En värld utan ekonomiska gränser

Min förhoppning är att världens länder om inte så allt för länge vill handla med varandra nästan utan restriktioner. Det gäller dock att se bort från kortsiktiga manövrer för att skydda vissa länders lantbrukspolitik. Robert B. Reich, president Clintons arbetsminister, i The Work of Nations beskriver ”att det i framtiden inte vill finnas nationella produkter eller teknologier, inga nationella företag eller nationella industrier. Allt som finns kvar inom de nationella gränserna är människorna som utgör nationen. Varje nations bästa resurs vill vara dess invånares kunskaper och talanger”. (1)

Så är frågan hur nationernas befolkning kan lära sig nya talanger, hur kan de lösa nya utmaningar, och hitta nyskapande lösningar som skapar nye värden?

Utbildningsinstitutionerna kommer att spela en stor roll – och det gäller att se till att elevernas kunskap inte baseras på att de ska komma ihåg en begränsad kärna av information.

Informationen är global. Det går inte att hindra kunskap. Jovisst – ett land kan stänga inne sin befolkning i ett intranät och låtsas att de har kontroll, så att landets befolkning inte ska ”smittas” av ”oren” kunskap. Det går ett tag – men befolkningen och världen hittar vägar runt informationsspärrarna.

Och en gemensam världsekonomi gör det lättare att öppna dörrarna. Tillväxten kommer att ske inom produktion och utbildning – det förändrar länder som Sydkorea, Taiwan, Hong Kong, Singapore, Malaysia och Thailand. Kommer ekonomins tyngdpunkt att flyttas från Europa/USA till Asien och länderna i Stilla havsregionen?

Robert B. Reich menar även att USA och andra rika industriländers konkurrensduglighet i det globala samhället inte längre är beroende av nationella företag eller nationella industrier. Deras ekonomi är i stället beroende av de nya uppgifterna dess invånare utför för att öka värdet inom en global ekonomi.

Det gäller som nämnt tidigare – att ha en ny vision – att se ett nytt perspektiv.

Källa:

1) Robert B. Reich, The Work of Nations, Simon & Schuster, New York, London och Sydney

Lärandets vision för framtiden

Människans förmåga att kommunicera är något som särpräglar oss. Vetenskapen säger att universum är omkring 13 miljarder år gammal, jorden ca 4,5 miljarder år gammal och ”människor” inte så olika oss själva har varit här några få miljoner år, och den ”moderna människan” ca 35 000 – 50 000 år.

Intressant nog dök skrivkonsten upp för ca 6 000 år sedan, och det tog ytterligare 2 000 år att få ett ordentligt alfabet när man kunde kommunicera med 25-30 symbol. Först på 1100-talet efter Kristus startade kineserna med boktryckning och år 1451 förändrade Johannes Gutenberg mänsklighetens sätt att spara kunskap och kommunicera med tillgängliga texter.

Processen gick nu mycket snabbare: det första morsemeddelandet skickades 1844, skrivmaskinen blev till 1872, telefonin år 1876, stumfilmen 1922 och början på TV-åldern 1926 och så – mikroprocessorn och miniräknare 1971. År 1994 kom Internet för full musik. I dag är de sociala medier och surfplattor som gäller.

Kommunikationsexplosionen skakar om världen. På 80-talet var det vanligt i västvärlden att ha två nationella TV-kanaler, i dag är det 1000-tals TV-kanaler från hela världen som gäller.

 

Världen blir en kolossal informationsbörs

Fiberoptiska kablar kommunicera med 100 Mbit per sekund med många samtidiga abonnenter över stora avstånd via Internet.

I slutet av 2008 uppskattade man antalet domänsidor på Internet till 188 miljoner och det indexerbara Internetet till 63 miljarder sidor. Man uppskattar att antalet osynliga sidor är 50 gånger flera än de synliga och kanske 100 gånger fler – det blir 10 000 miljarder sidor (1)

Det behövs kunskapsarbetare för att få all tekniken att fungera. Med kunskap förpliktar!

Mycket av de verktyg vi kommunicerar med i dag är baserad på militär forskning. Själv telegrafin, telefonin, mobiltelefoni, Internet, fiberkablar och GPS har används av militären.

Visionen för framtiden är att civil forskning och utveckling driver utvecklingen framåt. Men det viktigaste är att framtidens forskare, lärare och elever har en ödmjuk hållning till lärandets process.

Med ett andligt perspektiv vill man även kunna upptäcka stora mysterier och förnya vetenskapen.

Det gäller bara att ha en ny vision!

Källor:

1) www.iis.se

Global tankeenhet

Detta inlägg handlar inte om indoktrinering eller kommunism – men om enhet och enighet i världsprojekt. Vi är en värld – jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare, säger Bahá’u’lláh (1817-1892). Hans son ‘Abdu’l-Bahá skrev dokumentet Enighetens Sju Ljus 1906 och tog upp principen om enighet i världsprojekt.

Att vara eniga om att förbättra världen och förena dess folk är en stor sak. Det betyder inte att det ska vara grått och trist, eller att alla hus ska vara lika, att alla endast ska få möjlighet att kunna äga en typ bil, eller att en bristfällig planekonomi ska slösa med resurserna.

Under relativt kort tid, de senaste 50 åren, har en hel ny generation upptäckt vad det betyder att tänka och uppträda som en enda förenad mänsklighet, något som är kraftfullt och som i sin tur skapar spännande resultat.

Bahá’íer tror att föreställningen av världsmedborgarskap och global identitet - något de länge har delat med sig av - har en förmåga att snabbt ändra vår värld – till något bättre.

Ungdomar arbetar för enhet. Foto: media.bahai.org

Detta verkar vara en kraft som världens ledare inte helt och fullt ut har erkänd eller accepterad.

Vi behöver fortfarande förespråka och stödja arbetet och initiativen till Förenta Nationerna, FN:s barnfond, FN:s miljöprogram, Världsnaturfonden och många andra organ som inkallar till en planetarisk tillnärmning till problemlösning, inkluderad de som handlar om försvar och säkerhet.

Följ fortsättningen av serien Enighetens Sju Ljus på Ny Vision.

Världsfred, dröm eller realitet?

Om vi betraktar antalet krig och döda till följd av konflikter, inklusive stamkrig verkar det som att vi sedan många år har inträtt i den mest fredliga eran i mänsklighetens historia. Under andra världskriget antas tex c:a 50 miljoner människor ha omkommit, de flesta civila. Innan dess brukade ett stort antal människor omkomma i ständiga stamkrig världen över, enligt realistiska uppskattningar långt fler än under något enskilt krig.

Vad detta kan bero på har nog delvis att göra med viss krigströtthet världen över. Vi har börjat inse att krig inte längre kan vinnas på slagfält, naturligtvis med vissa undantag som tex det senaste Irakkriget där Saddam Huseins styre ersattes med ett demokratiskt. I dagens värld är nationalstaterna integrerade med varandra i ett ofta ömtåligt ekonomiskt system, där minsta fluktuation för en nation kan genom dominoeffekter påverka hela världsekonomin. Detta i sin tur motverkar att motsättningar nuförtiden leder till krig eftersom det ömsesidiga ekonomiska beroendet är så djupgående.

Dagens konflikter uttrycker sig snarare i from av inbördeskrig eller terrorism som tex folkmorden i Rwanda och Sudan och våld som utövas utav extremistiska grupper, men nuförtiden alltså sällan genom öppna krig mellan nationer.