2011-07-21

Receptet är en gemensam skötsel av planetens sårbara delar


Om nu någon trodde att ett av de största hoten mot vår planets överlevnad – skövlingen av jordens regnskogar – har upphört bara för att det inte talats om det på ett tag, så har den personen fel. 

De tropiska regnskogarna svarar ensamma för hälften av kolupptaget genom sin förmåga att lagra kol och absorbera koldioxid. Det visar en studie som nyligen publicerats i den ansedda vetenskapstidskriften Science. Ännu en gång varnas vi och informeras om att regnskogarna är helt avgörande för att klimatförändringarna inte ska utvecklas till en fullständig och skenande klimatkatastrof.  Regnskogarna är helt avgörande för att dämpa effekterna av våra utsläpp. Och vad gör vi? Jo, vi fortsätter att skövla regnskogarna.

Skövlingen sker i länder som Brasilien, Indonesien och Kongo. Anledningarna är att regnskogarna finns i just dessa länder, som dessutom är fattiga. Lösningen är det världssamhälle som skisserades av bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh (1817 - 1892) och Hans son 'Abdúl-Bahá (1844 - 1921). Hotet mot regnskogar, atmosfär och hav är liksom oförmågan att utjämna skillnaderna mellan de extremt rika och de extremt fattiga kan endast åtgärdas en gemensam skötsel av planetens sårbara delar. Vi behöver övernationella eller globala myndigheter och organ som på demokratisk väg, av människor som är världsmedborgare, getts makten att ingripa mot enskilda stater och företag som skadar våra gemensamma nyttigheter. Denna världslegislatur ska understödjas av auktoriteten hos en samlad mänsklighets så att den kan ingripa mot varje förhalande, girig eller upprorisk medlem som hotar det globala samhället och mänsklighetens direkta överlevnad.  

 ”Betrakta världen som en människokropp som, trots att den vid sin tillkomst var hel och fulländad, av skilda skäl har blivit hemsökt av svåra störningar och sjukdomar. Inte för en enda dag fann den lindring, nej, dess sjukdom blev allt svårare när den kom under behandling av okunniga läkare, vilka givit fria tyglar åt sina egna önskningar och misstagit sig allvarligt. Och om en av den kroppens lemmar vid något tillfälle läktes under vården av en kunnig läkare, förblev återstoden hemsökt som förut. (...) Det som Gud har föreskrivit som det ofelbara läkemedlet och mäktigaste instrumentet för att bota hela världen är alla dess folks förening i en allomfattande rörelse, en gemensam tro. (...) Sannerligen, detta är sanningen och allt annat är intet annat än villfarelse. (Bahá'u'lláh i The World Order of Bahá'u'lláh.)

Vid närmare eftertanke är det vansinnigt att enstaka nationer eller företag kan äga regnskogar eller delar av hav, stora markområden, öknar, eller Golfströmmen m.m. på grund av de rikedomar som råkar finnas där. Lika galet är den enorma koncentrationen av rikedom till en liten minoritet av människorna på vår planet.

 Att dessa problem hänger ihop kan alla inse, liksom att lösningen är att:

 ”världens folk utvecklar en djup känsla av ansvar för planetens öde och hela den mänskliga familjens välfärd. Denna ansvarskänsla kan endast utvecklas ur ett erkännande av mänsklighetens enhet och kan endast upprätthållas av en förenande vision av ett fredligt och välmående världssamhälle. (Världsmedborgarskap. En global etik för hållbar utveckling. Bahá'í  International Community.)

Världens regnskogar kan räddas genom vetenskap och religion i harmonisk balans.

Lösningen är nämligen inte bara vetenskap, teknik och ett Jordens Förenta Stater.  Teknologi och materiell civilisation måste understödjas av världsmedborgarnas andliga utveckling. Omsorg om miljön, om den natur som i själva verket tillhör Gud och som vi människor förvaltar, är något grundläggande i bahá'í-tron liksom i de flesta andra religioner. 

Det är vad jag tror. Men jag är väl medveten om att vi lever i ett av världens mest ateistiska länder, och att det inte går att övertyga människor här om att miljö- och samhällsproblem kan bekämpas med religion (förutom vetenskap). Men i Sverige och övriga nordiska länder finns en stark kärlek till naturen och en uppriktig känsla att värna om miljön, även på andra sidan jordklotet. Detta är inte materialistiska känslor, utan i likhet med kärlek andliga. Det skadar dock inte att studera Bahá'u'lláhs världsordning mer i detalj, på samma sätt som människorna i myten om Noa borde ha satt sig in i dennes ark-projekt i större utsträckning./S

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar