Center för tillbedjan

Jag fortsätter temat att utforska de andliga dynamiska krafter som påverkar mänskligheten i dag och etablerandet av en ny världsordning. Utgångspunkten är boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar.

Den nya tidsåldern kräver nya institutioner för att förvalta planetens resurser och leda mänskligheten till ny insikt och kunskap - som kan förbättra välfärd och reglera sociala, politiska, humanitära, kulturella, vetenskapliga, ekonomiska och religiösa förhållanden. Bahá’íer bygger sakta men säkert upp dessa institutioner som vägleds av den gudomliga kraften med ursprung 22 maj 1844. Bland dessa institutioner är tillbedjans hus – bahá’í-tempel, som inledningsvis nämnt i min tidigare artikel. 

De i dag sex kontinentala bahá’í-templen och kommande tre nationella som är under byggnation och planering - plus de nationella och lokala bahá’í-templen i världen, är en av dessa institutioner. De inger en gudomlig kraft och kallas Gryningsplats till Guds lov, eller tempel till Guds pris. Öppna för troende från alla religioner eller tro, vill en ren och vital kraft utgå från dessa heliga byggnader. Även i Sverige finns en tempeltomt i Sollentuna, utanför Stockholm.

Så är frågan från besökare: varför används inte pengarna till att bekämpa fattigdom? På kort sikt vore ju det bra – men Mashriqu’l-Adhkár (bahá’í-templet) representerar en varig lösning på många stora problemområden och erbjuder att mänskligheten kommer samman i bön, utan hänsyn till etnisk eller kulturell bakgrund, rank, religion eller kön. Det vill bli ett fast fundament som kan bilda strukturer och organ som kan möta framtida socialekonomiska och andliga behov för en mänsklighet ur kurs.

Att tillbe Gud och tjäna mänskligheten förenas i bahá’í-templet och dess andra kringliggande institutioner, som är praktiska byggnader som ska stödja undervisning-, välgörenhet- och sociala ändamål. Den rena kraften sprids och skapar nytt liv till många nyskapande projekt. I Bahá’u’lláhs världsordning är bahá’í-templen centrum för varje samfund. Från detta centrum utgjuts samfundets andliga liv. Det finns inga bestämda gudstjänstordningar, liturgier, trosbekännelser eller ritualer – då templet är en plats för meditation, bön och läsning av de uppenbarade ordet. 

De underordnade institutionerna är universitet, skola, barnhem, härbärge, sjukhus och forskningslaboratorium – detta är inte separata institutioner, men åtföljer tillbedjans hus. (1)

Lotus-templet i New Delhi, Indien. Foto: media.bahai.org

En annan fråga är vilken effekt gruppbön har. Shoghi Effendi förklarar att “han inte tror någon utstrålning av tanke eller helande från någon grupp vill skapa fred. Bön vill helt klart hjälpa världen, men det världen behöver, är att … bygga upp en världsordning på ett nytt fundament, et gudomlig fundament.” (2) Bön är viktigt, men ett nytt gudomligt fundament måste skapas.

Det blir en pulserande kraft som utvecklas i samspelet mellan bahá’í-templets andliga kraft och alla troendes arbete i vardagslivet, speciellt genom bahá’í-templens underordnade institutioner.

Följ med i nästa inlägg om dessa center för den andliga kraften som påverkar mänskligheten.

Källor:

1. Civilisationens förnyelse, s. 91 av David Hofman. Google Books. Kan beställas via www.bahaiforlaget.se
2. Lights of Guidance, Shoghi Effendi, brev till en troende 6 juni 1948. Nr. 1416. s 432.

Krafter för att förena mänskligheten

En andlig världscivilisation blir till endast när människorna besvarar de vitaliserande och framdrivande krafter som Guds Budbärare frigör. Det vill säga att vi måste erkänna alla Guds Budbärare från Abrahams tid och till i dag. Bahá’u’lláh är vår tids Budbärare, sänt från Gud med ett Budskap om “mänsklighetens enhet”. Det är ett nytt mönster som skapas och detta mönstret är viktigt att ta reda på och följa när vi bygger upp fundamentet för en ny världscivilisation och en ny världsordning.

Bakgrunden för denna och de tidigare artiklarna på Ny Vision är boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar.

Shoghi Effendi (1897-1957) säger att mänskligheten måste anpassa sig “mönstret” som uppenbaras, då de krafter som Bahá’u’lláh uppenbarar gradvis utkristalliseras till nya institutioner som behövs för en ny livskraftig civilisation. För att dessa andliga idéer och visioner ska fungera i samhället måste de få en materiell tydlig form. Till exempel att ha tron på utbildning som ett värde – vill inte i sig utbilda barnen. Utbildning kräver att det finns kompetenta lärare, utbildningslokal, utbildningsmaterial med mera, under många år. Utan dessa konkreta och materiella verktyg blir inte utbildning verklighet.

Det samma är det med de andliga principer som Bahá’u’lláh presenterar, det måste till ett konkret verktyg för att sprida dessa principer i världen och bygga upp något nytt. Det hela började på mitten av 1800-talet då Báb (1819-1850) och Bahá’u’lláh (1817-1892) fick i uppdrag från Gud att sprida Guds ljus och frigöra krafter för att upplysa mänskligheten. På den tiden var inte mänskligheten mogen för dessa institutioner eller kunde inte förstå meningen med de uppenbarade versen. Därför utkristalliseras dessa krafterna nu till institutioner som etableras över hela världen – och kommer att bli ljuspunkt för en mänsklighet i andlig nöd.

Det är dock först i en framtid vi kan kalla en “gyllene tidsålder” att det system med administrativa institutioner som bahá’í-tron bygger upp verkligt fullbordas. Då vill kraften i Guds ord spegla uppenbarelsens ljus och mänskligheten vill med nya sociala strukturer göra stora framsteg.

Några av de institutioner som Bahá’u’lláh i sin uppenbarelse har beskrivit som fundamentala och viktiga för mänskligheten är Universella Rättvisans Hus, andliga råd, Tillbedjans hus, utbildningsinstitutioner, institutioner som ska förvalta världens välfärd och ge medel till de fattiga med mera.

Hur skapas så gradvis dessa institutioner? Och vad är mönstret för den nya världsordningen?

Följ med på Ny Vision – så fortsätter jag djupdykningen i dessa frågor…

På besök i Gryningsplatsen till Guds pris

År 2005 besökte jag och min fru tre av bahá'í-trons tillbedjans hus, det i New Delhi, Sydney och Chicago. Vi åkte från Stockholm sista augusti och var en vecka i New Delhi i början av september. 40 graders värme höll oss inte tillbaka från ett besök till Lotustemplet i New Delhi. En fantastisk upplevelse. Vi fick ta motorcykeltaxi från vårt hotell, ca 20 minuter resväg i metropolen New Delhi på 12 miljoner invånare.

Lotus-templet, New Delhi - flickr.com

Lotustemplet blev klar 1996. Arbetet blev påbörjat redan 1976 av Fariborz Sabha, en iransk arkitekt. Inspirerad av lotusblomman blev templet bygd av frivilliga, män och kvinnor i ett varmt och svårt tempererad klimat. Formen består av betongskal med marmoröverdrag. Det är nio sidor, och helgdomen är 40 meter hög. Omkring 2500 människor kan övervara en enkel gudstjänst utan ceremonier.

Över 15 000 människor kom den dagen vi besökte templet. På vissa hinduhelgdagar under året kan så många som 150 000 människor komma. Omkring 4 miljoner besökare per år, ca 13 000 besökare varje dag gör Lotustemplet till ett av världens mest besökte religiösa byggnader i världen – med långt flera besökare än kända turistmagneter som Eiffeltornet, eller Taj Mahal.

Vår resa gick därefter till Sydney och vi fick möjligheten att ett fint septemberväder besöka tillbedjans hus som ligger i Ingleside, i utkanten av Sydney. Detta bahá'í-tempel blev öppnad 1961 efter fyra års byggarbeten. Detta är en mycket mindre helgedom än Lotustemplet i New Delhi och kan ta ca 600 människor. Det var inte många besökare den dagen vi var där.

Bahá'í-templet i Sydney, Australien. Foto: flickr.com

Principen om siffran nio är det samma, nio portar, nio sidor och en fantastisk trädgård. Några månader efter vår resa till Australien var det mycket torrt väder och en stor gräsbrand närmade sig tempelområdet, men rammade inte helgdomen.

Till Lotustemplet kom folk från hela världen, vi såg ungdomar hand i hand, brudpar och TV-team som filmade.

Vår resa gick från Australien via Fiji och Los Angeles till bahá'í-templet i Chicago. Chicago var kylig i slutet av september, så det var bra vi hade med varma kläder.

Helgedomen ligger i Wilmette, i utkanten av Chicago. Templets hörnsten blev invigd redan år 1912, men konstruktionen startades år 1921 och helt klar blev helgedomen först år 1953. Det var en stor försening i byggarbeten på grund av depressionen på 30-talet och andra världskriget.

Tillbedjans hus i Wilmette är en majestetisk byggnad på nio sidor. Auditoriets högste punkt till domen är 42 meter och domens diameter är 27,5 meter. Auditoriet kan besökas av 1192 besökande.

Bahá'í-modertemplet i USA, Wilmette, Chicago. Foto: flickr.com

Jag var förvånad över att det var så många spansktalande besökare. Det var ett helt bokbord med små gratis broschyrer på spanska. Men det kom många besökare under de dagarna vi var där, kanske 400-500 per dag. Klart mindre än i New Delhi.

Under auditoriet är en stor möteshall med musikinstrument och möjligheter för olika sammankomster. Här i källaren hittar man även den hörnsten som 'Abdu'l-Bahá invigde 1912.

I samtliga bahá'í-templer var det ingen predikostol, endast en mindre plattform, eller en mikrofon för den som läste från de heliga skrifterna. Mycket enkelt och värdigt. Ingen kollektinsamling eller form för försäljning förekom i templet. Var man intresserad i böcker om tron fanns det en möjlighet i källaren.

Att få besöka tre av de stora bahá'í-tillbedjans hus var för min del en stor sak, och intressant – det var både en historisk och en andlig resa.

Det är bara att rekommendera ett besök till bahá'í-tilbedjans hus. Då kan man uppfatta Guds storhet, och få en liten glimt av bahá'í-visionen för en bättre värld, baserad på andliga principer.