Det är vanligt i dag med jobbmöten, föreningsträffar, folkmöten, konferenser, överläggningar, sammanträden, sammankomster, församlingsmöten och politiska debatter. Mötens syften varierar från att inspirera, informera, komma med förslag, delge insikter, planera, försvara, protestera mot något, eller för att bygga upp självkänsla, med mera.
Men hur ofta kommer sanningen fram? Är det inte så att ledare och deltagare håller tillbaka fakta eller grundläggande information för att “sabotera” eller minska möjligheten till andra deltagare att komma med förslag. Och är det inte lätt att man blir förlöjligad eller motsagd när man vill bidra med sina insikter?
Politik och parlamentarism skulle till exempel ha som sitt högsta mål att hitta sanningen i de frågor som presenteras och inte skapa ett slagfält för opposition och individuella meningar. Fiendskap och motsättningsförhållanden, bestridande, att göra deltagarna till åtlöje, är beklagansvärd och förstör alltid för sanningens anda.
Det är så vanligt inom politiken och många andra mötesformer, som nämnt ovan att gräl, dispyt och onödigt ordrytteri tar kommandot. Resultatet blir förvirring och kalabalik, i bland fysiska konfrontationer mellan deltagare. Det hela blir ju komiskt, tragikomiskt.
Men en “riktig” rådplägning eller konsultation måste ha som högste mål att undersöka sanningen. Den som vill uttrycka sin mening ska inte framföra den som korrekt eller riktigt, men heller som ett bidrag till enighet i åsikter, för då vill verklighetens ljus bli uppenbarad när meningar sammanträffar.
En gnista skapas när flint och stål slås mot varandra. Men människan skulle väga sina meningar med yttersta lugn, ro och sans. Innan man uttrycker sina egna idéer och åsikter ska man försiktigt ta hänsyn till andras åsikter och tankar. Om man ser att tidigare uttryckta uppfattningar är mera sanna och värdiga, ska man direkt acceptera det och inte envist hålla sig till sin egen övertygelse eller tänkesätt.
Med denna utmärkta metoden kan man anstränga sig för att uppnå enhet och sanning.
Källa: ‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar