Jodå – mänskligheten kan betraktas som en trädgård, full med blommor och bin, varierande växter och skönhet. Trädgården är en symbol på mänskligheten.
Betraktar vi skapelsen kan vi se att alla arter – hur olika de än är har de samma ursprung. Vi ser olikheter som yttre form och färg. Typisk för naturen. Typiskt för mänskligheten.
‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) sade under ett besök i Paris hösten 1911 att “en vacker trädgård är full av blommor, buskar och träd. Varje blomma har sin särskilda charm, sin säregna skönhet, sin egen ljuvliga doft och vackra färg. Likaså träden. Hur olika är de inte till storlek, växt och lövverk och vilka olika frukter bär de inte! Ända växer dessa blommor, buskar och träd fram ur precis samma jord; samma sol lyser på dem och samma moln ger dem regn.”
“På samma sätt är det med mänskligheten. Den består av många raser och dess folk är av olika färg – vita, svarta, gula, bruna och röda – men alla kommer från samma Gud och alla är Hans tjänare. Denna olikhet bland människobarnen har tyvärr inte samma verkan som den har i växtrikets värld, där den anda som framträder är mer harmonisk. Bland människorna råder olika motsättningar och det är detta, som ger upphov till krig och hat mellan världens olika nationer.”
Men visionen fins – och Bahá’u’lláh (1817-1892) grundaren av bahá’í-tron har gjort ett mönster för att förena alla människor. Han beskriver enighetens cirkel.
Vi är alla världsmedborgare och måste jobba tillsammans för att lösa världsproblemen. Ensam är inte stark – men tillsammans kan vi skapa en ny världscivilisation – baserade på andliga principer.
Bábs (1819-1850) trädgård på Karmelberget, Israel. Foto: media.bahai.org
Källa: Anföranden i Paris, s. 51,‘Abdu’l-Bahá från Bahá’í-förlaget AB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar