’Abdu’l-Bahá (1844-1921) tog upp detta tema då han april 1912 besökte New York. Han beskriver i boken the ”Proclamation of Universal Peace” att vetenskapsmän på den tiden konkluderade med att förvärvandet av kunskap om företeelser i naturen överensstämmer med en fixerad, oföränderlig lag – en lag som är matematisk exakt och som fungerar genom våra sinnen. Till exempel: ett öga ser en stol – det är alltså ingen tvekan att en stol existerar. Ögat ser molnen och solen, det ser blommor och vi luktar en parfym. Jag kan höra ett ljud utanför mitt hus etc.
‘Abdu’l-Bahá i mitten. Han reste till Europa och USA under perioden 1911-1913.
Fotot visar ‘Abdu’l-Bahá i Bristol. England, september 1911.
Foto: media.bahai.org.
Detta var vad den tidens vetenskapsmän betraktade som en fast matematisk lag; lagen om uppfattning och slutledning. Detta bevis är uppenbart – att vår kunskap om universum är beroende av våra sinnen. Materialister betraktar detta kriteriet som en standard för mänsklig kunskap – via våra sinnen uppfattar vi universum.
Bland greker och romare var kriteriet för kunskap förnuftet – det som kunde bevisas och accepteras av förnuftet måste nödvändigtvis medges vara sanningen.
Ett tredje kriterium var teologers uppfattning att traditioner, profetiska uttalanden och utläggningar; detta utgör grunden för mänskligt vetande.
Det finns ett till, det fjärde kriteriet som religiösa och metafysiker betraktar som en källa och kanal för all mänsklig förståelse av det okända i universum – det är genom inspirationen.
Kort sagt, dessa fyra kriterier, i överenstämmelse med 1912-förståelse var:
- uppfattning via våra sinnen,
- via förnuftet,
- traditioner,
- inspiration.
I mina nästa blogginlägg ska vi titta närmare på de fyra kriterierna, och om de kan vara grunden för ”verklig” mänsklig kunskap. Så följ med på denna spännande resa…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar