Varje barn får vid födseln en symbolisk rycksäck med prövningar och svårigheter med på livets väg. Men ryggsäcken är aldrig tyngre än att vi kan klara av att bära den. Varje gång vi har klarat av en prövning känner vi oss andligt styrkt. Nästa prövning blir sedan en aning svårare.
Men det kommer situationer där vi tror att vi inte orka gå igenom svårigheterna på egen hand. Om vi då vänder oss till Gud och ber om hjälp och lämna alla problem i hans händer precis som våra barn gör när de ber oss om hjälp och lita på att vi kan hjälpa dem, då får vi den hjälpen. Visserligen måste vi gå igenom problemen, men vi får hjälp från ovan.
Vårt liv här på jorden är endast en mellanstation. Likaså som ett barn i moderlivet utvecklar sin kropp för att kunna använda den på denna jord, är det meningen att vi skall utveckla våra andliga egenskaper, som vi behöver i nästa värld, när själen lämnar kroppen och beger sig till en ny dimension. Ju mer vi förbereder oss på den här sidan desto bättre förutsättningar får vi i nästa värld.
Foto: flickr. E Cohen
Här kommer en liten historia. Det var en gång en man som under hela sin livstid vänder sig till Gud, som gick vid hans sida under hela den tiden. Mot slutet klagade mannen att Gud visserligen hade gått vid hans sida, men när han fick det svårt, försvann Gud, då syntes bara ett fotspår, Guds fotspår hade försvunnit. Gud svarade: ”Att där tar du fel, min vän. Fotspåren du ser är mina. När det blev för svårt för dig, bar jag dig på mina armar.”
Foto: flickr. karinammentorp
”O, Människoson!
Olyckan är min försyns skickelse, till det yttre är den eld och straff, men i sitt innersta är den ljus och barmhärtighet. Hasta att uppsöka den, så att du må bli ett evigt ljus och en odödlig ande. Detta är mitt bud till dig. Följ det!” Bahá’u’lláh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar