Världsfred, dröm eller realitet?

Om vi betraktar antalet krig och döda till följd av konflikter, inklusive stamkrig verkar det som att vi sedan många år har inträtt i den mest fredliga eran i mänsklighetens historia. Under andra världskriget antas tex c:a 50 miljoner människor ha omkommit, de flesta civila. Innan dess brukade ett stort antal människor omkomma i ständiga stamkrig världen över, enligt realistiska uppskattningar långt fler än under något enskilt krig.

Vad detta kan bero på har nog delvis att göra med viss krigströtthet världen över. Vi har börjat inse att krig inte längre kan vinnas på slagfält, naturligtvis med vissa undantag som tex det senaste Irakkriget där Saddam Huseins styre ersattes med ett demokratiskt. I dagens värld är nationalstaterna integrerade med varandra i ett ofta ömtåligt ekonomiskt system, där minsta fluktuation för en nation kan genom dominoeffekter påverka hela världsekonomin. Detta i sin tur motverkar att motsättningar nuförtiden leder till krig eftersom det ömsesidiga ekonomiska beroendet är så djupgående.

Dagens konflikter uttrycker sig snarare i from av inbördeskrig eller terrorism som tex folkmorden i Rwanda och Sudan och våld som utövas utav extremistiska grupper, men nuförtiden alltså sällan genom öppna krig mellan nationer.

Människans utvecklingsprocess när det gäller kostvanor

Utmärkande för människan är en hög anpassningsförmåga till näringstillgång. Detta bevisar de i dag levande naturfolken på olika platser i världen av vilka en del livnär sig uteslutande av växter och andra uteslutande av animaliska produkter. Födans tillgång som del av människans livsbetingelserna påverkade hennes organism på många sätt, speciellt matsmältningsapparaten och ämnesomsättningen. Dessa mekanismer hos våra förfäder kunde anpassa sig under många tusen generationer till den rådande tillgången av föda.

För fem miljoner till två miljoner år levde människans senare förfäder framför allt på savannen och livnärde sig huvudsakligen av växter, blad, frukter, fröer och rötter. Andelen av animalisk kost, speciellt av små varelser, ökade under denna period. För cirka två miljoner år sedan började människan tillverka stenverktyg för att kunna jaga och köttkonsumtionen ökade, men växtkonsumtionen utgjorde den högre andelen med 60-80 %, den animaliska andelen utgjorde 20-40 %.

För cirka 10 000 år började den systematiska odlingen av nyttoväxter. Denna utveckling grundar sig på faktumet att människan redan under de tidigare årtusenden intensivt samlade säd och andra stärkelserika växter. Växtnäringen utgjorde fortfarande upp till 90 % av näringsintaget.

4 500-2000 f.Kr. ökade andelen av den animaliska kosten, perioden då man började med hållning av hus- och nyttodjur. Tidsrymden från jordbrukets början inklusive användning av mjölk är i Mellaneuropa 6 000 år vilket motsvarar 200 generationer. Denna tidsrymd anses vara för kort för en fullständig genetisk anpassning.

foto:flickr.com, typodesign.se

För 200 år sedan började industrialiseringen och med den bearbetningen (”förädlingen”) och utarmningen av livsmedlen och nedsmutsningen av miljön. Livsmedlen hårdbearbetas, entmineraliseras, värmebehandlas kraftig och kemikalier av allehanda slag tillsättes, allt i syfte att få fram billiga och hållbara produkter. Denna kost är helt artfrämmande för människan. Denna förändring i hennes förtäring av livsmedel innebär en stor avvikelse från de genetisk betingade kostvanorna.

För 100 år sedan låg kostfiberintaget i Tyskland på 100 g per person och dag. I u-länder ligger det dagliga intaget på landet mellan 40 och 140 g, i industriländerna ligger konsumtionen mellan 10 och 30 g, genomsnittet ligger på 19 g. Animaliska produkter innehåller inga fibrer.

Människan är i grunden skapt som växtätare. Hon har varken krokformade eller som skära formade tänder eller skarpa naglar eller klor för att fånga och riva bytet som rovdjuren gör. Kindtänderna är som kvarnstenar avsedda för att mala sönder sädeskorn, hörntänderna är vassa för att skära sönder frukt och knäcka nötskal. Hennes matsmältningskanal är anpassad efter vegetabilisk föda. Människan kan hålla sig frisk med endast växtnäring men hon skulle ganska snart dö om hon livnärde sig enbart av kött. Innan hon uppfann elden åt hon allt animalisk i rått tillstånd. De idag levande naturfolken, som enbart livnär sig av fisk och kött, använder hela djuret och inte bara dela av det. Dessutom äts det mesta rå.

Koerber/Männle/Leitzmann ”Vollwert-Ernährung, Konzeption einer zeitgemäßen Ernährungsweise”
Hyppokrates (460-370 f. Kr.) är känd som läkekonstens fader. Hans mest kända citat är ¨Låt din mat vara din medicin och din medicin vara din mat.¨

”Med mänsklighetens framskridande utveckling kommer kött att ätas alltmer sällan då människan inte har en köttätarens tänder.”
’Abdu’l-Bahá ”Auswahl aus den Bahá’í-Schriften zu den Themen Gesundheit, Heilen, Ernährung und Verwandtem.”
Ogranskad översättning

Grundläggande bahá’í-principer och organisation

Världen är i behov av nya principer och moderna metoder för att utveckla en ny världsordning baserade på andliga värderingar. Några grundläggande principer i bahá’i-tron sammanfattas här:

• Ett fritt och oberoende sökande efter sanningen
• Mänsklighetens enhet
• Guds enhet och religionernas enhet
• Religion måste befrämja endräkt och harmoni
• Religion måste vara i överensstämmelse med vetenskap och förnuft
• Universell och obligatorisk utbildning
• Frigörelse från alla slags fördomar och vidskepelse
• Jämlikhet mellan man och kvinna
• Antagandet av ett internationellt hjälpspråk
• Införandet av ett rättvist världsekonomiskt system
• Universell fred genom upprättandet av ett världsfederativt system
• Bahá’í-religionens administrativa system skiljer sig från de äldre världsreligionernas.

Där finns varken präster eller individuella ledare. Alla beslut fattas av en grupp bahá’íer eller av ett lokalt andligt råd (då det finns minst nio medlemmar på en ort). Beslut fattas genom konsultation (rådplägning). Det finns ett nationellt andligt råd för varje land (också med nio medlemmar). Rådsmedlemmarna är demokratiskt valda och val sker varje år den 21 april. Det finns inga kandideringar eller partier inom bahá’í-samfundet. För hela det internationella bahá’í-samfundet finns Universella Rättvisans Hus med säte på Karmelberget i Haifa, Israel, som är trons såväl andliga som administrativa världscentrum, detta pga. att Bahá’u’lláh förvisades till denna del av Palestina, där han vistades från 1868 till sin bortgång 1992.

 Universella Rättvisans Hus på Karmelberget, Israel. Foto: media.bahai.org.

Några citat ur bahá’i-skrifterna:

”Den gudomliga visdomens himmel är upplyst och strålar av två ljus, rådplägning och vänlighet.”

”O, andens son! Mitt första råd är detta: bevara ett rent, milt och strålande hjärta, att på din lott må komma ett herravälde, uråldrigt, oförgängligt och evigt.”

”Betrakta icke varandra som främlingar. Ni är frukterna på ett träd och bladen på en gren.”

”Alla Guds Profeter förkunnar samma tro.”

”Se in i allt med ett sökande öga… All kunskaps källa är medvetandet om Gud.”

—Bahá’u’lláh (1817-1892)

”Människan måste älska ljuset från vilken horisont det än lyser fram. Hon måste söka sanningen från vilket håll den än leder sitt ursprung.”

”Den nya tidsåldern kommer att bli mindre maskulin, mer genomträngd av kvinnliga ideal, eller för att uttrycka det mer exakt: de manliga och kvinnliga elementen i civilisationen kommer att balansera jämt.”

— Abdu’l-Bahá (1844 – 1921)

Det internationella bahá’í-samfundet är representerat i FN som en NGO (icke-statlig organisation) och har rådgivande status i Ekonomiska och sociala rådet. Det är också en av de sex världsreligionerna som ingår i Världsnaturfonden. Bahá’i-samfunden driver en mängd projekt för utbildning, hälsa, social och ekonomisk utveckling. Man kan lätt finna de olika ländernas hemsidor på internet, ex. www.bahai.org, www.bahai.se, www.bahai.org.uk, http://www.bahai.in/ (Indien)

Bahá’i-tron ger en ny vision

Bahá’í-tron är den yngsta av världsreligionerna, efter kristendomen den geografiskt mest spridda religionen i världen (Encyclopedia Britannica, 1986) och med litteratur översatt till över 800 språk. Märkligt då att denna världsvida religion ännu är så pass okänd, åtminstone i Sverige. I många länder (i Asien, Afrika och Sydamerika) är dock bahá’í ett välkänt begrepp för många människor.

Bahá’í är ingen sekt av islam, lika lite som kristendomen är en judisk sekt. Man kan säga att bahá’í står i samma relation till islam som kristendomen gör till judendomen.

Bahá’í-tron föddes på shía-muslimskt territorium i det gamla Persien (Iran) 1844, en tid då många väntade på en utlovad Gudsprofet, inte bara inom islam och kristendomen utan även inom de andra världsreligionerna. Några exempel: zoroastrierna väntade på Shah Bahram, världsfrälsaren, judarna på Härskarornas Herre som skulle komma och samla Israels barn från alla jordens länder, de kristna liksom många sunni-muslimer väntade på Kristi återkomst och de flesta shía-muslimer väntade på den tolfte imamens återkomst (Muhammad talade om ”den stora kungörelsens dag”). Särskilt stor var denna förväntan år 1260 e. H, ett profetiskt år inom islam, som sammanfaller med 1844 i den kristna tideräkningen. I Indien fanns på liknande sätt vid denna tid en förväntan hos många hinduer på Krishnas återkomst (den tionde avataren) och hos buddhisterna på den femte Buddha, ”den Universelle förbrödraren”.

Den 23 maj 1844 framträdde i staden Shiráz i södra Persien en ung man, en ättling till profeten Muhammad, senare känd som Báb (”Porten”), och kungjorde det snara framträdandet av den utlovade Gudsuppenbarare som skulle leda mänskligheten fram till fred och försoning och därmed inleda en nya era i mänsklighetens historia. Denne var Bahá’u’lláh (”Guds Härlighet”), prins av Núr, som också blev en av Bábs lärjungar. Báb (som i egenskap av förelöpare kan jämföras med Johannes Döparen) avrättades genom det muslimska prästerskapets påbud i Tábriz 1850. Kort därpå inleddes ett kallblodigt avrättande av drygt 20 000 av hans efterföljare, även kvinnor och barn. Bahá’u’lláh fängslades i en underjordisk håla i tre månader i väntan på avrättning, men räddades till livet genom en rysk diplomats påtryckningar mot de styrande.

Regeringen dömde honom därefter till livstids exil. Hans fångenskap och märkliga förvisningväg förde honom via Irak och Turkiet till Palestina i det Ottomanska imperiets utkant. Det var i Baghdad, 1863, som Bahá’u’lláh klargjorde att han var den Utlovade, som Báb förutsagt. Från den tiden uppstod ordet bahá’í och de flesta av Bábs anhängare erkände Bahá’u’lláh som den av Báb utlovade, och blev därmed de första bahá’íerna. Från sitt fängelse i Adrianopel och ‘Akká sände Bahá’u’lláh brev till världens härskare och andliga ledare och kungjorde sitt uppdrag och gav riktlinjerna för social rättvisa, fred och kollektiv säkerhet. Hans son ‘Abdu’l-Bahá (”Ljusets tjänare”) frigavs ur fångenskapen 1908 och reste 1911 till Europa och Amerika och förkunnade sin fars budskap.

Under sin 40-åriga landsförvisning uppenbarade Bahá’u’lláh hundratals volymer skrifter, som utgör grunden till bahá’í-läran. En utgångspunkt är att människan inte kan lära känna Gud, det ofattbara mysteriet, annat än genom hans uppenbarare, de stora profeterna (d.v.s. religionsgrundarna som Krishna, Buddha, Moses, Kristus, Muhammad, Báb, Bahá’u’lláh). Dessa framträder i varje tidsålder för att förnya kärleksbudskapet och de eviga andliga principerna samt ge de nya sociala påbud som fordras i ett ständigt föränderligt och framåtskridande samhälle. De sociala läror som Bahá’u’lláh gav kunde inte ges av tidigare profeter eftersom tiden inte var mogen för dessa. Religionerna utgör i grunden en enda religion, de har bara kommit i olika tidsepoker och har olika namn, men syftet är detsamma: att fostra människor andligt och att skapa harmoni, rättvisa och ordning i samhället. Bahá’u’lláhs världsordning syftar till att förverkliga mänsklighetens enhet – andligen och socialt.

Skapande

Här till vänster ligger några bokmärken vi har gjort på våran studiecirkel idag. De är inte färdiga ännu, nästa gång ska vi skriva ett citat ur bahá'í skrifterna på dem med en kalligrafipenna.

De är gjorda med akvarellpennor, först målar man någonting med pennorna och sedan går man över det med en våt pensel så att färgerna flyter ut.

Det är roligt att skapa, en av deltagarna sa att det var härligt och avslappnande.

Själva studiecirkeln handlar inte om att pyssla, utan vi studerar själens liv och vikten av bön, bland annat. Dock skapandet har ett viktigt inslag, man kommer nämligen ihåg saker bättre när man skapar någonting i samband med lärandet. Det gäller inte bara barn, vi vuxna har lika stor nytta av det.

Även Gud gillar att skapa. Så här läser vi i Bahá'u'llás Förborgade Ord:

O, MÄNNISKOSON!
Jag älskade skapandet av dig, därför skapade Jag dig. Älska Mig därför, så att Jag må nämna dig vid namn och fylla din själ med livets ande.

Bahá'í studiecirklar hittar man lite överallt i Sverige. Om man är intresserad kan man be om information via ett formulär på bahá'í samfundets hemsidan.

Jobb med innehåll

Vi har aldrig i hela mänsklighetens historia haft det bättre materiellt sett; aldrig haft så korta arbetsdagar och aldrig levt så länge. Ändå har många känslan att pressen är för hög och att man inte orkar.

Om man ser jobben enbart som ett sätt att tjäna pengar, dvs. sälja sin tid för pengar, då blir det lätt så att man gör det som man är anställd för och ingenting mer. Man ser att det finns mer att göra och blir irriterad över det, men 'det är inte min uppgift'.

En sådan syn på jobb är ganska kall, smal och ganska tom. Att jobba kan vara mer än så, det kan vara en del av en själv. Till exempel hur den enkla spårvagnkonduktören i Bryssel i en berättelse av Ruhiyyih Khanum* jobbade. Han såg inte sitt jobb som att enbart kontrollera och klippa biljetterna, det han var anställd för. Han såg sin spårvagn som sitt eget hem och resenärerna som sina gäster. Han hjälpte de gamla att kliva på och av och bjöd en hjälpande hand med barnvagnar och tungt bagage. Han gjorde allt detta med glädje utan att ens tänka på det. För många resenärer var denne konduktör en ljuspunkt i deras dag.

Om man ser jobbet som en del av sig själv och som ett sätt att tjäna mänskligheten och därmed Gud, blir det mycket större och mer glädjefyllt. Man blir alltid gladare av att ge än av att få, det känner alla till. Om man ger sig själv genom jobbet då blir jobbet i sig tillfredställande bara för att man ger. Det är en helt annorlunda känsla än att bara dra sig genom timmarna från rast till rast bara för att man måste.

Arbete i en anda av en vilja att tjäna andra och göra dem glada är tillbedjan säger ‘Abdu’l-Bahá*, det vill säga likvärdigt med att be. Med arbete menas inte enbart ett avlönat arbete, det kan likaväl vara att ta hand om hem och familj, frivilligarbete eller någon tjänande sysselsättning som pensionär.

De flesta om inte alla religioner lär att man tjänar Gud när man tjänar Hans skapelser. Det är meningen att vi ska ta hand om varandra på bästa sätt. Detta betyder att man försöker göra ett bra jobb inklusive det lilla extra. Det har ingen betydelse vad man har för jobb, är man bankdirektör försöker man ta hand om folks pengar på bästa sätt, är man gatsopare lämnar man snygga gator bakom sig och när man är sjuksköterska sätter man patienten i centrum och ger dem lite extra värme vilket de så behöver för att tillfriskna snabbare.

Citat:

O, Min tjänare! De bästa bland människor är de som förtjänar sitt levebröd genom sin kallelse och ger ut för sig själva och för de sina i kärlek till Gud, alla världars Herre. (Bahá’u’lláh i 'Förborgade Ord')

*‘Abdu’l-Bahá (1844-1921): Bahá’u’lláhs (bahá’í-trons grundare) äldste son och bahá’í-trons uttolkare efter Dennes bortgång

* Ruhiyyih Khanum (1910-2000): född Mary Maxwell, fru till Shoghi Effendi, Bahá’u’lláhs sonsonsdotterson. Hon var hans sekreterare och hon har skrivit ett antal böcker.

Denna artikel är tidigare publicerad i Hallands Nyheter 2012-02-11 av Margo Åkermark.

Behövs en kalenderreform?

Följ min serie om behovet av en ny kalender på Ny Vision. Det är självsagt ett stort ekonomiskt intresse i att ha en evighetskalender. Fördelarna är att det blir en identisk kalender för varje år – med undantag – som med Hanke Henry-kalendern vart femte eller sjätte år som får en extra vecka. Det hela ska synkronisera kalendern med årstidsvariationerna.

Tänk på hur mycket statliga organisationer, myndigheter, forskningsinstitutioner, universitet och företag lägger ner i tid på att arrangera varje års kalender.

Så är frågan – ska det vara 12 eller 24 timmars dagar i den nya kalendern? 24 timmar är kanske mest naturligt. Det är ju skillnad på tiden 19.19 och 7.19. Vi får se hur det går – men dagslängder på 24 timmar används inom många områden – till exempel flygtrafiken, och där det är viktigt att veta skillnad på 7 och 19.

Tidigare har kalenderreformer inte gått så bra, och jag räknar med att Hanke Henry-kalendern även det är ett blindspår. Tanken är god, men det är nog inte rätt väg att gå.

Som tur är följer vi inte Maya-kalendern...(!)

I mitt nästa inlägg på Ny Vision fortsätter jag att se närmare på olika alternativ för en kalenderreform.

Har du sett några udda eller intressanta kalendrar? Kommentera gärna här…

Gott nytt år! Ny Vision välkomnar våren…

Bahá’í-nyåret sker vid vårdagjämningen. Då går vi in i år 169, men traditionen Naw-Rúz (Nouruz) har rötter omkring 3000 år tillbaka till Zoroaster i Iran.

Vårdagjämningen inträffer 20-21-22 mars, och sker när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan. Dag och natt blir nästan lika långa.

Naw-Rúz är en av de större högtiderna inom bahá’í-tron, och då umgås man med familjen, eller besöker ett bahá’í-center för själva nyårsfesten.

Bahá’í-kalenderns bakgrund
Kalendern togs fram på slutet av 1840-talet av Báb (1819-1850), men har solnedgång den 20 mars 1844 som början och Bahá’u’lláh (1817-1892) bekräftade senare Bábs kalender i sin heligaste bok, Kitáb-i-Aqdás (omkr. 1873). Kalendern består av 19 månader, där varje månad innehåller 19 dagar, alla med namn för en av Guds egenskaper, till exempel: Prakt, Härlighet, Skönhet, Storhet, Ljus, Barmhärtighet, Fullkomlighet, Makt, Kunskap, Kraft, Herravälde etc...

Bahá’í-kalendern är således inte bara ett sätt att hålla ordning på tiden, men har även en djup andlig innebörd.

Siffran 19 kallas Enhet (Váhid på arab.) och står för “en”. 19 dagar x 19 månader = 361 dagar. Det behövs således 5-6 “skottdagar” för att få 365(366) dagar. Dessa inskjutna inträffar 26 februari – 1 mars.

Per i dag följer bahá’í-kalendern den gregorianska kalendern, så i princip vill bahá’í-nyåret alltid starta vid solnedgång den 20 mars.  I framtiden vill tidpunkten för Naw-Rúz bestämmas av Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter).

Glädj dig med oss i vårens tecken
Men – du är i alla fall välkommen att glädja dig tillsammans med oss och inviga det nya året i fredens och harmonins tecken.

Kanske är Naw-Rúz symbolen på en gudomlig vårtid, med löftet om en ny sommar, en ny tidsålder för mänskligheten? Med en ny kalender, baserad på andliga egenskaper hoppas jag vi kan uppnå Bahá’u’lláhs vision om en ny världsordning.

Det är i alla fall min Vision.

Ny kalender – för en ny tidsålder

Vi går nu den 20:e/21:e mars in i år 169. Naw-Rúz, (även bahá’í-nyår) firas världen runt av många miljoner människor, likaså av de ca 1 100 bahá’íerna i Sverige. Själv om bádí/bahá’í-kalendern med början 1844 i grunden är religiös, så kan den även bidra till en exakt vetenskap.

Utmaningarna är att den gregorianska kalendern inte är någon exakt evighetskalender. Man önskar en permanent, exakt kalender som möjliggör bättre planering av årliga aktiviteter: från skola till arbete och vetenskapliga undersökningar.

Med datorprogram och matematiska beräkningar jobbar forskare på The Johns Hopkins University med dessa frågor. De har utvecklat en ny 12-månads kalender (Hanke-Henry Permanent Calendar) med identiska perioder, och som på så sätt blir en evighetskalender.

Det är mycket tid för olika organisationer att göra årliga kalenderplaneringar – så det är verkligen behov av en enklare kalender med nya möjligheter. Praktiskt vore det om alla helgdagar och födselsdagar, helgar och festivaler vore på samma dag i veckan år efter år.

De ekonomiska fördelarna är dock mera omfattande. Kalendern vill förenkla finansiella beräkningar brutna perioder. Att bestämma korrekt ränta på inteckningar, obligationer, bytesaffärer, och räkna vilka dagar som ska vara med är ett stort jobb. Den gregorianska kalendern från 1582 är full av avvikelser och är därför inte bästa alternativ för en värld som behöver en ny förenande vision – både vetenskapligt, politiskt och religiöst.

Frågan är om Hanke-Henry Permanent Calendar har något för sig? Eller kan det finnas andra alternativ?

Följ med på fortsättningen på Ny Vision…

Människans naturliga föda.

”Vad beträffar förtäring av djurkött och avhållsamhet av det, var så säker att Gud i skapelsens början har bestämt varje levande varelses föda. Det passar sig inte att äta mot denna bestämmelse. Till exempel är rovdjur som varg, lejon och leopard försedda med förfärliga, rivande instrument, nämligen böjda klor. Därav ser man att kött är dessa djurs foder.

Skulle de försöka beta skulle deras tänder varken kunna klippa av gräset eller idissla då de inte har några kindtänder. Likaså har Gud givit de fyrbenta, betande djuren tänder som klipper av gräset likt en skära och därav ser vi att dessa djurarters föda är vegetarisk. De kan inte jaga andra djur. Falken har en böjd näbb och vassa klor; den böjde näbben hindrar den att beta, därför består även hans föda av kött.

Låt oss nu titta på människan. Som man ser har hon varken krokformade tänder, vassa naglar, klor eller tänder som järnskäror. Detta bevisar och förtydligar att människans föda är säd och frukt.

foto: flickr.com, Veri's kleiner Winkel

Somliga av människans tänder är som kvarnstenar för att mala kornen och andra är vassa för att skära frukterna. Därför behöver hon inget kött och är inte heller förpliktad att äta det. Även utan köttmat skulle hon leva med yttersta vitalitet och energi. Till exempel äter bramansamfundet i Indien inget kött; ändå är de inte underlägsna andra nationer i styrka, kraft, vitalitet, sinneskraft och intellektuella dygder.

Det är sant att dödandet av djur och ätandet av deras kött inte är förenligt med medlidande och förbarmande, och om man kan nöja sig med säd, frukt, olja och nötter som pistascher, mandlar m.m. så är det utan tvivel bättre.

Med mänsklighetens framskridande utveckling kommer kött att ätas alltmer sällan då människan inte har en köttätarens tänder.”

”Gesundheit, Ernährung, Medizin und Heilen” Eine Textzusammenstellung aus dem Bahá’í-Schrifttum
Ogranskad översättning

Immigration - behövs ett världsspråk?

Detta är en artikelserie på Ny Vision om behovet av ett framtida världsspråk. Dagens artikel handlar om immigranter och invånare i ett värdland - som skulle tjäna på att använda ett universellt språk.

Till er som upplever språkförbistringar när det gäller immigrationsproblematiken. Många – speciellt i länder med välutvecklad ekonomi, murrar över misslyckande problem och underlåtenheter från myndigheternas sida att underlätta för  immigranter som måste lära sig ett nytt språk – i sitt nya framtidsland. Själv om denna uppfattning ofta är grundlös, är det ett korn av sanning – då det är viktigt att alla medborgare lär sig prata ett vanligt språk för att fungera i ett socialt sammanhang.

Immigranter har ofta jobbiga tider och upplevelser. Det är inte bara att tillpassa sig till en ny främmande kultur, men även att lära sig ett nytt språk – antingen i sen ålder, eller som små barn och ungdomar som i tillägg måste ta till sig stora mängder kunskap i skolan. I tillägg till problematiken att lära sig ett nytt språk (för att skaffa sig ett jobb, eller ta del av utbildningssystemet), står de även inför vardagens sociala utmaningar med läkarbesök, inköp, träffa grannar med mera…

Medan valet är ett globalt demokratiskt beslut (inte endast begränsad till nationell nivå) skulle det valda språket ”tillhöra” hela världens befolkning. Invånarna i värdlandet skulle bli utmanad att skapa sina egna hjälpmedel för att lära sig det globala språket (speciellt om det gäller ett konstruerat språk) – på det sätt vill de visa god vilja till immigranter som också måste lära sig det nya språket.

Resultatet blir, oberoende valet av språk, ett gemensamt språk för alla samhällets medlemmar.

En bra vision – för en förenad värld.

Följ med i fortsättningen på Ny Vision.

Vem tjänar på att använda ett världsspråk?

Jag fortsätter min artikelserie på Ny Vision om behovet av ett framtida världsspråk. Denna artikel handlar om vem som direkt skulle tjäna på att använda ett universellt språk.

Alla tjänar på det
Ett internationellt hjälpspråk eller världsspråk skulle ge många fördelar (som beskrivet i mina tidigare blogginlägg) för alla världens folk. Möjligheten att fritt kunde läsa, skriva till, prata med och lyssna på vilka som helst människa man träffar, utan hjälp av översättning och tolkning, skulle vara av godo för alla.

Detta är en möjlighet av stor betydelse – en sådan möjlighet som aldrig tidigare har funnits för människorna.

Direkt tillgång till känslor, idéer, meningar, information – vetenskaplig, historisk, konst med mera, är i dag ”inlåsta” på webbsidor, i böcker, tidningar, tv- och radioprogram (nyheter, underhållning, kultur, utbildning etc.) över hela världen. Nu då teknologin gör det möjligt för ett stort antal människor att få tillgång till tekniska lösningar för åtkomst till dessa informationskällor, hur kan vi förhindra en politisk lösning som vill ge framtida generationer åtkomst till språkverktyg i teknologins framkant?

De fattiga tjänar på det
Fördelen med att lära sig ett världsspråk för de fattigaste av världens globala befolkning är enorma. Ekonomisk orättvisa råder. Detta på grund av språkhinder – inte alla har tillgång till ”inlåst” information. Ett internationellt språk skulle minska orättvisor och skapa möjligheter för alla.

Alla skulle få samma möjligheter att ta del av världens samlade information. Att barnen lär sig snabbt nya språk är väl känt. Och att lära sig ett globalt språk skulle ge direkt åtkomst till ekonomiska, vetenskapliga och konstnärliga resurser på ett naturligt sätt.

Även invandrare i ett land kan föredra ett annat språk än sitt modersmål, om myndigheterna redan har utvecklat mekanismer för utbildning i det språket.

Det är således flera valmöjligheter för en global mänsklighet att beakta. Om resultatet blir ett konstruerad eller redan existerande språk, vill rättvisare skapa möjligheter för de fattiga att ta del av samhällslivet – ge denna befolkningsgruppen helt nya insikter, erfarenheter och inspiration.

Bahá’u’lláh (1817-1892) “ålade mänskligheten att avskaffa rasmässiga, religiösa, politiska och ekonomiska fördomar, antagande av ett internationellt hjälpspråk, lika rättigheter för män och kvinnor, ett universellt utbildningssystem, oberoende sökande efter sanningen och antagande av en internationell standard för mänskliga rättigheter…”

Det är mot detta mål vi måste arbeta – och ett hjälpspråk eller framtida världsspråk är ett steg på den vägen. 

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

Ett världsspråk – en utopisk dröm?

Följ min artikelserie om behovet av ett framtida världsspråk. Denna artikel tar upp frågan – är idén om ett världsspråk endast en utopisk dröm – och vad är orsaken till motståndet mot ett universellt världsspråk?

Kanske är orsaken till motståndet mot denna idé (eller till vilken som helst stor idé) en brist på tron på att det är möjligt (och även en trovärdig plan för genomförandet).

Är den rådande synen att människan är medfött aggressiv (oförmögen att koordinera gemensamma fördelaktiga arrangemang som ska tjäna mänskligheten eller uppnå den ”utopiska” idé om världsfred?) så är det ett av de största hindren till världsfred. Detta gäller då även konceptet om en förenad värld när det gäller språkfrågan.

Men – det är flera tecken som tyder på att tiden är mogen för ett världsspråk, och att det verkligt är möjligt. Vi kan till exempel se på antalet av de nu många regionala och internationella allianser - som tidigare generationer endast kunde drömma om, nu är självklara. Nyliga insatser som införandet av euron i Europa, ekonomiska, politiska och civila regionala samarbeten, etc. visar tydligt att möjligheten för människan att uppnå sådana win-win-samarbeten är möjligt i vår tid.

Medvetenheten om hur viktig frihandeln (en annan positiv situation) är, samtidig som många juridiska frågor måste hanteras (till exempel mänskliga rättigheter, miljöfrågan, arbetslöshet etc.), påverkar länder och den politiska organiseringen i världen. Det samma kan tankar om frihet inom konst, kultur, idébaserad verksamhet, baserad på kommunikation via ett internationellt hjälpspråk, eller ett universellt världsspråk.

Om en ensidig nedrustning kan åstadkommas (genom internationella inspektioner och risken för straffpåföljd för överträdare), skulle alla påverkas i positivt, då resurserna inte går till militärindustrin. Produktionen omställs till civila behov.

I och med en situation av global nedrustning vill nationerna börja inse att motstånd mot ett speciellt språk (eller att visa apatisk motstånd mot att ens involveras i frågan) inte längre tjänar sitt syfte, vill befolkningen få ”utrustas” med oanvändbar eller onyttig kunskap om olika språks grammatik, använda flera språk för att uttrycka samma koncept etc. Språklig redundans elimineras därigenom med införandet av ett internationellt språk och folk kan arbeta med saker som hela mänskligheten drar fördel av…

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

Ett världsspråk behöver globalt stöd

Jag fortsätter min artikelserie om behovet av ett framtida världsspråk. Denna artikel handlar om hur viktigt det är att världens länder stödjer projektet.

Det är endast möjligt med ett brett internationellt politisk stöd at frågan om hur och på vilka sätt ett världsspråk kan komma att introduceras och etableras över hela världen. Som nämnt tidigare i min artikel 5 mars 2012 så kan nationerna välja ett språk genom en universell valprocess.

Många länder har språkråd och principer för sina nationalspråk för att uppmuntra till spridandet av ett officiellt nationalspråk över defacto marknadsförutsättningar. Själv om sådana språkprinciper är bristfälliga och skapar hinder – då ländernas myndighetsstrukturer inte representerar internationell enhet eller interagerande till fördel för hela mänskligheten (dessa länder bemöter ständigt och dagligen invandring – med invandrare med modersmål som är olikt nationalspråket i landet), måste de i alla fall intyga nödvändigheten och ta konsekvensen av sina språkprinciper – och hur mycket viktigare är inte detta på en global nivå med dess omfattande utbredning.

Det är klart att då förutsättningarna inte finns, och det finns inga som är tillräckligt redo att etablera något världsspråk – om inte det finns ett global politiskt beslut som är universellt möjligt att genomföra.

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

Läs mera om världsspråk och ett världsalfabet på Ny Vision.

Vad är innebörden i ordet Profet?

Ordet profet används idag slentrianmässigt utan att egentligen förstå ordets sanna betydelse. Vad är egentligen en riktig profet? Svaret finns i ”Die Offenbarung Bahá’u’lláhs” av Adib Taherzadeh. (ogranskad översättning)

Profeterna och grundarna av de stora världsreligionerna försäkrade sina anhängare om Guds existens och såg till att de älskade Honom och bad till Honom. Genom tusentals år genom de olika tidsåldrarna till idag upplystes människans ansträngningar att förstå sin skapare av dessa stora varelsers liv och läror.

Aldrig förr i religionshistorien har det kastats så mycket ljus på detta tema som i Bahá’u’lláhs skrifter. Här blir vi försäkrade att Gud som skapare står över Sin skapelse. Varje beskrivning, varje bild varje gestalt som tillskrivs Guds väsen och natur kan endast betraktas som människans fantasi. För hur kan det obegränsade uppfattas av ett begränsat förstånd?

Men Gud, obegriplig i Sitt väsen, uppenbarar tydligt Sina egenskaper i Sin ofantliga stoffliga som andliga skapelse. (Mineralriket, växtriket, djurriket) Människan som kroppsligt är ett djur är begåvad med alla gudomliga attributen. Hon uppenbarar dem på en mycket högre nivå än djuren.

Uppenbarelsen av gudomliga egenskaper fortsätter på nästa nivå i profeternas och Guds sändebudens rike. Fastän de kroppsligen är människor, mänskliga själar som ägs även av resten av mänskligheten, är Guds sändebud dessutom begåvade med den Helige Ande. Därför uppenbarar de Guds egenskaper på ett fullkomligt sätt. I Sina Skrifter betecknar Bahá’u’lláh dem som ”Guds Manifestationer”.

Guds Manifestation är annorlunda och skiljer sig från människan bland annat på följande sätt: människan ger lätt upp när hon hemsöks av lidanden eller konfronteras med oöverstigliga hinder. Under sådana omständigheter avslöjar till och med utomordentligt begåvade människor sina svagheter och otillräcklighet. Deras förstånd kan endast befatta sig med ett problem åt gången; de tar ofta hjälp av sakkunniga och rådgivare innan de tar ett beslut.

Guds Manifestation är annorlunda. Han handlar fullständigt oberoende av andra människor, ingen kan hjälpa Honom. Hans själ är inte bunden till människovärldens gränser, hans ande överväldigas inte när han konfronteras med ett stort antal problem samtidigt. Motstånd under vars tryck till och med den mest kapabla människan skulle bryta samman, berör honom inte; han kan avleda sina tankar på vilket annat tema som helst. Bahá’u’lláh förklarar detta åtskillnadstecken med det kända islamiska citat i Kitáb-i-Íqan: ”Ingenting kan hindra Honom att befatta sig med något annat”. (Fritt översatt).

När Bahá’u’lláh till exempel förklarade sin ställning, förlorade sig de närvarande troende i hänryckning. Deras tankar var tydligen endast koncentrerade på denna ödesdigra utsago. Men Bahá’u’lláh riktade sin uppmärksamhet på händelserna i det förflutna årtiondet på hjältedåden och självuppoffringen av Bábs anhängare i den lilla staden Nayríz i provinsen Fárs. Han gjorde detta genom att uppenbara Hiobs Skrift eller Tålamodets Skrift.


Foto: flickr. anaulin

Guds manifestationer, besjälade av den Helige Ande lever i sitt eget rike högt ovanför den mänskliga världen. De bestämmer mänsklighetens öde. Fastän de är i grunden mänsklig vistas de i Guds rike som står över människans förståelse. Bahá’u’lláh beskriver denna nivå som den av Sadratu’l Muntahá, som kan översättas med ”trädet ovanför vilket ingen väg leder”.

I mänsklighetens nedtecknade historia fanns det endast några få av sådana Manifestationer. De framträdde med tidsintervaller från ungefär tusen år. Krishna, Buddha, Zarathustra, Moses, Kristus, Muhammad, Báb och Bahá’u’lláh: var och en av dem grundlade en religion för människorna av sin egen tidsålder. Var och en återspeglade Guds ord på människorna som en fullkomlig spegel. Deras ord är uttalade med Guds makt. Var och en av dem är herre över sin tidsålder och hans läror som blir till tidsålderns ande, förkunnades i överensstämmelse med människans fattningsförmåga bland vilka han framträdde. Han urladdar andliga krafter in i den mänskliga världen för att bistå den mänskliga själen på sin resa till Gud.

Men – är inte Engelskan det internationella världsspråket?

Jag fortsätter min artikelserie om behovet av ett framtida världsspråk. Min första artikel (28 februari 2012) tog jag upp språkbarriärer och hinder för kommunikation. Den andra artikeln (29 februari 2012) handlade om fördelar och vilka kostnader det är att inte välja ett världsspråk.

Till er som insisterar på att Engelskan redan är det internationella världsspråket: Engelskan har sannerligen fyllt i tomrummet för ett framtida val av ett officiellt världsspråk (till exempel var det länge det första och största språket på Internet, det gäller inom militären, flygtrafikledning med mera). Men själv om engelskan på många sätt kan betraktas som lingua franca, är det inte accepterad tillräckligt eller har fått ett utökat mandat och status som ett internationellt hjälpspråk eller världsspråk inom utbildningsområden i grundskolor i alla världens länder.

Engelskan används så att säga inom alla regionala och internationella forum över hela världen som ett av de officiella språken, men det är inte det vanligaste andraspråk eller det största modersmålet (eller båda modersmål och andraspråk) som kinesiskan (mandarin), som toppar listan av alla kategorier. Engelskan är heller inte spritt till ett stort antal länder som ett officiellt språk eller har tillräckligt många som använder det som modersmål. Läs mera om språkstatistik på Wikipedia.

Olika orsaker (motvilja som beror på historisk eller nutida kulturell hegemoni, komplexa språk med inkonsekvent grammatik, olika förstavelser och språkrötter etc.) gör att flera länder inte önskar att binda sig till engelskan – åtminstone som ett språk som lärs ut på grundskolor.

Frågan är om världens nationer kan vinnas över till idén att använda Engelskan, om de inte redan är intresserade – ett argument för detta är att engelskan borda vara förstaval, då det redan är väletablerad, men för att något språk ska väljas helt och hållet, inkluderad engelskan – så måste vi respektera alla länders demokratiska val (det är omöjligt att tvinga världen och dess befolkning att lära sig engelskan), och vara öppen för möjligheten att ett annat språk vill bli valt. Om inte – så är detta bara ett av alla andra splittrande, ineffektiva förslag som många drömmer om.

