Mänskligheten som en trädgård

Jodå – mänskligheten kan betraktas som en trädgård, full med blommor och bin, varierande växter och skönhet. Trädgården är en symbol på mänskligheten.

Betraktar vi skapelsen kan vi se att alla arter – hur olika de än är har de samma ursprung. Vi ser olikheter som yttre form och färg. Typisk för naturen. Typiskt för mänskligheten.

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) sade under ett besök i Paris hösten 1911 att “en vacker trädgård är full av blommor, buskar och träd. Varje blomma har sin särskilda charm, sin säregna skönhet, sin egen ljuvliga doft och vackra färg. Likaså träden. Hur olika är de inte till storlek, växt och lövverk och vilka olika frukter bär de inte! Ända växer dessa blommor, buskar och träd fram ur precis samma jord; samma sol lyser på dem och samma moln ger dem regn.”

“På samma sätt är det med mänskligheten. Den består av många raser och dess folk är av olika färg – vita, svarta, gula, bruna och röda – men alla kommer från samma Gud och alla är Hans tjänare. Denna olikhet bland människobarnen har tyvärr inte samma verkan som den har i växtrikets värld, där den anda som framträder är mer harmonisk. Bland människorna råder olika motsättningar och det är detta, som ger upphov till krig och hat mellan världens olika nationer.”

Men visionen fins – och Bahá’u’lláh (1817-1892) grundaren av bahá’í-tron har gjort ett mönster för att förena alla människor. Han beskriver enighetens cirkel.

Vi är alla världsmedborgare och måste jobba tillsammans för att lösa världsproblemen. Ensam är inte stark – men tillsammans kan vi skapa en ny världscivilisation – baserade på andliga principer.

Bábs (1819-1850) trädgård på Karmelberget, Israel. Foto: media.bahai.org

Källa: Anföranden i Paris, s. 51,‘Abdu’l-Bahá från Bahá’í-förlaget AB

Rådplägning för sanning?

Det är vanligt i dag  med jobbmöten, föreningsträffar, folkmöten, konferenser, överläggningar, sammanträden, sammankomster, församlingsmöten och politiska debatter. Mötens syften varierar från att inspirera, informera, komma med förslag, delge insikter, planera, försvara, protestera mot något, eller för att bygga upp självkänsla, med mera.

Men hur ofta kommer sanningen fram? Är det inte så att ledare och deltagare håller tillbaka fakta eller grundläggande information för att “sabotera” eller minska möjligheten till andra deltagare att komma med förslag. Och är det inte lätt att man blir förlöjligad eller motsagd när man vill bidra med sina insikter?

Politik och parlamentarism skulle till exempel ha som sitt högsta mål att hitta sanningen i de frågor som presenteras och inte skapa ett slagfält för opposition och individuella meningar.  Fiendskap och motsättningsförhållanden, bestridande, att göra deltagarna till åtlöje, är beklagansvärd och förstör alltid för sanningens anda.

Det är så vanligt inom politiken och många andra mötesformer, som nämnt ovan att gräl, dispyt och onödigt ordrytteri tar kommandot. Resultatet blir förvirring och kalabalik, i bland fysiska konfrontationer mellan deltagare. Det hela blir ju komiskt, tragikomiskt.

Men en “riktig” rådplägning eller konsultation måste ha som högste mål att undersöka sanningen. Den som vill uttrycka sin mening ska inte framföra den som korrekt eller riktigt, men heller som ett bidrag till enighet i åsikter, för då vill verklighetens ljus bli uppenbarad när meningar sammanträffar.

En gnista skapas när flint och stål slås mot varandra. Men människan skulle väga sina meningar med yttersta lugn, ro och sans. Innan man uttrycker sina egna idéer och åsikter ska man försiktigt ta hänsyn till andras åsikter och tankar. Om man ser att tidigare uttryckta uppfattningar är mera sanna och värdiga, ska man direkt acceptera det och inte envist hålla sig till sin egen övertygelse eller tänkesätt. 

Med denna utmärkta metoden kan man anstränga sig för att uppnå enhet och sanning.

 

Källa: ‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace.

Lärare för den nya tidsåldern förföljs

Våren 2008, Iran. Sju personer blev mer eller mindre brutalt arresterade under en våg arresteringar, misstänkta för bland spioneri, propaganda mot den islamiska republiken, etablerandet av en illegal administration och spridandet av en falsk religion. Dessa sju bahá’íer, kallas Yarán, “vännerna” i Iran.

Arresteringar av bahá’íer är inte något nytt, heller inte alla påhittade och uppdiktade, falska beskyllningar. Falska beskyllningar för att utrota en tro som har som mål att bidra till en bättre värld, där människor av alla trossamfund kan leva i harmoni, där mänskliga rättigheter, tankefrihet och en anda av respekt och samarbete råder.

Dessa sju informella bahá’í-ledare som nu sitter i det värsta fängelset i Iran, är:

Fariba Kamalabadi
	48 år, psykolog, trebarnsmamma. Hon fick inte studera på universitetet som ung, och under åtta år studerade hon via undergrundsuniversitetet Bahá’í institute of Higher Education (BIHE), etablerade av Irans bahá’í-samfund för att hjälpa människor som inte fick studera i Iran.

Jamaloddin Khanjani

77 år, tidigare fabriksägare. Fick sin murstensfabrik (den första automatiska av sitt slag i Iran) konfiskerat 1979 i samband med Iranska revolutionen. Fabriken med hundratals arbetare blev lagt ner 1980. Han var medlem av det nationella rådet för Iranska bahá’íer 1984 och såg fyra av rådets medlemmar bli mördade av regeringen. Han hade en privatägd automatiserad jordbruksföretag, men myndigheternas restriktioner gjorde det omöjligt att fortsätta. Han har fyra barn och sex barnbarn. Hans fru Ashraf Sobhani gick bort 2010, medans han satt i fängelse.

Afif Naeimi
	49 år, industriman. Fick se sin dröm att bli läkare gå i grus då han blev nekad utbildning på universitetsnivå. Blev affärsman då det inte fanns andra möjligheter. Arbetade med sin svärfars tygfabrik. Han var på fritiden ansvarig för barnklasser och studiecirklar. Var en av “ledarna” för bahá’í-samfundet. Blev arresterad 14. maj 2008. Han har fru och två vuxna barn.

Saeid Rezaie
	53 år, jordbruksingenjör. Drev under 20 år en framgångsrik affärsrörelse för jordbruksutrustning. Skrev flera böcker relaterad till bahá’í-tron. Fick sin utbildning innan revolutionen på Pahlavi-universitetet. Ansvarade för barnklasser och studiecirklar. Han har en fru och tre vuxna barn. Blev arresterad 14 maj 2008.

Mahvash Sabet

57 år, lärare och rektor. Blev avskedat från sin tjänst på grund av sin tro. Var en av “ledarna” under 15 år för BIHE där hon arbetade aktivt för att ge ungdomar och unga vuxna utbildning. Hon har kandidatexamen i psykologi och har arbetat på flera skolor. Efter revolutionen 1979 blev hon avskedat från sin tjänst och har inte fått återgå till någon offentlig tjänst. Hon och hennes man har två vuxna barn. Mahvash blev arresterad 5 mars 2008.

Behrouz Tavakkoli

59 år, socialarbetare. Blev avskedat tidigt på 1980-talet från sitt arbete inom offentlig verksamhet och har inte fått möjligheten att arbeta inom statsadministrationen senare. Studerade psykologi och var under två år i militärtjänst som löjtnant. Tog senare vidareutbildning och specialiserade sig på att arbete med fysiskt och mentalt handikappade – och det arbetade han med till han blev avskedat. För att tjäna till livets uppehälle etablerade han en liten snickeriaffär. Han och sin fru har två barn. Blev arresterad 14 maj 2008.

Vahid Tizfahm
	37 år, legitimerad optiker. Ägare av en optikerbutik. Fick möjligheten att studera en optikerutbildning och även inom sociologi. Deltog som “ledare” av ungdomsgrupper och rådgivande bahá’í-organ i Iran. Höll i barnklasser. Han och sin fru har en 11-årig son. Blev arresterad 14 maj 2008.

Världens kroniska sjukdomar

Är världen sjuk? Kan världen bli sjuk? Är det inte bara varelser - människor eller djur som kan bli sjuka? Nej – världen och dess institutioner är sjuka – det är kroniska “sjukdomar” som plågar en sönderfallande tids institutioner. Det är en nedbrytande kraft som påverkar planetens processer. En moralisk global kris omger mänskligheten och river upp samhällsväven.

Själviskhet, misstänksamhet, rädsla och bedräglighet är tydliga. Terrorism som hänger över den internationella scenen i alla världens hörn och den intensiva jakt på rikedomar och nöjen kontrollerar värden som lycka, trohet och kärlek. (1)

Försvagandet av familjsolidariteten hotar grundläggande hela samhällens fortsatta existens. “Hur den mänskliga naturen fördärvas, hur det mänskliga beteende urartar, hur mänskliga institutioner korrumperas och upplöses”, om vilket Shoghi Effendi (1897-1957) förvarnade, visar sig tråkigt nog “i den värsta och mest motbjudande form man kan tänka sig.” (2)

Shoghi Effendi lägger största delen av skulden för mänsklighetens moraliska förfall på religionens minskade inflytande som social kraft. “Skulle religionens lampa döljas”, citerar han Bahá’u’lláh (1817-1892), “kommer kaos och förvirring att följa och godhetens, rättvisans, lugnets och fridens ljus att sluta skina.” De decennier som har gått sedan Shoghi Effendi skrev dessa orden har inte bar sett religionens minskade moraliska inflytande – men har även sett hur religiösa institutioner i själva verket har förrått massorna. Resultatet har gett upphov till en fanatism som (om den får härja fritt) kan förgöra grunden för civiliserat umgänge mellan människor. (3)

Den ökande ekonomiska klyftan mellan rik och fattig, den bestående fiendskapen mellan nationer, det ökande antalet flyktningar, den genomgående känsla av osäkerhet, avsaknaden av grundläggande service på många orter, exploateringen av naturresurser är bara några tecken på värdens ledares oförmåga att lindra mänsklighetens plågor.

Miljökatastrofer – Tjernobyl. Foto: flickr.com

Vi ser i dag akuta tecken på hur europeiska ekonomiska teorier, handlingskraft och institutioner bryter samman, och hur vissa länder i Europa, Latinamerika, Mellanöstern och Asien är oförmögna att leda sina länder mot en bättre värld.

Ansträngningar har gjorts – men det har kommit till korta att avlägsna “roten till den ondska som så bryskt har rubbat jämvikten i dagens samhälle.” “Inte ens”, sade Shoghi Effendi, “skulle skapandet av ett system som skulle ge världen politisk och ekonomisk enhet … i sig ge ett motgift mot det gift som ständigt undergräver organiserade folks och nationers livskraft.” (4)

Men det finns en uppbyggande process – en gradvis spridning av en världssolidaritet som spontant uppstår ur den oorganiserade världens villervalla – som ett indirekt tecken på principen om mänsklighetens enhet. Denna solidaritet har ökat och i dag ser man dess inverkan inom områden som förkastandet av etniska fördomar till en medvetenhet om ett världsmedborgarskap, från ökad miljömedvetenhet till koordinerade ansträngningar inom folkhälsoarbetet, omtanke för mänskliga rättigheter, systematisk utbildning och uppblomstringen av interreligiösa samarbeten och hundratusentals lokala, nationella och internationella organisationer som arbetar med sociala frågor i någon form. (5)

Det är långt fram mot bahá’í-visionen om en ny världsordning baserad på andliga principer – men arbetet är startat och fler och fler bidrar. Du är även välkommen att bidra. Kontakta en gräsrotorganisation och delta i arbetet.

Tillsamman hittar vi medicinen mot världens kroniska sjukdomar.

Källor:

1. Baserad på Shoghi Effendis uttal för 70 år sedan.
2. Universella Rättvisans Hus, april 2006 till världens bahá’íer
   
3. Ibid
   
4. Ibid
   
5. Ibid

Vad betyder enhet i mångfald?

Enhet i mångfald. Bahá'í-principen om enhet är snarast motsatsen till likformighet. Vad som åsyftas är en harmonisk samverkan av grupper och individer med olik kulturell och historisk bakgrund. Värdet av den enskildes ansvar och initiativ betonas starkt.

Jag tror detta är en princip som är viktigt för att bygga en ny världscivilisation – och en av nycklarna för att det ska fungera.

I och med att Öst och Väst, Norr och Syd nu möts – i den globala smältdegeln så “tvingas” vi att bemöta och bemästra principen enhet i mångfald.

I praktiken betyder det att sätta pris på varandras olikheter – i vardagen: i familjelivet, på jobbet och i fritiden (i föreningslivet, och i samarbeten mellan olika organisationer).

Vi kan utmärkt leva i en mångkulturell värld – där barn från tidig ålder lär sig att sätta pris på olikheter: olika tankar, åsikter, karaktärsdrag, kulturell identitet, kunskap och färdigheter. På så sätt kan alla känna sig viktiga i arbetet med att skapa en bättre värld.

Det krävs alltså insatser från föräldrar, lärare och alla som är engagerade i spridandet av positiva tankar och insikter.

Enhet i mångfald är en grundläggande hörnsten, men motstånden är stor, just bland föräldrar, lärare och politiska system. Nationalism och skadliga ideologier håller världen i järngrepp – och hoppet är nästan förlorat för stora delar av mänskligheten – finns det hopp – finns det möjligheter att bygga en bättre värld, när mörkret hopar sig opp?

Inom alla civilisationer och kulturer har självcentrerade ledare (allt från myndigheter, politiker, religiösa och värdsliga ledare) hindrat tanken om enhet i mångfald.

Nu står däremot en världskultur framför oss – och vi har inte råd att förlora mänskligheten.

Det enkla vi varje dag kan göra är att upprepa orden “enhet i mångfald” i allt vad vi gör och försöka på vårt lilla hörn att minska diskriminering, vardagsrasism, cynism och utanförskap. Ta vara på de goda dygderna som “kärlek, respekt, enhet, tålamod, mod, medmänsklighet och goda tankar”.

När vi blir många nog som hjälper världen framåt – kan vi skapa en bättre värld.

Välkommen du också!

Rasism handlar inte om hudfärg – men om sinnelag

Manifestation mot rasism på Sergels torg, Stockholm, 20 september 2010. Foto flickr.com

Botemedel mot rasfördomar, främlingsfientlighet och intolerans måste först och främst bemöta de mentala illusioner som under tusental år har skapat falska begrepp av överlägsenhet och underlägsenhet bland människor. Detta skrev Bahá'í International Community i ett uttalande till konferensen "Durban Review Conference Against Racism, Racial Discrimination, Xenophobia and Related Inolerance" 2009.

Upphovet till intolerans är en felaktig idé att mänskligheten består av skilda raser, människor eller kastsystem, och att dessa undergrupper har olika intellektuella, moraliska, och/eller fysiska prestationsförmågor, något som rättfärdigar olika former för bemötande.

I verkligheten är mänskligheten en mänsklig ras. Vi är ett folk som befolkar en planet, en mänsklig familj förbundet i ett gemensamt öde och är "även som en själ".

Att inse denna sanning är motmedlet mot rasism, främlingsfientlighet och relaterad intolerans.

Principen om mänsklighetens enhet påverkar djupt människans ande och en ordentlig förståelse av detta faktum kan ta mänskligheten bortom den medelmåttiga uppfattningen om tolerans baserad på mångkulturalism.

Detta är inte endast ett sätt att tala om ideal och solidaritet. Det är heller inte några vaga begrepp eller slagord. Det reflekterar en evig, andlig, moralisk och fysisk verklighet fört fram i fokus av mänsklighetens mognad i det tjugonde århundradet.

Detta är Bahá'u'lláhs vision – att "jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare".

Läs artikeln i sin helhet på www.bic.org.