Mänskligheten som en individ

Mänskligheten – en individ? Har mänskligheten en kropp? Kan kroppen bli sjuk – kan mänskligheten bli sjuk? Och går det att bli frisk?

Javisst – det påstår ‘Abdu’l-Bahá.

Han säger: “Mänsklighetens värld kan liknas vid den individuella människan själv. Den har sina sjukdomar och plågor. En patient måste få sin diagnos ställd av en skicklig läkare. Guds profeter är de sanna läkarna.”

“I vilken generation eller tidsålder de än framträder ger de föreskrifter för mänsklighetens förhållanden. De känner till sjukdomarna, de upptäcker deras dolda upphov och ger det nödvändiga botemedlet.” 1)

Moses, Jesus och Muhammed  är bara några exempel på de gudomliga läkarna. Deras uppenbarelse passade speciellt för sin tidsålder. Men efter som tiden gick uppstod nya sjukdomar – och i dag är lidandet stort.

Bahá’u’lláh (1817-1892) är vår tids gudomliga läkare. Den ordinationen Han kommer med är kunskap om Gud, att vända våra ansikten i uppriktighet mot Guds rike, ha barmhärtighet mot alla varelser och förvärva gudomliga dygder.

Detta är några av de viktigaste grunderna i Bahá’u’lláhs läror som ger botemedel och läkedom.

Bahá’u’lláh säger att mänskligheten är en – att jorden är endast ett land – och alla är vi som en stor familj.

Om några blir sjuka så måste vi alla hjälpa till. Om några är okunniga så måste vi bidra med kunskap. Med den inspiration vi får från den gudomliga läkaren för vår tid – tror jag det är möjligt att skapa global fred.

Och vi är alla bröder och systrar på denna planet. Vi behöver en ny vision – om hur vi tillsammans skapar en ny världscivilisation. Du kan bidra.

 

Källa:

1) Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá, s. 10.

Att vandra i mörker

Mänskligheten har stora utmaningar framför sig. Lokalt, regionalt, nationellt och globalt. I en sekulariserad värld betonar den enskilda människan oftast de synbara yttre förhållandena och bedömer lycka vara materiell framgång. Men kortvarig värdslig lycka löser inte de stora problem vi kollektivt står ovanför.

Politiska rörelser, etablerade religioner och internationella humanitära organisationer verkar ha stora svårigheter då de inte har någon vision för att förbättra samhällsförhållanden för miljontals av människor. Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter) skriver i ett brev 21 april 2012 till världens bahá’íer att “trots de lovvärda insatserna i varje land av personer med goda avsikter som arbetar för att förbättra samhällsförhållanden, ter sig dessvärre hindren för förverkligandet av en sådan vision oöverstigliga för många. Deras hopp går om intet på grund av felaktiga antaganden om den mänskliga naturen som så genomtränger de nutida strukturerna och traditionerna att de har uppnått status av etablerade fakta.”

“Dessa antaganden verkar inte ta någon hänsyn till den märkliga reservoar av andlig potential som är tillgänglig för varje upplyst själ; i stället är de för sitt rättfärdigande beroende av mänsklighetens brister som vi dagligen ser exempel på och stärker en gemensam känsla av förtvivlan. En slöja i lager på lager av falska premisser skymmer därmed en grundläggande sanning: Tillståndet i världen speglar en snedvridning av den mänskliga anden, inte dess grundläggande karaktär.”

Torgmöte i Luleå – nätverket Ofog. Foto: flickr.com 

“Mänskligheten är ett turbulent övergångsskede. Ovilliga att agera som ömsesidigt beroende delar av en organisk helhet, är de låsta i en maktkamp som slutligen visar sig meningslös.” (1)

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) säger att “idag behöver mänskligheten internationell enighet och försoning. För att upprätta dessa stora och grundläggande principer behövs en drivande kraft. Det är självklart att världens enighet och den största freden inte kan fullbordas genom materiella medel. De kan inte upprättas genom politisk kraft, ty nationernas politiska intressen är olika och folkens politik går isär och är motsägande.” (2)

>> Följ med på nästa inlägg på Ny Vision om vilka krafter som behövs för att mänskligheten ska vandra i ljus.

Källor:

1. Universella Rättvisans Hus, Ridván-budskapet, 21 april 2012.
2. Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá, s. 3 (från Google Books).

Betydelsen av ‘Abdu’l-Bahás resor tvärs över Amerika, I av III

För hundra år sedan inträffade en händelse av enastående, men hittills, i allmänhet okänt betydelse för Amerikas öde. ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921), Baha’u’lláhs (1817-1892) son, grundaren av bahá’í-tron, landsteg i New York den 11 april 1912. Hans vistelse i Nordamerika varade 239 dagar, inklusive tio dagar i Kanada. Under den tiden reste Han till de viktigaste städerna från öst- till västkusten och träffade intresserade från många olika bakgrunder. Ingen annan jämförbar personlighet har med ett sådant syfte och mål som drev Honom, så gynnat landet så mycket.

‘Abdul-Bahá (i mitten). Lincoln Park, Chicago, 1912

Vid tiden för Hans ankomst hade 19 år förflutet sedan Bahá’u’lláhs namn för första gång offentligt nämndes på västra halvklotet. Detta hände i Chicago den 23 september 1893, nästan ett och ett halvt år efter Baha’u’lláhs bortgång, vid tiden för Religionernas världsparlament i samband med 400:e års markeringen av Columbus upptäckt av Amerika.

Här började den första episoden i historien om bahá’í-tron i Amerika. I februari 1894 kom en syriansk läkare som hade accepterad tron i Kairo till Chicago och började entusiastisk att lära ut den nya religionen. Inom två år hade hundratals bekänt sin tro och ytterligare nya medlemmar strömmade till från de städer han besökte. Grunden för det amerikanska bahá’í-samfundet hade skapats. De entusiastiska medlemmarna av den nya tron förlorade ingen tid och började brevväxla med ‘Abdu’l-Bahá – medan han fortfarande var en religiös fånge i ‛Akkás fästning i det osmanska Palestina.

Denna utveckling måste ha gladd och tillfredsställt ‘Abdu’l-Bahá, men kunde knappast ha varit helt oväntat för Honom. Shoghi Effendi, bahá’í-trons Beskyddare, utsedd av ‘Abdu’l-Bahá som Sin efterträdare visade att år 1893, någon gång innan Chicago-konferensen, hade ‘Abdu’l-Bahá uppenbarat ett vers som ”redan förebådade” Hans resor till Väst, ”en gynnsam händelse som eftervärlden skulle känna igen som en av de största triumfer av Hans verksamhet, som i slutändan skulle ge en ovärderlig välsignelse på västvärlden”. Det var med denna stora förväntning, inspirerad av Baha’u’lláhs uppenbarelse, att Han, som under femtio år hade varit föremål för fängelse och exil för sin religion, i en ålder av 68 år, företog den långa resan från Det heliga landet till västvärlden.

Följ med i nästa blogginlägg på Ny Vision.

Jobb med innehåll

Vi har aldrig i hela mänsklighetens historia haft det bättre materiellt sett; aldrig haft så korta arbetsdagar och aldrig levt så länge. Ändå har många känslan att pressen är för hög och att man inte orkar.

Om man ser jobben enbart som ett sätt att tjäna pengar, dvs. sälja sin tid för pengar, då blir det lätt så att man gör det som man är anställd för och ingenting mer. Man ser att det finns mer att göra och blir irriterad över det, men 'det är inte min uppgift'.

En sådan syn på jobb är ganska kall, smal och ganska tom. Att jobba kan vara mer än så, det kan vara en del av en själv. Till exempel hur den enkla spårvagnkonduktören i Bryssel i en berättelse av Ruhiyyih Khanum* jobbade. Han såg inte sitt jobb som att enbart kontrollera och klippa biljetterna, det han var anställd för. Han såg sin spårvagn som sitt eget hem och resenärerna som sina gäster. Han hjälpte de gamla att kliva på och av och bjöd en hjälpande hand med barnvagnar och tungt bagage. Han gjorde allt detta med glädje utan att ens tänka på det. För många resenärer var denne konduktör en ljuspunkt i deras dag.

