Tideböner är en tradition inom de flesta religioner. Tidebön är speciella böner med eventuella tillhörande ritualer som ska läsas vid vissa tider under dagen.
Inom judendomen ber man traditionellt tre gånger per dag.
Kristendomen hade sju bönestunder (tidig morgonbön, morgonbön vid solens uppgång, förmiddagsbön, middagsbön efter 12, eftermiddagsbön efter 15, aftonbön vid 18 och sen aftonbön).
Islam har tidebön (Salât) fem gånger per dag och räknas till Islams fem pelare. Bönerna har praktiska moment och bugningar.
Bahá'i-tron har en eller tre obligatoriska böner per dag. Den troende kan välja en kort, en medium eller en lång tidebön. Varje bön har några få praktiska moment och bugningar. Det räcker således att den troende framför endast den korta obligatoriska bönen.
Behövs då tidebön? Räcker det då inte med aftonbön eller en tyst bön i en hektisk vardag?
Jag tror att för att människan ska ta till sig bön, för att få en djupare förståelse i de andliga världarna och ta del av Guds nåd, kan det vara bra med daglig bön som en rutin – en tidebön utöver till exempel aftonbönen.
När många upptäcker tidebönens speciella kraft och utför de tillhörande praktiska momenten (som det är väldig få av i till exempel bahá'í-trons tidebön) så får vi en bättre värld – i tråd med Bahá'u'lláhs vision.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar