Visar inlägg med etikett Sverre Holmsen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverre Holmsen. Visa alla inlägg

2011-11-28

Ett 100 års jubileum för en Mästare

Den 11 augusti 1911 gick ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921, bättre känd som Mästaren) ombord i S/S Corsica som tog honom från Alexandria till Marseille. Han besökte Thonon-les-Bain och fortsatte efter ett kort stopp där till London, dit han ankom 10 september. Här höll han sina första offentliga möten för en västerländsk publik. (1)

Abdu’l-Bahá, fött i Iran, men landsförvisat i fångenskap med sin fader Bahá’u’lláh (1817-1892) till det Heliga landet, fick först omkring år 1907 möjligheten att röra sig fritt. Ungturkarnas tid var ute, och Mästaren fick många förfrågningar och böner om att komma till Europa och Amerika. (2)

Och själv om Mästaren inte var ung längre så åkte han i väg och träffade under perioden 1911-1913 mängder av människor som längtade efter att höra Guds budskap och den nya visionen, planer för en ny världsomdaning.

Mästaren besökte i sina resor till västen omkring 1911 bland annat Paris, London,  Stuttgart, Budapest, New York, Los Angeles, San Fransisco och flera andra städer.

Han berättade för privatpersoner, små grupper, privata sammankomster, inför olika föreningar, kyrkor, religionsförsamlingar, entreprenörer, affärsmän, vetenskapsmän om Guds enhet, profeternas enhet, religionens enhet och mänsklighetens enhet.

Mästaren fick stor massmedial uppmärksamhet och han förklarade redan då att världen kom till å gå igenom omfattande ändringar i sin grundstruktur, och förutsåg både första och andra världskriget katastrofer.

‘Abdu’l-Bahá gick bort den 28 november 1921, för 90 år sedan, det är samtidigt 100 år sedan hans resa till Europa och Amerika.

Mästaren träffade några svenskar i början på 1900-talet, bland annat Ivan Aguéli från Sala (han bosatte sig i Alexandria, Egypten och hade ett tidskrift Vägledarens tjänare).

 

Källor:

1 och 2: “De Upplysta Horisonterna”, Bahá'i-förlaget AB Sverre Holmsen, s. 138.

Läs mera på Wikipedia.

2011-10-18

Vad är utveckling och framåtskridande i en global värld?

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) beskrev att Västerlandet såväl som Österlandet har “inbillat sig själva att de nått framgångens och förmågans högsta topp, fast de i verkligheten hade nått en bottendjup av ansvarslöshet och helt berövat sig Guds ynnest rika gåvor.” Detta var en tid (ca. mellan 1910-1920) för andligt mogenhet. Men lite anade den tidens folk vilka utmaningar och bekymmersamma situationer de skulle möta.

‘Abdu’l-Bahá beskriver en tid då civilisationen speglade Kristi troslära och inspirerade den tidige kyrkans religiösa väsen. (1). Denna tiden var under kejsar Konstantins livstid. En kort tidsperiod som var upplyst andligen. Goda gärningar och initiativ medförde upprättandet av sjukhus, fattighus och barmhärtighetsinrättningar.

Kejsar Konstantin var den första att förse det romerska imperiet med ett allmänt sjukhus – han verkade för Kristi sak. Men med tiden blev situationen mörkare och kyrkans stora intresse för riter och dogmer – än en iakttagande av en moralisk hållning - påverkade den mörka medeltiden.

Processen att bygga upp en västlig civilisation möttes av starkt motstånd och såväl idémässigt och praktiskt motsatte kyrkan sig allt framåtskridande. George Townsend skriver i sin bok Kristus och Bahá’u’lláh att “ända sedan tiden före Muhammeds framträdande hade kyrkan varit emot vetenskapens väsen såväl som forskning och logik. Muhammed hade undervisat i och uppmuntrat vetenskap, kunskap och förnuft. Eftersom kyrkan inte ville mjukna i sitt motstånd fann den sig själ mer och mer främmande inför mänskligt framåtskridande.” 1) 

Västerlandets civilisation, som framsprungit ur islams intryck på kristenheten, växte ut till en enorm, mer och mer omfattande materiell makt och blev en världslig rörelse och världsligt sinnade människor skaffade sig kontroll och behöll kontrollen. Kyrkan blev i opposition till den framåtskridande rörelse som skapade ett levande och aktivt Europa.

Det samme hände i islam – som utvecklade sig till en politisk organisation som aktivt emotsatte sig utveckling och framåtskridande – något som är helt emot Muhammeds grundläggande filosofi om tron som ett verktyg för förnuft, tankekraft och civilisationsskapande.

Sverre Holmsen skriver i sin bok De Upplysta Horisonterna att “livets lag är utveckling och framåtskridanden. Men varje gång sanningen tar ett nytt steg framåt möter den oförståelse och våldsamma angrepp. Utan att undersöka talar människorna med förakt om den förnyade sanningen och den nya åsikten, som ofta måste vänta länge, innan den kan slå igenom. Och ju längre den progressiva sanningen, den reformerande – revolutionerande tanken måste vänta, desto större brukar katastroferna bli: korruption, krig, svält och revolt i atmosfär av hat, blod och tårar”. (2)

Det är många som ser att världen har nått kokpunkten och vi står nu inför två ödesdigra val:

a) en världsfederation – en förenad värld, befriad från okunnighet, baserad på rättvisa, enhet och andliga principer

b) splittring och kaos i okunnighetens träskmark

 

Bahá’í-uppfattningen om en en ny världsordning definieras i följande termer: någon form av global stat behöver utvecklas, till vars förmån alla världens nationer frivilligt skall ha avstått varje anspråk på att föra krig, vissa rättigheter att ålägga skatt och alla rättigheter att vidmakthålla en krigsmakt utom i syfte att upprätthålla inre ordning inom sina respektive riken. En sådan stat måste komma att inom sitt system inbegripa ett internationellt verkställande organ i stånd att upprätthålla en högsta och obestridbar auktoritet över varje motspänstig medlem av samväldet; ett världsparlament vars medlemmar skall väljas av befolkningen i respektive länder och vars val skall bekräftas av respektive regeringar; och en högsta domstol vars domslut kommer att ha bindande verkan även i sådana fall där de berörda parterna inte frivilligt samtycker till att låta sitt fall tas upp till behandling av denna.” (3)

 

1) George Townsend, Kristus och Bahá’u’lláh som du kan få från Bahá’í-förlaget AB.

2) Sverre Holmsen, De upplysta horisonterna, Google Books.

3) En vändpunkt för alla nationer, Google Books.

2011-10-07

Bahá'í-tillbedjans hus är ett mysterium – det är som 'Abdu'l-Bahá säger: "Byggnadens mysterium är stort och kan ännu ej avslöjas". Ta till exempel modertemplet i Panama. Det ligger på en höjd mellan två av världens stora oceaner. 'Abdu'l-Bahá skrev långt innan bahá'í-templets byggarbeten blev påbörjat att "denna plats kommer att bli mycket betydelsefull i framtiden. När bahá'í-läran en gång grundas där, kommer den att förena Öst och Väst, Nord och Syd".

Sverre Holmsen skrev i sin bok "De Upplysta Horisonterna" att "i dag möts Öst och Väst, i dag förenas himmel och jord, i dag är 'domens dag', om vilka profeterats i Bibel och Koran".

Han skriver vidare "att bahá'í-templen är inte kyrkor, har inga präster, ingen kollektupptagning, ingen nattvärd, inget dop. De är tillägnade Guds enhet, hans profeters enhet och mänsklighetens enhet. Denna enhet innefattar bland annat mångfaldens nio portar genom vilka varje sökare kan finna sin väg från vilket håll han än kommer. Nio är den största enkla siffran, symbol för ljus och helhet. Närmast runt om helgedomen anläggs trädgårdar och springbrunnar. I närheten bygges skolor, bibliotek, universitet, vårdhem etc. Alltsammans finansieras genom frivilliga bidrag endast från anslutna medlemmar och är avsett som gåvor till alla människor.

Templen står öppna för alla och är andliga meditationscentra för en snabbt växande ström av besökare. Trons tempel kommer under den nya eran att byggas i tusental. Enhetens ljus skall upplysa världen."



"Poeten Alfred Tennyson (1809-1892) skrev följande rader i "Akbar's Dream", som verkar vara en vision av vår tids bahá'í-tempel:"

'Jag drömde
att sten för sten en helgedom jag byggde,
ett tempel, som varken var pagod, moské eller kyrka,
men högre, enklare, med dörrar alltid öppna
for varje fläkt från himmelen;
och sanning och fred,
kärlek och rättvisa kom och bodde i den.'

"Arnold Toynbee, professor i historia skrev: ’... när … jag passerar bahá'í-templet där (i Wilmette), har jag en känsla av att denna vackra byggnad kan vara ett förebud om framtiden." (1)

Tillbedjans hus, Mashriqu'l-Adhkár är öppna för alla. Varje morgon kommer det att hållas gudstjänster. Det finns inga musikinstrument i templet, sången ska vara utan ackompanjemang. Templets portar är öppna för hela mänskligheten.

(1) Sverre Holmsen, De Upplysta Horisonterna, s. 156-157.