Om man ser jobbet som en del av sig själv och som ett sätt att tjäna mänskligheten och därmed Gud, blir det mycket större och mer glädjefyllt. Man blir alltid gladare av att ge än av att få, det känner alla till. Om man ger sig själv genom jobbet då blir jobbet i sig tillfredställande bara för att man ger. Det är en helt annorlunda känsla än att bara dra sig genom timmarna från rast till rast bara för att man måste.

Arbete i en anda av en vilja att tjäna andra och göra dem glada är tillbedjan säger ‘Abdu’l-Bahá*, det vill säga likvärdigt med att be. Med arbete menas inte enbart ett avlönat arbete, det kan likaväl vara att ta hand om hem och familj, frivilligarbete eller någon tjänande sysselsättning som pensionär.

De flesta om inte alla religioner lär att man tjänar Gud när man tjänar Hans skapelser. Det är meningen att vi ska ta hand om varandra på bästa sätt. Detta betyder att man försöker göra ett bra jobb inklusive det lilla extra. Det har ingen betydelse vad man har för jobb, är man bankdirektör försöker man ta hand om folks pengar på bästa sätt, är man gatsopare lämnar man snygga gator bakom sig och när man är sjuksköterska sätter man patienten i centrum och ger dem lite extra värme vilket de så behöver för att tillfriskna snabbare.

Citat:

O, Min tjänare! De bästa bland människor är de som förtjänar sitt levebröd genom sin kallelse och ger ut för sig själva och för de sina i kärlek till Gud, alla världars Herre. (Bahá’u’lláh i 'Förborgade Ord')

*‘Abdu’l-Bahá (1844-1921): Bahá’u’lláhs (bahá’í-trons grundare) äldste son och bahá’í-trons uttolkare efter Dennes bortgång

* Ruhiyyih Khanum (1910-2000): född Mary Maxwell, fru till Shoghi Effendi, Bahá’u’lláhs sonsonsdotterson. Hon var hans sekreterare och hon har skrivit ett antal böcker.

Denna artikel är tidigare publicerad i Hallands Nyheter 2012-02-11 av Margo Åkermark.

Religionsfrihet–respekt för övertygelsefrihet

Detta var temat på lördag  11 februari, Medborgarplatsen i Stockholm, där undertecknande av Sveriges interreligiösa råds uttalande om religions- och övertygelsefrihet.

En viktig händelse och något som visar att religionen egentlig kommer från en och samma källa. Biskop Anders Wejryd sade att “Det är religionernas både väsen och plikt att ta ansvar för det gemensamma bästa”.

Detta överensstämmer även med Bahá’u’lláhs (1817-1892) ord när han förklarar att: “… detta är Guds oföränderliga Tro, evig i forntiden, evig i framtiden”.

Jag tror att religionerna måste samarbeta närmare och på djupet förstå sin historik, sin teologi och filosofi. De måste även stå upp för att ta bort vidskepelse som skiljer religionerna.Religionerna och alla trossamfund måste samarbeta än närmare.

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) berättar att “den Helige andes största kraft finns i sanningens Gudomliga manifestationer. Genom Andens kraft har den gudomliga läran förts in i mänsklighetens värld. Genom Andens kraft har evigt liv kommit till människobarnen. Genom Andens kraft har den gudomliga härligheten lyst från öst till väst och genom samma Andes kraft, kommer mänsklighetens gudomliga förmågor att uppenbaras. “

Vi måste arbeta och be för mänsklighetens enighet, för alla länder är ett land och vi måste arbeta tillsammans i fullständig enighet.

Det är jättetrevligt att FN har utlyst första veckan i februari till World Interfaith Haromny Week. Något jag ser fram emot till kommande år.

Jag är övertygad om att Sveriges interreligiösa råd som bildades 4 maj 2010 kommer att spela en viktig roll i framtiden. Dess arbete är viktigt och du kan bidra!

Läs mer på Dagen.se

 

Sveriges interrelligösa råd, med representanter för bland annat kristendom,
islam, bahá’í och buddhism

Källa:

1) Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 17. Bahá’í-förlaget AB

2) Anföranden i Paris, s. 86. Bahá’í-förlaget AB

Vad är egentlig grunden för mänsklig kunskap? I av V

’Abdu’l-Bahá (1844-1921) tog upp detta tema då han april 1912 besökte New York. Han beskriver i boken the ”Proclamation of Universal Peace” att vetenskapsmän på den tiden konkluderade med att förvärvandet av kunskap om företeelser i naturen överensstämmer med en fixerad, oföränderlig lag – en lag som är matematisk exakt och som fungerar genom våra sinnen. Till exempel: ett öga ser en stol – det är alltså ingen tvekan att en stol existerar. Ögat ser molnen och solen, det ser blommor och vi luktar en parfym. Jag kan höra ett ljud utanför mitt hus etc.

‘Abdu’l-Bahá i mitten. Han reste till Europa och USA under perioden 1911-1913.
Fotot visar ‘Abdu’l-Bahá i Bristol. England, september 1911.
Foto: media.bahai.org.

Detta var vad den tidens vetenskapsmän betraktade som en fast matematisk lag; lagen om uppfattning och slutledning. Detta bevis är uppenbart – att vår kunskap om universum är beroende av våra sinnen. Materialister betraktar detta kriteriet som en standard för mänsklig kunskap – via våra sinnen uppfattar vi universum.

Bland greker och romare var kriteriet för kunskap förnuftet – det som kunde bevisas och accepteras av förnuftet måste nödvändigtvis medges vara sanningen.

Ett tredje kriterium var teologers uppfattning att traditioner, profetiska uttalanden och utläggningar; detta utgör grunden för mänskligt vetande.

Det finns ett till, det fjärde kriteriet som religiösa och metafysiker betraktar som en källa och kanal för all mänsklig förståelse av det okända i universum – det är genom inspirationen.

Kort sagt, dessa fyra kriterier, i överenstämmelse med 1912-förståelse var:

1. uppfattning via våra sinnen,
2. via förnuftet,
3. traditioner,
4. inspiration.

I mina nästa blogginlägg ska vi titta närmare på de fyra kriterierna, och om de kan vara grunden för ”verklig” mänsklig kunskap. Så följ med på denna spännande resa…

Trädgårdsmästare

Alla som har en liten täppa att ta hand om är trädgårdsmästare i någon mån. Det finns professionella trädgårdsmästare som har hand om stora anläggningar med tusentals plantor och den som har en blommande balkong och sköter om den, plockar och vattnar varje dag. Att ta hand om plantor och växter är en sysselsättning som är tusentals år gammal och jag tror att den sitter i våra gener. Vi trivs med att vara ute i trädgården eller den lilla kolonilotten och påta.

Rensa ogräs är både en kroppslig och andlig sysselsättning. Vi rensar bort det oönskade så att det vi har planterat kan växa. Samtidigt rensar vi tankarna så vi kan tänka klarare. Tankarna vandrar i nya banor. Medan vi rensar, ser vi hur den trassliga ogräsmattan reds upp och ger växtplats till blommorna. Trassliga problem som har tyngt oss kan få nya lösningar.

Egentligen skulle alla människor behöva ha en plätt att få odla på. Ett ställe att så och plantera, se det växa och frodas. Kunna bli glada och stolta över skörden. Tyvärr bor alltför många i städernas öknar. Men även om du är mitt i stadsöknen så finns det fönster att sätta blommor i, kanske odlingslotter i närheten, en park att gå i, ta bussen ut till en skog. Ett litet andningshål för själen att följa naturens gång.

Abdu’l-Bahá sa att staden är kroppens hem och landet själens. Vi behöver balansen, båda är viktiga, kropp och själ i balans. Då först är vi hela människor som mår bra, trots lite småkrämpor som följer med åldern.