Enighet – frihetens princip

Jag fortsätter min serie blogginlägg baserad på ‘Abdu’l-Bahás (1844-1921) dokument Enighetens Sju Ljus från 1906.

‘Abdu’l-Bahá skriver att:

”… mänsklighetens enighet [kan] uppnås i denna dag. Sannerligen, detta är ingenting annat än ett av undren i denna underbara tidsålder, detta lysande århundrade. Detta har föregående tidsåldrar varit berövade, ty detta sekel ljusets århundrade har blivit utrustat med unik och ojämförbar härlighet, kraft och upplysning. Härav följer det mirakulösa avslöjandet av ett nytt underverk varje dag. Så småningom kommer man att se hur klart dess ljus skall brinna i människans värld. ” (1)

Vi kan se att Internet och globala kommunikationskanaler accelererar processen av frihet för miljontals människor över hela världen. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna representerar ett stort steg framåt i försöket att tillförsäkra grundläggande friheter och skydda mänsklig värdighet.

Deklarationen har ett fundamentalt syfte och är ett pedagogiskt verktyg för att driva nationerna att minska diskriminering och utnyttjande. Tyvärr är miljoner av människor, barn, ungdom, kvinnor och män fortfarande nekad den mest grundläggande friheten som deklarationen om de mänskliga rättigheterna ska värna om. De fortsätter att lida under orättvis behandling från korrupta regeringar.

Bahá’u’lláh (1817-1892) önskar att vi ska berätta ”för de rika om de fattigas suckar i nattens timma”, då ”de fattiga bland er står under Mitt beskydd”. (2)

Han hänvänder sig direkt till världens förtryckare:

”Drag undan era händer från tyranniet ty Jag har förpliktat Mig att icke förlåta någon människas orättvisa. Detta är Mitt förbund som Jag oåterkalleligen har förordnat i den bevarade skriften och förseglat med Mitt sigill.” (ibid.)

Frihet att utöva sin religion, sin tro, sitt arbete, sin konst, sin musik, att kunna uttrycka sina åsikter är universella. Speciellt ser vi det i Iran, där bahá’íerna blir förföljda för sin tro. Och vi ser det över hela världen, där människor från olika religioner, eller etniska grupper, undertrycks medvetet av regeringar eller en majoritet av befolkningen. Det som behövs är grundläggande rättvisa och övertygelse om att det går att ändra världen.

Bahá’u’lláh säger:

”I Mina ögon är rättvisa det mest älskade av allt – vänd dig ej bort från den om du åstundar Mig och försumma den ej på det att Jag må förlita Mig på dig. Med dess hjälp skall du se med dina egna ögon och ej genom andras, och skall veta utifrån din egen kunskap och ej genom din nästas. Begrunda i ditt hjärta hur det höves dig att vara. Sannerligen, rättvisa är Min gåva till dig och tecknet på Min kärleksfulla godhet. Håll då dina ögon fästade därpå.” (a.a.)

Källa:

1. Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá, skrifter.bahai.se
2. Bahá’u’lláhs Förborgade Ord, Bahá’í-förlaget AB

Center för tillbedjan

Jag fortsätter temat att utforska de andliga dynamiska krafter som påverkar mänskligheten i dag och etablerandet av en ny världsordning. Utgångspunkten är boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar.

Den nya tidsåldern kräver nya institutioner för att förvalta planetens resurser och leda mänskligheten till ny insikt och kunskap - som kan förbättra välfärd och reglera sociala, politiska, humanitära, kulturella, vetenskapliga, ekonomiska och religiösa förhållanden. Bahá’íer bygger sakta men säkert upp dessa institutioner som vägleds av den gudomliga kraften med ursprung 22 maj 1844. Bland dessa institutioner är tillbedjans hus – bahá’í-tempel, som inledningsvis nämnt i min tidigare artikel. 

De i dag sex kontinentala bahá’í-templen och kommande tre nationella som är under byggnation och planering - plus de nationella och lokala bahá’í-templen i världen, är en av dessa institutioner. De inger en gudomlig kraft och kallas Gryningsplats till Guds lov, eller tempel till Guds pris. Öppna för troende från alla religioner eller tro, vill en ren och vital kraft utgå från dessa heliga byggnader. Även i Sverige finns en tempeltomt i Sollentuna, utanför Stockholm.

Så är frågan från besökare: varför används inte pengarna till att bekämpa fattigdom? På kort sikt vore ju det bra – men Mashriqu’l-Adhkár (bahá’í-templet) representerar en varig lösning på många stora problemområden och erbjuder att mänskligheten kommer samman i bön, utan hänsyn till etnisk eller kulturell bakgrund, rank, religion eller kön. Det vill bli ett fast fundament som kan bilda strukturer och organ som kan möta framtida socialekonomiska och andliga behov för en mänsklighet ur kurs.

Att tillbe Gud och tjäna mänskligheten förenas i bahá’í-templet och dess andra kringliggande institutioner, som är praktiska byggnader som ska stödja undervisning-, välgörenhet- och sociala ändamål. Den rena kraften sprids och skapar nytt liv till många nyskapande projekt. I Bahá’u’lláhs världsordning är bahá’í-templen centrum för varje samfund. Från detta centrum utgjuts samfundets andliga liv. Det finns inga bestämda gudstjänstordningar, liturgier, trosbekännelser eller ritualer – då templet är en plats för meditation, bön och läsning av de uppenbarade ordet. 

De underordnade institutionerna är universitet, skola, barnhem, härbärge, sjukhus och forskningslaboratorium – detta är inte separata institutioner, men åtföljer tillbedjans hus. (1)

Lotus-templet i New Delhi, Indien. Foto: media.bahai.org

En annan fråga är vilken effekt gruppbön har. Shoghi Effendi förklarar att “han inte tror någon utstrålning av tanke eller helande från någon grupp vill skapa fred. Bön vill helt klart hjälpa världen, men det världen behöver, är att … bygga upp en världsordning på ett nytt fundament, et gudomlig fundament.” (2) Bön är viktigt, men ett nytt gudomligt fundament måste skapas.

Det blir en pulserande kraft som utvecklas i samspelet mellan bahá’í-templets andliga kraft och alla troendes arbete i vardagslivet, speciellt genom bahá’í-templens underordnade institutioner.

Följ med i nästa inlägg om dessa center för den andliga kraften som påverkar mänskligheten.

Källor:

1. Civilisationens förnyelse, s. 91 av David Hofman. Google Books. Kan beställas via www.bahaiforlaget.se
2. Lights of Guidance, Shoghi Effendi, brev till en troende 6 juni 1948. Nr. 1416. s 432.

Religion som skyddar och ger välfärd

”Religion är det yttre uttrycket för den gudomliga verkligheten.” (‘Abdu’l-Bahá). Med denna definition som utgångspunkt omintetgörs många företeelser som går under namnet religion. Vad som kvarstår är endast något fullkomligt gott, något heligt och mystiskt. Detta måste logiskt sett ta sig uttryck i goda gärningar och konstruktivt byggande av en bättre värld, inspirerat av en verklighet och sanning som inte utgår från det vanliga materialistiska tänkandet, som dominerar dagens värld.

Enligt samtliga världsreligioner är den gudomliga världen något fulländat som de stora profeterna (religionsgrundarna) förkunnat att människor måste söka, och från denna ”Andens värld” kan gudomliga egenskaper föras över i mänsklighetens värld, om människor bara ingår i ett troget förbund med Gud. De egenskaper som utgår från Guds värld ombeskrivs och påbjuds i de heliga skrifterna med största myndighet – som rättvisa, rättrådighet, barmhärtighet, hederlighet, renhet, kärlek och fridsamhet. Alla dessa egenskaper ingår i vad vi i dag ofta benämner medkänsla eller empati. Något som vi ser fattas.

Utan rättvisa skapas missräkning, oenighet och avund, utan rättrådighet skapas missförhållanden och kaos, utan barmhärtighet skapas misär och utsatthet, utan hederlighet skapas utnyttjanden, berövanden och stöld från andra, utan renhet skapas falska och ovärdiga syften, utan kärlek skapas känslokyla, utan fridsamhet skapas strid, förstörelse och krig! Därmed sagt en värld utan medkänsla, välbefinnande och glädje.

Foto: Andaktstund - media.bahai.org

Så ser världen ut idag på alltför många håll. Missförhållanden och grymheter av alla slag beskrivs dagligen men utan analys eller ifrågasättande av vad orsaken egentligen är. Vågar man inte? Vågar man inte uppmana mänskligheten att vända om, att välja den andliga vägen i stället för den världsliga? Trots att civilisationens och planetens öde faktiskt står på spel. Ramarna för vår överlevnad och säkerhet håller på att sprängas och man har ännu inte kunnat enas om att söka en väg ut ur det katastrofala läget. Vi behöver en helt ny världsordning baserad på mänsklighetens enhet, vänskap mellan alla nationer och människor, en rättvis fördelning av världens resurser och ett slut på det hänsynslösa utnyttjandet av vår vackra planet. Tiden är knapp. Det är dags att vakna och våga ompröva den materialistiska ideologin och våga tänka tanken att religion, sunt förnuft och vetenskap faktiskt kan förenas och samverka för mänsklighetens bästa.

Avslutningsvis kan vi fundera över ett uttalande av Bahá’u’lláh, bahá’i-trons grundare: ”Religionen är ett radierande ljus och en oövervinnelig borg till skydd och välfärd för jordens folk… om religionens lampa skyms, följer förvirringens kaos – uppriktighetens, rättvisans, lugnets och fredens ljus slutar lysa.”

Val utan kandidater och kampanjer

Det är en stor kontrast mellan valprocedurer för organisationer, föreningar, myndigheter och offentliga institutioner och bahá’í-samfundet.

Lördag 21 april var det bahá’í-val världen över på medlemmar till omkring 10 000 lokala andliga råd. Ca 90 000 bahá’í-troende (vuxna över 21 år) var valbara.

Själv deltog jag i valet i mitt bahá’í-samfund. Det finns fyra saker som utmärker alla bahá’í-val:

• Inga kandidater
• Inget kampanjarbete
• Ingen diskussion eller nominering för vem som ska väljas
• Hemlig omröstning

Himmel och hav! Hur är det möjligt? Vi är ju så vana med dyra valkampanjer i mångmiljonersklassen (*), strider, propaganda, tvister, smutskastning och valsabotage. I mina kommande blogginlägg ska jag visa lite om hur det går till – utan konflikter och stridigheter.

 

Foto: första Lokala andliga rådet i Samoa, 1957. media.bahai.org

Bahá’í-tron har inga präster. I stället styrs dess organisationer av valda råd. På lokal nivå styrs det lokala bahá’í-samfundet av ett råd på 9 medlemmar. De väljs varje år den 21 april. I en atmosfär av bön och vördnad väljs nio medlemmar som bor inom samfundets geografiska område (ofta en kommun). Innan valet – och även på valdagen förs ingen valdiskussion – annat än praktiska valprocedurer.

Följ min serie blogginlägg på Ny Vision.

 

Källa: http://www.bahai.net/politics

(*) Regeringsalliansen satsade 20 miljoner kronor på sin gemensamma valkampanj 2010.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/valkampanjer-for-en-kvarts-miljard

Religion gör dig lycklig

Analyser av 300 000 intervjupersoner som ingick i Gallup-Healthways Well-Being Index 2011 visar att religiösa människor upplever välmående och flera positiva upplevelser i vardagen än de som inte definierar sig mindre eller inte alls religiösa.

Gallup och Healthway telefonfrågade 329 152 vuxna amerikaner i alla delstater, över 18 år;  1 000 amerikaner varje dag under ett år, perioden 2 januari – 31 december 2011.

Positiva känslor, som leende, skratt, njutning, glädje, att lära sig något etc, och negativa känslor som oro, nedstämdhet, stress och ilska togs upp i undersökningen.

De som ofta deltog i gudstjänster var lyckligast – de hade 3,36 positiva känslor varje dag, mot 3,08 bland de som aldrig deltog i en gudstjänst. Man kunde kontrollera detta mot demografiska variabler som ålder, utbildning och inkomst.

Lyckligast var de som regelbundet besökte en kyrka, synagoga eller moské. Tydligast mönster för positiva känslor såg man på söndagar. Det är då de religiösa mår bäst, medan de icke-religiösa mår sämre.

…

Detta är ett självsagt resultat i ett multireligiöst land som USA. Hade man gjort motsvarande undersökning i andra länder skulle man säkert fått samma svar, men med lite annat mönster. Kanske fredagar i muslimska länder eller lördagar i Israel, dagar man känner sig som lyckligast?

Men vad kan vi göra i sekulariserade länder – där religionen inte ses som något positivt i vardagen? Hur kan vi uppmuntra människor att ta tillbaka sin “religiositet”? Och vad är andlighet?

Som religiös människa tycker jag att vardagen får mening – när jag via bön och meditation känner en inre styrka. Det gör det möjligt att överse små hinder i vardagen, och ger mig möjligheten att tjäna mänskligheten. Till exempel att skriva på denna bloggen.

Vad ger dig styrka och mening i vardagen? Vad gör dig lycklig?

På Ny Vision ska vi försöka ta upp dessa teman…

Mänskliga resurser för framtidens behov

Människan är världens bästa resurs. Men den resursen måste utvecklas och förfinas och användas för att utveckla världen. Det jag tänker på är en öppen attityd för att hela tiden lära nya saker, via studiegrupper i gräsrotrörelser, till studenter och professionella inom sina yrken inom regionen eller landet – med ett världsomspännande perspektiv.

Bahá’í-utvecklingsprojekt är i sin natur kvalitativ. Med eftertryck på gräsrotrörelser och gradvis växt vill dessa typer projekt komplettera många element i bahá’í-samfundslivet. Utvecklingsaktiviteter är integrerade i bahá’íernas insatser för att skapa ett levnadsmönster som frigör individens individuella möjligheter och som samtidigt vill främja det bästa för alla.

Det finns sex huvudsakliga utvecklingsprocesser som formar handlingsmönstret som bahá’í-samfunden världen över nu arbetar efter över hela världen:

1. Organisk växt

2. Bygga upp förmågor

3. Utbildning och träning

4. Utveckla mänskliga resurser

5. Bidra till ett framåtskridande samhälle

6. Integration

Att systematiskt skapa livskvalitet - och det i en materiell och kynisk värld är en stor utmaning. Generellt sätt så är utmaningarna världen står ovanför så stora att de mänskliga resurserna inte sträcker till. Något som många biståndsorganisationer, myndigheter och samhällsprogram har erfarit.

Mänskliga resurser kan skapa ett fantastiskt rättvist och samhälle – men utan en STOR vision, ett grundläggande och positivt mål och en plan som vägleder oss världsmedborgare framåt är det inte lätt.

I mitt nästa inlägg ska jag gå närmare in på vart och ett av dessa sex punkter. Följ med i mina nästa inlägg på Ny Vision…

Gott nytt Gregoriansk år 2012!

Vi går in i det nya året med hopp och förväntningar om bättre tider. Ni som besöker Ny Vision kommer att glädja er över spännande blogginlägg även för år 2012. Och har du förslag, idéer, kommentarer, eller frågor är det bara att kontakta en av oss som regelbundet skriver på bloggen Ny Vision.

När det gäller nyår, nyårsfirande och kalendrar, så är detta något som har engagerat, roat och utmanat människor sedan tusentals år sedan.

Kalendern har hjälpt oss att bestämma tider för arbete, lek, tillbedjan, att gå på skolan, och för att fira speciella tillfällen. De flesta känner sig säkert komfortabel med den Gregorianska kalenderrytmen med sjudagarsveckan och de tolv månaderna med olika längd. Men frågan är – vart kommer vårt kalendersystem från? Och hur kan man jämföra vår kalender med tidigare och olika kulturer?

För nyårsafton den 31 december har ju inte alltid varit – någon gång måste ju de lärde ha bestämt den datumen som början för det nya året. Och varför välja nyår på den mörkaste tiden av året? De skulle ju varit bättre med nyårsafton på en varm sommardag, när man kunde ha parader, fantastiska fyrverkerier med kör, orkestrar och mycket folk ute… (för dig som har semester på en varmare plats är det ju perfekt, vi andra får stå ut med kylan).

Nyåret var ursprungligen datum för markeringen av naturfenomen (vintersolståndet, vårdagjämningen) eller en religiös/värdslig begivenhet (ex. tiden för Jesu födelse, Muhammeds utvandring från Mecka, markeringen av början till någon kungs regeringstid).

Den kalendern vi använder i Sverige, den Gregorianska kalendern, bygger på den Julianska kalendern med utgångspunkt från de Romerska kejsarnas kalendrar. Man räknade sig tillbaka till Jesu födelse, och bestämde början på det nya året, det skulle vara 31 december. Över åren blev den Julianska kalendern elva minuter och fjorton sekunder längre varje år (på grund av missförstånd med placeringen av skottåret), och de lärde kunde över åren inte hitta en lösning. År 1582 bestämde man sig för att fixera vårdagjämningen till 21 mars och den katolska kyrkan gjorde en kalenderreform som antogs av påven Gregorius XIII den 24 februari 1582.

Sverige infördes den Gregorianska kalendern först år 1753. Under perioden 1582 – 1753 (och även upp till vår tid) var det flera länder som hade parallella kalendrar, då det i Europa var oreda på tideräkningen.

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

Visionen - en ny världsordning

Under vitt skilda villkor, praktiskt taget över hela världen, är det nu möjligt för en växande kärna av individer att skapa en rörelse mot målet om en ny världsordning.

Bahá'í-samfundets kärnaktiviteter kommer att vara: regelbundna klasser för de yngsta samhällsmedlemmarna, tätt sammanhållna ungdomsgrupper med nära kontakter och studiecirklar för ungdomar och vuxna och inspirerande samtalskvällar - varje aktivitet med sina behov.

En rik bildvävnad av samfundsliv börjar framträda i grannskap när gemensam andakt omväxlande med samtal äger rum i intim hemmiljö och vävs samman med aktiviteter som ger andlig utbildning till alla medlemmar i befolkningen — vuxna, ungdomar och barn.