Människans utvecklingsprocess när det gäller kostvanor

Utmärkande för människan är en hög anpassningsförmåga till näringstillgång. Detta bevisar de i dag levande naturfolken på olika platser i världen av vilka en del livnär sig uteslutande av växter och andra uteslutande av animaliska produkter. Födans tillgång som del av människans livsbetingelserna påverkade hennes organism på många sätt, speciellt matsmältningsapparaten och ämnesomsättningen. Dessa mekanismer hos våra förfäder kunde anpassa sig under många tusen generationer till den rådande tillgången av föda.

För fem miljoner till två miljoner år levde människans senare förfäder framför allt på savannen och livnärde sig huvudsakligen av växter, blad, frukter, fröer och rötter. Andelen av animalisk kost, speciellt av små varelser, ökade under denna period. För cirka två miljoner år sedan började människan tillverka stenverktyg för att kunna jaga och köttkonsumtionen ökade, men växtkonsumtionen utgjorde den högre andelen med 60-80 %, den animaliska andelen utgjorde 20-40 %.

För cirka 10 000 år började den systematiska odlingen av nyttoväxter. Denna utveckling grundar sig på faktumet att människan redan under de tidigare årtusenden intensivt samlade säd och andra stärkelserika växter. Växtnäringen utgjorde fortfarande upp till 90 % av näringsintaget.

4 500-2000 f.Kr. ökade andelen av den animaliska kosten, perioden då man började med hållning av hus- och nyttodjur. Tidsrymden från jordbrukets början inklusive användning av mjölk är i Mellaneuropa 6 000 år vilket motsvarar 200 generationer. Denna tidsrymd anses vara för kort för en fullständig genetisk anpassning.

foto:flickr.com, typodesign.se

För 200 år sedan började industrialiseringen och med den bearbetningen (”förädlingen”) och utarmningen av livsmedlen och nedsmutsningen av miljön. Livsmedlen hårdbearbetas, entmineraliseras, värmebehandlas kraftig och kemikalier av allehanda slag tillsättes, allt i syfte att få fram billiga och hållbara produkter. Denna kost är helt artfrämmande för människan. Denna förändring i hennes förtäring av livsmedel innebär en stor avvikelse från de genetisk betingade kostvanorna.

För 100 år sedan låg kostfiberintaget i Tyskland på 100 g per person och dag. I u-länder ligger det dagliga intaget på landet mellan 40 och 140 g, i industriländerna ligger konsumtionen mellan 10 och 30 g, genomsnittet ligger på 19 g. Animaliska produkter innehåller inga fibrer.

Människan är i grunden skapt som växtätare. Hon har varken krokformade eller som skära formade tänder eller skarpa naglar eller klor för att fånga och riva bytet som rovdjuren gör. Kindtänderna är som kvarnstenar avsedda för att mala sönder sädeskorn, hörntänderna är vassa för att skära sönder frukt och knäcka nötskal. Hennes matsmältningskanal är anpassad efter vegetabilisk föda. Människan kan hålla sig frisk med endast växtnäring men hon skulle ganska snart dö om hon livnärde sig enbart av kött. Innan hon uppfann elden åt hon allt animalisk i rått tillstånd. De idag levande naturfolken, som enbart livnär sig av fisk och kött, använder hela djuret och inte bara dela av det. Dessutom äts det mesta rå.

Koerber/Männle/Leitzmann ”Vollwert-Ernährung, Konzeption einer zeitgemäßen Ernährungsweise”
Hyppokrates (460-370 f. Kr.) är känd som läkekonstens fader. Hans mest kända citat är ¨Låt din mat vara din medicin och din medicin vara din mat.¨

”Med mänsklighetens framskridande utveckling kommer kött att ätas alltmer sällan då människan inte har en köttätarens tänder.”
’Abdu’l-Bahá ”Auswahl aus den Bahá’í-Schriften zu den Themen Gesundheit, Heilen, Ernährung und Verwandtem.”
Ogranskad översättning

Vårt resursslöseri

Om vi eftersträvar en global hållbar utveckling där jordens resurser blir allt mer begränsade och måste räcka till fler människor bör vi ta oss en ordentlig funderare på våra möjligheter.

Resursanvändningen i i-land är många gånger större per individ räknat än i u-land. Minskad konsumtion i i-land med större hushållning med råvaror och lägre grad av förädling skulle kunna innebära att resurserna räckte till fler människor också för kommande generationer. En övergång till mer vegetabiliska livsmedel i våra svenska kosthåll skulle enligt ett förslag innebära att våra resurser skulle kunna föda ytterligare 1,5 miljoner människor utan att sänka mängden proteiner – bara minska det resurskrävande animaliska proteinet och öka det vegetariska från ärter och bönor.

Att få fram vegetabilisk protein kräver långt mindre av jordens begränsade resurser än animaliskt protein. Proteiner från nötkött som produceras på ett tunnland åkerjord räcker endast 77 dagar för en normal aktiv man, medan proteiner ur sojabönor, odlade på lika stora areal, ger proteiner för 2224 dagar. Detta kan ge oss en tankeställare.

sojaprotein, foto: flickr.com, altemark

Om man använder sig direkt av växterna innan man låter dem gå omvägen över djuren får vi följande resultat: Norge har en 30 %-ig försörjning av nu 4,5 miljoner, de skulle kunna försörja 10 miljoner. Sverige har en 80%-ig försörjning, vi skulle kunna försörja ett U-land (dr Wilhelm Jülke).

I-världens husdjur förbrukar mer grödor än vad u-världens människor äter. Vi använder mycket mer mjölkprodukter till våra husdjur än vad som konsumeras i u-världen.

I-länderna betalar förhållandevis låga priser på u-ländernas exportvaror. För att få något ekonomiskt utbyte utnyttjar man jorden för hårt och möjligheterna till ett differentierat jordbruk minskar. Betalade vi ”fullt” pris för till exempel kaffe och bananer skulle det kunna innebära betydande förbättringar i u-land. Skulle kaffe odlas och skördas i Sverige fick vi räkna med att betala 280 kr per kilot. (Detta sades på 1980-talet)

Militära rustningar kräver stora resurser – pengar, råvaror, kunnande och arbete. Om bara 1 % av rustningskostnaderna i i-länderna överfördes till biståndskontot skulle biståndskontot öka med ca 15 %.

En omläggning av kostvanorna i i-länderna skulle kunna innebära att alla fick äta sig mätta på kända livsmedel.

Dr. Wilhelm Jülke, personlig kommunikation