Ibland kan det bli helt galet.
Som när en demokrat, globaliseringsivare och folkvald riksdagsledamot ska beskriva hur Sverige kommer att tjäna på att vara ett multikulturellt samhälle inom något decennium. Detta debattinlägg fanns att läsa bl.a.
”Utan invandring hade Sverige varit ett sämre och fattigare land”, skriver riksdagsledamoten och fortsätter: ”I en globaliserad värld är en nyckel till ett lands framgång förmågan att attrahera duktiga människor att flytta till landet. Sverige måste kunna locka högutbildade människor att invadra hit och bidra till svensk tillväxt och välfärd.”
Riksdagsledamoten propagerar sedan för den modell Kanada framgångsrikt har använt sig av under några år. Om invandraren är specialist eller har med sig investeringspengar är han/hon välkommen till Kanada. Det är klart att den modellen är bra. För Kanada alltså.
För att förtydliga kan jag ta ett citat till:
”Sverige måste fortsätta vara ett öppet och tolerant land. Då får vi större möjligheter att locka civilingenjörer från USA, naturvetare från Indien eller entreprenörer från Brasilien att invandra till vårt land” … ”Arbetsförmedlingen visade i rapporten ’Generationsväxling på arbetsmarknaden’ att det fram till 2010 kommer att ske 1,6 miljoner pensionsavgångar i Sverige” … ”som en konsekvens av detta hämmas tillväxten" [utan arbetskraftsinvandring].
Nog finns det väl fler än jag som undrar hur det ska gå för utvecklingsländer, som här nämnda Indien och Brasilien, om deras elit av unga människor ska försvinna till Sverige och andra rika länder i västra Europa och Nordamerika.
Det är, relativt sett, mer kostsamt att utbilda människor till specialiserade yrkeskunniga i utvecklingsländer än i de rikare länderna. Vad ska Brasilien och Indien få i gengäld av Sverige? Vapen till rea-pris?
Själv tror jag att det i ett första skede är de östeuropeiska länderna som kommer att tappa sjuksköterskor, läkare, äldreomsorgspersonal, lärare, vissa administratörer inom offentlig sektor, till länder som Sverige, Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Storbritannien, Japan, Australien, USA och Kanada.
Den som förespråkar globalisering måste även förespråka internationalism. Att importera högutbildad, kompetent arbetskraft från fattiga länder utan att ge någonting i gengäld är inte förenligt med internationalism. Det är att stjäla från de fattiga människor som inte bara behöver sina välutbildade landsmän, utan som dessutom via skattsedeln betalat för deras utbildning.
Vad säger då Bahá'í-tron om detta? Kan religion tillämpas på ekonomiska system? Ja, säger Bahá'u'lláh (1817 - 1892) , 'Abdúl-Bahá (1844 - 1921) och Shoghi Effendi (1897 - 1957). Det är möjligt eftersom det handlar om människans enhet och eftersom varken mänskligheten eller världssamhället, där alla är världsmedborgare, kan expandera mer än vår planet tillåter. Det som en ny världsordning behöver är ömsesidighet och symmetri. Den otyglade konkurrensen måste ersättas av samarbete och ett ekonomiskt program som omfattar hela planeten måste utvecklas. Vi, alla jordens folk, måste samarbeta. Otyglad konkurrens är ett förbrukat verktyg.
Mycket har hänt på ekonomins område sedan Bahá'u'lláhs och 'Abdúl-Bahás tid. Man undrar ibland om keynesianismen och stockholmsskolan har sökt inspiration från Bahá'í-läran, att det svenska folkhemmet är något som emanerat från Bahá'u'lláhs världsordning, men så är det givetvis inte. De ekonomiska teorierna går inte utanför ekonomin i någon högre grad, medan Bahá'u'lláhs världsordning gör det.
I själva verket presenterade inte Bahá'u'lláh, 'Abdu'l-Bahá och Shoghi Effendi något färdigt ekonomiskt system. Bahá'u'lláhs lära är läran om allt, och detta allting har andliga rötter. Där finns en lag om rätten och plikten att utbilda sig, helst så att man får ett yrke som motsvarar ens fallenhet, begåvning, anlag, eller vad man nu ska kalla det. Man ska sedan välja ett yrke som svarar mot utbildningen, vilket förhoppningsvis gör det roligt att arbeta. En annan av Bahá'u'lláhs lagar är nämligen att alla arbetsföra måste arbeta. Han förbjuder tiggeri, och 'Abdu'l-Bahá påpekar att de värsta tiggarna inte sitter på gatan utan på kontor i finansdistrikten där de spekulerar mot valutor och säljer papperslappar som ska innehålla löften om vinster i samband med framtida ekonomiska händelser. De sitter på bankernas kontor och lånar ut pengar som inte finns till företag och hushåll. Ytterligare en lag är den som avskaffar nationerna som organisatoriska enheter och därmed gör alla människor till världsmedborgare. Dessa världsmedborgare får slå sig ner var de vill för att förtjäna sitt uppehälle i en värld där en världslegislatur ser till att principerna om ömsesidighet och symmetri upprätthålls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar