2011-10-29

En konkret lösning på arbetslöshetens dilemma

Arbetslösheten har under senare tid blivit ett problem som drabbar alltfler. Inte oväntat är arbetslösheten högst i länder med svaga ekonomier och bland unga som ännu inte fått fäste på arbetsmarknaden.

Arbetslösheten utgör en primär parameter inom ekonomiskt teori. De flesta teorier bygger dock på begränsade modeller av verkligheten och för att lösa detta komplexa problem behöver vi leta efter verktyg lite utanför vår traditionella ekonomiska verktygslåda.

Det kan nämnas att arbetstiden i Sverige i början av 1900-talet var betydligt högre än 60 timmar per vecka. Sedan dess har mycket hänt. Industriell automation och produktivitetsökning, höjning av skattenivån, introduktion av kvinnor på arbetsmarknaden och andra faktorer ledde till att vi slutligen under 1970-talet landande på en arbetsvecka på 40 timmar. Dock har vi under de senaste 40 åren i princip låst fast arbetstiden till denna siffra med undantaget att semestern stegvis ökat till dagens sex veckor. Detta till trots att automationstakten aldrig stannade av under 1970 utan snarare har accelererat under senare årtionden med alltfler sofistikerade produktionssystem.

För att lösa arbetslöshetsfrågan måste vi därför ta i beaktning det ofrånkomliga faktum att antalet okvalificerade jobb idag ständigt minskar, samtidigt som behovet av högkvalificerad personal ökar.

En konkret lösning är därmed att anordna ”artificiella” jobb för människor som inte kan få anställning på annat sätt, låt säga en 20 timmars arbetsvecka, så att de känner att de ändå gör nytta i samhället. Dessa jobb bör vara permanenta och behöver inte konkurrera med privata sektorn, utan kan bestå av samhällsbefrämjande sysselsättning, t.ex. omsorg om samhället i form av snickeri, trädgårdsarbete och konstnärligt arbete som ändå inte skulle ha utförts.

Men till skillnad mot dagens synsätt måste dessa jobb betraktas som äkta och respektgivande och inte biprodukten av en tillfällig lösning. I annat fall kommer ett högt arbetslöshetstal inte bara att permanentas, utan dessutom att öka med tiden, vilket på sikt kommer att ha en demoraliserande och destabiliserande effekt på samhället som helhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar