Varför begränsa sin världssyn?

Varför se bara omkring sig, lokalt och i den omedelbara närheten? Varför vara rädd främmande? Vad är så skrämmande?

Är det inte en paradox att vi gärna vill bevara vår trygghet, närhet till familjen och vänner, men så fort något nytt dyker upp, okända, nya människor från en främmande värld, då stänger vi dörren.

En del tänker väldig kort, det kallas kortsynt. Allt handlar om trygghet och att bevara det som bevaras kan. Gamla traditioner ska bevaras, kulturen ska inte påverkas av andra. Vi ska bevara det som är runt oss – som vi kan uppfatta, som det har varit.

Ingen utveckling då.

Andra är nog mera nyfikna på världen. De vill uppleva nyheter, resa och är inte rädda för att umgås med människor från exotiska länder. De ser möjligheter att nätverka och skaffa nya vänner.

På så sätt går världen framåt.

Vikingarna var intresserad i främmande länder, de resta åt väst, söder och österut. De kom bland annat till Amerika, Ryssland och långt söderut till Turkiet. Vad var det som drev vikingarnas intresse för främmande länder?

Nyfikenhet? Tvång och straff? Mod? Handel? Affärer? Klimatet?  Ära och berömmelse?

De var i alla fall inte rädda, och seglade över Atlanten och upp ryska åar på sin upptäcktsfärd.

Vad är det som gör människor i dag rädda för det okända? Vad håller oss tillbaka från att upptäcka nya saker, få en ny världssyn, skapa nya möjligheter, bli sedda som världsmedborgare, och driva en positiv utveckling?

Vi bor på en planet – vi är en mänsklighet – en global familj. Detta är fundamentalt, och går inte att ändra, själv om några skulle önska det.

Så varför begränsa sin världssyn?