Vi har sett i mina tidigare blogginlägg hur den skapande kraften i Guds ord skapar nya impulser – och nu via Guds Budbärare för vår tid, läggs fundamentet för en ny världsordning – en ny världscivilisation.
Jag använder boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar, som bakgrundsmaterial även till detta blogginlägg.
Så – vad händer när ett nytt budskap från Gud, som handlar om enhet och om principer för en ny världsordning revolutionerar världen med skaparkraft? Det behövs en respons. Som vi såg i mitt förra inlägg så svarade inga av jordens värdsliga eller religiösa regenter eller ledare på Bahá’u’lláhs (1817-1892) budskap om internationell fred, rättvisa principer för ledarskap och ett förbund av nationer.
Hela mänsklighetens lidande beror på att vi inte har reagerat på Bahá’u’lláhs kall.
Bahá’u’lláhs heligaste bok – Kitáb-i-Aqdas, uppenbarat 1873.
Foto: Bahá’í World Centre Archives
Vi ser att inga nationer klarar att bemöta och bemästra de kritiska problemen som sträcker sig över ländernas gränser. Kyrkliga myndigheter kan inte begära absolut lydnad. Det går inte för intressegrupper att isolera sig eller för vissa grupper att befrämja snäva ekonomiska intressen.
Det är dramatiska sammanbrott av gamla former och institutioner som plågar världen – dessa är förorsakat av oviljan att ta till sig det nya budskapet för vår tid. Det är en rensande kraft som tar bort gamla utslitna samhällsstrukturer och institutioner, och bygger upp nya – för den nya tiden.
Vi lever i en tid med många omfattande ändringar. Kriser och kaos har blivit det normala för de generationer som har vuxit upp sedan 1844. Det är ändringar som påverkar mänskligheten kollektivt.
Okunskap om Bahá’u’lláhs roll och ett ledarskap som avvisade hans budskap om en ny andlig världsordning är en av huvudorsaken till mänsklighetens lidande.
Flera gånger har mänskligheten haft möjlighet att höra det gudomliga kall – först direkt vid Guds Budbärare själv (han skrev till världens mest inflytelserika värdsliga och religiösa ledare). Bahá’u’lláh uppmuntrade, gav råd och förmanade alla konungar och härskare om att skapa fred.
Shoghi Effendi (1897-1957) beskriver att människor av hög rank inte intresserade sig för trons budskap; ledare i den religion bahá’í-tron hade som ursprung hatade den; det folk som tron uppstod bland hånade den; storparten av kungar och härskare som Bahá’u’lláh skrev till föraktade budskapet och trons principer blev förvrängd av avundsjuka människor i länder och bland folk långt från trons hemland. (1)
I nästa inlägg ser jag närmare på fenomenet avsaknandet av respons på Bahá’u’lláhs budskap.
Källa:
1) Shoghi Effendi, förordet till Promised Day is Come. s. vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar