Nationernas enhet

Jag fortsätter min serie artiklar baserade på ‘Abdu’l-Bahás dokument ”Enighetens sju ljus” (1) från 1906.

När vi ser på etablerandet av enhet och enighet i världen – är det fortfarande mycket cynism som råder. I dokumentet beskriver inte ’Abdu’l-Bahá någon form för diktatorisk global världsorgan med obegränsad auktoritet (som många människor uppriktigt fruktar). Bahá’í-synen är at världsenhet inte betyder övercentralisering och föreslår ett federativt system baserad på kollektiv säkerhet, med betoning på decentralisering och att varje medlemsstat kan kontrollera och reglera egna inre angelägenheter mot sitt lands befolkning.

‘Abdu’l-Bahá bekräftade detta i ett tal 2 juni 1912 i New York:

”Det är mycket tydligt att det i framtiden inte ska finnas någon centralisering bland världens länder, vare sig det är konstitutionella regeringar, republikanska eller av demokratiska former ... det vill säga, varje provins kommer att vara oberoende i sig, men en federal union vill tillvarata de olika oberoende staternas intressen... Att kasta åt sidan centralisering som främjar despotism är i dag nödvändigt. Detta kommer att vara produktivt för internationell fred. (2)

Ett annat område och faktor som påverkar och hindrar övergången mot en förening av mänskligheten är att regionala konflikter och inbördeskrig resulterar i försök till enhet – utan att beakta mänskliga rättigheter, olika etniska gruppers behov eller lyssna till kulturella organisationer och religiösa samfunds talan.

Detta betyder att behovet för enhet först måste starta på gräsrotsnivå, inom grannskap, kommuner och regioner för att garantera alla människors privilegier och rättigheter.

Enhet beaktas okritiskt som uniformitet – men bahá’í-synen påpekar helt klart enhet i mångfald och arbetar kontinuerligt för att öka insatsen inom detta område.

Följ med i fortsättning på Ny Vision!

Källa:

1) skrifter.bahai.se

2) ’Abdu’l-Bahá: Promulgation of Universal Peace (ogranskad översättning)

Det första ljuset – politisk enighet

Bahá’u’lláh proklamerade (som ni kan läsa i mina tidigare inlägg) Enhetens Tidsålder för världens regenter och ledare - värdsliga så väl som religiösa - på 1870-talet och även ‛Abdu’l-Bahá bekräftade temat och inspirerade bahá’í-samfunden över hela världen. De beskrev att för att lösa världens grundläggande problem så behövs tankens enhet och vision – mänsklighetens enhet. Tidigare var det inte möjligt att genomföra någon form för enhet på grund av dålig kommunikation mellan olika kontinenter – världen var inte en. Tankeutbyte, umgänge, förståelse och enighet var ouppnåeliga.

I dag kan du åka världen runt under 24 timmar och de senaste nyheterna presenteras direkt i din mobiltelefon.

När ‛Abdu’l-Bahá beskriver politisk enhet i dokumentet Enighetens sju ljus (se mitt tidigare blogginlägg) från 1906 så är detta övergripande principer, ej detaljerad förklarad. Politisk enighet och enhet är inte det samma som nationernas enhet. Detta förklarar hans sonson Shoghi Effendi (1897-1957) i brev från 1936 och 1945 1) 2).

Enighetens sju ljus är ett löfte, inte direkt en charter för världsfred. Det finns en kraft och skönhet i dess enkla och koncisa form. Framtidens generationer vill säkert se närmare på dokumentets betydelse och innebörd. Utan tvekan kan vi se att flera av principerna beskrivet redan har påverkat samhället i stort, och ljusen brinner klarare än någon gång tidigare.

Som en guide kan vi se att politisk enighet går stegvis, och regionala konflikter påverkar världens gång.

Det är fortfarande manga motgångar i den politiska världen, som förhindrar enhet och enighet. ‛Abdu’l-Bahá säger att ”det första ljuset är enighet i det politiska riket, vars första skimmer nu kan urskiljas”. Han bekräftar att ansträngningarna som görs inom det politiska området kommer att lyckas, eftersom Guds rikes kraft hjälper och bistår i dess förverkligande.

 

 

I mitt nästa inlägg ser jag närmare på detaljerna. Följ med på Ny Vision.

Källa:

1) Shoghi Effendi: With reference to your question concerning 'Abdu’l-Baha’s reference to “unity in the political realm”: this unity should be clearly distinguished from the “unity of nations”. The first is a unity which politically independent and sovereign states achieve among themselves; while the second is one which is brought about between nations, the difference between a state and a nation being that the former, as you know, is a political entity without necessarily being homogeneous in race, whereas the second implies national as well as political homogeneity.

- From a letter written on behalf of Shoghi Effendi, dated 26 July 1936, from the Compilation on Peace

2) Shoghi Effendi: The Seven Lights of Unity will not necessarily appear in the order given.

- Extract from a letter written on behalf of Shoghi Effendi,  dated 19 November 1945, from the Compilation on Peace

Sju ljus upplyser världens förmörkade horisont

När mörkret är störst kommer ljuset. Det verkar vara en naturlag. Världen är i andligt mörker – och det andliga ljuset kommer med en ny profet – en ny Gudomlig budbärare. Vår tids ljusbärare och uppenbarare av Guds budskap för mänskligheten är Bahá’u’lláh (1817-1892). Hans äldste son, ‛Abdu’l-Bahá (1844-1921) berättar om sju punkter – eller sju ljus – som upplyser världens förmörkade horisont. ‛Abdu’l-Bahá beskriver dessa principer, dessa ljus i ett brev 1906 (närmast ett kort dokument) till Jane Elizabeth Whyte i Edinsburg, Skotland. Hon hade besökt ‛Abdu’l-Bahá i ‛Akká (Akko, Palestina, dåvarande osmanska riket) i mars 1906. Enighetens sju ljus är översatt till svenska, och är som följer:

”Även om harmoni grundades i gångna tider, kunde likväl inte hela mänsklighetens enighet ha genomförts på grund av brist på hjälpmedel. Kontinenter förblev vitt åtskilda, ja till och med bland folken på en och samma kontinent var sammanslutning och tankeutbyte nästan omöjligt. Följaktligen var umgänge, förståelse och enighet bland jordens alla folk och släkten ouppnåeliga. Idag har emellertid kommunikations-möjligheterna mångfaldigats, och jordens fem kontinenter har verkligen smält samman till en... På samma sätt har alla medlemmar i den mänskliga familjen, vare sig folk eller regeringar, städer eller byar, blivit mer beroende av varandra. Oberoende är inte längre möjligt för någon, eftersom politiska band förenar alla folk och nationer, och handelns och industrins, jordbrukets och utbildningens förbindelser förstärks varje dag. Därför kan mänsklighetens enighet uppnås i denna dag. Sannerligen, detta är ingenting annat än ett av undren i denna underbara tidsålder, detta lysande århundrade. Detta har föregående tidsåldrar varit berövade, ty detta sekel ljusets århundrade har blivit utrustat med unik och ojämförbar härlighet, kraft och upplysning. Härav följer det mirakulösa avslöjandet av ett nytt underverk varje dag. Så småningom kommer man att se hur klart dess ljus skall brinna i människans värld.” (ABUS2301)

”Se hur dess ljus nu gryr över världens förmörkade horisont. Det första ljuset är enighet i det politiska riket, vars första skimmer nu kan urskiljas. Det andra ljuset är tankens enighet i världsprojekt, vars fullbordande inom kort kommer att bevittnas. Det tredje ljuset är enighet i friheter, vilket säkert kommer att ske. Det fjärde ljuset är enighet i religion, vilket är hörnstenen i själva grunden, och som genom Guds kraft kommer att uppenbaras i all sin glans. Det femte ljuset är nationernas enighet en enighet, som kommer att säkert grundas i detta århundrade och orsaka att alla världens folk kommer att betrakta sig själva som medborgare av ett gemensamt fädernesland. Det sjätte ljuset är rasenighet, som gör alla som bor på jorden, till folk och släkten av en ras. Det sjunde ljuset är enighet i språk, det vill säga valet av ett universellt språk, som alla människor skall undervisas i och tala. Var och en av dessa saker kommer oundvikligen att ske, eftersom Guds rikes kraft hjälper och bistår dem i deras förverkligande.” (ABUS2302)

 

Enighetens sju ljus: ‘Abdu’l-Bahás originalbrev från 1906
s. 167 i boken The Seven Candles of Unity,
Bahá’í Publishing Trust ISBN: 1-870989-12-0

Källa: skrifter.bahai.se

I mitt nästa inlägg på Nyvision kommer jag att ta upp det första av de sju ljusen, som tillhör visionen om en ny andlig världsordning.

En väckarklocka för världens ledare

Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter) inbjuder världens ledare att ta till sig Bahá’u’lláhs budskap. Som jag beskrev i mina förra blogginlägg så skrev Bahá’u’lláh själv under åren 1852-1892 till de troende, till intresserade och speciellt under perioden omkring 1865 och framåt till världens härskare, regenter, konungar, värdsliga och religiösa ledare och förmanade dem att bilda ett förbund av stater och vara rättvisa i sina beslut. Ett huvudtema var mänsklighetens enhet och enighet och global fred.

I detta blogginlägget använder jag  boken boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar, då den beskriver de processer och krafter som påverkar världen.

Tyvärr så visade de allra flesta ledare inga vidare sympati eller intresse för ett sådant budskap.

Bahá’u’lláh hade i sin lagbok Kitáb-i-Aqdas instiftat institutionen Universella Rättvisans Hus – som skulle vara den högsta ledningen för bahá’í-tron. Först år 1963 var tiden mogen att etablera bahá’í-trons högsta organ.

Universella Rättvisans Hus fortsatte att informera om Bahá’u’lláhs budskap till världens ledare och år 1967 blev representanter för mänskligheten på nytt informerad då 140 statsledare officiellt fick i gåva en bok med Bahá’u’lláhs skrifter. Flera uttryckte sin tacksamhet – men inga, utom en ledare, följde upp budskapet. På nytt, år 2002 tog världens bahá’íer upp ett budskap från Universella Rättvisans Hus till världens religiösa ledare, vidare har Det Internationella Bahá’í-samfundet överräckt många uttalanden och budskap till statsledare och internationella organisationer, FN-organ med mera och delegater från bahá’í-samfundet deltog på Millennium World Peace Summit i New York 2000.

Fortfarande är det en tröghet att ta till sig budskapet som den nya tiden desperat behöver.

Bahá’u’lláh erbjud Den största freden till världens konungar och härskare, som representanter för mänskligheten, och hans budskap blev ignorerad. I och med det uppenbarade Bahá’u’lláh att deras makt villa försvinna och överges i folkens händer. Bahá’u’lláh förutsåg att de gamla sociala, intellektuella, politiska och ekonomiske banden skulle brytas och hela världssamfundet skulle omställa sig till nya mönster som harmonierar med mänsklighetens enhet och helhet.

Lidandet – en konsekvens av att avvisa Bahá’u’lláhs budskap är även medlet för att rena och förena mänskligheten. Det är en renande och upplivande eld som smälter starka och motståndsduktiga element och blandar dessa. Vi går genom en turbulent och kaotisk tid – och världen förändras från nuvarande bristfälliga ordning – till en ny andlig världscivilisation. Och då är frågan – skulle inte saken ha varit annorlunda om representanterna för mänskligheten, de som mottog Bahá’u’lláhs ursprungliga budskap, erkände hans gudomliga mission och genomförde hans plan? Tyvärr förlorade vi denna möjligheten.

Förhållanden förvärras – när ska världens ledare bryta mönstret och noggrant undersöka Bahá’u’lláhs krav, hans påståenden och budskap?

Följ med i fortsättningen på Ny Vision!

Motkrafter till en andlig civilisation

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag kort om den andliga och administrativa kraftimpuls som behövs för en ny världsordning. Lokala och nationella andliga råd, Universella Rättvisans Hus, bahá’í-trons världscentrum och de många bahá’í-templen är både mönstret och vägen att gå för att leda mänskligheten.

Det behövs även en respons på det andliga budskapet. Och det är här utmaningen ligger.

Bahá’u’lláh, bahá’í-trons grundare proklamerade sin ställning som Guds budbärare för vår tid. Han skrev från sitt långa fångenskap under åren 1863-1892 till värdens religiösa och värdsliga regenter om den nya tidsåldern och berättade hur de skulle kunde bilägga tvister, krig och skapa en ny världscivilisation. En viktig skrift var “Skriften till jordens konungar” från 1864. Under en intensiv period under slutet av 1860-talet (1867-1870) skrev Han bland annat till Kejsare Napoleon III, Drottning Victoria, Kejsare Wilhelm I, Tsar Alexander II av Ryssland, Kejsare Franz Joseph, Påve Pius IX, Sultan Abdul-Aziz och den persiska kungen Nasiri’d-Din Shah. (1)

Några regenter som på slutet av 1860-talet mottog brev från Bahá’u’lláh
Foton från Wikipedia.

Bahá’u’lláh förkunnade sin ställning och varnade mottagarna om kommande katastrofala omvälvningar i världens politiska och sociala ordning. Han uppmanade värdens dåvarande ledare att visa rättvisa i sitt maktutövande, att alla länder kollektivt skulle avrusta och forma ett samvälde eller förbund av nationer. Endast vid att kollektivt avstå från krig, skulle en bestående och varaktig fred kunde etableras.

Responsen från världens ledare uteblev – de ignorerade alla som en helt och hållet innehållet, och resultatet ser vi i dag (den ende regenten som uttalade sig positivt var Drottning Victoria – men vare sig hon eller de andra kristna regenterna i Europa vände sig till honom för att få råd) . Vi ser framför oss fortfarande utmaningar – och de globala världsproblemen är än inte lösta, till trots för Nationernas Förbund och Förenta Nationernas begränsade ansträngningar.

Kärnan i religionen är att ta bort hat och fiendskap mellan människorna. Vi har gått igenom så många krig och konflikter – och ord som vi vuxna använder är välkända och negativa: vapen, armé, kamp, fästningar, våld, aggressivitet, härskarmakt, kriminalitet, terrorism, bomb etc. Varje dag bombarderas vi av negativa ord genom media. Detta är vad den nuvarande världsordning erbjuder – vi behöver då något nytt.

I dag är det en tid för universell broderskap och bahá’í-tron förklarar hur man ska bemöta det mörker som har lamslagit – inte bara världens ledare, men mänskligheten som helhet. 

Läs fortsättningen på Ny Vision.

Källa:

1) The Summons of the Lord of Host, Bahá’u’lláhs brev till världens regenter kan köpas från Bahá’í-förlaget AB.

Detta århundradets dramatiska omvandlingar

Bahá’íerna ser framför sig att de dramatiska förändringar och omvandlingar som vi bevittnat under det senaste århundradet – och som vi fortsätter vara vittne till, har initierats av ankomsten av en ny Guds budbärare och påverkats av gryningsljuset från av en ny uppenbarelse. Det kan tyckas vara ett dramatiskt steg att tro, men om Gud existerar och Hans representant vandrade på jorden för över 120 år sedan, så skulle effekten uppenbarligen ha utbrett sig bortom horisonten av Hans omedelbara närvaro.

19 närmar sig – foto flickr.com

Idén om en ny världsordning omfattar därför mycket mera än bara en politisk omorganisering, något mycket mera än den visionära proklamationen från ett fåtal av världsledarna, eller den juridiska konstruktionen gjord av några akademiker. I stället är detta ”underbara System” som beskrivs av Bahá’u’lláh – något som representerar ett fullständigt genomförande av Hans principer och läror. Den nya världsordningen, liksom bahá’í-tron i sig, täcker hela skalan av mänskliga aktiviteter, från den sociala och politiska sfären till vardagliga relationer i våra kulturella, andliga, ekonomiska och samhällsliv. Det är båda en inre och yttre omformulering.

Denna stora vision är det bahá’íer arbetar för och ser som ytterst viktigt. Det är i huvudsak uppfyllandet av den vision som fastställts av Jesaja i Bibeln (2:4), den tid då folken ”skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar… och aldrig mer övas för krig.” Det är vad kristna har bett om genom århundraden när de reciterar Herrens bön, vittnar om det kommande Guds rike: ”Ske din vilja på jorden så som i himlen” (Matt 6:10).

Det är avsikten med det islamiska löftet att ljuset av Guds rättvisa en dag vill lysa upp hela jorden och ”du får se inga fördjupningar eller stigande kullar” (Koran 20:106).

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Nya visioner för en framtidsinriktad prinsessa

Gratulerar kronprinsessan Viktoria och prins Daniel med ert lyckobarn prinsessan Estelle! Jag ser fram emot at ni tillsammans tar del av nya influenser och bringar ett nytt hopp för Sverige, då ni besöker det Heliga Landet och som pilgrimer vandrar med ödmjukhet och ett öppet sinne upp terrasserna på Karmelberget. Här kommer ni säkerligen att få möjligheten att rådslå med medlemmarna från bahá’í-trons världscenter om alla era hjärtefrågor som handlar om andligt hopp, tro och styrka i en orolig tidsålder.

Karmelberget, Heliga Landet, foto: media.bahai.org

En prinsessas tro är en personlig sak, men samtidig något som i detta sammanhang påverkar ett helt land (kanske en hel kontinent). Det helt klart att en framtida drottning (Viktoria och/eller Estelle) måste ta ställning för en ny modern tro, för en ny tidsålder.

Jag tror att prinsessan Estelle (latin: Stjärna) kan leda Sverige på rätt väg när hon väljer en ny framtidsenlig religion, ”dock Guds oföränderliga Tro, evig i forntiden, evig framtiden”. Detta kommer att ge den kungliga familjen, inte bara nya insikter i provningens tid men kommer även att skapa möjligheter för Sverige och Europa, som kommer att påverka miljoner av människors religiösa framtidstro och hopp.

Sveriges grundlagar och statsskick måste anpassas. En kung, drottning, prins eller prinsessa måste få möjlighet att välja sin religion. Vi lever i en tid av förändring – på det personliga planet behövs en inre trygghet. Denna trygghet ska inte hindras av ålderdomliga regler eller ritual. Den inre resan är till för alla.

Jag hoppas att den kungliga familjen ser ljust på framtiden – och när tiden är mogen gör en pilgrimsresa till Karmelberget. Kanske får en sådan pilgrimsresa symbolisera början på en ny tidsålder för Sverige, som öppnar nya dörrar till en fredligare värld, där insikter om mänsklighetens enhet, kunskap om ödmjukhet, ett andaktsfullt sinnelag och en lugn råder?

Läs mera om bahá’í-pilgrimsresa.

Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (I av III)

FN-skrapan i New York. Foto: flickr.com

Förenta Nationerna, en sammanslutning av i dag 193 stater – har varit ett center för internationell dialog. FN blev bildat 24 oktober 1945, skapat av andra världskrigets segermakter. Medlemskapet är öppet för “alla stater som vill arbeta för fred” och som accepterar FN-stadgan.

Under många år med kalla kriget mellan Öst och Väst var det ett bra forum för internationell dialog och Förenta Nationerna har stått fram som en internationell normbildare och har gett stöd till ekonomisk och social utveckling och bland annat fredsbevarande operationer.

Den stora utmaningen som jag ser är att FN har bevarat samma uppbyggnad som då det bildades. Och nu riktas stor kritik om dess möjligheter att möta en ny världs behov – 2000-talets världskarta (politiskt, ekonomiskt, organisatoriskt med mera) är inte samma som karta 1945.

Efter kalla krigets slut, under 1990-talet väcktes stora förhoppningar till att FN som organisation skulle förverkliga fred i världen, men det blev det inget av. Det har varit 10-15 konflikter i vägen för detta – och länder har haft en så dominerande ställning att de kunde blockera för FN.

Kritiken riktar sig mot Förenta Nationerna saknar en klar auktoritet (utan veto) och även grundförutsättningarna att handla effektivt.

Fördömanden av FN:s tillkortakommanden kan dock riktas mot medlemsstaterna själva. Det är medlemsländerna som har blockerat för Förenta Nationernas utveckling.

Läs mera i nästa artikel II av II.

 

Källa: En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

En västlig ekonomisk modell skapar pengabekymmer

Den tiden vi lever i nu präglas av en västlig ekonomisk modell som dock har bidragit till stora miljöproblem (växthusgaser, spridandet av ökenområden,  skövling av urskogar med mera).

En del ser växtmekanismerna i penningsystemet som faktorer som skapar dessa problem, och ser användandet av räntor som något naturstridigt. Vi behöver samtidigt ett nytt globalt ekonomiskt system som kan tjäna mänskligheten.

En nytt ekonomisk system kan inte automatiskt lösa de akuta problem som Europa, USA, Indien, Asien, Afrika, Latin-Amerika, så att säga hela världen har behov av.

Sedan slutet på 1980-talet har världen blitt förändrat i sin ekonomiska grund – Socialistiska-länder lyckades inte då deras dåvarande prisnivå inte uttryckte någon ekonomisk realitet. De vände sig snabbt mot ett kapitalistisk system och den fria marknadsekonomin.

Men den fria marknadsekonomi saknar ekologiska och sociala realiteter. Det finns inga gemensamma mänskliga värderingar i det kapitalistiska ekonomiska systemet som kan tygla pengagaloppen och jakten på profitabla projekt.

Det går inte att byta ut topp politiker, om det är i USA, EU eller Arabiska länder eller vart ekonomiska problem dyker upp…

Det behövs därför ett ny medvetande och en grundläggande förändring av tankar och handlingar hos stora befolkningsgrupper.

Förhoppningsvis kan man nu starta en gemensam dialog där man ser fram mot en ny världsordning, baserad på bahá’i-principerna för bland annat en rättvis distribution av resurser, en global valuta, ett gemensamt kommunikationssystem som förenklar handel och transport, som en grund för detta arbetet, som börjar i dag.

Framväxten av en internationell ordning

Hur länge ska nationalstaten få vara i centrum? Hur länge ska dagens syn på nationalstaten vara en bromskloss för planetens utveckling? Fortfarande är nationalismen i centrum, och detta blockerar för ett vidsynt tänkande bland världens ledare. Vi måste få en grundläggande och ny syn på den internationella ordningen där alla världens länder länkas samman i en integrationsprocess.

Det har hållits internationella möten på möten på möten på möten (till exempel Världstoppmöte för barn, 1990, FN-konferens för miljö och utveckling 1992, Världskonferensen om mänskliga rättigheter 1993, Världstoppmötet om social utveckling och Millennietoppmötet 2000 där 147 stats- och regeringschefers och totalt 191 nationer tog upp sin oro inför framtiden.

Ett omfattande deltagande av gräsrot- och medborgarorganisationer har bevakat dessa möten – och kommer att fortsätta bevaka kommande toppmöten. Bevakningen har varit en nyckel för att väcka världens samvete – och har faktiskt skapat nya möjligheter – med insikter som världens ledare inte hade.

Världens sociala, ekonomiska och politiska strukturer har i verkligheten formats av gräsrotrörelsernas engagemang på världstoppmöten de senaste 20-30 åren. Denna växelverkan har samtidigt gett toppmöten legitimitet – själv om inte alla resultat blev uppnått.

För att komma vidare måste de nästa toppmöten få stöd av så många länder, myndigheter, storföretag, internationella organisationer och gräsrotrörelsen som möjligt – det försäkrar världens folks och nationers goda vilja.

Jag menar inte att vi därmed ska gå mot en överdriven centralisering där det bildas oönskade byråkratiska hinder. Nej, vi behöver nye strukturer för global och planetarisk styrelse – både praktiskt och principiellt. Beslutsfattande måste ske på lämpliga nivåer.

Visionen om en ny världsordning baserad på fredliga och rättvisa principer måste styra nästa etapp – och inspirera de nästa toppmöten.

Vi kan alla hjälpa till när vi bistår våra gräsrotorganisationer att peka på behoven för världens utveckling och process – en internationell ordning…

Och du – jag är inte emot nationalstaten, endast tankespöket, som är ett hinder för utvecklingen till världens bästa.

Världens ledare måste se det historiska sammanhanget

Det finns en förvirring i världen. Den förvirring vill dock leda till en förening av mänskligheten. Världens katastrofala tillstånd i dag är en övergångsfas till något bättre – en social ordning som i slutändan har samma gränser som planetens.

Mänskligheten har gått genom olika faser, utvecklingssteg – från spädbarnstid, barndom, ungdom till vuxen ålder. Den utmanande ungdomstiden är turbulent, och det är där vi är i dag, vi närmar oss en vuxen mognad. Förvirringen är egentligen en process – en integrationsprocess som vi kan se i affärslivet, finansvärlden och inom kommunikation – och nu börjar det att förverkligas på det politiska planet.

Det är uppstår därmed en unik möjlighet för världens ledare att ta nya grepp för att förändra världen – men endast om de ser det historiska sammanhang.

Till exempel: Integrationsprocessen blev påskyndat av två plötsliga och katastrofala händelser – första och andra världskrigets fasor. Ut av förödelsen steg Nationernas Förbund och därefter Förenta Nationerna. Nu kommer styrkeprovet – vill världens ledare ta möjligheten – via en konsultativ rådplägning och viljeakt – att via mogna beslut leda mänskligheten in i en ny tid – eller vill de underlåta detta – en handling som är ytterst oansvarigt.

Det är även upp till oss i gräsrotrörelsen att se de historiska utvecklingssteget, och påverka världens ledare – inte via passivism, egoism, anarki eller motstånd, men med konstruktivitet, viljekraft och handling – med ett öppet sinne för det bästa för alla människor på jorden.

Detta är bara en droppe av bahá’í-visionen, Bahá’u’lláhs världsordning som baseras på andliga principer.

Stora utmaningar för världen i dag

Det tjugonde århundradet är den mest kritiska perioden för mänskligheten. Det är en integrationsperiod där vi rör oss mot helt nya samhällsklimat, en period som lägger grunden för en ny global tid, planetens Gyllene tidsålder.

Shoghi Effendi (1897-1957), Beskyddaren av bahá'í-tron visar till att denna integrationsprocessen är tvåfaldig – där den första är integrerande och skapande, medan den andra är ödeläggande och katastrofal i sin påverkan. Integrationsprocessen består dessa två element – som varje i sin form leder till det ultimata målet – världsfred. Den ena processen leder till ett förstadium av fred (en social, materiell och politisk fred), medan den andra vill etablera den största freden.

Shoghi Effendi (1897-1957)
beskriver integrationsprocesserna
världen står inför...

Bahá'í-trons litteratur visar till Den mindre fred och Den största fred. Den mindre fred är en konsekvens av världsledarnas handlingar (genom fasansfulla och smärtsamma erfarenheter) under det tjugonde århundradet, i en värld av av "glokala" grannar, via avancerad vetenskap, men andligt desorienterad.

Världsledarna skapade Nationernas Förbund och Förenade Nationerna som ett medel att uppnå en ny världsordning. Kursen är satt, men vi är än inte i mål.

Den största fred vill komma som resultatet av förandligandet av planeten, en transformation av människorna som lever efter Guds senaste Budbärares principer. Bahá'íer sprider detta budskapet över hela världen.

Det är revolutionära dimensioner i denna integrations- och transformationsperiod. Shoghi Effendi visar till att det är omöjligt att lösa de globala problemen genom vanlig diplomati eller traditionell utbildning. (1)

Följ med på Ny Vision för fortsättningen...

(1) Shoghi Effendi, The World Order of Bahá'u'lláh, p. 45.

Sann civilisation III av III

Är det ingen hjälp att få från världens ledare att skapa en bättre värld? Ska vi människor från alla världens hörn stå ensamma i arbetet att skapa en varaktig fred på jorden? Är det vi ordinära människor som ska lägga grunden för den Största freden?

Bahá'u'lláh skrev till världens religiösa ledare, härskare och regenter på 1870-talet "O ni folkets utvalda representanter i varje land! Gå till rådslag tillsammans och låt er omsorg endast gälla det som gagnar människosläktet och därigenom förbättrar dess villkor, om ni är bland dem som prövar omsorgsfullt. Betrakta världen som en människokropp som,trots att den vid sin tillkomst var hel och fulländad, av skilda skäl har blivit hemsökt av svåra störningar och sjukdomar. Inte för en enda dag fann den lindring, nej, dess sjukdom blev allt svårare när den kom under behandling av okunniga läkare, vilka givit fria tyglar åt sina egna önskningar och allvarligt misstagit sig. Och om vid något tillfälle en av kroppens lemmar läktes under vården av en kunnig läkare, förblev återstoden hemsökt som förut." (1)

Vad innebär detta? Igen, att världens ledare inte ställer upp? Det verkar som om majoriteten av världens religiösa ledare och härskare än i dag är motvilliga att ens diskutera frågan eller tvekar att ta till de extraordinära medel som måste till för att skapa en varaktig fred på jorden.

Det finns några få ledare som har förstått Bahá'u'lláhs vision och framtidsperspektiv, men de är få, väldigt få, och får inte genomslag för Bahá'u'lláhs idéer, och tvekar ta upp det i sin egen regering eller ens i möten med andra regeringar. Enstaka ledare kan förstå principerna (utbildningsfrågor, mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan kvinnor och män), utan att ens ha hört Bahá'u'lláhs budskap, och i dagens förvirring, kan de ty till sociala experiment som inte håller i längden.

Detta betyder att det är vi, ordinära människor, förstlingar, som får ta del av Bahá'u'lláhs budskap som formar om världen. Det är inte världens ledare (vare sig religiösa eller världsliga) som driver världen framåt, men Guds stora plan, som formar en splittrad mänsklighet, som bistår de som ser visionen, de som arbetar i det tysta, som med sina mänskliga resurser; sina egna händer, och lägger grunden för en bättre planet.

(1) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 120, s. 194

Läs även mina inlägg I och II.

En tidigare artikel om Civilisationens Förnyelse visar på svårigheterna med att bilda en ny världsordning

Sann civilisation II av III

Foto: Museum of Civilization, Ceiling Detail, flickr.com

Varför har inte våra ledare upprättat den största freden, källan till fred och välfärd för hela mänskligheten? Vad är det som har förmörkat deras hjärtan och varför har de inte svarat på Bahá’u’lláhs och 'Abdu'l-Bahás uppmaningar att skapa en bättre värld – en framtid där människorna bidrar till planetens framtid med sina talanger, sina mänskliga resurser, sin kreativitet och förmågor?

Bahá'u'lláh (själv en fånge och landsförvisad i det Osmanska under perioden 1853-1892) hänvänder sig direkt till jordens härskare, han frågar dem direkt "Varför har ni fördunklat Solens strålglans och gjort så att den upphört att sprida sitt sken? Lyssna till rådet som givits er av den Högstes Penna, så att måhända både ni och de fattiga kan finna ro och fred. Vi bönfaller Gud att bistå jordens konungar att upprätta fred på jorden", och "Vi ser er årligen öka era utgifter och lägga denna börda på era undersåtar. … Ert folk är era rikedomar. Tag er i akt så att er maktutövning inte bryter mot Guds bud och att ni inte lämnar era skyddslingar i rövares händer. Ni härskar genom dem, ni lever på deras tillgångar och ni gör erövringar med deras hjälp. Dock, hur ringaktande betraktar ni dem inte! Så underligt, så synnerligen underligt!" (1)

Det är verkligen underligt – som Bahá'u'lláh säger i dessa brev till världens regenter på 1860-1870-talet. Han säger även något viktigt "När ni nu har tillbakavisat den Största freden, håll då fast vid denna, den Mindre freden, så att ni möjligen i någon mån förbättrar era egna villkor och era undersåtars." (2)

Detta visar att regenterna på 1860-1870-talet och framöver inte var intresserad i Bahá'u'lláhs budskap. Han erbjöd dem i sina brev och appeller den Största freden, men det kunde inte falla dem in att samarbeta, ej mindre föreställa sig en värld där de fick dela makten med andra härskare. Jag antar att de var så hovmodiga och giriga att de inte kunde föreställa sig att en fånge i det Osmanska riket hade något att erbjuda – en fredlig värld?

Nu är det alltså den Mindre freden som regenterna har att förhålla sig till. Detta innebär att den Största freden ligger långt framme, och mänskligheten måste gå igenom en turbulent tid (vi har gått genom en turbulent tid sedan Bábs och Bahá'u'lláhs tid på mitten av 1800-talet) och det tar tid för det andliga ljuset att släppa in i människornas sinnen och hjärtan. Men arbetet för den Största freden är påbörjat och miljontals människor i byar, små samhällen och städer arbetar för att sprida ljuset – utan härskarnas och ledarnas hjälp.

(1) och (2) Axplock från Bahá'u'lláhs skrifter, nr 119, s. 193