ofta jobbiga tider och upplevelser. Det är inte bara att tillpassa sig till en ny främmande kultur, men även att lära sig ett nytt språk – antingen i sen ålder, eller som små barn och ungdomar som i tillägg måste ta till sig stora mängder kunskap i skolan. I tillägg till problematiken att lära sig ett nytt språk (för att skaffa sig ett jobb, eller ta del av utbildningssystemet), står de även inför vardagens sociala utmaningar med läkarbesök, inköp, träffa grannar med mera…

Medan valet är ett globalt demokratiskt beslut (inte endast begränsad till nationell nivå) skulle det valda språket ”tillhöra” hela världens befolkning. Invånarna i värdlandet skulle bli utmanad att skapa sina egna hjälpmedel för att lära sig det globala språket (speciellt om det gäller ett konstruerat språk) – på det sätt vill de visa god vilja till immigranter som också måste lära sig det nya språket.

Resultatet blir, oberoende valet av språk, ett gemensamt språk för alla samhällets medlemmar.

En bra vision – för en förenad värld.

Följ med i fortsättningen på Ny Vision.

Vem tjänar på att använda ett världsspråk?

Jag fortsätter min artikelserie på Ny Vision om behovet av ett framtida världsspråk. Denna artikel handlar om vem som direkt skulle tjäna på att använda ett universellt språk.

Alla tjänar på det
Ett internationellt hjälpspråk eller världsspråk skulle ge många fördelar (som beskrivet i mina tidigare blogginlägg) för alla världens folk. Möjligheten att fritt kunde läsa, skriva till, prata med och lyssna på vilka som helst människa man träffar, utan hjälp av översättning och tolkning, skulle vara av godo för alla.

Detta är en möjlighet av stor betydelse – en sådan möjlighet som aldrig tidigare har funnits för människorna.

Direkt tillgång till känslor, idéer, meningar, information – vetenskaplig, historisk, konst med mera, är i dag ”inlåsta” på webbsidor, i böcker, tidningar, tv- och radioprogram (nyheter, underhållning, kultur, utbildning etc.) över hela världen. Nu då teknologin gör det möjligt för ett stort antal människor att få tillgång till tekniska lösningar för åtkomst till dessa informationskällor, hur kan vi förhindra en politisk lösning som vill ge framtida generationer åtkomst till språkverktyg i teknologins framkant?

De fattiga tjänar på det
Fördelen med att lära sig ett världsspråk för de fattigaste av världens globala befolkning är enorma. Ekonomisk orättvisa råder. Detta på grund av språkhinder – inte alla har tillgång till ”inlåst” information. Ett internationellt språk skulle minska orättvisor och skapa möjligheter för alla.

Alla skulle få samma möjligheter att ta del av världens samlade information. Att barnen lär sig snabbt nya språk är väl känt. Och att lära sig ett globalt språk skulle ge direkt åtkomst till ekonomiska, vetenskapliga och konstnärliga resurser på ett naturligt sätt.

Även invandrare i ett land kan föredra ett annat språk än sitt modersmål, om myndigheterna redan har utvecklat mekanismer för utbildning i det språket.

Det är således flera valmöjligheter för en global mänsklighet att beakta. Om resultatet blir ett konstruerad eller redan existerande språk, vill rättvisare skapa möjligheter för de fattiga att ta del av samhällslivet – ge denna befolkningsgruppen helt nya insikter, erfarenheter och inspiration.

Bahá’u’lláh (1817-1892) “ålade mänskligheten att avskaffa rasmässiga, religiösa, politiska och ekonomiska fördomar, antagande av ett internationellt hjälpspråk, lika rättigheter för män och kvinnor, ett universellt utbildningssystem, oberoende sökande efter sanningen och antagande av en internationell standard för mänskliga rättigheter…”

Det är mot detta mål vi måste arbeta – och ett hjälpspråk eller framtida världsspråk är ett steg på den vägen. 

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

Ett världsspråk behöver globalt stöd

Jag fortsätter min artikelserie om behovet av ett framtida världsspråk. Denna artikel handlar om hur viktigt det är att världens länder stödjer projektet.

Det är endast möjligt med ett brett internationellt politisk stöd at frågan om hur och på vilka sätt ett världsspråk kan komma att introduceras och etableras över hela världen. Som nämnt tidigare i min artikel 5 mars 2012 så kan nationerna välja ett språk genom en universell valprocess.

Många länder har språkråd och principer för sina nationalspråk för att uppmuntra till spridandet av ett officiellt nationalspråk över defacto marknadsförutsättningar. Själv om sådana språkprinciper är bristfälliga och skapar hinder – då ländernas myndighetsstrukturer inte representerar internationell enhet eller interagerande till fördel för hela mänskligheten (dessa länder bemöter ständigt och dagligen invandring – med invandrare med modersmål som är olikt nationalspråket i landet), måste de i alla fall intyga nödvändigheten och ta konsekvensen av sina språkprinciper – och hur mycket viktigare är inte detta på en global nivå med dess omfattande utbredning.

Det är klart att då förutsättningarna inte finns, och det finns inga som är tillräckligt redo att etablera något världsspråk – om inte det finns ett global politiskt beslut som är universellt möjligt att genomföra.

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

Läs mera om världsspråk och ett världsalfabet på Ny Vision.

Men – är inte Engelskan det internationella världsspråket?

Jag fortsätter min artikelserie om behovet av ett framtida världsspråk. Min första artikel (28 februari 2012) tog jag upp språkbarriärer och hinder för kommunikation. Den andra artikeln (29 februari 2012) handlade om fördelar och vilka kostnader det är att inte välja ett världsspråk.

Till er som insisterar på att Engelskan redan är det internationella världsspråket: Engelskan har sannerligen fyllt i tomrummet för ett framtida val av ett officiellt världsspråk (till exempel var det länge det första och största språket på Internet, det gäller inom militären, flygtrafikledning med mera). Men själv om engelskan på många sätt kan betraktas som lingua franca, är det inte accepterad tillräckligt eller har fått ett utökat mandat och status som ett internationellt hjälpspråk eller världsspråk inom utbildningsområden i grundskolor i alla världens länder.

Engelskan används så att säga inom alla regionala och internationella forum över hela världen som ett av de officiella språken, men det är inte det vanligaste andraspråk eller det största modersmålet (eller båda modersmål och andraspråk) som kinesiskan (mandarin), som toppar listan av alla kategorier. Engelskan är heller inte spritt till ett stort antal länder som ett officiellt språk eller har tillräckligt många som använder det som modersmål. Läs mera om språkstatistik på Wikipedia.

Olika orsaker (motvilja som beror på historisk eller nutida kulturell hegemoni, komplexa språk med inkonsekvent grammatik, olika förstavelser och språkrötter etc.) gör att flera länder inte önskar att binda sig till engelskan – åtminstone som ett språk som lärs ut på grundskolor.

Frågan är om världens nationer kan vinnas över till idén att använda Engelskan, om de inte redan är intresserade – ett argument för detta är att engelskan borda vara förstaval, då det redan är väletablerad, men för att något språk ska väljas helt och hållet, inkluderad engelskan – så måste vi respektera alla länders demokratiska val (det är omöjligt att tvinga världen och dess befolkning att lära sig engelskan), och vara öppen för möjligheten att ett annat språk vill bli valt. Om inte – så är detta bara ett av alla andra splittrande, ineffektiva förslag som många drömmer om.

Enda sätt att förverkliga visionen om ett internationellt världsspråk är att göra detta som en demokratisk valprocess, baserad på universell deltagelse, med representanter från alla länder (som beskrivet i min första artikel), etter rådgivande studier från experter, och världens regeringar som ser behovet att befolkningens barn officiellt lär sig världsspråket som andraspråk.

Det krävs ett globalt politisk handlande som kan lösa frågan om det internationella världsspråket korrekt. Språkprinciper kan skapa ändringar (även bristfälligt på nationell nivå), eller medverka till att det adopteras (som vi ser på nationell skala).

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

Läs mera om världsspråk och ett världsalfabet på Ny Vision.

Behoven av ett internationellt hjälpspråk

I dag har FN 6 officiella språk och EU 23 officiella språk. På grund av tidsbrist översätts relativt få av arbetsdokumenten till alla språk. EU använder engelska, franska och tyska som procedurspråk – och Europaparlamentet översätter beroende på ledamöternas behov.

Alltså – goda tider för tolkar och översättare för tiden.

Men – vi har visionen för en ny tidsålder för världen och därmed behoven av ett internationellt hjälpspråk och skriftspråk som stöd och för att förenkla gränslös kommunikation. Det globala samhället kan göra stora framsteg inom vetenskap, konst, kultur, religion och få förståelse för planetens bästa genom bättre kommunikation mellan nationer, reduktion av administrativa kostnader för affärsvärlden, regeringar, myndigheter och organisationer.

Språkforskarna räknar att det finns mellan 3 000 till 8 000 språk i världen. Om man räknar med ca  6 000 (1) språk i världen, talas över 50 % av färre än 10 000 människor. Om 50 år kommer en stor del av dessa språk att försvinna…

Det kan därför etableras språkkluster i och med att språken försvinner – och nya språkformer utvecklas (språken går in i varandra) – väl anpassade för den nya tiden.

Just som Bahá’u’lláh, grundaren av bahá’í-tron påpekade för omkring 150 år sedan: behovet av ett gemensamt tal- och skriftspråk. 

 

Källor:

1) Databasen Ethnologue räknar antal levande språk till 6 909.

Språkbarriärer hindrar universell fred

Esperanto var ett språk som som Ludwik Zamenhof utvecklade på 1880-talet i Polen (närmare bestämt 1887 i Warzawa). Zamenhof såg inte i sin vision Esperanto som enbart ett kommunikationsmedel, men ett medel för fredlig samexistens mellan folk från olika kulturer. Esperanto blev en folkrörelse och fick en stor uppblomstring i början av 1900-talet, men minskade sin spridning efter andra världskriget.

'Abdu'l-Bahá (1844-1921) prisade Esperanto och såg för sig att det hade många möjligheter för universell spridning. Han föreslog även att bahá'íerna skulle lära sig språket och sprida det för att skapa en bättre fredligare värld. Med ett universellt språk skulle de olika nationerna skapa en anda av solidaritet och samarbete. Människor från de olika världsdelarna kan bättre och snabbare hålla sig orienterade om händelser i världen och det universella språket vill vara nyckeln för att minska kommunikationsbarriärerna.

Missförstånd på grund av religiösa fördomar vill minska – hat och krig är omöjligt att ta bort utan ett gemensamt medium.

Ett gemensamt språk vill bli det mäktigaste medlet för universell framgång – det vill cementera Öst och Väst. Världen vill bli som ett hem och det blir en andlig impuls för mänskligt framåtskridande. Det vill resa enhetens baner i mänsklighetens värld och skapa ett världsförbund.

'Abdu'l-Bahá ser även i sin vision att i de kommande tider vill två språk läras ut i skolorna, ett är modersmålet och det andra det internationella hjälpspråket. Senare vill det universella språket tillkomma.

Så om vi vill fortsätta på FN och EU:s väg med 6 respektive 27 språk som behöver tolkas i alla riktningar så varsågod. Jag tror det blir lättare med ett språk. Det förenklar kommunikationen och minskar riskerna med språkförbistringar. Men det är ju synd på tolkarna då.

Ett universellt språk – behövs det?

I min tidigare artikel nämnde jag att du kan bli språkmäktig när du lär dig ett annat språk. Det ska vara kul med språk och den som behärskar kommunikationen vinner i längden. Men de stora organisationerna FN och EU har 6 respektive 27 officiella språk att hålla reda på, så visst kan det bli språkförbistringar och språkliga utmaningar.

Det är därför den nya världscivilisationen behöver ett universellt språk. Då undviker man dagens språkbarriärer och språkproblem. Bahá'u'lláh (1817-1892) säger att "Den dagen närmar sig då alla jordens folk skall ha antagit ett universellt språk och ett gemensamt alfabet. När detta har fullbordats, så skall en resande människa känna sig som hemma i vilken stad som helst. Denna sak är obligatorisk och absolut nödvändig. Det tillkommer varje människa med insikt och förståelse att vinnlägga sig om att överföra det som blivit skrivet i verklighet och handling". (1)

Innan världen är redo för det universella språket så kan ett internationellt hjälpspråk vara en början. Men det universella språket öppnar stora möjligheter för utveckling och förståelse mellan individen och samhället, materiellt och andligt. Vad det universella språket blir vet vi dock inte än. Det får framtidens språkforskare och politiker komma överens om.

Språkspanaren på sin blogg nämner att det finns ca 6 000 språk i värden och om hundra år tror man att det kommer att finnas ca 500 kvar. (2)

Då återstår det bara att se om världen om hundra år är redo för Bahá'u'lláhs vision om ett universellt språk och kan sätta det i verklighet och handling.

1. Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 117

2. Språkspanaren
   

Är språkresor nödvändiga?

Det är populärt att åka på språkresor – du lär dig om andra länders skickar och sedvanor, historia, kultur och samhällskunskap. Att resa ut i den stora världen för att lära sig ett nytt språk har sedan historiens början kanske inte varit själva målet – men resultatet blev att den som reste till fjärran land kom rikare hem, både med souvenirer, kunskap och (delar av) ett nytt språk i bagaget.

I dag är förståelse för och kunskap i ett språk i tillägg till modersmålet viktigt för dig som individ, för företagen, multinationella verksamheter, myndigheter och stora globala organisationer. Speciellt Förenade Nationerna med sina sex officiella språk och EU med sina 27 officiella språk behöver tolkar. Guldåldern för tolkar är nu...

Själv hade jag två år tyska i 8-9 klass på skolan. Det var en timme i veckan. Som ag aldrig praktiserade senare... Engelska var inte min stora favorit i tonåren. På gymnasiet spelade vi kort i timmarna och läraren var inte engagerad i utbildningen, han kom för sent till timmen eller var inte intresserad...

Som tjugoåring (sommaren 1990) flyttade jag till Oslo för vidare studier. Min studentlägenhet var upptagen av besökande och jag fick från mitt värdpar i uppdrag att guida Ervin László, en ungersk vetenskapsfilosof, systemteoretiker och konsertpianist och hans fru, som var på besök i Oslo. Mina engelska var inte på topp – men jag kastade mig på "djupt vatten" och det gick ju bra! Vi besökte bland annat Kontiki-museet och Vigelandsparken. Senare åt vi middag hos mitt värdpar utanför Oslo.

Min engelska studentvärd från London gav mig engelska böcker – så det var bara att börja l¨sa. På ett år lärde jag mera engelska – än 10 skolår(!).

I och med att jag fick engelska och amerikanska vänner i Oslo och att ingeniörhögskolans böcker var på engelska gick det snabbt med språkutvecklingen.

Jag tror emellertid språkresor är bra. Sätt dig in i olika språk, lär dig från olika kulturer och du vill bli språkmäktig. Du får även stora chansar på på arbetsmarknaden.

Tips till dig som vill lära språk:

• Starta en engelsk klubb – där alla måste prata engelska, för exempel en Toastmastersklubb.

• Ta en språkresa via EF.

• Res till utlandet och prata så mycket du kan på lokalspråket