Enda sätt att förverkliga visionen om ett internationellt världsspråk är att göra detta som en demokratisk valprocess, baserad på universell deltagelse, med representanter från alla länder (som beskrivet i min första artikel), etter rådgivande studier från experter, och världens regeringar som ser behovet att befolkningens barn officiellt lär sig världsspråket som andraspråk.

Det krävs ett globalt politisk handlande som kan lösa frågan om det internationella världsspråket korrekt. Språkprinciper kan skapa ändringar (även bristfälligt på nationell nivå), eller medverka till att det adopteras (som vi ser på nationell skala).

Följ artikelserien om ett globalt världsspråk på Ny Vision…

Läs mera om världsspråk och ett världsalfabet på Ny Vision.

"Förädlad" mat och dess konsekvenser

Alla mina följande inlägg har jag antingen översatt ur bahá’í-skrifterna eller tagit ur mitt kompendium som jag sammanställde under min arbetsföra tid där jag sökte efter svaren på ’Abdu’l Bahás ord om materiell läkning.

”Den mänskliga kroppen består av samma ämnen som finns i växterna i en mycket fin balans och när denna balans rubbas uppstår sjukdom.” - ‛Abdu’l-Bahá ogranskad översättning

När tekniken uppfann maskiner för att behandla maten på nya sätt, minskade dess näringsinnehåll, och man lade därmed grunden till de s.k. välfärdssjukdomarna. Ett exempel är sädeskornet, som i sin helhet är en utomordentligt bra näringskälla. Men när det skalas, och kliet med vitaminer och mineraler och vetegrodden med E-vitaminet avlägsnas, finns endast den gluten- och stärkelserika cellkärnan med endast några få näringsämnen kvar. Den behandlade säden äter vi på bekostnad av vår hälsa. När kroppen saknar vitaminer och mineraler för att kunna ta hand om den glutenrika cellkärnan läggs grunden för glutenallergi. Sedan rensas det förut avlägsnade kliet kemiskt, för att kunna säljas som fibertillskott till glutenallergiker.

Sädeskornet är i sig en helkonserv. Så snart kornet mals, förstörs dess innehållsämnen inom en kvart. Därför bör man använda endast färskmalet mjöl från hela kornet inklusive kli och grodd, om man är mån om sin och sin familjs hälsa. Det lönar sig att satsa på en sädeskvarn.

Även på riset skalar man bort den näringsrika silverhinnan och lämnar kvar den stärkelserika men näringsfattiga kärnan, som blir vit. Att äta ensidig risnäring med skalat ris orsakar t.ex. den svåra bristsjukdomen beri-beri. Det är endast råriset som har all näring kvar.

foto: flickr.com, Lucas Bylund

Några andra exempel på behandlade produkter är juice och godis. Djupfrysta juicer och andra billiga juicer framställs på följande sätt: Man mal ner frukten som den är med skal och kärnor. Sedan silas saften bort med alla vitaminer och mineraler och därefter exporteras den koncentrerade näringsfattiga massan. Företagen, som importerar denna fruktmassa, säljer den då som fryst koncentrat, eller också späder man ut massan med vatten och säljer den som juice. Ibland tillsätts syntetiskt C-vitamin.

Mycket godis, som sega råttor och liknande, tillverkas av slakteriavfall som fettslamsor m.m. Även andra avfallsprodukter används till godis- och chokladtillverkning som till exempel reaktorfett. Till produktion av gräddersättningar används också avfallsprodukter och alla möjliga färgämnen och tillsatser. Den billiga lösgodisen behöver man inte innehållsdeklarera. För att få fram syntetisk jordgubbsarom behövs åtta olika kemikalier och dessa behöver inte namnges på förpackningen.

När man har avlägsnat näringsämnena ur maten smakar den inte lika bra längre. Därför förädlas den, det vill säga, man tillsätter livsmedelskosmetika som färgämnen, smakämnen, konsistensgivare, konserveringsmedel och syntetiska vitaminer, som är antingen svårupptagliga eller har negativ effekt gentemot andra ämnen.

Hexan, akrylamid, asbest och diklormetan är bara några av alla de hundratals kemikalier som tillåts för framställning av livsmedel. Kontrollen av gränsvärdena hos Livsmedelsverket är närmast obefintlig. Egentligen borde det inte vara tillåtet alls att använda giftiga kemikalier till livsmedelsframställning, eftersom dessa inte kan avlägsnas ur kroppen utan lagras i vävnaden.

Cancerläkaren Lennart Hardell är övertygad om att miljögifterna och kemikalierna som vi får i oss via våra livsmedel är en av orsakerna till att barncancer ökar.

Under ett år får vi i oss fem kilo tillsatser i maten. Dessa tillsatser ska ersätta den för oss så livsnödvändiga näringen av vitaminer, mineraler och spårämnen. Förädling av maten innebär att livsprocessen upphör.

Även den så kallade berikningen av livsmedel med diverse vitaminer och järn gör ingen större nytta då dessa är i en form, som är svårupptagliga för kroppen så att de ofta lämna kroppen osmält. Dessutom rensar syntetiska vitaminer och mineraler cellerna, men de hjälper inte till vid uppbyggnad och reparation av dem.

Samhällets profittänkande påverkar även vårt själsliga tillstånd negativt.

Hälsokostrådet ”Hälsolivsföring”, Ingrid Christenson, Ing-Marie Sundling ”Kostkunskap”

Jag rekommenderar även varmt boken ”Förgiftad” av Rick Smith och Bruce Lourie.