Febern fungerar som en försvarsfaktor mot skadliga angripare utifrån. Istället för att hjälpa naturen motarbetar de flesta människor de egenskaper naturen har till självhjälp. Varför understödjer vi inte febern? Vi bör alltså vara medvetna om att febern är vårt bästa försvar mot hälsovådliga bakterier utifrån. Men vad skall man ta sig till när människans rädsla för döden ökar med febern? Man har ju lärt sig att vi 42° dör man.
foto: flickr. Claus Rebler
En kamin fungerar bra så länge draget är i ordning. Om lufttillförseln är bra, kan vi stegra värmen så mycket vi vill utan att kaminen tar skada av det. Men har röret blivit tilltäppt så att det inte blir något drag kan det hända att kaminen blir så het att den helt förstörs. Om inte luft tillförs underifrån kan glödgallret smälta. Är däremot kaminen ordentligt utslaggad så att luften kan cirkulera börjar inte heller gallret att glöda och man behöver inte byta ut det efter en kort tid.
Om vi överför denna liknelse till vår kroppsfunktion vet vi hur vi skall betrakta febern som inte är något annat än en stegrad förbränningsprocess. Man måste hålla ”draget fritt”! Ingenting får stoppas och komprimeras. Ett av dessa ”drag” är tjocktarmen som absolut måste fungera som den skall. Även hud och njurar bör under alla omständigheter arbeta ordentligt. Om man tar hänsyn till dessa tre viktiga faktorer bör inte febern få några olyckliga följder.
Vid tillstånd av hög feber sörjer man alltså enligt naturläkemetoden för att tjocktarmen blir ordentligt tömd. Man gör detta med hjälp av örtte och naturliga avföringsmedel, vilka tas in, eller om detta inte är verksamt nog, ges som lavemang.
Ett vattendrivande medel hjälper vidare till att stimulera njurarnas arbete. Allra bäst för detta ändamål är gullris, men även åkerfräken är bra. Så gör man också något åt huden med hjälp av omslag. I första hand lägger man alltid en kall tvättlapp eller liknande på pannan. För att lägga omslag på rätt sätt bör man anskaffa en bra handbok. Det är viktig att lägga omslagen på rätt sätt. Man kan även lägga våtkalla omslag om vaderna eller dra på ättikssockor.
En febersjuk är vanligtvis inte hungrig, han har ingen matlust. Han måste först klara av det som händer inom honom. Att inta ny föda kommer inte i fråga, ty de organ, som skall smälta födan, är som avstängda maskiner. Vid feber får man varken äta äggvitehaltiga födoämnen eller annan svårsmält mat utan bör övervägande hålla sig till fruktsafter. Har man inte tillgång till sådana bör man ge patienten te eller bara vatten vilket smaksättes med lite rörsocker. Men allra bäst verkar fruktsafterna. Druvor eller apelsiner kan man pressa och den färska saften tillför då kroppen närande salter och vitaminer och verkar uppfriskande i största allmänhet. Saft, som är avkyld och dricks långsamt klunkvis och blandas väl med saliv är en riktig njutning för den sjuke.
Feber bör inte tvingas att försvinna så fort som möjligt. Allt som sker fort är onaturligt. Om febern stiger, så förblir den hög tills allt det förbränts som måste förbrännas och först när detta skett sjunker den igen. Men allt som man försöker tvinga tillbaka hastigt avhjälper inte orsaken. Allt som man inte avför från kroppen i form av svett, urin eller avföring stannar kvar som ett gift och kan när som helst framkalla ett sjukdomstillstånd igen.
En febersjuk fryser lätt. Då är det viktig att inte slita av den sjukes täcken, det är rena tortyren. Man packa in honom varmt och låter honom svettas. Men man skall ha svalt i rummet. Så snart den sjuke har svettats ordentligt, tvätta man av honom och byter lakanen.
Vid sjukdom har kroppen brist på näring men inte brist på läkemedel.
(A.Vogel, ”Den lille doktorn”)
”Vid sjukdom vänd er till kompetenta läkare…” Bahá’u’lláh Der Kitáb-i-Aqdas 113, ogranskad översättning
”Så snart den medicinska vetenskapen har uppnått fullkomlighet genomförs behandling med näring, livsmedel, doftande frukter och växter såsom olika heta och kalla vattenkurer.” Beantwortete Fragen, (Some Answered Questions) ’Abdu’l-Bahá, ogranskad översättning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar