Under historiens lopp har religion och vetenskap bytt plats som den dominerande kraften i det mänskliga samhället. Men det är oftast när dessa två krafter varit i balans som de största landvinningarna har gjorts.
Vår nutid påminner starkt om Romariket efter Kristi födelse. På den tiden var Romariket på fallrepet pga. tilltagande samhällskorruption och en brist på motivation och framtidsanda hos dess medborgare.
När religionen på samma sätt var dominerande, t.ex. under medeltiden i Europa var problemen också stora. Då var det vetenskapen som ansågs vara ”vidskepelse” och oseriöst tidsfördriv. Och det fanns väldigt lite tålamod för ”irrläror”.
Men religion och vetenskap kompletterar varandra. Vetenskapen hjälper oss att tänka klart medan religionen ger vårt liv mening.
Den motsättningen som idag tycks finnas mellan religion och vetenskap är därför endast en onaturlig kontradiktion. Som ett exempel visar sig Gud alltid för uppriktiga och ihärdiga sökare - enligt min personliga erfarenhet. Dessa kan ”se” Gud på samma sätt som de kan ”se” atomer, dvs. inte med sina fysiska ögon, men med hjälp av hjärta och intellekt.
Jag har aldrig själv sett en atom, men jag är övertygad om att atomer existerar eftersom helheten kring teorierna tycks stämma. Att exempelvis teorin om supersymmetri inom partikelfysiken just gått i kras stör mig i sammanhanget inte alls, eftersom grunden inom partikelfysiken är sund.
Samma sak med Guds existens. Jag har aldrig sett eller talat med Gud, men mitt personliga helhetsintryck av verkligheten är att Gud finns, lika säkert som det finns atomer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar