I dag fängslas författare eller konstnärer för sin tro, sin ideologi eller övertygelse. Vissa för sin samhällskritik, andra för sin tro. Till exempel: bahá'í-studenter i Iran fängslas om de studerar eller tar utbildning, journalister trakasseras om de kritiserar sin regering, Dawit Isaak, en eritreansk-svensk journalist sitter fängslad sedan många år, i Kina fängslas regimkritiska författare – i olika länder världen runt ses litteratur på som något farligt, något som måste kontrolleras.
I vissa länder dödades en stor del av befolkningens intellektuella elit eller andra med akademisk bakgrund – de var en fara för rikets säkerhet. De som hade kunskap blev en säkerhetsrisk – de blev skickat till tvångsarbete, fängelse eller dödad.
När staten kom in och styrde konst, litteratur och musik, då stagnerade dessa konstarter, eller utvecklade nya former. Det utvecklades även motkulturer och en katt och råtta lek mellan myndigheternas agenter och de olagliga författarförbunden eller hemliga konstföreningar för att hitta dolda budskap i konst, musik och litteratur.
I en ny världsordning – baserad på rättvisa och andliga principer ska, som jag ser det, de fria konstarterna, vetenskap, kultur och musik blomstra och en ny skapande kraft ska stimulera dessa att visa upp sin skönhet och elegans. Detta må ske inom en mängd olika områden – områden som vi i dag inte kan föreställa oss, men som i framtiden blir uppenbarad – i ljuset av Bahá'u'lláhs vision om varaktig och hållbar fred på jorden.
