Profeterna och grundarna av de stora världsreligionerna försäkrade sina anhängare om Guds existens och såg till att de älskade Honom och bad till Honom. Genom tusentals år genom de olika tidsåldrarna till idag upplystes människans ansträngningar att förstå sin skapare av dessa stora varelsers liv och läror.
Aldrig förr i religionshistorien har det kastats så mycket ljus på detta tema som i Bahá’u’lláhs skrifter. Här blir vi försäkrade att Gud som skapare står över Sin skapelse. Varje beskrivning, varje bild varje gestalt som tillskrivs Guds väsen och natur kan endast betraktas som människans fantasi. För hur kan det obegränsade uppfattas av ett begränsat förstånd?
Men Gud, obegriplig i Sitt väsen, uppenbarar tydligt Sina egenskaper i Sin ofantliga stoffliga som andliga skapelse. (Mineralriket, växtriket, djurriket) Människan som kroppsligt är ett djur är begåvad med alla gudomliga attributen. Hon uppenbarar dem på en mycket högre nivå än djuren.
Uppenbarelsen av gudomliga egenskaper fortsätter på nästa nivå i profeternas och Guds sändebudens rike. Fastän de kroppsligen är människor, mänskliga själar som ägs även av resten av mänskligheten, är Guds sändebud dessutom begåvade med den Helige Ande. Därför uppenbarar de Guds egenskaper på ett fullkomligt sätt. I Sina Skrifter betecknar Bahá’u’lláh dem som ”Guds Manifestationer”.
Guds Manifestation är annorlunda och skiljer sig från människan bland annat på följande sätt: människan ger lätt upp när hon hemsöks av lidanden eller konfronteras med oöverstigliga hinder. Under sådana omständigheter avslöjar till och med utomordentligt begåvade människor sina svagheter och otillräcklighet. Deras förstånd kan endast befatta sig med ett problem åt gången; de tar ofta hjälp av sakkunniga och rådgivare innan de tar ett beslut.
Guds Manifestation är annorlunda. Han handlar fullständigt oberoende av andra människor, ingen kan hjälpa Honom. Hans själ är inte bunden till människovärldens gränser, hans ande överväldigas inte när han konfronteras med ett stort antal problem samtidigt. Motstånd under vars tryck till och med den mest kapabla människan skulle bryta samman, berör honom inte; han kan avleda sina tankar på vilket annat tema som helst. Bahá’u’lláh förklarar detta åtskillnadstecken med det kända islamiska citat i Kitáb-i-Íqan: ”Ingenting kan hindra Honom att befatta sig med något annat”. (Fritt översatt).
När Bahá’u’lláh till exempel förklarade sin ställning, förlorade sig de närvarande troende i hänryckning. Deras tankar var tydligen endast koncentrerade på denna ödesdigra utsago. Men Bahá’u’lláh riktade sin uppmärksamhet på händelserna i det förflutna årtiondet på hjältedåden och självuppoffringen av Bábs anhängare i den lilla staden Nayríz i provinsen Fárs. Han gjorde detta genom att uppenbara Hiobs Skrift eller Tålamodets Skrift.
Foto: flickr. anaulin
Guds manifestationer, besjälade av den Helige Ande lever i sitt eget rike högt ovanför den mänskliga världen. De bestämmer mänsklighetens öde. Fastän de är i grunden mänsklig vistas de i Guds rike som står över människans förståelse. Bahá’u’lláh beskriver denna nivå som den av Sadratu’l Muntahá, som kan översättas med ”trädet ovanför vilket ingen väg leder”.
I mänsklighetens nedtecknade historia fanns det endast några få av sådana Manifestationer. De framträdde med tidsintervaller från ungefär tusen år. Krishna, Buddha, Zarathustra, Moses, Kristus, Muhammad, Báb och Bahá’u’lláh: var och en av dem grundlade en religion för människorna av sin egen tidsålder. Var och en återspeglade Guds ord på människorna som en fullkomlig spegel. Deras ord är uttalade med Guds makt. Var och en av dem är herre över sin tidsålder och hans läror som blir till tidsålderns ande, förkunnades i överensstämmelse med människans fattningsförmåga bland vilka han framträdde. Han urladdar andliga krafter in i den mänskliga världen för att bistå den mänskliga själen på sin resa till Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar