För att förstå varandra och för att minska främlingsfientlighet, är det viktigt att vi se på historien med nya ögon – då kan vi se att denna integrationsprocess (med början i familjen, den minsta enheten på organisationens skala, efter att stegvis ha frambragt stammen, stadsstaten och nationen, fortsätta att verka till den kulminerar i enandet av hela världen[1]) i grunden är detta en andlig process – som fortsätter till evig tid. Den profetiska cykeln började för omkring 6000 år sedan och jag beskriver i denna artikel de viktigaste av Guds budbärare, deras budskap och kort deras roll i denna kollektiva mänskliga historia.
Mänsklighetens kollektiva ”spädbarnstid” tror jag, började för omkring 6000 år sedan och varade till omkring 2000 före vår tideräkning. Det må ha funnits små civilisationer redan innan Abraham (enligt judar, kristna, muslimer och bahá’íer - som gemensam stamfader) omkring 2 000 år före vår tideräkning, kom med budskapet om Guds förbund med människan. Som vi ser är Guds evigvarande löfte fortfarande giltigt. Den tidens mörker var avsaknandet av god moral, och Abraham kan tänkas framföra detta viktiga ljusets budskap.
Krishna, en av den indiska mytologins främsta gudar, en av Vishnus avtatarer (centralgestalt inom hinduismen) verkade i överenstämmelse med traditionerna omkring 3 000 år före vår tideräkning. Detta var en tid för sökande och fortfarande mänsklighetens “spädbarnstid”. Vi ser i dag att Krishnas huvudtema – andlighet och den Heliga andens återkomst (inkarnation) påverkar hela den Indiska kontinenten och många andra asiatiska länder. Processen mörker och ljus återkommer. I civilisationens mörker skall det komma nya avatarer med upplysning från Gud. Dessa ska återkomma närmare bestämt tio gånger.
I mänsklighetens ”spädbarnstid” hittar vi även Zoroaster (Zarathustra), iransk budbärare från Gud. Denna gång i Iran, kanske 1500 år innan vår tideräkning. När mörkret är störst, kommer ljuset, då kommer en ny budbärare med Gud – och ett klart budskap står fram, egenskapen han tar upp är ”renhet” och hans huvudtema är kampen mellan gott och ont. Den zoroastriska religionen dominerade den iranska kultursfären i omkring 2000 år. Än i dag ser vi kvarlevor efter denna civilisation. Zoroaster pekade ut att vid domens dag skulle Shah Bahram (Världsfrälsaren) framstå och vägleda människorna.
>> Läs fortsättningen i morgon på bloggen Ny vision
[1] Shoghi Effendi (1897-1957) i Kallelse till nationerna, sidan 65. Bahá’í-förlaget AB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar