Den egyptiska civilisationen, omkring 1300 år före vår tideräkning var i förfall och frånvaron av andligt ledarskap akut. Mose som religiös budbärare kom med Torah, de 10 budorden och Guds lag. I dag ser vi hur Mose som stor religiös ledare och budbärare (”Guds tjänare” och ”Profeternas fader”) direkt påverkade de kommande civilisationerna som uppstod med grund i judendom, kristendom och islam. Hans huvudtema var att beskriva moral och etik, och lagarna som skulle hjälpa den tidens människor på rätt väg.
Mose religion, judendomens profeter, såg för sig att en stor inspiratör, en Gudomlig budbärare, en ättling till kung David skulle komma och skipa fred och rättvisa.
Något som är karakteristisk för denna kollektiva ”spädbarnstid” är sökandet. Vad är sökande? Det är detta som jag tror den tidens människor var kollektivt var upptagna av under många generationer. Det kan ha varit sökandet efter lagar, sökandet efter ledarskap, sökandet efter byggstenar att uppföra de nya civilisationerna på.
Med ankomsten av Buddha omkring 550 år före vår tideräkning, kan det tänkas att civilisationerna nu sakta men säkert utvecklas från ”spädbarnsåldern” till ”barndom” – och det kollektiva sökandet byts ut – nu går mänsklighetens civilisationsprocess (grekisk, indisk, egyptisk civilisation) ett nytt kliv framåt, nu i en form av upplyst kärlek.
I det hinduistiska Nepal föddes Siddharta Gautama (mera känt som Buddha). I den tidens andliga mörker stod han fram med budskapet om ”försakelse”, sanningen om lidandet och mittens väg. Människor tilltalades av detta budskap och en ny civilisation framträdde i Indien. Buddha berättar att han inte är den första, men heller inte den siste Buddha (upplyst uppenbarare av Guds egenskaper). Den ”femte Buddha” efter honom ska hålla Guds ljus strålande framför människorna och leda mänskligheten mot en löftesrik framtid.
>> Läs fortsättningen nästa vecka på Ny Vision.
3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar